I måndags i fullmäktigedebatten (jag vet, ni vill att jag ska skriva om hamnen. Lugn det kommer ett inlägg om det) blev jag och/eller min partikollega för andra gången på bara några veckor återigen kallade för kommunister. Av samma person dessutom. Och inte vilken uteliggare som helst, utan av självaste kommunalrådet som inte bara borde veta bättre, utan även förstå vikten av att uttrycka sig respektfullt även om det råkar vara mot en meningsmotståndare. Nu var inte Kjell Jansson (M) och jag oense om precis allt på senaste fullmäktige. Vi var rörande överens om att det behövs en förlängning av Roslagsbanan från Kårsta till Rimbo, något som jag och mina kamrater i Vänsterpartiet länge har kämpat för. Det är inte bara bra för miljön, det är också en utökad kollektivtrafikservice som skapar snabbare resvägar mellan t ex Rimbo, Vallentuna och Täby. Motstånd mot detta kom förvånande nog från Rimbosossarna. Uppenbarligen lider de fortfarande av tron att Roslagsbanan innebär resor på 4 timmar mellan Rimbo och Stockholm och att en satsning på järnvägen innebär att ALLA busslinjer läggs ned. Tråkigt omodern syn på det hela från helt fel håll.
Tillbaka till det faktum att det nu är helt okej att kalla Vänsterpartister för kommunister igen. Det har under många år varit helt otänkbart, även för meningsmotståndare, att på detta sätt försöka förknippa den Vänsterpartistiska politiken för ett jämlikare och mer solidariskt samhälle med diktatur och våld. Ingen drar heller upp Moderaterna eller Centerpartiets tvivelaktiga historia i en modern debatt. I alla fall inte om debatten berör någonting helt annat.
Fullmäktiges ordförande Nils Mattsson (M) är mycket noga med regler och tilltal i fullmäktigesalen. Det är t ex inte okej att kalla Kjell Jansson för Kjelle eller Nils Mattsson för Nisse. Däremot är det tydligen helt i sin ordning att kalla någon för kommunist (trots att den inte kallar sig det själv samt inte driver en kommunistisk politik, annars hade det väl varit annorlunda). Ingen tillsägning för sådana tilltag.
Givetvis händer detta i en tid då Vänsterpartiet röner stora framgångar en kort tid innan ett val samtidigt som den sittande makten alltmer granskas i sömmarna och får sin ideologi ifrågasatt. Det brukar vara det sista desperata utfallet, då alla argument tryter, då blir borgarna blåröda i ansiktet och slänger helt ovidkommande för debatten ut K-ordet. Vi får väl hoppas att det är så. Att det som ska fungera som ett maktmedel för att förminska och förfula motståndaren enbart blir ett tecken på den sista argumentlösa sucken innan det är dags att lämna ifrån sig makten.
Mer om fullmäktigedebatten följer i en kommande blogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar