Hur språket konstruerar innanförskap och uteslutning

I måndags i fullmäktigedebatten (jag vet, ni vill att jag ska skriva om hamnen. Lugn det kommer ett inlägg om det) blev jag och/eller min partikollega för andra gången på bara några veckor återigen kallade för kommunister. Av samma person dessutom. Och inte vilken uteliggare som helst, utan av självaste kommunalrådet som inte bara borde veta bättre, utan även förstå vikten av att uttrycka sig respektfullt även om det råkar vara mot en meningsmotståndare. Nu var inte Kjell Jansson (M) och jag oense om precis allt på senaste fullmäktige. Vi var rörande överens om att det behövs en förlängning av Roslagsbanan från Kårsta till Rimbo, något som jag och mina kamrater i Vänsterpartiet länge har kämpat för. Det är inte bara bra för miljön, det är också en utökad kollektivtrafikservice som skapar snabbare resvägar mellan t ex Rimbo, Vallentuna och Täby. Motstånd mot detta kom förvånande nog från Rimbosossarna. Uppenbarligen lider de fortfarande av tron att Roslagsbanan innebär resor på 4 timmar mellan Rimbo och Stockholm och att en satsning på järnvägen innebär att ALLA busslinjer läggs ned. Tråkigt omodern syn på det hela från helt fel håll.

Tillbaka till det faktum att det nu är helt okej att kalla Vänsterpartister för kommunister igen. Det har under många år varit helt otänkbart, även för meningsmotståndare, att på detta sätt försöka förknippa den Vänsterpartistiska politiken för ett jämlikare och mer solidariskt samhälle med diktatur och våld. Ingen drar heller upp Moderaterna eller Centerpartiets tvivelaktiga historia i en modern debatt. I alla fall inte om debatten berör någonting helt annat.

Fullmäktiges ordförande Nils Mattsson (M) är mycket noga med regler och tilltal i fullmäktigesalen. Det är t ex inte okej att kalla Kjell Jansson för Kjelle eller Nils Mattsson för Nisse. Däremot är det tydligen helt i sin ordning att kalla någon för kommunist (trots att den inte kallar sig det själv samt inte driver en kommunistisk politik, annars hade det väl varit annorlunda). Ingen tillsägning för sådana tilltag.

Givetvis händer detta i en tid då Vänsterpartiet röner stora framgångar en kort tid innan ett val samtidigt som den sittande makten alltmer granskas i sömmarna och får sin ideologi ifrågasatt. Det brukar vara det sista desperata utfallet, då alla argument tryter, då blir borgarna blåröda i ansiktet och slänger helt ovidkommande för debatten ut K-ordet. Vi får väl hoppas att det är så. Att det som ska fungera som ett maktmedel för att förminska och förfula motståndaren enbart blir ett tecken på den sista argumentlösa sucken innan det är dags att lämna ifrån sig makten.

Mer om fullmäktigedebatten följer i en kommande blogg.

Vad vill vi minnas och vad vill vi lyfta in i framtiden?

Sverigedemokraterna i Norrtälje tycker att det är viktigt att vi minns Gustav den andre Adolf, som är den officiella grundaren av Norrtälje. Honom minns vi bäst genom att sätta upp en byst i en park som också får namn efter den gamle kungen som inte ens gillade tanken på demokrati. Det här tycker även Alliansmajoriteten i kommunen är någonting som vi bör påminnas om och yrkar bifall till motionen om bysten. Tänk vilken bra mötesplats som nu skapas för alla de som tycker att Gustav den andre Adolf är det som bör lyftas in i framtiden för att minna kommande generationer om stadens historia.

Sen finns det sedan länge ett gäng som tycker att det mest minnesvärda i stadens historia är när ryssarna kom hit och brände ner i stort sett allting 1719. Varje sommar samlas de och smäller kanoner och marscherar runt i uniformer på stadens gator. När akutmottagningen på Norrtälje sjukhus var nedläggningshotad så marscherade de ända in till landstingshuset för att uttrycka sin protest.

