Varför vill vi inte göra det bästa för våra medborgare?

I många mätningar som görs gällande kvalitet och nöjdhet hos befolkningen så hamnar Norrtälje i botten. Ofta försvarar sig ansvariga politiker och tjänstemän med "att det ingår inte i uppdraget" och "vi bryter inte mot lagen". Fullkomligt absurt. Vill man inte göra det bästa för sin befolkning?

I Vänsterpartiet har vi länge påpekat möjligheten att göra Tiohundraarbetet till ett flaggskepp för kommunen. Inom projektramen har funnits möjligheter att testa unika samarbetssätt och synvinklar, men i stället har projektets senaste år ägnats åt att likrikta all verksamhet med den i övriga Stockholms län. Trots att tanken var den motsatta, att utveckla en unik samarbetsmodell, anpassad efter de specifika förhållanden som råder i  vår kommun.

Till exempel har en speciell Parkinsonmottagning utvecklats vid Norrtälje sjukhus. Denna ska nu avvecklas. Detta föranleds till synes först och främst av att den drivande läkaren ska gå i pension. Det är svårt att rekrytera en ny person med de rätta kvaliteterna. När jag läser kommentarer från Tiohundra AB kring avvecklingen av mottagningen får jag flera skäl serverade; verksamheten är uppskattad, men inte vetenskapligt utvärderad (vi vet inte om den är bra), personer med Parkinsons sjukdom finns inte med som enskild målgrupp för geriatrisk vård (vi MÅSTE inte tillhandahålla speciell vård för dem), att erbjuda hembesök ingår inte i uppdraget (vill de ha vård kan de ta sig till närmsta mottagning), vårdformen finns inte någon annan stans i länet eller landet (Vi bör anpassa oss till en lägre nivå) och bla bla bla, vi beslutar avveckla detta och fokuserar på kärnverksamheten enligt uppdraget. De parkinsonpatienter som finns idag (50-100 st) hänvisas till primärvården, neurologmottagning på Danderyds sjukhus eller eventuellt till ASIH.

Nej, det är väl inget olagligt i detta, men är det bra? Är vi nöjda med den utvecklingen av vården? Ger det oss ett flaggskepp att sätta kommunen på kartan? Från Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna föreslog vi vid dagens sjukvård och omsorgsnämnd i stället att Vårdbolaget Tiohundra AB får i uppdrag att återuppta rekryteringsförsöken av en specialistläkare med Parkinsonkunskaper och att överläggningar med nuvarande konsultläkare tas upp för att se om han kan vara kvar tills rekryteringen är klar. Inga personer ska hamna mellan stolarna i Tiohundraarbetet. Inte ens om de har Parkinsons sjukdom, kanske i synnerhet inte de som är sjuka ska hamna mellan stolarna t o m, kanske är det så.

Vi har sett för mycket av centralisering och likriktning inom hälso sjukvårdsarbetet i Norrtälje kommun de senaste åren. Allting måste se ut precis som i övriga Stockholms län. Inga möjligheter att anpassa efter geografi, åldersstruktur eller socioekonomi. Detta är antagligen en bidragande orsak till att medborgarnas nöjdhet med Tiohundraprojektet har sjunkit. Den senaste mätningen i Tiohundrabarometern, som utförts sedan projektets start 2006, visade inga muntra siffror och det är väl också därför den borgerliga majoriteten har valt att inte presentera den och nu också väljer att, med två år kvar av projekttiden, lägga ned mätningen. Detta trots att den näst sista utfrågningen, rundringningen till 2000 medborgare troligtvis redan är avslutad (skulle göras i februari 2014) och egentligen bara ska sammanställas. Sedan skulle en sista rundringning ske i mars 2015. Den borgerliga majoriteten hänvisar till andra mätinstrument som t ex Öppna jämförelser. Detta är dock ingen lokal mätning som ger svar på vad den lokala befolkningen tycker. Det är också en kvalitetsjämförelse över landet och ställer inte samma frågor som Tiohundrabarometern. Barometern ger dock, enligt nämndens ordförande Erik Langby (M), ingen information om sånt som majoriteten vill kunna sätta upp mål för. Nej, kan tro det. Senaste Tiohundrabarometern visade att 64% av Norrtälje kommuns befolkning inte vill ha fler privata vårdföretag i kommunen. Stämmer ju illa med de mål Moderaterna har för hälso och sjukvården.

