Var går Norrtäljebornas skattepengar?

Under en debatt om Tiohundra i höstas deklarerade Tiohundranämndens ordförande, Hans Andersson (Fp), att det var "över hans döda kropp" att det skulle kunna hända att Norrtäljebornas skattepengar gick in i företag som gjorde storvinster av dem utomlands. Och så kände vi oss alla trygga med privatiseringar, kundval, vårdval, upphandlingar och konkurrensutsättningsplaner för vård och omsorg i Norrtälje?

Till följd av de skandaler som varit kring bl a Carema care, lyftes så en fråga på kommunfullmäktige till samma H. Andersson om vilka som egentligen äger de vårdbolag som verkar i Norrtälje kommun. Det kunde han inte svara på (111219).

Två dagar senare (111221) var det nämndssammanträde i Tiohundranämnden och tre privata aktörer som verkar inom hemtjänst/hemsjukvård i kommunen var inbjudna att presentera sina verksamheter; Äldreliv, Fancy Care och Attendo Care. På en direkt fråga från H. Andersson svarade Attendo Cares representanter att deras ägare var IK investment, ett svenskt riskkapitalbolag. "Vad bra", sa Hans, "då vet jag till nästa gång jag får frågan."

Kvällen efter (111222) berättas det på TV4nyheterna om IK investment som åkt på en skattesmäll i miljardklassen efter spekulation och skatteplanering med placering av pengar utomlands. Intressant. Får se vad Folkpartisten ska svara nu då....

Vad är Tiohundranämndens ansvar?

I dagen Norrtelje tidning skrivs det på ledarplats om kundvalet inom hemtjänst/hemsjukvård och rehabilitering. Mycket riktigt påpekar ledaren att politikerna i Tiohundranämnden måste vara vaksamma på hur kvaliteten kommer att påverkas av detta. Det kopplar jag nästan direkt till den artikel som igår publicerades i samma tidning och handlade om Attendo Care som vill bli störst i Sverige på hemtjänst. Direkt efter att jag läst artikeln drack jag kaffe tillsammans med en vikarie på Attendo Care som berättade hur hon och en annan vikarie ensamma blivit satta på att ta hand om ett helt område under lördagkvällen. Till den vanliga slingan hade lagts ytterligare brukare som ingen av dem träffat förut och för dessa fanns inte heller något tillgängligt biståndsbeslut utan bara lösa lappar om vad som skulle göras. Inte heller fanns någon ansvarig att tillfråga. När en äldre dam talade om att hon inte behövde någon ny blöja för att hon kunde byta den själv, vet vikarierna inte om de ska respektera detta eller om kvinnan är senil och behöver övertygas om att en ny blöja ska på. När de ringer till en annan dam för att berätta att de blir sena p g a den nya rutten, så säger hon att de inte behöver komma för att hon har redan värmt sin mat själv. Frågan är om alla brukare får det stöd de är berättigade till och betalar för. En timma innan min väninna skulle börja jobba ringde den som arbetade skiftet innan och bad att få vidarekoppla larmet till hennes hemtelefon eftersom det inte fanns någon på plats som kunde ta emot larm. Efter arbetstidens slut är de tvungna att sitta kvar (eftersom de inte hinner med detta under arbetstid) och efterlogga och godkänna loggningar som gjorts under kvällen så att avrapporteringen blir korrekt.

Behöver de anställda gå på toaletten eller stoppa i sig något att äta under arbetspasset sker det i skogen eller i bilen (ätandet!!) Har även hört från andra att schemaläggning sköts från passagerarsätet i en rullande bil.

Detta kan hända i det offentliga eller i det privata. Skillnaden är att vi i det offentliga har bättre verktyg att ta tag i missförhållanden. Det offentliga har heller inga krav på att det ska bli pengar över att stoppa i aktieägarnas fickor. Sedan tycker jag att det är viktigt att uppmuntra idéer och initiativ från arbetstagare även inom det gemensamma för att skapa arbetsglädje och effektiviseringar som gynnar brukarna.

