Låt Norrtäljeborna vara med och utforma Nordrona till en ny stadsdel

Då är vi inne på ett helt nytt år med en ny majoritet i kommunen. Den första "nyheten" som stort slås upp i Norrtelje tidning är dock att, i samma gamla vanliga moderatanda, sälja ut kommunal mark och låta privata entreprenörer bestämma hur vår stad ska utvecklas. Vänsterpartiet tycker, precis som vi också skrev i en debattartikel i samma tidning i september förra året, att det är att vara ansvarsfull att varsamt hantera kommunmedborgarnas gemensamma tillgångar. Vi vill ta fram en kommunal målsättning om hur en gemensam, långsiktig förvaltning av gemensamma resurser ska ske. Beslut om gemensamma resurser och allmänna miljöer ska fattas av förtroendevalda efter samråd med medborgarna. På Nordronaområdet finns enorma kommunala tillgångar som bör utvecklas i demokratisk anda efter invånarnas behov och intressen.

Det byggs en hel del i Norrtälje stad just nu, det mesta är dyra bostadsrätter. Det finns ett stort behov av hyresrätter, både för ungdomar, men också för andra som inte vill eller kan binda upp sig med stora banklån och höga boendekostnader. Därför ser Vänsterpartiet att det finns anledning att särskilt gynna byggnation av nya hyresrätter runtom i kommunen, Nordronaområdet lämpar sig ypperligt för detta ändamål.

 

Nordrona ägs av kommunen. Det är en av våra största tillgångar. Ta vara på den på ett sätt som kan gynna alla! Det långsiktigt bästa är om marken inte säljs, utan i stället upplåts med tomträtt med en minimal avgäld. Detta bidrar till låga boendekostnader och en långsiktig intäkt för kommunen. För att hålla kostnaderna nere bör också anslutningsavgifterna till kommunalt VA och till Arstas fjärrvärme hållas så låga som möjligt. Här har kommunen möjlighet att förverkliga det förslag som Vänsterpartiet tidigare framfört – tilldelning av mark genom markanvisningstävlingar där anvisning ges till de företag som kan leverera den bästa kvaliteten inom en i förväg bestämd genomsnittshyra. Herrarna McDonalds och Intersport är givetvis välkomna att också vara med och tävla om markanvisning, men som de själva säger i Norrtelje tidning, så är de ju helt gröna på detta område och kanske inte tar hem den vinsten.

Genom dessa förslag kan vi hålla boendekostnaderna nere och skapa ett område, där alla har råd att bo – unga, studenter, ensamstående föräldrar, pensionärer m.fl. Ett område med unika kvaliteter – natur, utsikt och närhet till stadens centrum. Vi kan skapa denna stadsdel i samråd med kommuninvånarna och låta behov och intressen, snarare än vinstjakt, styra utformningen. Förstör inte möjligheten genom att sälja området till exploatörer, som har som främsta mål att själva tjäna pengar!

Besök på socialförvaltningens avdelning för arbetsmarknad och integration

I går fredagen den 5 september var Ali Esbati, som sitter i riksdagens arbetsmarknadsutskott för Vänsterpartiet, och Christina Hamnö, Vänsterpartiet i Norrtälje, på arbetsplatsbesök på socialtjänstens avdelning  för Arbetsmarknad och Integration. De träffade avdelningens chef och fem av medarbetarna, vilket de berättade var mycket intressant och informativt!

Bland annat fick de veta att ett stort problem är svårigheten att hitta bostäder till de nyanlända flyktingarna. Tidigare fanns ett visst överskott på hyreslägenheter i Hallstavik, men så är det inte längre.  Bristen på hyreslägenheter gör också att det är svårare att ordna bostad åt de ungdomar, som kommit hit som ensamkommande flyktingbarn, den dag det är dags för dem att lämna institutionsboendet. Det är svårare att få till stånd avtal om ungdomslägenheter med Roslagsbostäder och Campus Roslagen tar inte emot gymnasieungdomar i sina studentlägenheter.

Christina Hamnö passade då på att berätta om Vänsterpartiets förslag om att på kommunal mark låta det företag som till högst kvalitet kan bygga lägenheter med en på förhand bestämd hyra. Marken kommer sedan att arrenderas ut genom tomträttsavtal till den som vinner upphandlingen och får bygga.på så sätt skapar vi nya hyresrätter med rimliga hyror.

De anställda berättade också att det är svårt att ordna arbete åt dem som kommer hit. Antalet praktikplatser med lönestöd inom kommunal verksamhet behöver öka betydligt och avdelningen har fått i uppdrag att hitta sådana. Nämns att i Eskilstuna har kommunstyrelsen ålagt de kommunala arbetsplatserna att göra en inventering av arbetsuppgifter som skulle kunna erbjudas till praktikanter med lönestöd. Något liknande skulle behöva göras i Norrtälje.

Idag vid valstugan då vi träffar en av de anställda på avdelningen berättar hon också om personalens önskan att starta ett kommunalt flyktingboende. I kommunen finns kunskaper om vad som gäller och det finns anledning att tro att mer pengar då också kommer de nyanlända till del eftersom ingenting behöver tas ut i vinst. Nu driver endast privata flyktingboenden, många ansökningar kommer in från människor som inte vet ett dugg om verksamheten varje dag, de har bara förstått att här finns pengar att tjäna. Antagligen har de sett Bert Karlsson på TV.

Men för oss skattebetalare och för flyktingarna verkar det ju sundare med ett gemensamt ägt flyktingboende där kunskapen finns, att lägga mer tid på de som behöver stöd och hjälp och mindre tid på att kontrollera och informera hugade företagare.

Många människor rörde sig runt valstugorna idag. Många kom också till vänsterpartiets stuga där det framfördes musik av Amelie Chroneer-Hellsing. De hade frågor om allt från försvarspolitik, skuldsanering, NPF-klasser, nedläggning av PKV (psykiatrisk korttidsvård) i norrtälje, kommunism, rasism, medborgarskap mm. De flesta var positiva till vår ambition att förändra kommunen. De flesta var obotligt less på det moderata styret. Många var fortfarande osäkra. Jag hoppas vi övertygade några.

Många samtal blir det

Valrörelsen är inte bara det vi ser på TV, i tidningar och i sociala media. Valrörelsen är också oändligt många möten och samtal. En del samtal verkar inte leda någon vart, andra blir informationstillfällen för samtliga inblandade och leder förhoppningsvis till en bättre demokrati och ett större utbyte mellan förtroendevalda och de som givit dem förtroendet, eller kommer att göra det den 14 september.

