Vad är Vårdvalfrihet och för vem råder den?

Ingen vill/har råd att driva vårdcentralen i Edsbro med den special filialersättning som Norrtälje kommun, inom ramen för Vårdval Stockholm, tiggt till sig. Inte så häpnadsväckande kanske. Små mottagningar i områden med svagt befolkningsunderlag har inte visat sig vara framgångsrika i vårdvalsmodellen. Ändå pådyvlas landsbygdskommunen Norrtälje denna modell för enligt Moderaterna i Stockholms läns landsting ska ALLA i Stockholms län ha LIKADAN vård, samma villkor trots olika förutsättningar.Vårdvalsmodellen har redan drabbat MVC i Hallstavik, Familjens hus i Rimbo och hotat den prisbelönta vårdcentralen på Blidö. Vårdvalsmodellen tvingar även Tiohundra ABs parkinssonvård att rätta sig i ledet och inte sticka ut som bättre än annan parkinssonvård i länet.

Det är inte medborgare/brukare/patienter och deras behov av vård och trygghet som styr utbudet och inriktningen av vård, det är olika vårdföretags intresse av att driva vården efter politikernas regelböcker och ersättning. Och detta kamoufleras med begrepp som valfrihet. En kan bara undra, valfrihet för vem? Företag kan fritt välja om de vill driva en vårdcentral i Edsbro för den ersättningen som bjuds, vad kan invånarna i Edsbro välja på? Att åka till Hallstavik (så länge vårdcentralen finns kvar), Rimbo eller Norrtälje? Är det ett val som uppskattas då en tidigare haft en mottagning på hemorten? Om föräldrar i Rimbo vill ha tillgång till ett Familjens Hus hänvisas de till Norrtälje, annars får de besöka de olika ingående verksamheterna separat i Rimbo. Är det en reell valfrihet?

Idag varnar även ledaren i Norrtelje tidning för att Vänsterpartiet vill tvinga alla vårdföretag att gå med exakt +-0 i resultat, annars får de stänga igen. Naivt, eller medvetet vilseledande, skrivet av en politisk redaktör som borde veta att det inte är vinster som återinvesteras i verksamheten som Vänsterpartiet vill plocka bort från skattefinansierad välfärd utan vinstutdelning till aktieägare, d v s direkt utplock av skattepengar ner i privata fickor. Ledaren menar att människors rätt att välja måste gå före sådana principer. Det vore mycket intressant att se en objektiv utredning av hur många reella val människor kan göra till följd av detta system.

Ett val som t ex inte verkar gå att göra, är att få flytta in i ett Särskilt boende då en känner sig gammal, skruttig och otrygg i sitt eget hem. I kväll på kommunfullmäktige ställer jag en fråga till Sjukvård och omsorgsnämndens ordförande om hur många personer över 80 år som förra året nekades plats i särskilt boende i vår kommun. Svaret är 20 stycken. Förmodligen är flera av dem t o m över 90, förmodligen bor flera av dem långt ut på landet och har kanske dålig kontakt med anhöriga och grannar. Förmodligen känner de sig otrygga i sitt eget hem. Svaret från Erik Langby (M) talar nämligen om att vi tillämpar kvarboendeprincipen, eftersom gamla har det bäst i sitt eget hem. Frågan är om de personer som ansökt om plats i Särskilt boende anser att det bästa för dem är att bo kvar hemma? Varför finns ingen valfrihet för dessa gamla, otrygga människor? I Vänsterpartiet har vi tidigare motionerat om att alla personer över 80 år borde ha rätt till en plats i Särskilt boende utan behovsprövning. Det skulle innebära en trygghet och en valfrihet för de äldre.

Att tappa andan och se den gå upp i rök

Idag ser vi hur bit efter bit av det som en gång kallades Tiohundraandan splittras upp och försvinner. Privata och politiska intressen kliver också in för att påskynda processen. Det är inte meningen att vi ska komma ihåg vad Tiohundraandan hade sitt ursprung och vad den syftade till. Det är inte meningen att vi längre ska kunna tänka på den och få positiva förnimmelser.

Med argumenten att vården ska vara LIKA BRA i hela Stockholms län, tillägg: även i Norrtälje, så vill borgarna också att vården ska vara LIKADAN  i hela Stockholms län och har uppenbarligen inte förstått att detta inte har samma innebörd.

Trots att vi i Norrtälje kommun drivit samarbetsprojektet Tiohundra sedan 2006 har borgarna i Stockholms läns landsting påtvingat oss såväl kundval som vårdval. Trots att projektet skulle sudda ut gränser mellan kommunal och landstingsfinansierad vård och omsorg så har vi i Norrtälje tillåtits att skapa en egen modell av kundval inom hemtjänst/hemsjukvård/hemrehabilitering, men när det gäller vårdval inom primärvården så ska samma modell som i resten av Stockholms län tillämpas, oavsett förutsättningarna.

Vårdvalsreformen i Norrtälje kommun har hittills inte lett till någon större valfrihet för medborgarna. Däremot har stora resurser lagts på att plocka fram regelverk och att kontrollera företag och eventuella oegentligheter. Vårdvalet har lett till att Hallstavik i dag har hälften så mycket mödravård som de hade innan, i Rimbo har MVC och BVC i Tiohundra ABs regi stängt och på så vis splittrat Familjens hus-verksamheten. Distriktsläkarmottagningen i Edsbro kommer troligtvis inte att drivas vidare av privata Cevita care. Ett tag var prisbelönta Blidö vårdcentral med på nedläggningslistan. Och nu lägger den lokalt utvecklade Parkinssonverksamheten ned.

Tiohundrabarometern är en stor undersökning där 2400 personer tillfrågas varje år sedan projektets början. I den kan vi tydligt se hur den positiva inställningen till Tiohundraarbetet successivt minskar sedan 2011 och hur en stor majoritet (64%) anser att det inte ska finnas fler vårdföretag än idag i Norrtälje kommun. I sin verksamhetsberättelse för 2013 väljer sjukvård och omsorgsnämnden helt och hållet att bortse från dessa resultat och hänvisar i stället till att det finns så många olika undersökningar.

När Tiohundraprojektet startade 2006 och det fanns en positiv känsla och ingång bland medarbetare och invånare i Norrtälje kommun, praktiserades såväl medborgardialoger som att hänsyn togs till de resultat som Tiohundrabarometern visade. Nu var det mycket länge sedan nämnden träffade medborgare i dialog och de pengar som läggs på Tiohundrabarometern kan väl tyvärr ses som förlorade slantar. I stället för att förbereda dialoger med medborgare lägger tjänstemännen tid på att utforma regler för val mellan olika företag. Den positiva inställningen till projektet har i takt med detta minskat.

Just nu driver Roger Svensson, VD för ett av vårdföretagen i kommunen, en debatt i lokaltidningen där han ifrågasätter vårdbolaget Tiohundra ABs, som han tycker, ensamrätt på begreppet Tiohundraandan. Artiklarna verkar ha som syfte att få läsarna att glömma bort det projekt som lett till stora framgångar för vård och omsorg i Norrtälje kommun. I stället vill han lyfta fram vårdval och kundval som unika allenagörare inom hälso/sjukvård och omsorg. Det vore tråkigt om han och hans gelikar lyckas slarva bort allas vårt fina och framgångsrika projekt på detta sätt. Men det skulle inte förvåna mig.