Vidare skriver Reidar Carlsson i sin ledare att Tiohundranämnden nu måste se till att villkoren för att bli auktoriserad inom hemtjänst/hemsjukvård måste anpassas så att de små företagen inte slås ut från marknaden. Ja, det är fint tänkt och önskvärt, men det är inte Tiohundranämndens uppgift. Tiohundraprojektet går ut på att sätta brukaren/patienten i centrum och nämndens uppgift är således att skapa helhetslösningar runt individen. Det har man gjort genom att kräva att den som utför hemtjänst också ska kunna ställa upp med hemsjukvård och hemrehabilitering. Det minskar krånglet för den enskilde och det minskar antalet männiksor som springer i den behövandes hem. Att rucka på dessa krav för att göra det möjligt för mindre företag är inte Tiohundranämndens uppgift.

Tiohundra skapades för att sätta brukaren i centrum. Till sitt förfogande har nämnden Tiohundra AB som är det företag som självklart kan sy ihop helhetslösningar då det rymmer såväl tidigare kommunala som tidigare landstingsuppgifter. Själv trodde jag syftet var att använda bolaget till detta och inte att göra "som alla andra" och slänga ut all verksamhet på privata entreprenörer. Valfriheten måste bestå i att kunna välja "tjänster" och att kunna välja personer som kommer hem till sig, vilket går att ordna inom Tiohundra AB, och inte att vara tvungen att välja vilken aktieägare som ska stoppa skatteslantarna i fickan.

Det finns rötägg överallt

Men allra flest verkar det finnas inom Attendo Care, kan man konstatera efter att ha sett Agenda om en psykiskt funktionshindrad kvinna som frös ihjäl under Attendo Cares omsorg. "Det här är de frågor som valet borde handla om", sa Ylva Johansson (S) så bra. Och "vad spelar ett par hundralappar mer eller mindre i din eller min plånbok för roll?"

Hon har helt rätt. Media har vridit valdebatten till någonting som ska handla om vilket valresultat vi tjänar mest privatekonomiskt på. När det borde handla om vår människosyn, vår syn på samhället och dess utveckling. Våra visioner om en bättre värld. Eller så säger folk; "jag är inte insatt, men jag vill ha bra miljö, så jag röstar på miljöpartiet." Och om vi istället hette "skolpartiet" så skulle automatiskt alla som ville ha en bättre skola rösta på oss. Eller för den som är insatt, så är Vänsterpartiet bäst i Naturskyddsföreningens miljöranking.

Sen finns det enskilda personer inom alla partier som inte alltid lyser med sin solsida. Sånt som hamnar i media. Och som får människor att ta ställning för eller emot hela partiet. När det gäller Göran Hägglund som drar Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna över samma kam var det en person som bestämde sig för att inte rösta blått och det var väl klokt? Flera personer (?) säger sig efter Jan Emanuels val av skyltar till sin personvalskampanj inte kunna tänka sig att rösta på Socialdemokraterna mer. Det tycker jag är lite märkligt; byter man ideologi för att en person i ett stort parti gjort någonting man ogillar? Vad är då framtidsvisionen? Och hur många Moderata ministrar var det inte som fick sluta innan de börjat ens en gång p g a oegentligheter efter valet 2006? Så är det ju skillnad när Jan Björklund talar om burkaförbud och betyg på skolk, för det är någonting han menar och som han kommer att driva, än när Lars Ohly talar om att han och hans fru använde bröstpump för att kunna dela på föräldrarledigheten på sjuttiotalet. Det är ju inte en fråga som partiet kommer att driva; att alla ska använda bröstpump.

Hur som helst så tycker jag att det är väldigt lustigt att det blivit en sån stark reaktion på detta. Själv har jag ammat mina två äldsta barn 23 respektive 10 månader. Min yngsta dotter är nu snart 8 månader och jag ska tala om att det redan nu börjar tittas snett på just amningen. Okej, jag har förstått att den del tycker att man ska sköta den saken hemma i lugn och ro. Sen är det ju, som jag bloggade om igår, en del som tycker att man ska lämna barnen hemma. Och då kanske en bröstpump kan komma väl till pass. Men samhället är väldigt stramt inställda till amning. Många säger; "Men så bekvämt att alltid ha maten med sig.", men det innehåller inte hela sanningen. För det är inte alltid så bekvämt att amma. Hade det varit det hade vi ammat längre, det är jag övertygad om. Många barn ammas (enligt statistiken) inte alls vid sju månaders ålder trots att rekommendationerna är helamning till sex månader. Den som ammar längre än sex månader kommer att få vänja sig med folks blickar och kommentarer. Det är nog en av anledningarna till att många slutar tidigare, men det finns givetvis fler.