Igår hann jag bara vara i valstugan i 40 minuter eftersom ett av mina barn behagade försvinna iväg med en kompis utan att tala om vart hon skulle, så jag tillbringade eftermiddagen med att leta. Men under den tiden jag var där hann jag få kontakt med flera engagerade medborgare. Först dök ett gäng studenter från Komvux omsorgsprogram upp och ställde frågor kring löner och arbetsförhållanden i vården. De blev väldigt glada när jag svarade dem att lönerna inom omsorgen måste höjas och att arbetsförhållandena måste bli bättre. Det måste vara möjligt att få fasta heltidsanställningar utan delade turer där personalen får äta i bilen och kissa i skogen. Att ge våra äldre ett värdigt liv ska skattas högt. Vi blir allt äldre och i vår kommun är andelen äldre förhållandevis hög. Med anledning av detta kan det vara värt att fundera på om kommunen eller staten kan göra riktade insatser för att rekrytera arbetskraft till vård och omsorgsyrken. I kommunen tycker vi i Vänsterpartiet att vi ska använda det landstings- och kommunägda bolaget Tiohundra AB för att skapa en stabil organisation som har möjlighet att erbjuda en flexibel vård och omsorg där personalen också arbetar under goda arbetsvillkor och med bra lön. På så vis ska den demokratiskt styrda vården utan vinstintressen kunna konkurrera om brukare och arbetskraft. Vi skulle också kunna erbjuda delfinansierad utbildning för människor som annars är arbetslösa och möjlighet till körkortsutbildning vid omsorgsprogrammet för att också göra det möjligt för studenterna att få jobb dag ett efter avslutad utbildning. Omsorgsstudenterna var mycket nöjda med mina svar och jag undrade om inte alla svarade väldigt välmenande och extra positivt så här ett par veckor innan valet, men de svarade att så var inte fallet. Till exempel Moderaternas svar hade inte alls väckt något jubel i gruppen.

Efter en stund kom två herrar och ville prata om ett utbyggt cykelvägnät i kommunen samt olägenheter med buller från Mellingeholms flygplats. De lämnade en strategi för cykelvägsutbyggnad samt förslag på vägsträckningar som de tyckte var extra viktiga. Där fanns bl a förslag om att banvallen mellan Rimbo och Norrtälje skulle kunna bli cykelväg. Superintressant. Eftersom det var den cykelväg, förutom längs väg 76 Norrtälje-Älmsta, som jag föreslog i min första motion till Kommunfullmäktige för 20 år sedan. Dessutom, vill jag poängtera, är detta intressant eftersom den delen om banvallen blev bifallen.

Efter jobbet idag var jag inbjuden till Hyresgästföreningens mobila lägenhet som är placerad utanför Stadsbiblioteket. Där fick jag, förutom att se den fina compactliving-enheten, diskutera Hyresgästföreningens lokala handlingsprogram samt skriva på ett vykort till kommunalrådet om att låta det kommunala bostadbolaget Roslagsbostäders hyresgäster slippa straffskatt. Det fanns flera bra krav i föreningens handlingsprogram. Något som jag själv uppskattade väldigt mycket var stycket om att hyresgäster själva ska få vara med och påverka vid renovering och att renoveringen inte skulle kunna höja hyran som att hyresgästen inte har råd att bo kvar. Det är ju en fråga som ligger mig själv väldigt nära då jag väntat på en renovering i två år utan att faktiskt veta om jag kommer att ha råd att bo kvar om den blir verklighet och, beroende på hur mycket en som hyresgäst får vara med att påverka, om vi verkligen vill bo kvar till den nya hyran.

Flera av de besökande till den mobila lägenheten var överväldigade och en person föreslog att sådana enheter kunde staplas i hamnen för att göra det möjligt även för ungdomar att bosätta sig där. Efter att jag varit hos Hyresgästföreningen sprang jag ner till Radio Roslagen där jag skulle duellera med Landsbygdspartiet, oberoendes representant Magnus Malmsten. Där fick vi bl a informationen att en geoteknisk undersökning av hamnen totalt dömde ut allt bostadsbyggande där och med den informationen i handen kanske vi inte ska bygga för ungdomar just där och kanske inte helst för någon annan heller. Framtida miljö/naturkatastrofer och risk för sådana är ingenting vi ska ta lätt på. Det är reella risker som ska tas hänsyn till vid byggande och planering av samhällen.

Magnus och jag fick också duellera i frågor som skolan, landsbygden, näringsliv mm. Vi var ganska överens om det mesta. När vi kom till frågan om vargens existens i Sverige hade vi dock helt skilda åsikter. Medan Lpo står för att alla vargar ska finnas i hägn, d v s inga fria vargar, så tycker vi snarare att vargstammen, för att undvika inavel, måste bli större. Vi människor har inte ensamrätt på jordklotet och vi måste lära oss att leva sida vid sida med de djur och växter som finns här och har funnits här länge. Tamdjur måste helt enkelt skyddas och det får vi gemensamt betala för, djurägare ska givetvis också ersättas vid förluster. Magnus tyckte dock att det fanns alldeles för mycket varg, att de som vill ha varg ska komma överens med markägare och sätta upp hägn där de kan vara och han antydde t o m att den svenska vargstammen innehåller korsningar med ryska hundar som använts vid spaning under sovjettiden, korsningar som är som vakthundar, men ´som inte skäller.

Jag ska inte heller säga att vi var överens om blockpolitiken. Lpo stödjer alla förslag som enligt dem är bra för landsbygden, oavsett vem som lägger förslagen. Är det det som är att vara oberoende? Jag undrar ofta i dessa tider då det flirtas hej vilt och pratas om blocköverskridande och oberoende. Magnus sade sig också vara personligt oberoende; han kommer att uttrycka sin åsikt oavsett vad ett parti förväntar sig och därför kommer han troligtvis aldrig att bli en erfaren politiker, som jag beskrevs som.

Jo, jag har varit med ett tag. Jag har aldrig resonerat som jag hör en del göra, att jag kan inte engagera mig i något parti, för tänkt om jag inte tycker som de i någon fråga. Jag är ju en del av partiet, av rörelsen, och självklart kan jag påverka partiets ståndpunkt i frågor jag tycker är viktiga. Jag har bara varit oense med partiet om frågor som jag själv inte tycker är livsviktiga, det är inte ett problem för mig.  Magnus uttryckte det som att han aldrig kommer att bli en politiskt korrekt politiker, och det är nog inte jag heller, men jag är en väldigt politiskt korrekt person. Jag har höga krav på mig själv och mår som bäst när jag lever efter dem.

Senare på dagen pratar jag skola, kvarsittning, läxor, hemmasittare, nationella prov, betyg mm med föräldrar vid fotbollsplanen. Många samtal blir det och många ställer samma fråga; Hur tror du det går, hur är känslan? Och efter alla samtal jag har med er där ute är känslan god, men jag vet att det finns många fler där ute som inte pratar med mig utan med det moderata kommunalrådet. Och därför är nog känslan hos honom också god. Men gör Sverige och Norrtälje en tjänst, rösta rött, inte oberoende, inte blocköverskridande, utan riktigt rött så att vi får ett alliansfritt styre.

Norrtälje kan bli bättre

Det är tydligt att den moderatledda majoriteten i kommunen litar helt till att väljarkåren inte har längre minne än någon månad tillbaka i tiden, möjligtvis ett par-tre månader. Så nu jäktas det med att inviga vägar, kulturhus och badhus för att det ska ligga i färskt minne hos valmannakåren den 14 september. Allt gott som denna borgerliga majoritet har åstadkommit under sina alltför många år vid makten. Det som de inte har lyckats åstadkomma får utgöra grund för de borgerliga småpartiernas manifest och löften inför nästa mandatperiod. För onekligen funderar en en hel del på varför Centern just nu vill satsa på bättre mat till de äldre och naturreservat i Färsna t ex, när de inte lyckats åstadkomma det under otaliga år i majoritetsamarbete. Onekligen funderar en en hel del över varför Moderaterna helt plötsligt säger sig vilja ha mindre klasser i skolan, då de i debatt efter debatt envist hävdat att klasstorleken inte har någon betydelse för barns inlärning. Kanske är de lite missnöjda med sitt eget arbete?

Det finns dock en som inte är det minsta missnöjd och det är kommunalrådet själv. I dagens Norrtelje tidning vill han passa på att presentera allt gott Moderaterna och deras nickedockor gjort för kommunen under den senaste mandatperioden. Nytt badhus, jehupp, kostade bara 20 mkr mer än beräknat, men en ny förskola i Vigelsjö för 30 mkr det var för dyrt. I stället dras barn och skolkontoret och alla kommunens förskolebarn nu med höga kostnader för inhyrda, icke ändamålsenliga baracker. Nytt kulturhus, jehupp, klubbades för under 20 mkr för då behövde majoriteten inte ens ta debatten om vad det skulle innehålla eller hur pengarna skulle kunna räcka till mer än ett tomt skal i fullmäktige; beslutet kunde nämligen klubbas direkt i kommunstyrelsen till följd av den låga kostnaden. Huset, har jag hört, är redan för litet och utrymmen på Pythagoras industrimuseum måste hyras in för att få plats. Renovering av det gamla gevärsfaktoriet och museiparken är däremot ingenting som majoriteten brytt sig om att ens diskutera.

Det byggs mer än någonsin, fortsätter kommunalrådet, men vad är det som byggs? Hittills har vi bara sett dyra bostadsrätter, många av dem inriktade enbart mot personer över 55 år. Det talas om hyresrätter, men innan valet har ingen satt spaden i marken för att åstadkomma något större antal hyresrätter som kan minska den hutlösa kö på 12 år för en hyresrätt i centrala Norrtälje. Oftast är det väl så att kommunalrådet har bättre koll än alla oss andra vad som är på gång. Att utkräva någon form av ekonomisk försäkring från det nystartade bolag som lovat bygga 300 hyresrätter bakom kommunhuset kom inte på fråga; det är pålitiga personer, lovar kommunalrådet. Vid sittande debatt i Rimbo får debattanterna också veta att det är klart med byggnation av ett nytt område i Rimbo. Trots att inga beslut tagits.

Och visst är det konstigt att några Moderater vill ha mindre klasser trots att kommunalrådet säger att resultaten i skolan redan förbättrats markant? Att Norrtälje kommun har ett högre meritvärde än samtliga S-styrda kommuner i länet verkar vara tillräckligt för kommunalrådet. Han påpekar att Norrtälje är länets tryggaste kommun. F d gruppledaren för Folkpartiet hävdar att Norrtälje är länets bästa äldrekommun. Kommunalrådet fortsätter att tro att en nödvändig utbyggnad och upprustning av VA-nätet är den ultimata och ända miljösatsningen en kommun måste göra under ett halvt sekel. Och att en utveckling av en skärgårdskommun måste innebära försämrat strandskydd och ökad byggrätt/äganderätt.

Det enda jag tänker hålla med kommunalrådet om är att Norrtälje kan bli bättre. Vi kan ändra fokus, vi kan se de förstärkningar som behöver göras i skolan, i förskolan och på fritids för att våra barn ska få en trygg uppväxt och de kunskaper de har rätt till. Vi kan se de förstärkningar vi måste göra inom vård och omsorg för att ge personalen drägliga arbetsvillkor, för att kunna erbjuda människor i hela kommunen närhet, trygghet och en kontinuerlig service som inte ständigt hotas av nedläggning, privatisering och centralisering. Vi kan se hur vi kan värna natur och kulturvärden och lyfta dem till någonting positivt för kommunens utveckling i form av t ex ekoturism samt lokal produktion av livsmedel och energi till kommunens olika verksamheter. Vi kan arbeta annorlunda för att nå de mål vi vill nå och som vi tror gör livet bättre för många i stället för att göra livet bättre för ett fåtal.

Vad god ordning är ligger i varje persons upplevelse

Jag har tidigare berättat om hur den barnpeng som delas ut till kommunens förskolor drabbas negativt av de dyra paviljonger som idag hyrs in för verksamheten eftersom majoriteten inte kunde enas om ett förslag till bygge av ny förskolebyggnad i Vigelsjö 2011. Det är inte bara ekonomin som drabbas, lokalerna är inte optimala för förskoleverksamhet och många föräldrar har tyckt att det blivit både långt och krångligt att ta sig till förskolan i dess nya läge.

Nu har ett företag visat intresse för att bygga 300 nya hyresrätter i kvarteret förrådet bakom kommunhuset, samma område där en förskola för Vigelsjöbarnen i ett tidigt skede planerades. Från Vänsterpartiet, med medhåll från Socialdemokraterna och Miljöpartiet, har vi då yrkat på att kommunen, i samband med att företaget bygger de 300 nya lägenheterna, uppför en förskola i anslutning till området och därmed gör sig av med de dyra barackerna nedanför Lommarskolan. Enligt den finansieringsplan som kommunen gjort upp för sina insatser vid bygget finns det ca 19 mkr över till en förskolebyggnad och med tanke på de besparingar som kan göras då paviljongerna tas ur bruk borde detta bli en ren vinst. Dessutom gör det bostäderna än mer attraktiva och, förhoppningsvis, de unika företaget som vill investera i hyresrätter i Norrtälje, uppmuntrade i sin satsning. För fler hyresrätter verkar nu samtliga partier vara överens om att det behövs. Och med 11 års kö i centrala Norrtälje behövs det troligtvis mer än 300 för att beta av kön.

Men kommunalrådet (M) tycker inte vi ska skrämma bort fastighets företaget och menar att beslut om nya förskolelokaler, om de nu behövs, ska diskuteras och tas i god ordning.

