Heta frågor i kommunpolitiken - spelar maktskiftet någon roll?

Flera intressanta frågor är i hetluften i kommunpolitiken just nu; en av dem är omdragningen av väg 77 mellan Rösa och länsgränsen. Det är en förbättring av vägen som diskuterats länge och väl, men inte hade väl vi i Vänsterpartiet en aning om att den skulle bli så aktuell just nu då vi skrev en interpellation i ämnet i december 2014. Då hade vi ingen aning om att Trafikverket i januari tänkte köra igång med s k samrådsmöten för att sedan vilja ha in ett yttrande från kommunen redan i mars. I Vänsterpartiet var vi intresserade av att veta om den nya kommunledningen tänkte förespråka samma dragning som KSAU gjorde 2012 och hur de i sådana fall såg på de invändningar som kommit fram emot dragningen norr om Rimbo (t ex barriäreffekter, bronsåldersgravar, eliminering av värdefull mark för friluftslivet etc). Vi visste verkligen inte att vi var så aktuella i vår frågeställning att KSAU bara ett par dagar efter att interpellationen besvarades i fullmäktige lämnade sitt förslag till yttrande i frågan. Och vi var inte beredda på det heller. En del tycker det är märkligt då frågan utretts flera gånger under många år, men så där är det med politik och förutsättningar ändras ju ständigt, hur ska en kunna veta att samma förhållanden, för- och nackdelar finns idag som igår? Särskilt med en fråga som funnits med så länge.

Det var inte bara vi i Vänsterpartiet som blev tagna på sängen att kommunen skulle ta ställning till denna fråga nu. I och med samrådsmötena har ju Trafikverket uppmanat enskilda medborgare och föreningar att inkomma med remissvar på vad de anser om Trafikverkets olika förslag. Dessa svar skulle vara Trafikverket till handa så sent som i måndags. Och samma vecka, utan att ha tagit del av vad medborgarna tycker, beslutar KSAU om hur kommunens hållning i frågan lyder. Det är märkligt. Varför vill den nya ledningen inte lyssna in vad boende längs väg 77 tycker innan de tar ställning? I Vänsterpartiet trodde vi att vi hade mer tid på oss att diskutera och lyssna till medborgarna för att försöka få till den bästa lösningen. Vi har inte tagit ställning till om vägen bör gå norr eller söder om Rimbo ännu, men vi vet att vi tycker att ombyggnaden av vägen är angelägen. Inte för att kunna öka den tunga trafiken utan för att skapa en säker och god miljö för de boende längs vägen och de som varje dag färdas längs vägen. Vi vill ha kvar tullklareringen i Kapellskär och minska lastbilstrafiken genom utbyggd järnväg. Men även om detta sker måste väg 77 förbättras för de bilar och bussar som ändå kör där. Detta ska ske med stor hänsyn till natur- och kulturmiljöer och med stor hänsyn till vad de boende runt vägen tycker. När dessa argument finns med i beslutsunderlaget känner vi oss redo.

En annan het fråga just nu är utvecklingen av Norrtälje stad, både österut och västerut. I öster är det Norrtälje hamn som engagerar. Skeptikerna tycker att den beslutade skelettplanen innehåller för många bostäder på för liten yta, att projektet kommer att bli dyrare än befarat och att skattebetalarna kommer att få betala notan. Det finns också en oro för att stadsdelen blir en stadsdel för de som har råd att bo där, samtidigt som en del siar om framtida klimatförändringar som kommer att få ödesdigra konsekvenser för de höga husen vid vattnet. Vänsterpartiet har haft en försiktigt kritisk inställning till projektet och delar en hel del av de farhågor jag räknat upp ovan. Vi röstade emot skelettplanen då den antogs och hade velat sett en försiktigare exploatering med miljömässig, kulturell och social hållbarhet beskriven. Nu har skelettplanen vunnit laga kraft och det gäller att agera i varje del beslut för att göra stadsdelen så bra som möjligt. Därför reserverade sig Vänsterpartiet mot att redan nu finansiera en bro över till Societetsparken för 27 mnkr. Varför ska bron byggas redan nu? Vem vill gå från parken över till en byggarbetsplats? Bygg först ett område, bygg sedan en bro. Om det finns pengar kvar till det då.

