Kommunfullmäktige Norrtälje 24e februari 2014

Igår var det fullmäktige. Inte trodde jag att det skulle gå så snabbt, men vi var hemma före nio. Utanför möteslokalen möttes vi av demonstranter. Först var det medborgare från Edsbro som var upprörda över att deras vårdcentral troligtvis kommer att upphöra 31/3 2014. En hade ett plakat som deklarerade att 47% av befolkningen i Edsbro tillhör kategorin äldre. De lämnade också ut ett informationsblad där de krävde att kommunen skulle redovisa en konsekvensanalys med avseende på ekonomi och vårdkvalitet om vårdcentralen skulle läggas ned. De ville också att detta beslut ska skjutas till efter valet samt att kommunen redovisar hur de 60 mkr som betalas ut i glesbygdsbidrag kommer invånarna i norra kommunen till del. Det är befogade krav. Vad de också borde kräva är en redovisning av hur vårdvalscirkusen påverkar sjukvårdens resurser och valfriheten för de som inte bor på Östermalm. Det är hög tid nu att vi får veta hur mycket detta experiment kostar och hur våra invånares valmöjligheter/tillgänglighet till vården har förändrats under vårdvalets tid.

Andra som demonstrerade utanför kommunfullmäktige var fackförbundet Kommunal som krävde kollektivavtal, justa arbetsvillkor och mindre barngrupper i förskolan. Demonstrationen var väl främst orsakad av de förändringar som skett av nattarbetstidsmåttet för de anställda inom omsorgen i Tiohundra AB. Personalen tvingas arbeta 16 timmar mer per månad utan höjd lön. Då kan en också föreställa sig att de fått stå tillbaka i löneutvecklingen i många år eftersom de haft ett fördelaktigt avtal om nattarbetstidsmått sedan Tiohundraprojektet startade 2006. Att kräva kollektivavtal är också en väldigt aktuell och angelägen fråga eftersom det nu dyker upp fler och fler privata entreprenörer inom välfärdssektorn och de som pressar priserna mest är också de som tjänar mest och att ta sig an den ganska tunga verksamheten.

Det var ju en lyckträff att Sjukvård och omsorgsnämndens ordförande Erik Langby (M) besökte just detta fullmäktigemöte för att besvara ett par interpellationer, så han fick ta del av norrtäljebornas oro kring sjukvården och omsorgen i kommunen. Den första interpellationen han besvarade var skriven av undertecknad och jag frågade honom hur många personer över åttio år som nekades plats i Särskilt boende och om han var nöjd med detta. Det var han. Han var nöjd med att 10%, eller 20 st, personer över åttio år under 2013 nekades en plats som de ansökt om. Många var uppe i debatten och det framgick mer och mer tydligt att den borgerliga majoriteten var av den uppfattningen att det här var personer som inte visste vad som var bäst för dem själva, att det var en slags gnällspikar som om de fick rätt, skulle få det bara för att de skrek högst och inte för att de hade behov. Trygghetsaspekten väger tungt, sa Andersson (Fp), men den vanligaste orsaken att människor vill flytta från sitt hem är inte att de är otrygga utan att de är ensamma och isolerade. Skillnaden måste vara hårfin där....

Saken är den att flera av dessa 80plusare t o m är över 90. Många av dem bor på landsbygden och är ensamma och otrygga. De har levt så länge att de själva borde veta om de har det bäst i sitt eget hem eller på ett särskilt boende.

Det var fler frågor som handlade om tilltro till människors egen förmåga; Miljöpartiets motioner om självstyrande kommunala skolor och om en utvidgad dialog med kommunens intressegrupper. Men som vice kommunalrådet (C) svarade: Inga intressegrupper har visat något intresse...." Det är alltså upp till var och en som vill något i denna kommun att ta sig till kommunhuset och avtala tid med kommunalrådet. De som inte gör det uppfattas som att de inte har någon åsikt. Och kommunalrådet bjuder ju bara in företagare till sina träffar. Kommunledningen fick här ett ypperligt tillfälle att skapa en dialog med medborgarna och slippa bli beskyllda för demokratiunderskott osv.

En annan fråga som beslutades under kvällen och där det varit mycket tal om demokratiunderskott är finansieringen av omvandlingen av Norrtälje hamn. Här hade jag räknat med en yvig debatt om allt som hörde dit och allt som inte hörde dit, men det blev ett snabbt beslut där alla partier utom Mp och V stödde den stora investeringen som kommer att ske i flera etapper och bygger på den s k skelettplanen som inte kommer att beslutas om förrän i april. Av den anledningen hade Mp ett eget yrkande att enbart ta beslut om att finansiera den nödvändiga upprustningen av kajen och sedan fatta beslut om resten av finansieringen då skelettplanen är tagen. Det ställde vi i V oss bakom. Det handlar om stora investeringar och det är mycket som är osäkert i det jättelika projektet, men det som gjorde oss mest skeptiska var nog att vi inte ville vara med på något som automatiskt gjorde att vi sedan sagt ja till omvandling i den formen det moderata kommunalrådet önskar; 1800 nya, sjönära borätter för välbeställda. Det är inte den utveckling vi vill se och vi vill inte heller binda oss vid utgifter som gör att vi är tvungna att acceptera byggherrarnas önskemål för att inte göra kommunen bankrutt.