Det är flera år sedan den moderatledda borgerliga majoriteten i kommun och landsting avvecklade en av Tiohundraprojektet grundstenar, medborgardialogen, ett annat fora som lyfte den lokala befolkningens synpunkter på vård och omsorg. Nu lägger de även ner Tiohundrabarometern, allt för att slippa veta vad invånarna i Norrtälje egentligen tycker om vården. Det är ju egentligen ointressant också, då man inte arbetar för att utveckla unika lösningar för att tillgodose den lokala befolkningens behov utan bara är intresserad av att så fort som möjligt genomföra ett systemskifte som blir näst intill irreversibelt inom sjukvård och omsorgssektorn.

Veckans demokratidiskussion och lite järnvägar

I måndags hölls det första kommunfullmäktige efter ett långt sommaruppehåll. Många punkter på dagordningen fick utgår för att flera ledamöter var frånvarande. En fråga som däremot togs upp till behandling var Sverigedemokraternas motion om insyn i nämndernas arbeter för partier som är representerade i fullmäktige, men inte har mandat i nämnderna. En motion som också stöddes av Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

För er som inte är så insatta i hur lokaldemokratin fungerar så kan jag berätta att partierna får mandat i fullmäktige räknat efter antalet röster i de olika valdistrikten. Sen ger ett visst antal mandat i fullmäktige rätt till en viss representation i nämnderna. Partier kan också samverka för att få platser i nämnder. Som det ser ut idag måste ett parti ha 5 mandat i fullmäktige för att kunna ta plats i nämnder av egen kraft. Idag ligger 2 av fullmäktiges partier på exakt 5 mandat och 3 av dem har färre. Det är alltså minst 5 partier som utan samarbete riskerar att stå utanför nämndarbetet efter nästa val. Det är nog bara 2 partier som kan känna sig riktigt säkra på att få vara med och det är också de som ivrigast försvarar det nuvarande systemet (där de mäktigaste partierna också kan besluta om att ett visst mindre parti kan få en observatörsplats i en nämnd, men inte av självklarhet utan av nåd).

Varför är det då så viktigt för de små partierna att få insyn (ej beslutsrätt) i nämnderna? Jo, i nämnderna diskuteras alla frågor som senare kommer upp i fullmäktige för beslut. I nämnderna får vi politiker tillgång till tjänstemän och såväl skriftlig som muntlig information. Vi kan ställa frågor och i god tid bilda oss en uppfattning om frågor och alternativ innan de lyfts till beslut i fullmäktige. Ett parti som har nämndrepresentation har bra mycket bättre förutsättningar att också ha kunniga och väl pålästa representanter i fullmäktige, vilket ger en mer saklig, konkret och givande debatt kring de beslut som fattas.

Centerpartiet skyller på kostnader och menar att det tagits en arbetsordning efter valet som ingen ifrågasatte (men hallå, nu gör nån det!), Moderaterna menade på att det finns en norm för hur nämndarbetet i den här kommunen går till och den bör man hålla sig till. Vilka superbra argument.

Med ett par normkritiska glasögon kan jag krasst konstatera att de flesta engagerade politiker i den här kommunen är av samma ålder, samma klass och samma hudfärg. Visst finns det en norm, men vad är det som säger att vi inte alla skulle ha att tjäna på att utmana den lite? Brukar vi inte säga att vi eftersträvar en mer representativ sammansättning förtroendevalda? Och ett sätt att försöka åstadkomma detta skulle ju kunna vara att rucka på normerna och prova nya grepp.

En bra mycket sämre motion av Sverigedemokraterna lockade också en del ledamöter till debatt. SD ville resa en staty av Gustav den andre Adolf i stan. Motionen hade först besvarats med bifall av den borgerliga majoriteten, men sedan hade de ändrat sig och ville inte peta (mera) i den befintliga utsmyckningen av Gustav Adolfs park.

Mats Wedberg (Mp) läste ett brev som mördarkonungen hade författat omkring tiden då han skulle ha grundat Norrtälje. Av brevet framgick att hans framgång var stor och att han och hans soldater dödat många utan problem eftersom det mest var försvarslösa kvinnor och barn. Kändes ganska självklart att man inte vill ha en byst av en sådan person mitt i stan tycker jag.