Området i väster, kommunalt ägda Nordrona, har ännu inte gått lika långt. Ett optionsavtal har slutits med ett privat företag utan erfarenhet av bostadsbyggande. Detta skedde under den förra kommunledningen och torde inte vara omöjligt att riva upp utan allvarligare konsekvenser. Innebär det några ekonomiska konsekvenser för kommunen ska dessa ändå vägas emot att behålla egen mark och genom demokratiska beslut se till att skapa  förutsättningar för att få de bostäder som staden har behov av för sin utveckling. Rune Karlsson skriver i dagens Norrtelje tidning ett mycket klokt inlägg om hur detta skulle kunna gå till. Det borde vara självklart för det nya styret i Norrtälje kommun att här ta chansen att utveckla en stadsdel för alla där även "vanligt folk" kommer att ha råd att bo. Norrtälje stad är inte bara en hamnstad som måste "vändas mot vattnet" som f d kommunalrådet (M) hävdar. Norrtäljes handel och resor gick också inåt landet via de vikingaleder som bl a idag finns kvar som Lommaren. Och för kommunens handel och utveckling var under de senaste 200 åren även järnvägen och Rimbo väldigt viktiga. Det är också värt att lägga på minnet.

Ingen ytterligare bro planeras vad jag vet ännu från Nordrona över till Lommarbadet.

Norrtälje Hamn

Det pågår en livlig debatt om vad som ska ske med Norrtälje hamn och det känns lite grand som när regementet skulle lägga ned och det var fritt fram att fantisera om vad vi skulle använda området till nu när det skulle bli tillgängligt för allmänheten. Samtidigt känns det absolut inte likadant eftersom det på något sätt redan verkar bestämt att det är bostäder som ska byggas, frågan är bara hur många och hur lyxiga. Det som också skiljer planeringen av hamnen är att det egentligen inte finns någon nedlagd verksamhet utan att verksamheterna nu tvingas bort p g a de planer som finns för området. Kommunalrådet (M) har redan uttalat i TV att det ska byggas 1800 bostäder i hamnen, vilket givetvis inte tillåter någon större hamnverksamhet i området. Norrtälje energi, som tar emot flis till värmeverket i hamnen, har fått sitt kontrakt uppsagt och verksamheten tvingas nu bort från området innan skelettplanen ens är tagen i kommunfullmäktige.

Det verkar vara byggherrarna som äger marken i hamnen som ska få bestämma vad som ska byggas där. Mitt i planprocessen passade Lantmännen på att göra ett utspel där de hävdade att de hade behov av sina silor och tänkte ta dem i bruk för sädesmagasinering igen. Även detta är naturligtvis omöjligt i ett tättbebyggd bostadsområde. Förmodar att kommunledningen på något vis "kommit överens" med markägarna för att förhindra denna utveckling, en debatt om silornas vara eller icke vara är det nog ingen som önskar sig.

Jodå, framtida båttrafik kommer att vara möjlig i den planerade stadsdelen. Det kommer att vara möjligt för turtrafik och även skepp av modellen Götheborg att lägga till längst ut i området. Det är bra tycker jag. Jag skulle gärna se fler båtar i hamnen, turbåtar, vaxholmsbåtar och skutor. Hur det ska bli med godstrafiken tycker jag det är svårare att uttala sig om. Jag tycker absolut att det ligger någonting i det som Roland Larsson (S) idag skriver i Norrtelje tidning om framtidens ökade behov av sjötransporter. Samtidigt är det frågan om vi kan skapa en god stadsmiljö med tunga transporter som måste köra genom stadens centrala delar. Finns det plats och möjlighet att bygga ut Kapellskärs hamn för att kunna ta emot t ex flis och frakta inåt landet via järnväg eller måste flisen för all framtid nu fraktas från Hargshamn till Norrtälje via lastbil?

Kommunalrådet (M) säger i TV att denna nya stadsdel byggs för att locka barnfamiljer till Norrtälje kommun. Det är nästan så att en sätter gröten i halsen. Inte kommer det att bli särskilt billigt att bo i denna del av Norrtälje, billigare antagligen att köpa en villa med tomt strax utanför staden. Många som flyttar till vår kommun, från t ex Stockholm, gör ju det för att slippa staden och komma ut på landet. Sedan är det ju så, att barnfamiljer är intresserade av att flytta till en kommun med bra skolor, bra barnomsorg och ett rikt kulturliv. Just Norrtälje kommun har i det fallet fördelar som närhet till naturen och ganska så låga bostadspriser jämförelsevis i länet. 

Hamnprojektet kommer att bli dyrt för Norrtälje kommun (hela kajen måste t ex renoveras och pålas om) och det kommer att bli dyrt för de som ska flytta dit. Frågan är om det är väl investerade pengar. Och det är lätt att vara skeptisk, men å andra sidan vilka möjligheter finns egentligen att styra om projektet nu? Skelettplanen är ännu inte antagen, men flishanteringen är redan uppsagd, byggstart för vissa delar i inre delen av hamnen är redan okad. Och kommunpampen Kjell Jansson (M) har ju redan sagt i TV att det är så här det ska bli.

Snart har vi sopat järnvägen under mattan för gott

1884-85 kom järnvägen till Norrtelje från Uppsala och Stockholm via Rimbo. I samma veva blomstrade småindustrierna upp runt stationsområdet i Norrtälje. Där fanns ett antal fabriker och arbetarbostäder och Norrtälje stadsgräns flyttades norrut för att rymma den nya befolkningen. I kvarteren Balder och Frej bodde framför allt järnvägsarbetarna, vid Baldersgatan fanns det stora röda huset som inrymde arbetare från Norrtälje Snickerifabrik. Här fanns också låsfabrik (Balders Hus), armaturfabrik, repslageri och mycket annat.

 

När sista tåget gått till Norrtälje i slutet på 1960talet gick det fort att röja spåren efter järnvägsepoken. Rälsen revs upp och byggnader revs. Under årens gång har olika folkliga protester gjorts för att rädda byggnader och områden runt den f d järnvägen, med olika framgång. När aktionerna kring kvarteren Balder och Frej på 1990talet resulterade i en bevarandeplan där några hus belades med rivningsförbud och riktlinjer om att de andra husen "fick" rivas, men i sådana fall skulle ersättas med hus i samma stil, trodde vi kanske att vi vunnit, att en helhet för att minna om järnvägens storhetstid och betydelse för staden skulle bevaras. Vi kunde nog inte i våra vildaste fantasier drömma om hur beslutet skulle komma att tolkas.

 

På den tiden (1990talet) var vi fortfarande lyckligt omedvetna om vilken makt byggherrarna i framtidens norrtälje skulle komma att ha. Vi hade ju sett vad som hänt med det vackra gamla stationshuset, som i slutet at 1980talet ersattes av kolossen inrymmande ICA Kryddan och Biblioteket, och trodde kanske att detta skulle vara en blunder som skulle gå till historien som den sista i sitt slag.

 

Nu är järnvägsparken bebyggd. Bussterminalen vill de styrande helst också glömma och gömma. Trots att vi Norrtäljebor är ett pendlingsfolk. En fungerande pendling utgör basen för många av våra invånares uppehälle. Men det enda de styrande vill minnas och se av Norrtäljes historia och karaktär är att vi är en handelsstad som måste ha utrymme för MER konsumtion och konsumenter.

 

Kvarteret Balder är idag helt oigenkännligt med stora lyxlägenhetshus. I kvarteret ovan skulle den gamla armaturfabriken bevaras (men byggas in och döljas för allmänheten), men se.... byggherren upptäckte att huset höll på att rasa när man grävde under det.... Nu rivs huset. Inte ens en vacker gammal vägg kunde tydligen sparas för att minna om det gamla. Arbetarna var tydligen tvungna att för första gången under bygget komma hit en LÖRDAG för att se till att byggnaden verkligen jämnades med marken innan någon huskramare vaknade och upptäckte vad som höll på att hända...

 

Nu blir det bostadsrättshus ovanför kvarteret Balder (Niord och Narstrand). Nedanför kvarteret planeras också den öppna bussterminalen att övertäckas och förses med 3,5våningslimpor. något som en gång för alla gör de bevarade husen (Rodret, Skeppet m fl) helt osynliga i stadsbilden.

