Framtidens hot och möjligheter ur ett barns perspektiv

Jag minns när jag var sådär en elva-tolv år. Det största hotet mot framtiden var kärnkraften och kärnvapenkrig. Visserligen fick vi lära oss i skolan att om något skulle hända så att radioaktiva ämnen spred sig i luften, så var det bara att kasta sig i ett dike med en tröja över huvudet så skulle vi klara oss. Jag köpte väl inte riktigt det. Radioaktivitet var ett reellt hot mot vår framtid och jag var mycket rädd och mycket arg. Särskilt arg på att det var vuxna som skulle få rösta i folkomröstningen om kärnkraftens vara eller ickevara som energikälla i Sverige. Hallå liksom, vuxna, det var ju inte deras framtid det handlade om, det var ju vi barn som rimligtvis skulle få tycka till om detta.

Nu har jag en dotter som är sådär en elva-tolv år. För henne är klimathotet reellt. Hon har klimatångest och blir deprimerad när hon känner att hon inte vet hur hon ska påverka människor för att få dem att inse att de måste ändra livsstil, att det är allvar,  det handlar om framtiden, barnens framtid, vår tid är ju liksom redan förbi. Jag försöker förklara för henne att depression och ångest bara är ingångsfaser, snart kommer hon att hamna i en konstruktiv fas som gör det möjligt för henne att få med sig andra och hitta lösningar. Hon är väldigt skeptisk.

När jag var sådär en elva-tolv år skrev jag brev till statsministern, som då var Thorbjörn Fälldin, för att förklara för honom hur rädd jag var och hur allvarligt det var om inte han som hade makten gjorde någonting åt det här med kärnkraften. Jag hade nog ganska stor tillit till att han åtminstone skulle förstå mig. Jag hade nog inte helt klart för mig de krafter som påverkar dylika beslut. Efter folkomröstningen var besvikelsen stor, ett njae, kanske hade vunnit och kärnkraften skulle bli kvar i oöverskådlig framtid (ur ett barnperspektiv). Som vuxen har jag insett att folkomröstningen angav att kärnkraften idag borde ha varit avskaffad, men att detta ändå inte har skett, just på grund av sådana krafter som jag som barn inte förstod.

I morgon planerar min elvaåriga dotter att ställa en fråga till en person i potentiell maktställning vad han vill göra åt klimathotet. Det ska hon göra när Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt imorgon besöker Norrtälje. Hon vill veta hur Jonas och Vänsterpartiet vill ställa om Sverige för att komma tillrätta med hotet mot hennes framtid. Det tycker jag hon gör rätt i. Och jag avundas henne. Jag fick aldrig något svar från Thorbjörn Fälldin. Jag hoppas att hon får  ett bra svar och att det sporrar henne att se lösningar istället för hinder, att hon kan skapa en god framtid för sin generation.

Lägger in en högre växel

Idag kom äntligen artikeln om valstugans placering i bladet. Och reaktionerna lät inte vänta på sig. Redan på morgonen ringde det från Folkpartiets valstuga med förslag om hur vi skulle kunna få vår stuga flyttad till de andra. Redan innan jag lämnade hemmet strax före elva var det klart med tillstånd. Nu gällde det bara att hitta en kranbil.

Gick förbi valstugan med en termos hett vatten och blev kvar där en stund, matade Skruttet och pratade med gäster som mest kom in i stugan för att det började hagla utanför. TVRoslagen kom förbi och gjorde en intervju om skolan. Samtidigt hördes sirenerna i bakgrunden. Sen fortsatte jag till båten och lunch och presentation av Kommunala handlingsprogrammet för Rotarys torsdagsklubb. Det var svalare den här gången än måndagsklubbens träff i juli. Skruttet blev uttråkad och trött och det blev lite styrigt att hålla föredraget, men jag tycker ändå att det gick ganska bra. Hon somnade som en stock innan jag hann över gatan på väg därifrån. Fastnade vid stugan igen där ett gäng elever med en engagerad lärare (som var kusin med Fransisco Contreras) ställde frågor.

Efter det tog jag en sväng förbi Stora torget och kollade in en bra plats för vår stuga. Gick hem och värmde oss en stund innan det var dags att öppna stugan igen. Nu kom leverans av material, kepsar, frisbeer och kondomer. Sånt som tydligen måste finnas i valstugor för att de ska bli attraktiva. Tablettaskar med halstabletter i? Tja, jag har ju ont i halsen så det var väl gott. Det var inget vidare värst drag och ganska kallt. Halv sex stängde vi och rusade hem för att hinna äta lite rester och byta blöja. Hehe. Jo. Total nedbajsning, bajs överallt, försöka få ordning på det mesta så att det inte skulle sprida sig och sen blev det galopp till debatten om hållbar samhällsutveckling på Folkets hus.

Lite tjööötigt med debatter där alla verkar hålla med varandra, men jag noterar ändå att Göran Pettersson (M) tror att människor hellre bor granne med ett kärnkraftverk än en våtkompost. Han varnar också för att förespråkare för närproducerad mat kan vara dolda protektionister. Men okej. Det var väl det som stack ut. Åke Malmström (Kd) ser spårbunden trafik i kommunen i så långt framtidsperspektiv att han själv aldrig kommer att få åka med. Annars var det kul att spårbilar faktiskt diskuterades en del. Själv kom jag på mig själv med att inte prata så mycket miljö utan mer välfärd och sociala skyddsnät. Så kan det vara. Ibland. Imorgon och på lördag blir det miljö för hela (nästan) slanten.

Och så får vi väl se om det blir någon flytt.

Många anledningar att vara emot

Det finns många anledningar att vilja avveckla kärnkraften. En del är helt enkelt rädda för den, antingen är de rädda för en olycka (Forsmark ligger bra mycket närmare än Tjernobyl), eller så är de rädda för att arbete med tekniken leder till att även kärnvapen framställs; att världens energiproblem inte kan lösas med kärnkraft för då vet vi inte var kärnvapen finns. Andra har svårt att se brytning av uran och klyvning av atomer som en del i det naturliga kretsloppet då nedbrytning med mänsklig hand går så otroligt mycket fortare än det naturliga förloppet och vi skapar avfall som finns kvar på jorden under oöverskådlig tid. Andra menar just att det här med avfallet, som vi vare sig vet hur vi ska förvara eller hur farligt det är, är en huvudorsak att inte vilja ha kärnkraften kvar. Det är de som tycker att det är viktigt att ta hand om sin egen skit. Sen finns det de som inte accepterar att vi här i den rika världen har en till synes ren energikälla medan den matas med uran från skitiga gruvor i bl a Afrika, där fattiga människor och miljö får betala med sin hälsa för vårt välstånd. Det finns faktiskt de som tycker att kärnkraft inte alls är en ren och klimatneutral energikälla. Det finns också de som tycker att kärnkraften ska stå för sina egna kostnader och att om den gjorde det så skulle den bli ofantligt dyr. och de som helt enkelt tycker att kärnkraftverk är fula, eller att horngäddorna i Öresund är värda ett bättre öde. Så finns det de som ställer upp på alla de här argumenten.

Men vad finns det för argument att vara för? Jo, en del skiter helt enkelt i var strömmen kommer ifrån bara lampjäveln lyser och datorn fungerar. Andra verkar tänka mer att säkerheten i Sverige är så himla hög och risken är liten att nåt händer här, så VI borde få ha kärnkraft (var uranet kommer ifrån kan de blunda för). Hur man löser problem med avfall och brytning av uran i framtiden, det klurar nog barnbarnen ut (ungefär samma som att de skiter i det). Och så kan man med gott samvete figurera på valaffischer och förespråka kärnkraft - för klimatets skull.