Till viss del diskuterades också vem som i stället skulle kunna få ett monument till sitt minne i staden, någon som betytt mycket. Själv tänker jag på järnvägen som betydde så mycket för utvecklingen av Norrtälje stad i början av förra seklet. Järnvägen invigdes redan i slutet av 1800-talet av Oscar den andre, men det är inte honom jag vill ha en byst av. Jag förundras mer över hur vi totalt verkar vilja glömma en så viktig epok för staden. Rälsen rycktes upp i samma sekund beslut fanns om att ersätta loken med bussar. Stationshuset fick ge vika för grävskoporna och lämna plats för det gula tegelpalatset med Biblioteket och Ica Kryddan i. Nyligen omintetgjordes bangårdsparken och gav plats för bostäder och nu rivs de gamla järnvägskvarteret Balder för att ersättas med moderna bostadshus. Det var inte gyttjan som främst gjorde Norrtälje till en populär badort utan järnvägen som tog hit människorna från Stockholm.

I dagens Norrtelje tidning presenteras en enkät som föreningen Tåg till Rimbo gjort. Den visar att alla partier i Norrtälje är positivt inställda till en återuppbyggnad av järnvägen till Rimbo. Det tar tid, men jag tror vi kommer att återupptäcka järnvägens fördelar gentemot motorvägens bullerbilar och våningsbussar. Och nu när kommunledningen känner oro för att kommunen inte växer så att det knakar så kanske man borde minnas hur det har fungerat förr.

Det finns rötägg överallt

Men allra flest verkar det finnas inom Attendo Care, kan man konstatera efter att ha sett Agenda om en psykiskt funktionshindrad kvinna som frös ihjäl under Attendo Cares omsorg. "Det här är de frågor som valet borde handla om", sa Ylva Johansson (S) så bra. Och "vad spelar ett par hundralappar mer eller mindre i din eller min plånbok för roll?"

Hon har helt rätt. Media har vridit valdebatten till någonting som ska handla om vilket valresultat vi tjänar mest privatekonomiskt på. När det borde handla om vår människosyn, vår syn på samhället och dess utveckling. Våra visioner om en bättre värld. Eller så säger folk; "jag är inte insatt, men jag vill ha bra miljö, så jag röstar på miljöpartiet." Och om vi istället hette "skolpartiet" så skulle automatiskt alla som ville ha en bättre skola rösta på oss. Eller för den som är insatt, så är Vänsterpartiet bäst i Naturskyddsföreningens miljöranking.

Sen finns det enskilda personer inom alla partier som inte alltid lyser med sin solsida. Sånt som hamnar i media. Och som får människor att ta ställning för eller emot hela partiet. När det gäller Göran Hägglund som drar Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna över samma kam var det en person som bestämde sig för att inte rösta blått och det var väl klokt? Flera personer (?) säger sig efter Jan Emanuels val av skyltar till sin personvalskampanj inte kunna tänka sig att rösta på Socialdemokraterna mer. Det tycker jag är lite märkligt; byter man ideologi för att en person i ett stort parti gjort någonting man ogillar? Vad är då framtidsvisionen? Och hur många Moderata ministrar var det inte som fick sluta innan de börjat ens en gång p g a oegentligheter efter valet 2006? Så är det ju skillnad när Jan Björklund talar om burkaförbud och betyg på skolk, för det är någonting han menar och som han kommer att driva, än när Lars Ohly talar om att han och hans fru använde bröstpump för att kunna dela på föräldrarledigheten på sjuttiotalet. Det är ju inte en fråga som partiet kommer att driva; att alla ska använda bröstpump.

Hur som helst så tycker jag att det är väldigt lustigt att det blivit en sån stark reaktion på detta. Själv har jag ammat mina två äldsta barn 23 respektive 10 månader. Min yngsta dotter är nu snart 8 månader och jag ska tala om att det redan nu börjar tittas snett på just amningen. Okej, jag har förstått att den del tycker att man ska sköta den saken hemma i lugn och ro. Sen är det ju, som jag bloggade om igår, en del som tycker att man ska lämna barnen hemma. Och då kanske en bröstpump kan komma väl till pass. Men samhället är väldigt stramt inställda till amning. Många säger; "Men så bekvämt att alltid ha maten med sig.", men det innehåller inte hela sanningen. För det är inte alltid så bekvämt att amma. Hade det varit det hade vi ammat längre, det är jag övertygad om. Många barn ammas (enligt statistiken) inte alls vid sju månaders ålder trots att rekommendationerna är helamning till sex månader. Den som ammar längre än sex månader kommer att få vänja sig med folks blickar och kommentarer. Det är nog en av anledningarna till att många slutar tidigare, men det finns givetvis fler.

