Heta frågor i kommunpolitiken - spelar maktskiftet någon roll?

Flera intressanta frågor är i hetluften i kommunpolitiken just nu; en av dem är omdragningen av väg 77 mellan Rösa och länsgränsen. Det är en förbättring av vägen som diskuterats länge och väl, men inte hade väl vi i Vänsterpartiet en aning om att den skulle bli så aktuell just nu då vi skrev en interpellation i ämnet i december 2014. Då hade vi ingen aning om att Trafikverket i januari tänkte köra igång med s k samrådsmöten för att sedan vilja ha in ett yttrande från kommunen redan i mars. I Vänsterpartiet var vi intresserade av att veta om den nya kommunledningen tänkte förespråka samma dragning som KSAU gjorde 2012 och hur de i sådana fall såg på de invändningar som kommit fram emot dragningen norr om Rimbo (t ex barriäreffekter, bronsåldersgravar, eliminering av värdefull mark för friluftslivet etc). Vi visste verkligen inte att vi var så aktuella i vår frågeställning att KSAU bara ett par dagar efter att interpellationen besvarades i fullmäktige lämnade sitt förslag till yttrande i frågan. Och vi var inte beredda på det heller. En del tycker det är märkligt då frågan utretts flera gånger under många år, men så där är det med politik och förutsättningar ändras ju ständigt, hur ska en kunna veta att samma förhållanden, för- och nackdelar finns idag som igår? Särskilt med en fråga som funnits med så länge.

Det var inte bara vi i Vänsterpartiet som blev tagna på sängen att kommunen skulle ta ställning till denna fråga nu. I och med samrådsmötena har ju Trafikverket uppmanat enskilda medborgare och föreningar att inkomma med remissvar på vad de anser om Trafikverkets olika förslag. Dessa svar skulle vara Trafikverket till handa så sent som i måndags. Och samma vecka, utan att ha tagit del av vad medborgarna tycker, beslutar KSAU om hur kommunens hållning i frågan lyder. Det är märkligt. Varför vill den nya ledningen inte lyssna in vad boende längs väg 77 tycker innan de tar ställning? I Vänsterpartiet trodde vi att vi hade mer tid på oss att diskutera och lyssna till medborgarna för att försöka få till den bästa lösningen. Vi har inte tagit ställning till om vägen bör gå norr eller söder om Rimbo ännu, men vi vet att vi tycker att ombyggnaden av vägen är angelägen. Inte för att kunna öka den tunga trafiken utan för att skapa en säker och god miljö för de boende längs vägen och de som varje dag färdas längs vägen. Vi vill ha kvar tullklareringen i Kapellskär och minska lastbilstrafiken genom utbyggd järnväg. Men även om detta sker måste väg 77 förbättras för de bilar och bussar som ändå kör där. Detta ska ske med stor hänsyn till natur- och kulturmiljöer och med stor hänsyn till vad de boende runt vägen tycker. När dessa argument finns med i beslutsunderlaget känner vi oss redo.

En annan het fråga just nu är utvecklingen av Norrtälje stad, både österut och västerut. I öster är det Norrtälje hamn som engagerar. Skeptikerna tycker att den beslutade skelettplanen innehåller för många bostäder på för liten yta, att projektet kommer att bli dyrare än befarat och att skattebetalarna kommer att få betala notan. Det finns också en oro för att stadsdelen blir en stadsdel för de som har råd att bo där, samtidigt som en del siar om framtida klimatförändringar som kommer att få ödesdigra konsekvenser för de höga husen vid vattnet. Vänsterpartiet har haft en försiktigt kritisk inställning till projektet och delar en hel del av de farhågor jag räknat upp ovan. Vi röstade emot skelettplanen då den antogs och hade velat sett en försiktigare exploatering med miljömässig, kulturell och social hållbarhet beskriven. Nu har skelettplanen vunnit laga kraft och det gäller att agera i varje del beslut för att göra stadsdelen så bra som möjligt. Därför reserverade sig Vänsterpartiet mot att redan nu finansiera en bro över till Societetsparken för 27 mnkr. Varför ska bron byggas redan nu? Vem vill gå från parken över till en byggarbetsplats? Bygg först ett område, bygg sedan en bro. Om det finns pengar kvar till det då.