För oss i opposition är det inte alltid lätt att veta vad god ordning innebär. Det som vi tycker är god ordning är väldigt sällan god ordning i majoritetens ögon. Miljöpartiet tyckte t ex inte att det kunde kallas god ordning att vid en stor investering som omställningen av Norrtälje hamn, först spika fast en skelettplan och sedan ta detaljplan för detaljplan. Inte heller tyckte de att det var god ordning att mycket av grunden för beslutet om skelettplanen arbetats fram i en arbetsgrupp där inte ens alla politiska partier varit representerade, än mindre medborgarna.

Men kommunalrådet (M) som har en av de högsta kommunalrådslönerna i Sverige vet förstås bättre.  Vad han kanske inte har tänkt på är att oppositionen kanske skulle uppfatta hans goda ordning lättare om han var mer generös med den information han hinner tillgodogöra sig genom att kunna ägna ungefär tio gånger så mkt tid åt varje ärende än vad t ex jag, gruppledare för ett mindre parti i opposition, som bara ersätts med tio procent av hans arvode, har tid med. För oss som vill någonting i kommunen, och inte har tillgång till all information, så blir varje tillfälle att lyfta en angelägen fråga automatiskt en god ordning.

Och som gruppledare för ett mindre parti i opposition, men med ett stort engagemang i en högkvalitativ barnomsorg i kommunen, någonting som vi tror lockar unga människor att stanna kvar, och t o m flytta hit, ställer vi oss frågan om det som hände i kommunfullmäktige i juni 2011, då kommunalrådet (M) på sittande möte, utan minsta förvarning, drog ur  ett ärende som beretts under flera år tillsammans med personal och föräldrar och som nu var färdigt för beslut; beslutet om  den nya förskolan i Vigelsjö, beslutet som inte ens bidde en tumme, beslutet som bara blev paviljonger som kostar oss fyra gånger mer än vad en större verksamhetsanpassad förskola skulle ha kostat, var det ett beslut som skedde i god ordning? 

Eller när beslut om att göra en markanvisning till ett helt nybildat företag som vill bygga hyresrätter i Norrtälje, inte vill ställa krav på att företaget redovisar sin finansiering utan föregås av att kommunalrådet intygar att det här är justa personer som vill oss väl och som vi inte får skrämma bort. Är det att ta beslut i god ordning?

Vad god ordning är ligger i varje persons upplevelse. Oppositionen i Norrtälje upplever ofta att de blir överkörda och att de inte  riktigt har tillgång till den information som majoriteten verkar besitta. I så fall skulle vi ju inte återremittera, fråga och ställa krav på redovisning hela tiden. I såna fall kanske vi skulle förstå hur den goda ordningen fungerade. Kanske. Men troligtvis skulle vi ändå ha olika åsikt, men då åtminstone veta vad vi hade olika åsikt om och vad vi kanske kunde komma överens om.

Vem ska bo i Norrtälje i framtiden?

Idag skriver mina goda kamrater Rune Karlsson och Kia Hamnö på debattsidan i Norrtelje tidning om hur byggherrarna bygger dyra bostadsrätter som människor med lite skralare resurser (unga, ensamstående etc) inte har någon möjlighet att bosätta sig i. Samtidigt råder det bostadsbrist och många ungdomar tvingas bo kvar hos föräldrarna i strid med såväl sin egen, som föräldrarnas önskan. Rune och Kia ger också förslag på hur kommunen skulle kunna få till stånd byggande av billigare hyresrätter för att göra det möjligt för ungdomar att bo kvar, men också att flytta hit.

Vänsterpartiet, Norrtälje, lyfter i sitt budgetförslag för 2014 en rad olika förslag på hur vi kan åstadkomma en inflyttning/kvarboende utav olika kategorier av människor. Att bygga fler hyresrätter med rimliga hyresnivåer är en viktig åtgärd som, Rune och Kia påpekar, marknaden inte kommer att lösa. Det krävs politisk vilja. I Vänsterpartiet vill vi också att antalet studentlägenheter på Campus ökar och att vi också ser över möjligheten för studerande på gymnasiet och komvux att utnyttja dessa bostäder. Vi vill också att projektet med studentbostäder i Hallstavik återupptas och förfinas. Med en bättre kollektivtrafik Hallstavik - Uppsala framför allt, skulle detta kunna bli ett gott alternativ för Uppsalastudenter.

Förutom boende så vill vi att Norrtälje kommun profilerar sig med sina högkvalitativa förskolor/skolor och studiemöjligheter på gymnasienivå och för vuxna som vill (vidare)utbilda sig. Det ska finnas goda förutsättningar för att tillgodogöra sig en god utbildning utan att flytta eller välja bort andra saker ur livet, som t ex familj och vänner.

Projektet Tiohundra, som snart måste bli permanent, ska givetvis också användas som en framgångsfaktor för kommunen. Genom samverkan ska vi visa på hur ett helt samhälle med tätorter, landsbygd, glesbygd och skärgård kan upprätthålla en god service och ett professionellt omhändertagande av såväl unga som gamla. Ingen ska, som det heter i devisen, falla mellan stolarna. Tiohundraprojektet är unikt och bör vårdas och utvecklas i enlighet med grundtanken. Där har vi någonting speciellt, något vi kan vara stolta över och något som skulle kunna locka såväl gamla som unga till vår kommun. Människor vill känna sig trygga, och de vill vara bekväma samtidigt som de vill kunna välja utmaningar.

För att kunna höja kvaliteten inom förskolan/skolan samt kunna erbjuda attraktiva arbetsmiljöer vill vi, främst i kommunens norra delar, satsa på något som vi kallar Akademiska Arbetsplatser. Idén har vi fått från Stockholms läns landsting där de redan arbetar med Akademiska Vårdcentraler, Akademisk Ambulans etc. Tanken är att den Akademiska Skolan, t ex, kopplas till ett universitet/högskola och någon forskning som pågår där. Skolan tar emot studenter och doktorander, samtidigt som det är möjligt för skolans anställda att delta i forskningsarbete. Universitetet får en möjlighet att bedriva forskning på verksamhetsnära basis. Detta samfinansieras mellan kommun och universitet/högskola. Den Akademiska arbetsplatsen kan rekrytera välmeriterade pedagoger eftersom den erbjuder en stimulerande arbetsmiljö samtidigt som den tar emot många studenter som också får upp ögonen för arbetsplatsen och orten. 

Kommunikationer är också väldigt viktigt för att människor ska kunna bo i  hela vår kommun. Vi behöver fler stomlinjer för bussarna, men även en utbyggd järnväg, först och främst till Rimbo (Roslagsbanan), men på sikt även från Stockholm till Norrtälje. Det var genom järnvägen Norrtälje en gång blomstrade. Kanske var det inte ens bara genom handel staden närde sig utan även genom en hälsoprofil, när badgästerna kom hit för att vila upp sig, bada i gyttjan och bli friska. Vi har ju alla möjligheter i världen att låta hälsoprofilen leda oss in i framtiden i stället för konsumtionismen och Biltema.

Nu hajjar jag grejen!!!

Äntligen förstår jag, jag förstår varför det, trots att alla säger sig vara för blandade boendeformer, finns ett slags förakt mot hyresrätten, en slags tyst överenskommelse att det EGENTLIGEN inte är en boendeform någon väljer, mer än för en kortare tid i sin ungdom, efter en separation eller annan kristid i livet. EGENTLIGEN vill alla ha en 200 kvadratsvilla med strandtomt, men vissa har inte förutsättningarna. De är väl fattiga, ensamstående, sjuka eller kanske invandrare.

Svaren finns runt om i Europa, där allmännyttan kallas Social housing och är en boendeform som man skäms för att bo i. Därför behövs inte fler hyresrätter, därför behövs inte större hyresrätter, därför behövs inte hyresrätter i attraktiva lägen. 80 kvadrat räcker väl som största lägenhet i ett hyresrättsbestånd i ett trevligt område, kanske nån ensamstående med ett par barn kan ha råd att bo där med bostadsbidrag. Alltså, finns det två föräldrar, köper man väl sig nåt större, typ en villa vid havet.

Det är det här tänket som vrider politiken helt snett. Det är det här tänket som länge gjort att Vänsterpartiet är det enda parti som står för en vettig bostadspolitik. För om tänket är att vi alla EGENTLIGEN vill ha en 200 kvadrats villa vid havet, och vi utgår från att det behövs fler 200kvadrats villor vid havet och färre hyresrätter (som gärna kan vara ganska små), så kommer vi inte att lösa bostadsbristen. I det här tänket så köper sig människor som under en tid bott i en hyresrätt en 200kvadratsvilla och lämnar sin gamla bostad till någon ny ungdom på väg upp.

Men man talar om den första generationen som inte får det bättre än sina föräldrar (man är väl inte riktigt överens om vilken generation det är, men de kommer efter 40talisterna i alla fall). De kommer aldrig att få det bättre, troligtvis kommer de allra flesta aldrig att ha råd med en 200kvadrats villa vid havet. Kanske vill de inte ha en. Kanske vill de bo HELA sitt liv i en hyresrätt och vara fria att resa och ta arbete på annan ort. Jag tror som Lars Ohly säger här att hyresrätten är framtidens boendeform. Tänk om det fanns ett gott utbud av hyresrätter så att man kunde säga upp sin lägenhet och resa för att sedan komma tillbaka och kunna få en ny. Idag skapas marknader av svart andrahandsuthyrning och försäljning av hyreslägenheter.

Om vi EGENTLIGEN inte vill bo i 200kvadrats villor vid havet allihop, utan trivs ganska bra i en hyresrätt med centralt läge, men på vår fritid och semester gärna skulle vilja hänga vid en strand och sola, kanske fiska eller campa, är det viktigt att stränderna inte byggs igen av lyxvillor som stänger in och privatiserar en naturtyp som älskas av många. Och borde vara till för många.

Tänket är fel i flera led och det får oss att skapa en bostadspolitik som är fel för så många. Vi måste tänka om nu.

Barnrikehus - något för 2010-talet?

Missade kommunstyrelsen idag. Missade BVCbesök. Och inskolningen på förskolan hamnade på is. Men jag var med i skolan i alla fall. Ja, sjuka barn ger ändrade planeringar. Det var väl inget ärende jag hade tänkt att sticka ut i på KS dagordning, så det ordnar sig, det kommer nya möten. Det var värre med BVC som inte kunde erbjuda en ny tid förrän om över en månad, och då får vi ändå träffa en annan sköterska för att det ska funka. Märkligt. Jag har träffat samma person på BVC sen Storasyster var bebis för över åtta år sedan. Och nu har ju BVC flyttat tillsammans med alla de andra familjeverksamheterna till det nya Familjens hus, som jag är så nyfiken på. Men tydligen har man häcken full.

Det föds ju enormt mycket barn och har så gjort under hela 2000talet. Det är brist på förskoleplatser och klasserna i våra skolor blir också större och större. Varför är det alltid så att det känns som om framförhållningen är noll?

På förra KS meddelade kommunalråd Kjell Jansson (M) att den nya standarden för bygglov av villa kommer att ligga på 200 kvadrat + 60. Samtidigt byggs inga större hyresrätter än 4or på ca 80 kvadrat. Familjerna blir större, men så länge de inte har råd med en jättevilla så får de förbli trångbodda. Idag har jag på www.maklarhuset.se hittat två bostäder som skulle kunna passa min familj. Den ena kostade ca 2,1 miljon, den andra 2,5 + månadsavgift (eftersom det var en bostadsrätt). Går jag in och söker på hyresrätter finns ingenting större än en trea på 58 kvadrat.

På fyrtio eller femtiotalet byggdes några s k barnrikehus, där familjer med många barn (och då menar jag betydligt fler än tre) kunde bo. På den tiden var det ju inte standard att varje barn skulle ha eget rum, men ändå, skulle det inte vara idé att låta det kommunala bostadsbolaget bygga några hus med större lägenheter? Vad jag förstår så har en av de stora hyresvärdarna i stan EN sexa i sitt bostadsbestånd. Jag skulle mer än gärna se några huskroppar med lägenheter på 4-6 rum och kök. Det behöver inte vara lyxstandard (för då har ju ingen råd att bo där), men anpassat för barnfamiljer med tvättmaskiner som är tillgängliga (i stuga eller i lgh), lättstädade badrum, slitstarka material, små sovrum, större barnsäkrade kök etc. Runtom trevliga, lummiga grönområden, fruktträd, bärbuskar, sandlådor och bänkar att sitta på.

Dyra hyresrätter

På nyheterna på radion i morse berättades att hyresrätter nu säljs öppet på Internet. Detta trots att handel med förstahandskontrakt på hyresrätter är olagligt. Det är t o m olagligt att antyda att man vill ha betalt för ett kontrakt. Så det borde ju inte vara något problem att plocka in dem som publicerat annonserna. Men så verkar det vara...

Det är också så att den som köper ett förstahandskontrakt inte begår en olaglig handling, men riskerar att bli av med lägenheten om affären uppdagas. Därför finns inget intresse hos någon av parterna att den olagliga historien ska bli känd.

I kommunals länstidning läser jag om det borgerliga projektet att försöka få människor i miljonprogramsområden att köpa sina hyresrätter. 33 miljoner kronor har man lagt ned på detta under ett och ett halvt år. Och ett enda område i Akalla har man lyckats ombilda till bostadsrätter. Inte ett enda område i Rinkeby, Tensta och Husby.

