Utan sjukhus strandar Tiohundratanken

Kommer debatten om Norrtälje sjukhus som akutsjukhus någonsin att få en ände? Det stämmer mycket väl, som många ivrigt påminner oss om, att det var en vänstermajoritet i landstinget som fick tjänstemannaförslaget om en nedläggning av dygnetruntakuten i Norrtälje på sitt bord och var villig att rösta igenom förslaget. Men det stämmer också att det var politiker som ändrade ståndpunkt, en del för att de insåg hur tokigt förslaget var, andra av valtaktiska skäl. Det fanns också politiker på vänstersidan som redan från början insåg det katastrofala i förslaget.

Det var stora besparingar som måste göras i landstinget efter att borgerligheten med Ralf Ledel i spetsen kört ekonomin mer än i botten. När "kompromissen" Tiohundra drevs igenom var det inte enbart en vinst för sjukhuset och Norrtäljeborna, det var också ett kraftigt sparbeting som skulle tas igen genom ökad samverkan inom det nya Tiohundra.

Dålig ekonomi är ju också någonting som följt projektet från start, men kanske är det inte så konstigt med tanke på hur det hela började.

Tanken var alltså att vi skulle kunna upprätthålla akutmottagningen (som är dyr) i Norrtälje genom att göra samordningsvinster då vi tog ansvar för helheten. Tiohundratanken, patienten i centrum, samordning av resurser. Tiohundra är ett projekt, en avskild verksamhet där vi skulle testa någonting nytt. Tiohundra är ett unikt projekt i världen, mycket mer unikt och nytänkande än vad Moderaternas vårdval och kundval är. Men Moderaterna håller fast vid att deras s k valfrihet är det mest revolutionerande vården sett i mannaminne.

En forskare som studerat sjukvård och sjukvårdssystem i hela världen i mer än 25 år sa förra veckan vid en första workshop kring utvärderingen av Tiohundraprojektet "Do not touch". Han menade att vi som på något sätt varit med och arbetat kring Tiohundra inte förstår storheten och det unika med projektet. Flera av forskarna menade också att vi skulle jobba vidare med Tiohundra och låta det vara ett område för experimenterande, som sedan andra kan ta lärdom av.

De borgerliga politikerna, som inte drog sig för att inte "tro på" forskarnas resultat, hänvisade till nya lagar om vårdval och LOV och menade att det inte gick att göra på andra sätt än att sälja ut, upphandla och öppna upp för privata entreprenörer. Forskarna menade att det nog gick det om man ville. De antydde också att en uppsplittring av bolaget kan leda till att Norrtälje sjukhus i framtiden inte kan vara kvar som ett fullskaligt akutsjukhus med det befolkningsunderlag som finns i kommunen. Som jag brukar säga, det vi förlorar på gungorna, tar vi igen på karusellerna.

Även borgerliga politiker i Norrtälje öppnar nu upp för att bryta ur sjukhuset ur Tiohundra och sälja det. Detta till trots att man bara för några veckor sedan upprördes av Socialdemokraternas kampanj om att inte sälja sjukhuset. Enligt Lars Skoglund, VD i Tiohundra AB, är sjukhuset navet i bolaget. Jag ställer mig frågan: Vad skulle bli kvar utan sjukhuset? Då skulle projektet inte vara mer unikt än kommunala vårdcentraler i Sigtuna eller liknande projekt. Och snart är ändå vårdcentralerna privata och hemtjänsten privat osv....

Jag skulle väl kunna fortsätta mitt resonemang i evighet, men jag avslutar här och återkommer med en enkel fråga till Tiohundranämndens vice ordförande Sofia Paulsson (M) på landstingsfullmäktige nästa vecka. Sen fortsätter jag ifrågasätta deras privatiseringsagenda och vad den har med medborgaren i centrum i Norrtälje att göra.

Godix på nappen - (funkar ibland med sprit)

Ett litet tips till de som ivrar för ombildning av Roslagsbostäders hyresrätter vid Bryggården, kanske de motsträviga nappar på lite godis på nappen? http://krassman-inyourface.blogspot.com/2008/03/lite-socker-i-botten-s-gr-medicinen-ner.html

Men jag varken tror eller hoppas det. Mitt hem är min borg, är inte taget ur luften. Den som blir hotad i sin boendetrygghet, den som får uppleva att den inte har ett dugg att sätta emot en förändring som den inte vill ha, den som blir tvingad till ett annat boende än den själv har valt - det är en människa under hot, en människa som kommer att vara svårmutad, möjligen till salu, men inte billig. En människa som väljer att bo i en hyresrätt måste också kunna garanteras trygghet i sitt boende.

Mina tankar går också till de boende i de över 400 lägenheter som Roslagsbostäder nu säljer ut. Kommunalrådet säger att han tycker att det är viktigt att det finns hyresrätter, men han är inte beredd att villkora bevarandet av bostadsbestånden som hyresrätter vid försäljningen. Tamt. De som bor i de här bostadsområdena har valt hyresrätt, har valt allmännyttan, har valt sitt hem och gjort det till sitt eget. Nu tvingas de till ny hyresvärd som de inte har en aning om, som kanske vill göra stålar, kanske vill ombilda till bostadsrätter, kanske hamnar på svarta listan, höjer hyran, de tvingas till ett boende i ovisshet, från det de valt, från det de är trygga i. Det är konstigt att det kan fungera så. En annan sak hade varit om en stor del av de boende önskade en förändring...................

