En fundering kring centrumdöden

En gång i forntiden drev min mamma en lanthandel som inte längre finns kvar. Det var en ständig kamp att få de boende runt omkring att handla i sin lanthandel och inte passa på att handla i stan när de åkte från jobbet. Det var ju både billigare och större utbud i staden förstås. Mamma började med att plocka bort lunchstängt och öka på öppettiderna till senare på kvällen så att människor hann handla efter jobbet. Hon jobbade nästan jämt och hade inte råd att ha några anställda. Hon lyssnade till vad kunderna ville ha och försökte i möjligaste mån köpa in det. Sen var det ju inte alls säkert  att någon kom och köpte specialvarorna och då var det ju stor risk att de fick kasseras eftersom det var färskvaror.

Nu för tiden lever hela Norrtälje stadskärna ungefär som en lanthandel. Och det är verkligen inte lätt som kund heller. Det finns många anledningar till att vi bör ha kvar en levande stadskärna och jag handlar verkligen helst i en butik nere på stan när det är möjligt. Om inte annat slipper jag ta bilen och riskera livet på någon av de stora snurrigt planerade parkeringarna då. I december skulle jag gå ned till en klädbutik och köpa några julklappar till barnen som vi sett i en butik i samma kedja i Åkersberga. Men då hade den butiken flyttat till ett av de nya köpcentra utanför stan. Den gången gick jag in till konkurrenten och handlade i stället. Att gå hem, ta bilen och åka iväg skulle ta alldeles för lång tid. Vid ett antal olika tillfällen har jag också besökt en sportaffär nere i centrum; en gång fick jag veta att mitt kundkort (som jag fått i just den butiken) inte fungerade i butiken på stan utan bara den som låg i externcentrat (den s k huvudbutiken), nu sist skulle jag köpa en sån simpel liten grej som ett par simglasögon. Nej, det finns bara i huvudbutiken. Äh, mäh, fredag eftermiddag, dotter skulle åka tidigt på simtävlingar på lördagen. Jag sprang ner på stan med yngsta barnet som var orolig i magen för att fixa glasögonen i sista stund. Inte hade jag den minsta lust att springa hem, knöka in ungen i bilen och svänga upp på Flygfyrenparkeringen en fredag eftermiddag. I stället hade jag bråttom att åka och hämta mittenbarnet som befann sig hos kompis norr om stan, så det blev att svänga förbi en konkurrent till sportaffären vid det andra externcentrat där det nog var lite mindre bilar.

En av de viktigaste faktorerna för kunder idag tror jag är att kunna köpa så mycket av det man tänkt handla utan att behöva åka emellan. Det mesta ska finnas att få tag på på samma ställe. Ett sådant ställe borde vara en stads centrum, en stads kärna. Är du i centrum ska du kunna få tag på det du söker, kanske inte till lägsta priset, men det ska finnas där. Idag är du nästan tvungen att ha bil för att kunna handla i en liten småstad som Norrtälje. Även om du är bosatt i närheten av centrum. Alternativet är att du är väldigt välplanerad och/eller har väldigt mycket tid och inte är stressad. Men vem är det i dagens samhälle?

Nu kommer nog jag allena aldrig att skapa någon större inkomstkälla eller kundbas för någon eftersom jag är småskalig i mitt konsumerande, men jag ställer mig ändå frågan; Norrtälje handelsstad, vad är det? Vilket utbud finns och vilket utbud behöver finnas i en attraktiv stadskärna? Vilka öppettider behöver småbutikerna hålla för att kunna konkurrera med de stora kedjorna i externcentra? Hur många butiksetableringar i utkanterna till klarar huvudstaden i en kommun där invånarna har förhållandevis lite pengar att röra sig med? Det skapar jobb, svarar kanske någon påivrare, men vilken typ av jobb? Hur många fasta heltider skapas i de nya köpcentra som växer upp runt Norrtäljes anrika centrum av mäklarfirmor och tillfälliga caf´eer?

Snart har vi sopat järnvägen under mattan för gott

1884-85 kom järnvägen till Norrtelje från Uppsala och Stockholm via Rimbo. I samma veva blomstrade småindustrierna upp runt stationsområdet i Norrtälje. Där fanns ett antal fabriker och arbetarbostäder och Norrtälje stadsgräns flyttades norrut för att rymma den nya befolkningen. I kvarteren Balder och Frej bodde framför allt järnvägsarbetarna, vid Baldersgatan fanns det stora röda huset som inrymde arbetare från Norrtälje Snickerifabrik. Här fanns också låsfabrik (Balders Hus), armaturfabrik, repslageri och mycket annat.

 

När sista tåget gått till Norrtälje i slutet på 1960talet gick det fort att röja spåren efter järnvägsepoken. Rälsen revs upp och byggnader revs. Under årens gång har olika folkliga protester gjorts för att rädda byggnader och områden runt den f d järnvägen, med olika framgång. När aktionerna kring kvarteren Balder och Frej på 1990talet resulterade i en bevarandeplan där några hus belades med rivningsförbud och riktlinjer om att de andra husen "fick" rivas, men i sådana fall skulle ersättas med hus i samma stil, trodde vi kanske att vi vunnit, att en helhet för att minna om järnvägens storhetstid och betydelse för staden skulle bevaras. Vi kunde nog inte i våra vildaste fantasier drömma om hur beslutet skulle komma att tolkas.

 

På den tiden (1990talet) var vi fortfarande lyckligt omedvetna om vilken makt byggherrarna i framtidens norrtälje skulle komma att ha. Vi hade ju sett vad som hänt med det vackra gamla stationshuset, som i slutet at 1980talet ersattes av kolossen inrymmande ICA Kryddan och Biblioteket, och trodde kanske att detta skulle vara en blunder som skulle gå till historien som den sista i sitt slag.

 

Nu är järnvägsparken bebyggd. Bussterminalen vill de styrande helst också glömma och gömma. Trots att vi Norrtäljebor är ett pendlingsfolk. En fungerande pendling utgör basen för många av våra invånares uppehälle. Men det enda de styrande vill minnas och se av Norrtäljes historia och karaktär är att vi är en handelsstad som måste ha utrymme för MER konsumtion och konsumenter.

 

Kvarteret Balder är idag helt oigenkännligt med stora lyxlägenhetshus. I kvarteret ovan skulle den gamla armaturfabriken bevaras (men byggas in och döljas för allmänheten), men se.... byggherren upptäckte att huset höll på att rasa när man grävde under det.... Nu rivs huset. Inte ens en vacker gammal vägg kunde tydligen sparas för att minna om det gamla. Arbetarna var tydligen tvungna att för första gången under bygget komma hit en LÖRDAG för att se till att byggnaden verkligen jämnades med marken innan någon huskramare vaknade och upptäckte vad som höll på att hända...

 

Nu blir det bostadsrättshus ovanför kvarteret Balder (Niord och Narstrand). Nedanför kvarteret planeras också den öppna bussterminalen att övertäckas och förses med 3,5våningslimpor. något som en gång för alla gör de bevarade husen (Rodret, Skeppet m fl) helt osynliga i stadsbilden.

 

Norrtälje behöver en stadsarkitekt. Det har vi i Vänsterpartiet länge hävdat. Snart är det väl ändå för sent. Ett köpcentrum åt Solbackahållet kanske. Det måtte väl finnas ålänningar där med.