 

Norrtälje behöver en stadsarkitekt. Det har vi i Vänsterpartiet länge hävdat. Snart är det väl ändå för sent. Ett köpcentrum åt Solbackahållet kanske. Det måtte väl finnas ålänningar där med.

Veckans demokratidiskussion och lite järnvägar

I måndags hölls det första kommunfullmäktige efter ett långt sommaruppehåll. Många punkter på dagordningen fick utgår för att flera ledamöter var frånvarande. En fråga som däremot togs upp till behandling var Sverigedemokraternas motion om insyn i nämndernas arbeter för partier som är representerade i fullmäktige, men inte har mandat i nämnderna. En motion som också stöddes av Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

För er som inte är så insatta i hur lokaldemokratin fungerar så kan jag berätta att partierna får mandat i fullmäktige räknat efter antalet röster i de olika valdistrikten. Sen ger ett visst antal mandat i fullmäktige rätt till en viss representation i nämnderna. Partier kan också samverka för att få platser i nämnder. Som det ser ut idag måste ett parti ha 5 mandat i fullmäktige för att kunna ta plats i nämnder av egen kraft. Idag ligger 2 av fullmäktiges partier på exakt 5 mandat och 3 av dem har färre. Det är alltså minst 5 partier som utan samarbete riskerar att stå utanför nämndarbetet efter nästa val. Det är nog bara 2 partier som kan känna sig riktigt säkra på att få vara med och det är också de som ivrigast försvarar det nuvarande systemet (där de mäktigaste partierna också kan besluta om att ett visst mindre parti kan få en observatörsplats i en nämnd, men inte av självklarhet utan av nåd).

Varför är det då så viktigt för de små partierna att få insyn (ej beslutsrätt) i nämnderna? Jo, i nämnderna diskuteras alla frågor som senare kommer upp i fullmäktige för beslut. I nämnderna får vi politiker tillgång till tjänstemän och såväl skriftlig som muntlig information. Vi kan ställa frågor och i god tid bilda oss en uppfattning om frågor och alternativ innan de lyfts till beslut i fullmäktige. Ett parti som har nämndrepresentation har bra mycket bättre förutsättningar att också ha kunniga och väl pålästa representanter i fullmäktige, vilket ger en mer saklig, konkret och givande debatt kring de beslut som fattas.

Centerpartiet skyller på kostnader och menar att det tagits en arbetsordning efter valet som ingen ifrågasatte (men hallå, nu gör nån det!), Moderaterna menade på att det finns en norm för hur nämndarbetet i den här kommunen går till och den bör man hålla sig till. Vilka superbra argument.

Med ett par normkritiska glasögon kan jag krasst konstatera att de flesta engagerade politiker i den här kommunen är av samma ålder, samma klass och samma hudfärg. Visst finns det en norm, men vad är det som säger att vi inte alla skulle ha att tjäna på att utmana den lite? Brukar vi inte säga att vi eftersträvar en mer representativ sammansättning förtroendevalda? Och ett sätt att försöka åstadkomma detta skulle ju kunna vara att rucka på normerna och prova nya grepp.

En bra mycket sämre motion av Sverigedemokraterna lockade också en del ledamöter till debatt. SD ville resa en staty av Gustav den andre Adolf i stan. Motionen hade först besvarats med bifall av den borgerliga majoriteten, men sedan hade de ändrat sig och ville inte peta (mera) i den befintliga utsmyckningen av Gustav Adolfs park.

Mats Wedberg (Mp) läste ett brev som mördarkonungen hade författat omkring tiden då han skulle ha grundat Norrtälje. Av brevet framgick att hans framgång var stor och att han och hans soldater dödat många utan problem eftersom det mest var försvarslösa kvinnor och barn. Kändes ganska självklart att man inte vill ha en byst av en sådan person mitt i stan tycker jag.