Själv tycker jag att slutet av 1800-talet och början av 1900-talet är intressanta år. Järnvägen kom till stan och industrier som Pythagoras tändkulefabrik, snickerifabriken, armaturfabriken, slipskivefabriken m fl växte fram runt järnvägsstationen. Stadsgränsen flyttades för att göra plats för fler invånare, bl a byggdes kvarteren Balder och Frej som bostäder åt järnvägsarbetarna. Samtidigt gav järnvägen Norrtälje sin storhetstid som badort och stockholmarna kom i strid ström för att bo på de många pensionaten och få behandlingar av den nyttiga leran i Norrtäljeviken.

Nu verkar det som om badepoken ska få en pånyttfödelse här i staden med TVÅ nya badhus som ska stå färdiga till Lucia 2013. Det tycker jag är kul. Samtidigt tycker jag att det är synd att kärnan i kvarteret Balder nu rivs för att ge plats åt bostadsrätter. Även området ovanför ska bebyggas med stora hus. Lyckligtvis kommer den del av den gamla armaturfabriken som har veckat tak (typ pythagorastak) att behållas. Företaget som kör kollektivtrafiken (nob...? Nobel?, Nobin?, har glömt vad de heter) kommer att sätta in dubbeldäckare på sträckan Stockholm - Norrtälje, men hade inte tåg varit att föredra? Varför är vi den enda kommunen i länet utan spårbunden trafik? I Norrtälje har man verkligen gjort sitt bästa för att ingen ska minnas att här en gång gick tåg; stationshuset är rivet, vagnparken bebyggd, rälsen revs upp typ natten efter sista tåget gick osv. Om och om igen förnekas fördelarna med att återuppbygga sträckan Kårsta - Rimbo på Roslagsbanan. Om och om ígen förnekas att Rimbo faktiskt varit en central ort, en ort i hjärtat av ett järnvägsnät som knöt ihop Stockholm, Norrtälje och Uppsala. Och Erken med ångbåt och kräftfiske.

1997, eller när det nu var, deltog jag i ett kulturprojekt som hette Bilder av Roslagen. Då byggde vi en modell av området runt Norrtälje järnvägsstation 1917; fabrikerna, de nybyggda arbetarbostäderna, träden som skulle fånga upp järnvägssotet. Järnvägen invigdes av Oscar den andre, ingen staty på honom har jag sett föreslås. Ändå var järnvägen nyckeln till ett expansivt och framgångsrikt skede i Norrtäljes historia. Järnvägen är en modern lösning för såväl gods som persontransporter idag och i framtiden också. Järnvägen borde finnas både i vårt minne och i vår framtid i Norrtälje. Det tycker jag att de styrande (oavsett färg) i många många år har glömt bort.

Morfar Gunnar bloggar också om Norrtäljes historia

Vänsterpartiet de gröna

Svenska naturskyddsföreningen har undersökt hur de politiska partierna pratar och agerar i olika miljöfrågor. I denna undersökning framkommer tydligt att Vänsterpartiet har en minst lika bra miljöpolitik som Miljöpartiet. Det är viktigt att framhålla detta eftersom de senare har en fördel inbyggt i namnet och på det viset får röster från människor som endast tar ställning för att miljön är viktig. Nu generaliserar jag inte och dumförklarar väljare utan jag har pratat med ett flertal ganska kloka människor som helt enkelt inte VET att Vänstepartiets miljöpolitik är precis lika bra som Miljöpartiets. Att man sedan dessutom får in rättvisetänkande, solidaritet och ett starkt gemensamt ägande är ju inte fy skam.

Även lokalt satsar Vänsterpartiet på miljön. Det kan man se i dagens Norrtelje tidning där gruppledarna svarar på frågor om miljöpolitik. Och visst blir det väl lite lustigt när kommunalrådet har möjlighet att säga "Vi har byggt" och "det arbetet kan påbörjas efter sommaren" när vi blir tvungna att flumma till med "vi har motionerat om" och "vi har stött" alternativt "kommunen borde", men maktfördelningen är som den är. Nu glömde jag visserligen att nämna kollektivtrafiken, trots att det främst är en landstingsfråga så berör det ju kommunen och är i allra högsta grad en miljöfråga. Speciellt borde jag väl ha nämnt ROSLAGSBANANS FÖRLÄNGNING TILL Rimbo som ju är ett projekt som kostar lite jämfört med vad det ger.

På lördag kommer riksdagskandidat Jens Holm till valstugan på lilla torget i Norrtälje och vi pratar miljöpolitik ur ett lokalt och globalt perspektiv.