Enligt tidningsartikeln var detta något som man var medveten om när man satsade pengarna. Man var inte ute efter att ombilda de gamla förfallna hyresrätterna till bostadsrätter, man ville bara se ut som om man var på "den lilla människans" sida.

Kan vi påverka?

Ibland kanske vi kan påverka. I alla fall tycker jag att vi fick lite trevande positiva svar på vissa interpellationer under kvällens debatt i fullmäktige. Jag börjar med den interpellation jag själv skrivit under falskt namn (det är så löjligt, men eftersom jag aldrig kan vara kvar så sent som interpellationer och motioner lämnas in, så får de inte lämnas in i mitt namn så vår gruppledare har skrivit under dem och då kallas de för hans interpellationer och motioner) om ombildning av hyresrätter till bostadsrätter.

jag har tidigare i den här bloggen skrivit om en bekant till mig som bott i sin hyresrätt i nästan 20 år och nu blivit påhoppad av en granne som säger sig fått löfte från självaste kommunalrådet att få bilda bostadsrätter i området. En bostadsrättsförening har redan bildats och en interimstyrelse arbetar frenetiskt för att få igenom sin idé. En konsult (eller omvandlingshaj som jag kallat det) bjöds in till ett möte där också alla hyresgäster var inbjudna för att få höra hur det skulle bli i framtiden. Det är klart att de hyresgäster som inte vill eller kan köpa sin bostad, som de kanske bott i i 20 år, barnen har vuxit upp där, känner sig oroliga när de får veta att det är så här det SKA bli. Även om man har rätt att bo kvar som hyresgäst hos sina egna grannar är det kanske inte det man vill. Man kanske vill hyra sin bostad av ett allmännyttigt bostadsbolag som har som sin proffession att hyra ut bostäder och kan sin sak.

Hur som helst, så svarar det kommunala bostadsbolagets ordförande att man inte är beredd att sälja ut några lägenhetsbestånd till underpris, att bostadsbolaget gör en bedömning av vilket ekonomiskt värde ett område har för bolaget, nu och i framtiden, innan man prissätter (det kan allstå inte göras av en konsult) och att man informerat hyresgästerna om vad som gäller via ett brev, men att det var ett tag sen och man är villig att återigen gå ut med information för att försäkra sig om att hyresgästerna slipper sväva i ovisshet om sin framtida bostadssituation. Det tycker jag låter ganska bra.

En annan interpellationsdebatt handlade om jämställdhetsarbete och där tror jag Hanna Stymne Bratt fick en del moderatgubbar att rodna och ta till sig att de faktiskt måste ta de här frågorna på allvar och börja arbeta med dem.

På "min" andra interpellation ang byggandet av ersättningslokaler för Blåklintens förskola, så är jag väl inte lika nöjd med svaret. En förskola som ligger i ett bostadsområde där man redan förlorat en kommunal skola flyttas nu också från området. Det är tveksamt att det kommer att hinna ske inom den utsatta tiden (kontraktet på nuvarande lokaler går ut 30 september 2009). Bl a boende längre ner i området gör det omöjligt att få till en förskola inom området och nära den skola som finns kvar. Istället planeras nu förskolan till ett idag helt obebyggt område på andra sidan väg 76. På tomten där förskolan planeras finns bara plats för en förskola med 4 avdelningar. Förskolan har idag 5 avdelningar och dryga 80 barn. Även på den näst närmaste förskolan i området är det fullt med barn redan idag. Kommunalrådet kontrar med att det byggs en stor förskola (också 4 avdelningar) i ett nybyggt område på andra sidan stan (Solbacka).

Inte tillfredsställande tycker jag. Nu ska alla de barn som bor i och runt Vigelsjö få plats på fyra avdelningar istället för fem. Sen ska hela trädgårdsstaden byggas runt den plats där den nya förskolan ska ligga så även de barnen vill väl helst ha plats på den förskolan? Kommunalrådet säger att de har situationen under kontroll, men jag oroas av att det som för ett antal år sedan var på tapeten, nämligen att man kunde bli erbjuden plats på en förskola väldigt långt från hemmet och arbetet och tvingas tacka ja till den annars fick man skylla sig själv, kommer att bli tidens melodi igen. Och det är tråkigt för många av de som bor runt Blåklintens förskola idag är familjer som inte har tillgång till bil.

Och det är otroligt tråkigt med boende som protesterar mot ett bygge av en förskola. Jag tycker ett område blir attraktivt av en förskola med närhet till en skola och stora grönområden. Idealiskt att bo på ett sådant ställe för barnfamiljer.

Nej, nu är jag trött efter skolinvänjning, fotboll och fullmäktige. Tur man var ledig från jobbet i alla fall, men imorgon är det jag som öppnar och då måste jag upp 04.50 så god natt på er alla

Vad blir man frisk av?

En väninna till mig separerade nyligen. Nu delar hon fortfarande sitt hem med sitt ex; varannan vecka bor han där med barnen och varannan vecka bor hon där med barnen. Den andra veckan bor de i en andrahandsetta. Han oroar sig inte för framtiden, "han har ju en lägenhet", medan hon letar med ljus och lykta efter någonstans att bo, snart går andrahandskontraktet på ettan ut och hyresrätter går inte att få tag på i den nordostkommun i Stockholms län som detta utspelar sig. Hon kan bli tvungen att flytta från kommunen med allt vad det innebär för barnen och hennes egen arbetssituation (hon har inte körkort och bil). Till saken hör också att min väninna har problem med obetalda räkningar och fakturor i massor. För ett par veckor sedan fick hon träffa en konsumentvägledare som rådde henne att låta allt gå till fogden, annars kan hon inte få någon hjälp. Och med anmärkningar och skulder hos fogden kan det ju vara svårt att få tag på en bostad.

Min väninna mår givetvis inte bra. Och för detta har läkaren ordinerat piller och sjukskrivning. Är det verkligen det som kommer att få henne att må bättre? Man kan fundera.

Godix på nappen - (funkar ibland med sprit)

Ett litet tips till de som ivrar för ombildning av Roslagsbostäders hyresrätter vid Bryggården, kanske de motsträviga nappar på lite godis på nappen? http://krassman-inyourface.blogspot.com/2008/03/lite-socker-i-botten-s-gr-medicinen-ner.html

Men jag varken tror eller hoppas det. Mitt hem är min borg, är inte taget ur luften. Den som blir hotad i sin boendetrygghet, den som får uppleva att den inte har ett dugg att sätta emot en förändring som den inte vill ha, den som blir tvingad till ett annat boende än den själv har valt - det är en människa under hot, en människa som kommer att vara svårmutad, möjligen till salu, men inte billig. En människa som väljer att bo i en hyresrätt måste också kunna garanteras trygghet i sitt boende.