Om jag fortsätter med personfixeringen vid valet så är väl den starkaste att många säger sig inte gilla Mona Sahlin. Jag undrar om man som övertygad Socialdemokrat på fullaste allvar kan mena att man hellre röstar fram en moderat statsminister p g a att man ogillar en partiledare? En person? Och det är väl inte det hon säger man ogillar vad jag förstår, utan hur hon ser ut, hur hon pratar, hur hon småler. Otroligt! Fredrik Reinfeldt var jätteful under partiledarduellen som visades i SvT1 ikväll. Varje gång Mona pratade stod han och blängde på henne som om hon var dum i huvudet, läskig härskarteknik. Jag känner hur osäker jag skulle ha blivit på mig själv om jag hade debatterat mot den minen. Tror jag ska anlägga en sån själv. Inför en vecka med debatt måndag, tisdag, torsdag och lördag. Har man den minen behöver man väl inte ens vara påläst?

Vad jag ville komma fram till som jag först glömde skriva: låt inte ett enstaka uttalande eller en enskild person vara det som avgör ditt val. Det handlar om helt olika samhällen som vi vill bygga. Det handlar om vår framtid. Det är ett ödesval. Välj inte efter ögonfärg eller leenden, välj inte efter din egen plånbok, välj med hjärta OCH hjärna ett samhälle som blir bättre för de flesta.

En skymf mot våra äldre

Äntligen uppmärksammas vårdskandalerna med Attendo Care, ett företag som på ett enkelt sätt visar för oss alla varför vård inte ska bedrivas i vinstsyfte av den som kan utföra den till lägsta pris. Jag tycker det är beklagligt att den kommun jag själv bor i är villig att låta företaget driva ännu ett vårdboende i kommunen trots att man haft flera anmärkningar och anmälningar på det man redan driver. När ska vi lära oss?

Läs mer: http://www.arbetaren.se/articles/inrikes20080813-4

Apropå Attendo Care

Det har skrivits en del om att Attendo Care har vunnit en upphandling och nu ska ta över driften för Nysättrahemmet. Attendo Care har tävlat mot bl a ett litet lokalt företag och vunnit. Jag är liksom många andra inte glad över detta. Ett av skälen är givetvis att själva grundtanken (som den sägs vara) att få en mångfald av utförare går förlorad när stora bolag vinner upphandling på upphandling och skapar något slags privat oligopol. Då måste ju även borgerliga politiker hålla med om att det är bättre att en demokratisk styrd kommunal organisation bättre kan tillgodose ett kostnadseffektivt omhändertagande av hög kvalitet. Ett annat skäl är det att Attendo Care för inte alls länge sedan fick en rad anmärkningar på det boende som de redan driver i kommunen. De fick t o m betala en straffavgift till Tiohundranämnden eftersom de inte levde upp till de avtal som fanns. Förutom straffavgiften blev de tvungna att redovisa ett åtgärdsprogram för hur de skulle kunna undvika att få liknande anmärkningar och anmälningar i framtiden. Jag är inte helt säker på att dessa åtgärder till fullo utförts och fungerar på ett prickfritt sätt än idag. Det ligger nämligen inte alls så långt tillbaka i tiden. Jag tycker nog att man ska vara mer försiktig med att ge nya avtal till företag som tidigare har fått reprimander, kanske ett prickfritt tidsintervall som bör förlöpa innan nya avtal tecknas... En annan sak vore det väl om vi vore mycket nöjda med den verksamhet företaget redan driver i kommunen.

Attendo Care

Just det, glömde skriva att ett av mina buobjekt Attendo Care just fått klart att driva ännu ett äldreboende i vår kommun. De fick högst poäng i anbudsgivningen efter att t ex en av finalisterna visade sig ha fejkade referenter. bu bu bu, vilket dåligt sätt att bjuda ut vårt kommunala ansvar.