Till viss del diskuterades också vem som i stället skulle kunna få ett monument till sitt minne i staden, någon som betytt mycket. Själv tänker jag på järnvägen som betydde så mycket för utvecklingen av Norrtälje stad i början av förra seklet. Järnvägen invigdes redan i slutet av 1800-talet av Oscar den andre, men det är inte honom jag vill ha en byst av. Jag förundras mer över hur vi totalt verkar vilja glömma en så viktig epok för staden. Rälsen rycktes upp i samma sekund beslut fanns om att ersätta loken med bussar. Stationshuset fick ge vika för grävskoporna och lämna plats för det gula tegelpalatset med Biblioteket och Ica Kryddan i. Nyligen omintetgjordes bangårdsparken och gav plats för bostäder och nu rivs de gamla järnvägskvarteret Balder för att ersättas med moderna bostadshus. Det var inte gyttjan som främst gjorde Norrtälje till en populär badort utan järnvägen som tog hit människorna från Stockholm.

I dagens Norrtelje tidning presenteras en enkät som föreningen Tåg till Rimbo gjort. Den visar att alla partier i Norrtälje är positivt inställda till en återuppbyggnad av järnvägen till Rimbo. Det tar tid, men jag tror vi kommer att återupptäcka järnvägens fördelar gentemot motorvägens bullerbilar och våningsbussar. Och nu när kommunledningen känner oro för att kommunen inte växer så att det knakar så kanske man borde minnas hur det har fungerat förr.

De forna järnvägarnas kvarter

En gång i tiden skulle hela kvarteren Balder och Frej rivas och ge plats för nya affärskvarter. Det orsakade dock protester då många ville bevara de två gamla villakvarteren med uppvuxna trädgårdar i centrala Norrtälje. Två sammanhållna kvarter med sammanlagt uppåt 15 gamla trähus från förra sekelskiftet, äppelträd, syrenhäckar osv. Kvarteren byggdes i samband med att järnvägen kom och staden växte med många nya industrier kring järnvägsstationen. Husen gav bostad till många järnvägs och fabriksarbetare i staden med framtidstro.

Nu är järnvägsrälsen, stationshuset och bangården sedan länge dött, begravt och glömt i Norrtälje. Egentligen finns inga minnen kvar av den framåtsträvande tiden runt 1900. För ett par år sedan revs arbetarebostäderna på Baldersgatan där den lyckosamma Snickerifabrikens arbetare bott. Igår revs fabrikörns eget vackra trähus i kvarteret Balder, men fabrikörn hade väl knappast känt igen det nedgångna, eternitplattebesatta huset längre.

Det stod flera strider kring kvarteren Balder och Frej och slutligen kändes det som att Bevarandesidan ändå vann. Fyra hus belades med rivningsförbud och resten sades kunna renoveras eller rivas och återställas med liknande byggnader. Hela kvarteren fick en s k q-märkning, vilket betydde att de var kulturhistoriskt intressanta.

För några år sedan styckades kvarteret Frej upp och såldes ut till privatpersoner. Fem av de ursprungliga husen står fortfarande kvar, nu upprustade. Tre nya hus har uppförts på delvis tomma tomter, ett stenhus från senare årtionde har rivits. De nya husen är större än de gamla. En väg har dragits rakt genom de gamla villaträdgårdarna och det finns inte mycket till tomter kvar för de som bor längs den övre gatan, Narvagatan.

Kommunen, som var de som köpt upp kvarteren och låtit dem förfalla, beslutade att göra annorlunda med kvarteret Balder. Förra året sålde man hela kvarteret till en köpare, Credentia AB, som betalade högst. Byggnaderna var i ytterst dåligt skick och hade under de senaste tio åren enbart genomgått "absolut nödvändigt" underhåll. De byggnader som inte stod tomma har hyrts ut till socialförvaltningens verksamheter och klienter, antagligen människor som inte har så stor kunskap om vilka krav de har rätt att ställa på en hyresbostad.

Nu har, som också uppmärksammats av Norrtelje tidning, rivningarna av kvarteret börjat. Credentia AB river fyra stycken hus mitt i kvarteret, två stycken är belagda med rivningsförbud och i ett hus finns det fortfarande hyresgäster kvar. Äppelträden är borta, syrenbuskarna är borta, uthusen är väck och trädgårdarna är en leråker där stora grävskopor rullar fram och tillbaka. Snart kommer här att resa sig betydligt större hus. Det blir bostadsrätter naturligtvis och vad jag har hört ryktas är en lägenhet redan såld för 3,5 miljoner kronor.