Mina tankar går också till de boende i de över 400 lägenheter som Roslagsbostäder nu säljer ut. Kommunalrådet säger att han tycker att det är viktigt att det finns hyresrätter, men han är inte beredd att villkora bevarandet av bostadsbestånden som hyresrätter vid försäljningen. Tamt. De som bor i de här bostadsområdena har valt hyresrätt, har valt allmännyttan, har valt sitt hem och gjort det till sitt eget. Nu tvingas de till ny hyresvärd som de inte har en aning om, som kanske vill göra stålar, kanske vill ombilda till bostadsrätter, kanske hamnar på svarta listan, höjer hyran, de tvingas till ett boende i ovisshet, från det de valt, från det de är trygga i. Det är konstigt att det kan fungera så. En annan sak hade varit om en stor del av de boende önskade en förändring...................

Lång lång måndag

Långmåndag, alltså inte långfredag, inte ens lik, för långfredag är ju röd och då är man ledig om man jobbar inom förskolevärlden (jag har ju skrivit en hel del om barnomsorgens otidsenliga öppettider tidigare). Idag, på långmåndagen, steg jag som vanligt upp klockan fem, läste morgontidningen och konstaterade att Ledaren är bra korkad. Jag menar, försöka få det till att det är samma sak att försvara människors rätt till ersättning när de är sjuka och inte kan jobba som att försvara fusk med VABbande. Jag skulle nog vilja hävda att det finns inte många partier som är så noga med att nagelfara fusk som Vänsterpartiet. Fusk gillas inte, inte någon typ av fusk. Däremot utgår vänsterpartisternas människosyn från det att vi tror människor om att vara ärliga.

Det har visat sig att det finns de som fuskar med VAB, alltså är hemma från jobbet trots att barnet är på förskolan. Otroligt, jag trodde faktiskt inte det. Jag trodde VABfusk var när människor anmälde sina barn sjuka och höll dem hemma trots att det var de själva som var sjuka för att slippa karensdagar... det trodde jag...

I Vänsterpartiet utgår vi också från att de allra flesta människor faktiskt vill jobba. De vill tjäna sina egna pengar, de vill träffa arbetskamrater, de vill utveckla sina talanger och vidga sina erfarenheter. Sen finns det olika anledningar till att man hamnat i lägen där detta försvåras. Man kan ha blivit sjuk eller handikappad, man kan ha svårt att hitta ett arbete som fungerar för ens speciella behov, man kan ha kommit in i rutiner som gör att det blir svårt att komma tillbaka till ett vanligt arbete. Men visst vill de flesta ändå göra någonting, känna sig betydelsefulla...?

Långmåndag blev det också för barnen på vår lilla satellitförskola. Idag var första dagen de skulle både äta och sova. Det gick bra, en somnade redan vid matbordet och med lite tålamod och list sov de snart allihop. Imorgon är sista inskolningsdagen för många, på onsdag börjar allvaret. Just nu 17, men snart 20, små parvlar som går från att vara små älsklingar, små individer till att forma en förskolegrupp med roller, samarbete och rutiner. Det är roligt att få vara med. Jobbigt, men roligt.

På förskolan här hemma väntade två trötta tjejer på mamma som slängde in dem i bilen och åkte direkt till kommunfullmäktige. Där fick de varsin drickyoghurt, macka och frukt. Mamman var med en stund på möte, men vi blev inte långvariga eftersom vi alla var mycket trötta. Det viktiga för mig kändes som att få vara med en stund, träffa folk, höra snack och inte hamna helt utanför. Jag hann vara med på en interpellationsdebatt kring försäljning av bestånd i det kommunala bostadsbolaget. Det var en partikamrat som initierat den och jag tyckte det blev en hel del bra saker sagda. T ex, varför ska människor som valt att bo i hyresrätt kunna bli påtvingade andra boendeformer genom t ex nya ägare eller ombildningar till bostadsrätt? Varför tror man att det är bara människor som inte kunnat välja som bor i hyresrätt?

Vi gick hem så att vi var hemma tjugo i nio och barnen somnade innan jag läst färdigt om proteiner och kolhydrater (ja, de valde bok själva). Själv har jag plockat ihop tidningsinsamlingen och sitter nu och lyssnar till hur Liten hostar. Nej nej, ingen mer sjukdom nu, nej, nej...

Rätten att hyra sin bostad

Igår fick jag besök av en gammal väninna. Hon var mycket orolig. Boende i hennes område har bildat en "bostadsrättsförening" med styrelse och allt och nu har de kontaktat en konsult för att få hjälp att övertala grannarna om att de ska ombilda sina hyresrätter till bostadsrätter. Jag blev rätt förvånad eftersom vi bara för ett par veckor sedan talade med VDn i det kommunala bostadsbolaget och han intygade att det inte fanns något som helst intresse hos hyresgästerna att köpa loss sina bostäder. Nu är det tydligen andra bullar och de drivande i området hävdar med bestämdhet att de fått löfte av självaste kommunalrådet att detta kommer att ske, så det spelar ingen roll om andra boende försöker motarbeta utvecklingen.

Jag har full förståelse för att min väninna har svårt att sova om nätterna. Hon hyr nu sin bostad (och har så gjort de senaste 17 åren) av ett proffesionellt bostadsbolag. Genom åren har det varit problem med fukt och mögel och husen är idag gamla och i behov av renovering. Hon har ingen lust (kanske inte ens möjlighet) att ta ett lån för att satsa på att köpa loss sin lägenhet, men hon vill ju gärna bo kvar. Alternativet att hyra av sina grannar (Lekmän i en bostadsrättsföreningsstyrelse) finner hon inte det minsta intressant. Särskilt inte nu när det råder osämja mellan de som vill köpa och de som inte vill i bostadsområdet.

Området är som sagt ganska gammalt och slitet, i behov av ordentlig upprustning. Ändå är det ett attraktivt hyresrättsområde; det ligger centralt, är ganska litet och bebyggt med tvåvånings radhusliknande hus med fyra lägenheter i varje. Ett bostadsbestånd som jag tycker är mycket viktigt att bevara som hyresrätter för att det ska finnas ett varierat utbud av den typen av bostad.

Men jag pratade i förrgår med en socialdemokrat som tidigare bott i Upplands Väsby om ett radhusområde i Upplands Väsby som byggdes som hyresrätter för att ge ett varierat utbud. Det var en succé, men är nu naturligtvis ett av de första områdena som borgarna vill sälja ut. Tråkigt att man inte inser att det finns olika typer av människor och behov som ändå efterfrågar hyresrätten som objekt.

Man pratar mycket om ungdomar som ännu inte har stadig inkomst och som inte vill binda upp sig på höga lån, man talar om äldre människor som inte ser någon anledning att plötsligt köpa lägenheten de bott halva sitt liv i och man talar om de som inte är ekonomiskt solida att få ta lån i banken. Men de finns också de som vill använda sina pengar på andra sätt, de som tycker det är bekvämt att bara ringa värden när kylskåpet klappar ihop eller värmen inte fungerar. De som flyttar ofta och inte vill hålla på och förlora pengar i fastighetsaffärer. Det finns de som hellre sparar ihop/tar lån till en båt eller som jag själv; en sommarstuga.