Området i väster, kommunalt ägda Nordrona, har ännu inte gått lika långt. Ett optionsavtal har slutits med ett privat företag utan erfarenhet av bostadsbyggande. Detta skedde under den förra kommunledningen och torde inte vara omöjligt att riva upp utan allvarligare konsekvenser. Innebär det några ekonomiska konsekvenser för kommunen ska dessa ändå vägas emot att behålla egen mark och genom demokratiska beslut se till att skapa  förutsättningar för att få de bostäder som staden har behov av för sin utveckling. Rune Karlsson skriver i dagens Norrtelje tidning ett mycket klokt inlägg om hur detta skulle kunna gå till. Det borde vara självklart för det nya styret i Norrtälje kommun att här ta chansen att utveckla en stadsdel för alla där även "vanligt folk" kommer att ha råd att bo. Norrtälje stad är inte bara en hamnstad som måste "vändas mot vattnet" som f d kommunalrådet (M) hävdar. Norrtäljes handel och resor gick också inåt landet via de vikingaleder som bl a idag finns kvar som Lommaren. Och för kommunens handel och utveckling var under de senaste 200 åren även järnvägen och Rimbo väldigt viktiga. Det är också värt att lägga på minnet.

Ingen ytterligare bro planeras vad jag vet ännu från Nordrona över till Lommarbadet.

Beslut om stadens viktigaste exploateringsområde bakom lyckta dörrar

I dagens Norrtelje tidning kan vi läsa att det finns kritik mot att kommunen slutit ett avtal med privata exploatörer utan erfarenhet av byggbranschen om att bebygga en helt ny, attraktiv stadsdel i direkt anslutning till staden. Detta kan synas helt normalt för en moderatstyrd kommun som Norrtälje var i september 2014 då beslutet enligt uppgift är taget. Nu har vi ett nytt styre i kommunen och vi kan tycka att ett oexploaterat område i stadens direkta närhet ska genomgå ett grundligt samråd innan det bebyggs. 

Det är då vi får höra att beslut är fattade och avtal undertecknade. Att backa kostar massor. Och det är nu vi kommer till det riktigt märkliga i denna historia (tycker jag). För även om det är god kotym att inte fatta stora omfattande beslut som kan uppfattas som kontroversiella samma månad som val till riksdag, landsting och kommun sker (ibland ligger styren lågt med sådana beslut hela valåret för att de VET att det kan vara ett annat styre med andra åsikter om bara ett par månader), så var det det som hände här. Dessutom valde styret att avgöra ärendet i KSAU (ingen har tydligen sett något protokoll hittills heller). I KSAU finns idag fem av kommunfullmäktiges nio partier representerade. Det råder inga offentliga debatter eller spörsmål som allmänheten kan ta del av.

Själv tycker jag att det är nog illa att många "stora" ärenden avgörs i kommunstyrelsen, där visserligen alla fullmäktiges partier idag har åtminstone ersättarplats, men kommunstyrelsen är bara förberedande för kommunens högsta beslutande organ; kommunfullmäktige. KSAU är bara förberedande för kommunstyrelsen. Väldigt stora och viktiga ärenden avgörs på detta sätt utan att ens alla folkvalda har möjlighet att få sin mening till protokollet och än mindre debattera frågan i ljuset av allmänhet och press.

Ett annat ställningstagande som gjordes i KSAU för ett antal år sedan är t ex kommunens yttrande om hur sträckningen av nya väg 77 borde se ut förbi Rimbo. I den lilla förberedande församlingen kommunstyrelsen har  bl a beslut som investeringen i en ny utställningslokal/museum tagits, utan debatt med insyn för allmänheten. Är det nu så att ett av Norrtälje stads viktigaste utbyggnadsområden lovats bort till privata krafter utan erfarenhet genom ett beslut bakom lyckta dörrar utan debatt så är det min åsikt att delegationsordningen i kommunen snarast måste ses över.

Vad god ordning är ligger i varje persons upplevelse

Jag har tidigare berättat om hur den barnpeng som delas ut till kommunens förskolor drabbas negativt av de dyra paviljonger som idag hyrs in för verksamheten eftersom majoriteten inte kunde enas om ett förslag till bygge av ny förskolebyggnad i Vigelsjö 2011. Det är inte bara ekonomin som drabbas, lokalerna är inte optimala för förskoleverksamhet och många föräldrar har tyckt att det blivit både långt och krångligt att ta sig till förskolan i dess nya läge.