Utförsäljning av kommunala bostäder och strandskydd

Klockan är tolv och barnen snusar sött i dubbelsängen strax intill mig. Vi kom inte från kommunfullmäktige förrän halv elva. Först trodde jag inte att jag skulle kunna gå dit över huvud taget för barnen var trötta och griniga, men efter en stund lyckades jag söva liten i vagnen och Storasyster hade så kul så vi kunde faktiskt stanna hela sammanträdet för en gångs skull. Den mest debatterade frågan som (inte) avgjordes på fullmäktige var frågan om en utförsäljning av ca en sjättedel av det kommunala bostadsbolagets lägenhetsbestånd. Frågan återremitterades av en minoritet till nästa sammanträde.

Mitt inlägg löd ungefär som följer:

Fem kommuner i Stockholms län saknar helt kommunala bostadsbolag. Tre av dem ligger i nordostområdet. Lite av en trend kanske. Samarbete är ju bra till en viss gräns, men man bör kanske inte ta efter allt som kompisarna gör.

Ett kommunalt bostadsbolag kan användas till mycket, inte bara plocka ut pengar till den kommunala kassan. Med ett bostadsbolag som vi alla äger gemensamt kan vi föra en social bostadspolitik, vi kan se till att alla har möjlighet att få en bostad. Att även den som inte vill/kan köpa sin bostad har möjlighet att bosätta sig på olika ställen i kommunen. Det kommunala bostadsbolaget bör i stället utöka sitt utbud av bostäder av olika karaktär, ålder och i olika delar av kommunen. (sprida sitt innehav för att uttrycka sig som bolagets moderate ordförande) Då skulle bolaget kunna erbjuda en verklig valfrihet för de som väljer att bo i hyresrätt. Själv väljer jag att bo i hyresrätt - jag gör inte det i väntan på en bättre ekonomi för att kunna skaffa ett "bättre boende" som kommunstyrelsens moderate ordförande uttryckte saken utan jag tycker boende i hyresrätt ska kunna vara ett optimalt boende.

Föregångskommunen i Sverige idag är som bekant Täby där man inte har ett kommunalt bostadsbolag, knappt ens hyresrätter. Täby har ingen kommunal barnomsorg och privatiserar skolor mot föräldrar, elever och lärares vilja. I Täby kallas bibliotekens utlåning av filmer för ohederlig konkurrens. Jag hoppas att vår kommun inte tänker gå i Täbys fotspår.

Och för att kommentera attsatsen: - att moderbolaget bildar ett dotterbolag som i sin tur bildar ett eller flera dotterdotterbolag för försäljningen. - Det är ju kul att veta att kvinnorna är med någonstans i de här affärerna.

I övrigt vill jag gärna kommentera samme moderate ordförande av kommunstyrelsen som idag omnämns i lokaltidningen för sitt engagemang mot strandskydd. Han är upprörd över att Länsstyrelsen och Naturvårdsverket ideligen kör över kommunens bygg och miljönämnd i strandskyddsärenden. Citat:

- "Det är inte rimligt att folkvalda kunniga lokalpolitiker endast har rätt att yttra sig i dispensärenden medan tjänstemännen på Länsstyrelsen har rätt att fatta besluten. Det vill jag uppmärksamma regeringen på."

Jag säger bara det. De kunniga lokalpolitikerna kanske inte är så kunniga som kommunstyrelsens ordförande tror eftersom de ideligen körs över. Skulle moderaterna i kommunen få rätten att besluta i dessa ärenden skulle det inte finnas en enda strand kvar åt oss som inte har råd att köpa oss en remsa för privat bruk.

Strandskyddslagen är en viktig lag som kommit till för att bevara stränderna för det rörliga friluftslivet, men även för att skydda djur- och växtarter som är beroende av gränslandet mellan land och vatten. Nu har kommunalrådet tillsammans med andra kommunalråd från kust- och skärgårdskommuner gått samman för att luckra upp strandskyddet än mer än vad det redan är. Vår kommun är fel kommun att gå i spetsen i denna fråga. Här finns redan så många igenbyggda stränder och dispenser från strandskyddet. Vad det gäller ytterskärgården som kommunalrådet gärna vill befria från länsstyrelsens skyddande hand så är det en särskilt känslig och bevarandevärd miljö både biologiskt och kulturellt. Det finns områden som är intressanta där för fler än våra kommuninvånare och därför behövs KUNNIGA tjänstemän som inte bara ser dollartecken framför ögonen som beslutar om detta.

Kommunalrådet anser att alla beslutsomprövningar är direkt hämmande för kommunens utveckling och attraktion. Kanske det, men se då till att tillsätta kunniga lokala politiker som inte hela tiden försöker gå balansgång till vad som är lagligt. Att människor överklagar beslut handlar om att alla kanske inte tycker att det ska vara fritt fram för vem som helst att bygga var och vad som helst bara denne har pengar. Det finns människor som representerar en annan syn på byggande, en syn där det finns en plan och en tanke för allas bästa möjlighet att få del av kommunens alla goda sidor. Och det finns gott om vackra, attraktiva platser att bygga på i vår kommun utan att släppa till ett enda dugg till av våra strandremsor.......