Som jag sa vann bevarandesidan kampen om kvarteren Balder och Frej i centrala Norrtälje. Frågan är väl vad bevarande egentligen innebär. Nu blir de forna järnvägsarbetarnas hem till lyxlägenheter för rika fyrtiotalister. Inte minner det mig något alls om Norrtäljes historia och inte ser jag anledning till fortsatt q-märkning av kvarteren.

Vad vill vi minnas och vad vill vi lyfta in i framtiden?

Sverigedemokraterna i Norrtälje tycker att det är viktigt att vi minns Gustav den andre Adolf, som är den officiella grundaren av Norrtälje. Honom minns vi bäst genom att sätta upp en byst i en park som också får namn efter den gamle kungen som inte ens gillade tanken på demokrati. Det här tycker även Alliansmajoriteten i kommunen är någonting som vi bör påminnas om och yrkar bifall till motionen om bysten. Tänk vilken bra mötesplats som nu skapas för alla de som tycker att Gustav den andre Adolf är det som bör lyftas in i framtiden för att minna kommande generationer om stadens historia.

Sen finns det sedan länge ett gäng som tycker att det mest minnesvärda i stadens historia är när ryssarna kom hit och brände ner i stort sett allting 1719. Varje sommar samlas de och smäller kanoner och marscherar runt i uniformer på stadens gator. När akutmottagningen på Norrtälje sjukhus var nedläggningshotad så marscherade de ända in till landstingshuset för att uttrycka sin protest.

Själv tycker jag att slutet av 1800-talet och början av 1900-talet är intressanta år. Järnvägen kom till stan och industrier som Pythagoras tändkulefabrik, snickerifabriken, armaturfabriken, slipskivefabriken m fl växte fram runt järnvägsstationen. Stadsgränsen flyttades för att göra plats för fler invånare, bl a byggdes kvarteren Balder och Frej som bostäder åt järnvägsarbetarna. Samtidigt gav järnvägen Norrtälje sin storhetstid som badort och stockholmarna kom i strid ström för att bo på de många pensionaten och få behandlingar av den nyttiga leran i Norrtäljeviken.

Nu verkar det som om badepoken ska få en pånyttfödelse här i staden med TVÅ nya badhus som ska stå färdiga till Lucia 2013. Det tycker jag är kul. Samtidigt tycker jag att det är synd att kärnan i kvarteret Balder nu rivs för att ge plats åt bostadsrätter. Även området ovanför ska bebyggas med stora hus. Lyckligtvis kommer den del av den gamla armaturfabriken som har veckat tak (typ pythagorastak) att behållas. Företaget som kör kollektivtrafiken (nob...? Nobel?, Nobin?, har glömt vad de heter) kommer att sätta in dubbeldäckare på sträckan Stockholm - Norrtälje, men hade inte tåg varit att föredra? Varför är vi den enda kommunen i länet utan spårbunden trafik? I Norrtälje har man verkligen gjort sitt bästa för att ingen ska minnas att här en gång gick tåg; stationshuset är rivet, vagnparken bebyggd, rälsen revs upp typ natten efter sista tåget gick osv. Om och om igen förnekas fördelarna med att återuppbygga sträckan Kårsta - Rimbo på Roslagsbanan. Om och om ígen förnekas att Rimbo faktiskt varit en central ort, en ort i hjärtat av ett järnvägsnät som knöt ihop Stockholm, Norrtälje och Uppsala. Och Erken med ångbåt och kräftfiske.

1997, eller när det nu var, deltog jag i ett kulturprojekt som hette Bilder av Roslagen. Då byggde vi en modell av området runt Norrtälje järnvägsstation 1917; fabrikerna, de nybyggda arbetarbostäderna, träden som skulle fånga upp järnvägssotet. Järnvägen invigdes av Oscar den andre, ingen staty på honom har jag sett föreslås. Ändå var järnvägen nyckeln till ett expansivt och framgångsrikt skede i Norrtäljes historia. Järnvägen är en modern lösning för såväl gods som persontransporter idag och i framtiden också. Järnvägen borde finnas både i vårt minne och i vår framtid i Norrtälje. Det tycker jag att de styrande (oavsett färg) i många många år har glömt bort.

Morfar Gunnar bloggar också om Norrtäljes historia