Den som blir hotat i sitt boende mår inte bra. Särskilt inte idag när det kanske inte finns någon annan bostad att få tag i. "mitt hem är min borg" brukar man säga och att mot sin egen vilja bli avhyst eller på annat sätt fråntagen sin möjlighet att bo på det sätt man valt på ett ställe man valt gräver ända ner i själen på en människa. I bygglovsansökningar åberopar barnbarnsbarn att de är uppvuxna på just den eller den tomten i skärgården och måste få bygga sitt hus just där och det får de ofta också (vad nu det är för dispensrätt), men vad det gäller hyresgäster och de val de gjort är det inte många som bryr sig om. Man utgår från att de bor i hyresrätt för att de inte haft något annat val när det i själva verket blir fler och fler som bor i bostadsrätt med höga lån för att de inte haft något val.

Det är dumt att utgå från att alla vill äga sin bostad. Istället bör man se till att det finns ett blandat utbud av bostäder och upplåtelseformer, hindra spekulation i bostäder som driver upp priserna så att människor tar lån som de aldrig kan betala av och se till att det finns subventioner som gör att alla har råd med en bostad av rimlig standard och storlek.

En faktaspäckad dag

Skulle ha bloggat igår egentligen, men jag var alldeles för slut för att ens orka sätta på datorn. Barnen och jag var inne hela dagen, jag var bara ut och hämtade DN på morgonen. Rekord. Alltid brukar man ju ta sig ut nån sväng. Men men, när det var dags att äta lunch hade femåringen inte fått av sig pyjamasen än och efter lunch var det dags att lägga Liten. Sen bakade Storasyster och jag en melonkaka för att fira Far som var på dop hela dagen och inte dök upp förrän till middagen. Sen var det fika och sovdags. Jag behövs inte längre för detta heller eftersom Storasyster berättade saga och Lillasyster sjöng. Mamma somnade. Gulligt.

Idag har varit en lärorik dag. Jag började med att lämna barnen på dagis vid åtta och åkte sedan direkt och handlade fikabröd, frukt, kaffe, mjölk och juice som jag parkerade i partilokalen. Ett gäng besökare från distriktets regionalpolitiska grupp var i antågande. Vi träffades strax efter nio vid bussterminalen och for vidare mot Kapellskärs hamn där vi skulle träffa hamnchefen och f d kommunalrådet Christer Candal. Där fick jag bl a lära mig vad en Ru-Ruhamn är (inte fick jag lära mig att stava till det), att det kostar 25 ton bränsle att låta ett fartyg gå in till Stockholms hamn i stället för att stanna i Kapellskär (alla båtar går ändå förbi Kapellskär på väg mot Stockholm) och att en ev järnväg bara skulle kunna fungera för passagerare och ej för gods eftersom det inte finns plats för en rangergård vid hamnen.

Vi blev sena från hamnen och planeringschef Gunnel Löfqvist fick vänta i en knapp kvart på oss innan vi stormade in på kommunhuset. Där fick vi höra det mesta om kommunens byggplaner de närmaste åren. Vi fick också klart för oss hur viktig Västra vägen är för stadens utveckling och att den i nuvarande förslag (Cederschiöldska) är framflyttad ännu tre år till 2016. 7500 personer pendlar varje dag ut från staden för att arbeta och ca 2000 personer pendlar in. En önskan om fler arbetsplatser i kommunen. En önskan om att polisens sambandscentral (som det lagts ned så mycket pengar på) på Arholma ska få vara kvar. Framtida nordostdrömmar om ett pendeltåg från Stockholm via Åkersberga (som dock omöjliggör järnvägsbygge Kapellskär - Arlanda?).

Vi drog över tiden igen och stressade nu vidare till lunch med havsutsikt. Åt torsk vilket jag bojkottat i många år nu, men pasta carbonara är verkligen ingen hit.

Efter lunchen började vi med fika och en representant, Anders Hermansson, från det kommunala bostadsbolaget. Han beklagade att bolaget haft byggförbud i nästan åtta år, men trodde på en ljusning nu med en början med 12-18 lyxlägenheter i centrala staden. Han ville bygga. Han bekräftade också ett rykte som jag hört att bostadsbolaget inte längre tar emot vilka människor med problem som helst via socialförvaltningen. De vill, iofs helt förståeligt, ej ha störande människor i sina lägenheter. Men var ska de då bo? Bostadsbolaget hade nyligen tackat nej till en familj med fyra utåtagerande barn, var ska de bo???

Vi fick avbryta bostadskillen eftersom Björn Sandblad från Barn och skola dykt upp och med honom diskuterade vi små skolor på landsbygden, skolskjutsar, restider, friskolor mm. Enligt honom har samtliga partier nu kommit överens om att inte gå ut med förslag om nedläggning av några skolor förrän det råder enighet i frågan. Politikerna kommer inte heller att yttra till skolverket att en ny friskola som vill starta inte påverkar den kommunala skolan negativt om de inte är överens. Kanske vore en idé för politikerna i Utbildningsnämnden att ta efter vad jag förstår efter kommunfullmäktigedebatten sist. Målet är att 50% av skolor och förskolor ska drivas i privat regi. Nu var siffran 30% om jag inte minns fel och det är redan det en hög siffra gentemot övriga landet.

Den sexåring som idag reser längst för att komma till närmaste skola reser ca 45 minuter enkel resa. Kostnaderna för skolskjutsar är 27 miljoner kronor per år.

Vi avslutade dagen med turistchef Annica Norström som berättade om Destination Roslagen. Turismen sysselsätter ca 700 årsarbetare bara i vår kommun, ca hälften av alla övernattande turister är sommargäster i fritidshus, men många är också tillfälliga turister. Turistchefen är mycket positivt inställt till ekoturism, turispaket, men saknar t ex bra cykelstråk. Bevarandet av obebyggda stränder är mycket viktigt för turismens utveckling i Roslagen.

Under dagen har jag ömsom sett dimma, regn och sol. När vi avslutade dagen regnade det och var beckmörkt. Jag hämtade barnen som innan vi kommit innanför dörren hemma grät av trötthet båda två. Jag stekte på ris och grönsaker från gårdagen och smulade ner ett par restade kycklinglår samt ett ägg. Det är svårt att få maten på bordet på tio minuter, men det gick nästan. Efter maten var de gladare, barnen alltså inte kycklinglåren. Vi sov framför Bolibompa, delade på ett äpple och gick till sängs. Jag läste på turkiska, Storasyster berättade slutet på sagan från igår och Lillasyster sjöng o aj aj aj aj buff...