Nu har ett företag visat intresse för att bygga 300 nya hyresrätter i kvarteret förrådet bakom kommunhuset, samma område där en förskola för Vigelsjöbarnen i ett tidigt skede planerades. Från Vänsterpartiet, med medhåll från Socialdemokraterna och Miljöpartiet, har vi då yrkat på att kommunen, i samband med att företaget bygger de 300 nya lägenheterna, uppför en förskola i anslutning till området och därmed gör sig av med de dyra barackerna nedanför Lommarskolan. Enligt den finansieringsplan som kommunen gjort upp för sina insatser vid bygget finns det ca 19 mkr över till en förskolebyggnad och med tanke på de besparingar som kan göras då paviljongerna tas ur bruk borde detta bli en ren vinst. Dessutom gör det bostäderna än mer attraktiva och, förhoppningsvis, de unika företaget som vill investera i hyresrätter i Norrtälje, uppmuntrade i sin satsning. För fler hyresrätter verkar nu samtliga partier vara överens om att det behövs. Och med 11 års kö i centrala Norrtälje behövs det troligtvis mer än 300 för att beta av kön.

Men kommunalrådet (M) tycker inte vi ska skrämma bort fastighets företaget och menar att beslut om nya förskolelokaler, om de nu behövs, ska diskuteras och tas i god ordning.

För oss i opposition är det inte alltid lätt att veta vad god ordning innebär. Det som vi tycker är god ordning är väldigt sällan god ordning i majoritetens ögon. Miljöpartiet tyckte t ex inte att det kunde kallas god ordning att vid en stor investering som omställningen av Norrtälje hamn, först spika fast en skelettplan och sedan ta detaljplan för detaljplan. Inte heller tyckte de att det var god ordning att mycket av grunden för beslutet om skelettplanen arbetats fram i en arbetsgrupp där inte ens alla politiska partier varit representerade, än mindre medborgarna.

Men kommunalrådet (M) som har en av de högsta kommunalrådslönerna i Sverige vet förstås bättre.  Vad han kanske inte har tänkt på är att oppositionen kanske skulle uppfatta hans goda ordning lättare om han var mer generös med den information han hinner tillgodogöra sig genom att kunna ägna ungefär tio gånger så mkt tid åt varje ärende än vad t ex jag, gruppledare för ett mindre parti i opposition, som bara ersätts med tio procent av hans arvode, har tid med. För oss som vill någonting i kommunen, och inte har tillgång till all information, så blir varje tillfälle att lyfta en angelägen fråga automatiskt en god ordning.

Och som gruppledare för ett mindre parti i opposition, men med ett stort engagemang i en högkvalitativ barnomsorg i kommunen, någonting som vi tror lockar unga människor att stanna kvar, och t o m flytta hit, ställer vi oss frågan om det som hände i kommunfullmäktige i juni 2011, då kommunalrådet (M) på sittande möte, utan minsta förvarning, drog ur  ett ärende som beretts under flera år tillsammans med personal och föräldrar och som nu var färdigt för beslut; beslutet om  den nya förskolan i Vigelsjö, beslutet som inte ens bidde en tumme, beslutet som bara blev paviljonger som kostar oss fyra gånger mer än vad en större verksamhetsanpassad förskola skulle ha kostat, var det ett beslut som skedde i god ordning? 

Eller när beslut om att göra en markanvisning till ett helt nybildat företag som vill bygga hyresrätter i Norrtälje, inte vill ställa krav på att företaget redovisar sin finansiering utan föregås av att kommunalrådet intygar att det här är justa personer som vill oss väl och som vi inte får skrämma bort. Är det att ta beslut i god ordning?

Vad god ordning är ligger i varje persons upplevelse. Oppositionen i Norrtälje upplever ofta att de blir överkörda och att de inte  riktigt har tillgång till den information som majoriteten verkar besitta. I så fall skulle vi ju inte återremittera, fråga och ställa krav på redovisning hela tiden. I såna fall kanske vi skulle förstå hur den goda ordningen fungerade. Kanske. Men troligtvis skulle vi ändå ha olika åsikt, men då åtminstone veta vad vi hade olika åsikt om och vad vi kanske kunde komma överens om.