Om jag fortsätter med personfixeringen vid valet så är väl den starkaste att många säger sig inte gilla Mona Sahlin. Jag undrar om man som övertygad Socialdemokrat på fullaste allvar kan mena att man hellre röstar fram en moderat statsminister p g a att man ogillar en partiledare? En person? Och det är väl inte det hon säger man ogillar vad jag förstår, utan hur hon ser ut, hur hon pratar, hur hon småler. Otroligt! Fredrik Reinfeldt var jätteful under partiledarduellen som visades i SvT1 ikväll. Varje gång Mona pratade stod han och blängde på henne som om hon var dum i huvudet, läskig härskarteknik. Jag känner hur osäker jag skulle ha blivit på mig själv om jag hade debatterat mot den minen. Tror jag ska anlägga en sån själv. Inför en vecka med debatt måndag, tisdag, torsdag och lördag. Har man den minen behöver man väl inte ens vara påläst?

Vad jag ville komma fram till som jag först glömde skriva: låt inte ett enstaka uttalande eller en enskild person vara det som avgör ditt val. Det handlar om helt olika samhällen som vi vill bygga. Det handlar om vår framtid. Det är ett ödesval. Välj inte efter ögonfärg eller leenden, välj inte efter din egen plånbok, välj med hjärta OCH hjärna ett samhälle som blir bättre för de flesta.

Till alla kvinnliga, rödgröna bloggare

Gå in här och kika hur vi ska lyfta fram varandra i blogosfären. http://svenssonliv.blogspot.com/2010/03/se-hit-kvinnliga-bloggare-inom-s-v-och.html

Riksdagsrolle och Miljöpartiets ångest

Antingen har de tagit in en 30 år gammal bild och presentation av BetongRolle(S) i lokaltidningen eller så har karln gått och blivit riksdagsledamot sen igår... Och dessutom en riksdagsledamot som tar sig ton mot själva partiledaren.

Jag förstår att Roland vill verka modern i sitt tänkande, undvika belastning av koldioxid i atmosfären och vara klimatsmart. Men R har missat en viktig del i att tänka på miljön och barnbarnen, nämligen den att i ett hållbart samhälle ingår även framtiden och en solidaritet med de som ska leva i framtiden, ta hand om, ta konsekvenserna av hur vi väljer att leva idag. Och med det helhetsperspektivet kommer kärnkraften aldrig att kunna betraktas som en ren och säker energikälla.

Lennart Rohdin (Fp) dillar på samma uppslag i lokaltidningen om att Miljöpartisterna i kommunen går runt med ångest för att de ska behöva samarbeta, särskilt med oss i Vänsterpartiet om jag uppfattar debattinlägget rätt. Det är någonting som jag känner mig främmande inför. Visst har vi Vänsterpartister och de lokala Miljöpartisterna helt olika syn på privatiseringar av skolor, förskolor, hemtjänst mm, men i övrigt har vi också mycket gemensamt, lika mycket som partierna inom alliansen i alla fall. Både Miljöpartisterna och Vänsterpartiet värnar den starkare varianten av strandskydd, vi motsätter oss dragracingbana och pengar till fler vägar. Vi jobbar mycket med demokratifrågor, har inga välbetalda heltidspolitiker i kommunen och arbetar på så sätt utifrån den lilla människans perspektiv och i mångt och mycket med den lilla människans insyn i maktapparaten. Både Miljöpartiet och Vänsterpartiet i Norrtälje är engagerade i frågor som rör kvinnor och tjejers situation, jämställdheten, representationen av kvinnor i olika organ och vi har också en samsyn kring matproduktion och hantering av mat till våra skolor, äldreboenden o dyl. Så jag tror inte att Miljöpartisterna i Norrtälje har ångest över att ledande företrädare för vårt parti för ett antal år sedan sade sig sig vara stolta kommunister. Det är nog annat som ger dem ångest, men de får de redogöra för själva.