Vi tog också beslut om ett avtal med ett företag som vill bygga 300 hyresrätter i centrala Norrtälje. Det är något som vi alla ser mycket positivt på. V, S och Mp ville dock ställa krav på företaget att redovisa sin finansiering senast i augusti, men det tyckte majoriteten var onödigt, snudd på ett sätt att skrämma iväg företaget. Vi får väl hoppas nu att det här verkligen är så tillförlitliga och justa personer som kommunalrådet beskriver dem som så att människor som vill bo i Norrtälje ska slippa vänta 12 år i kö för en hyresrätt i framtiden. Oppositionen gav också förslag på att passa på och uppföra en förskola i området och fasa ut de dyra paviljongerna nedanför Lommarskolan, men detta ogillades också av majoriteten.

Vad är Vårdvalfrihet och för vem råder den?

Ingen vill/har råd att driva vårdcentralen i Edsbro med den special filialersättning som Norrtälje kommun, inom ramen för Vårdval Stockholm, tiggt till sig. Inte så häpnadsväckande kanske. Små mottagningar i områden med svagt befolkningsunderlag har inte visat sig vara framgångsrika i vårdvalsmodellen. Ändå pådyvlas landsbygdskommunen Norrtälje denna modell för enligt Moderaterna i Stockholms läns landsting ska ALLA i Stockholms län ha LIKADAN vård, samma villkor trots olika förutsättningar.Vårdvalsmodellen har redan drabbat MVC i Hallstavik, Familjens hus i Rimbo och hotat den prisbelönta vårdcentralen på Blidö. Vårdvalsmodellen tvingar även Tiohundra ABs parkinssonvård att rätta sig i ledet och inte sticka ut som bättre än annan parkinssonvård i länet.

Det är inte medborgare/brukare/patienter och deras behov av vård och trygghet som styr utbudet och inriktningen av vård, det är olika vårdföretags intresse av att driva vården efter politikernas regelböcker och ersättning. Och detta kamoufleras med begrepp som valfrihet. En kan bara undra, valfrihet för vem? Företag kan fritt välja om de vill driva en vårdcentral i Edsbro för den ersättningen som bjuds, vad kan invånarna i Edsbro välja på? Att åka till Hallstavik (så länge vårdcentralen finns kvar), Rimbo eller Norrtälje? Är det ett val som uppskattas då en tidigare haft en mottagning på hemorten? Om föräldrar i Rimbo vill ha tillgång till ett Familjens Hus hänvisas de till Norrtälje, annars får de besöka de olika ingående verksamheterna separat i Rimbo. Är det en reell valfrihet?

Idag varnar även ledaren i Norrtelje tidning för att Vänsterpartiet vill tvinga alla vårdföretag att gå med exakt +-0 i resultat, annars får de stänga igen. Naivt, eller medvetet vilseledande, skrivet av en politisk redaktör som borde veta att det inte är vinster som återinvesteras i verksamheten som Vänsterpartiet vill plocka bort från skattefinansierad välfärd utan vinstutdelning till aktieägare, d v s direkt utplock av skattepengar ner i privata fickor. Ledaren menar att människors rätt att välja måste gå före sådana principer. Det vore mycket intressant att se en objektiv utredning av hur många reella val människor kan göra till följd av detta system.

Ett val som t ex inte verkar gå att göra, är att få flytta in i ett Särskilt boende då en känner sig gammal, skruttig och otrygg i sitt eget hem. I kväll på kommunfullmäktige ställer jag en fråga till Sjukvård och omsorgsnämndens ordförande om hur många personer över 80 år som förra året nekades plats i särskilt boende i vår kommun. Svaret är 20 stycken. Förmodligen är flera av dem t o m över 90, förmodligen bor flera av dem långt ut på landet och har kanske dålig kontakt med anhöriga och grannar. Förmodligen känner de sig otrygga i sitt eget hem. Svaret från Erik Langby (M) talar nämligen om att vi tillämpar kvarboendeprincipen, eftersom gamla har det bäst i sitt eget hem. Frågan är om de personer som ansökt om plats i Särskilt boende anser att det bästa för dem är att bo kvar hemma? Varför finns ingen valfrihet för dessa gamla, otrygga människor? I Vänsterpartiet har vi tidigare motionerat om att alla personer över 80 år borde ha rätt till en plats i Särskilt boende utan behovsprövning. Det skulle innebära en trygghet och en valfrihet för de äldre.

Finns fog för att utöka frågeställningen?

På förra kommunfullmäktige lämnade jag in en interpellation angående hur många personer över åttio år som nekats plats i särskilt boende i kommunen under året. Detta gjorde med anledning av två saker; dels ett reportage om en 99årig man som nekades plats i äldreboende i Heby samt flera reportage som vittnade om liknande händelser, dels ett förslag från Vänsterpartiet, Norrtälje, om att alla personer över åttio år, som så önskar, ska erbjudas plats i särskild boende utan särskild prövning. Det handlar om trygghet och kvalitet för de äldre och på platser där detta tidigare provats har det visat sig att utbudet av boenden inte behöver vara så mycket större för att klara av detta. Visst måste det inräknas en viss överkapacitet, men det borde ju egentligen ses som nödvändigt även för att kunna erbjuda den valfrihet som dagsläget påstås innebära.

När jag ikväll ser på nyheterna om Kalla faktas granskning av utbildning till kommunala biståndshandläggare vad det gäller personer som omfattas av LSS (Lagen om stöd och service) så inser jag att min fråga kunde ha, borde ha vidgats. Givetvis, nu när vi sett Norrtälje kommuns namn glida förbi bland de kommuner som anlitat företaget Kommunlex för utbildning av sina anställda, undrar vi hur många personer som nekats stöd av rent taktiskt ekonomiska skäl. Hur många personer, där biståndshandläggarna borde ha sett till behov och önskemål, har istället blivit klämda av besparingsbeting där handläggarna gått kurs för att lära sig hur de effektivast ligger så lågt som möjligt utan att bryta mot lagen? Överklaganden är det inte ont om. Kommunen processar hela tiden mot enskilda människor som, om de har tur, också har någon lite starkare person som hjälper dem med processandet, och som nekats insatser de känner behov av, allt från särskilt boende, ledsagarservice, bostadsanpassning, korttidsboende osv.

Som politiker är det väldigt svårt att agera i dessa enskilda ärenden, det är handläggarnas profession. Men om ärendena visar sig vara väldigt många kan en ju ifrågasätta vilken policy kommunen har. Varför har kommunen valt att anlita det här företaget för utbildning? Vad var syftet, att minska kostnader eller att ge personerna som omfattas av LSS bättre bemötande? Syftet, ev policy och valet av utbildningsföretag är absolut politiska frågor som bör debatteras och göras synliga för invånarna inför nästa val. Att neka samhällets svagaste det stöd de behöver för att kunna agera på jämlikare villkor som oss normalstarka av ekonomiska skäl, det är riktig skitpolitik.

politik på kommunnivå - november 2010

Ärenden som skulle upp på ksau idag - tja, jag är ju inte med där, men igårkväll hade levererats t ex ärendet "namnändring av NIHAB", alltså ett ärende som såg ut att innehålla förslag på ändring av namnet på ett kommunalt bolag, men bland beslutspunkterna dolde sig följande förslag: Alla kommunala bolag ska ha styrelser bestående av 1-5 ledamöter samt 0-5 ersättare. Hehe, det innebär ju att t ex bostadsbolaget skulle klara sig med en moderat ordförande???

Ett annat ärende som skulle upp var ersättningsbestämmelser för mandatperioden och där visar det sig att nu när man äntligen blivit gruppledare så sänks gruppledararvodet för Vänsterpartiet med 5% till 10% av kommunalrådets ersättning. Allt medan KD, som faktiskt har ett betydligt mindre väljarstöd, bara får sitt gruppledararvode sänkt till 15%. Mp får 15% för ett dubbelt så starkt väljarstöd som ligger på samma som Fp som däremot får 20% till sin gruppledare. Jag har inte sett förslaget utan bara fått det refererat för mig, men tycker ändå att det är anmärkningsvärt att borgerliga gruppledare som t ex Fp, M och C får högre gruppledarearvode trots att deras gruppledare också oftast har en ordförandepost i någon nämnd som de också är arvoderade för. Det blir alltså väldigt olika villkor att driva politik på. När Elisabeth Björk tog över som gruppledare för Socialdemokraterna efter Håkan Jonsson sänktes också arvodet för oppositionsrådet i förhållande till det moderata kommunalrådets. Jag kan inte förstå att det ska vara mer arbete att vara i majoritet, iofs, får man stå till svars för det som beslutas, men å andra sidan är det ett lika hårt arbete, om inte hårdare att föra sin politik i opposition.

Ännu en märklig sak i denna kommun, där demokratinämnden lagts ned, är väl att Miljöpartiet inte får någon plats i den nya klimatnämnden då Moderaterna kapar fyra platser. Snart byggs väl Hallsta pappersbruk om till ett kärnkraftverk i klimatets namn. I Tiohundranämnden har mandatfördelningen alltid varit skum, dit är det bara Moderater och Socialdemokrater som tar sig på egna bedrifter.

Slutligen, apropå Tiohundra, ser jag i handlingarna inför sammanträdet imorgon att Vänsterpartiets motion om att erbjuda människor över 80 år plats i särskilt boende utan behovsprövning (om de så önskar) är uppe på dagordningen. Givetvis tycker man inte att detta är aktuellt när man inte ens har platser så att det räcker till de som har fått ett beslut om att de faktiskt har behov. Nej, men det är ju en vision man ska ha. Jag skäms när jag ser i delegationsbesluten att vi nekat människor som t o m är över 90 år som ansökt om plats i särskilt boende. Det finns ju en anledning till det. Och alla vill inte till varje pris bo kvar hemma. Tänker skriva ett ersättaryttrande om detta, bara så att ni vet.