Radio röd, kommunala handlingsprogrammet och getingstick

Avslutade gårdagen med att skicka ett utkast till kommunala handlingsprogrammet till kamraterna för sjuhundraelfte gången, ny version igen, klipp och klistra. Då var väl klockan typ midnatt. I morse hade en pigg kamrat kommit med synpunkter som jag arbetade in, stående gnällande med lunchen på spisen och barnen kastade boll inomhus. Puh.

Ringde Norrtelje tidning och svarade på frågor om ungdomsarbetslöshet och utvecklingsfrågor i kommunen. Hoppas han fick med allt för mottagningen sög och samtalet bröts ett par gånger, eller var det en gång? Blev lite inspirerad av att se mig själv på tre ställen i dagens tidning.

Lämnade barnen hos kompisar och skulle åka till Norrtälje för att dra ut handlingsprogrammet och övriga handlingar till styrelsemöte samt spela in närradio om miljön. En geting har letat sig in i min skötväska som står i bilen och när jag ska ta fram nappen till Skruttet som ska sova under bilresan sticker den uschlingen mig i fingret. Jag som är allergisk. Gasen i botten tillbaka till stugan och hävde i mig medicin.Puh.

På väg från stugan ringde socialdemokraternas Olle Jansson och nu bröts samtalet flera gånger ända tills jag var ute på stora landsvägen.

Nu hann jag inte dra ut handlingarna inför mötet, det var dags att göra Radio. Fyra glada kamrater och Skruttet i en tokvarm radiostudio. Vi pratade om förnyelsebar energi; sol, vind och vatten, vi pratade om sånt som ingen bryr sig om för att det inte syns; kärnkraft, avlopp och annat som dumpas i havet. Vi pratade om biogasproduktion i kommunen och tankställen för t ex taxi. Vi pratade om miljövänliga sätt att ta sig fram som cykel och tåg, var finns de säkra cykelvägarna och järnvägen i kommunen? Vi vill att Roslagsbanan omedelbart förlängs till Rimbo igen, vi vill ha säkra cykelvägar i tätorterna så att barnen kan ta sig till skolan, men även längs de trafikerade landsvägarna som t ex väg 76 mellan Norrtälje och Älmsta. Det motionerade vi om när jag var alldeles ny i fullmäktige, måste ha varit mitten av nittiotalet.

Och vi pratade om hur det ska vara enkelt för var och en att leva klimatsmart i vår kommun, genom att förlägga återvinningsstationer i bostadsområden istället för vid stormarknader, genom att kommunens egna verksamheter i större grad blir klimatsmarta (bränsle i leasingbilar, lokalproducerad mat, uppvärmningssystem mm), genom att möjliggöra miljövänligare färdsätt och mycket mer.

Vi pratade också om vattnet, men det skrev jag så mycket om häromdagen så det får vara idag. Vinden, vertikalsnurrorna som jag skrev om häromdagen, stadsvindkraften, om Locum som sätter vertikalsnurror på Södersjukhuset. Kom igen Norrtälje kommun.

Sen klubbade vi kommunala handlingsprogrammet som jag nu "bara" ska renskriva och snygga till och trycka upp. Varje kapitel kommer också att finnas som flygblad.

Jag blev bjuden på middag, vad skönt. Vi kom hem sent och barnen var trötta och grät. Ja, nu börjas det. Full rulle. alla sov före halv tio. Bra, för mamman måste svara på frågor från Blidös eget skärgårdsmagasin Flyt. Men nu blir det inget mer svara på frågor ikväll, tur man har en fyraåring hemma så att man är van att svara på outtömliga frågor.

Vind i Väggarna

Nu är det inte BARA längs våra vackra kuster och i våra underbara fjäll som vi kan utvinna vindkraft. Vänsterpartiet i Norrtälje har redan motionerat om att bygga ett par snurror i Norrtälje enligt modell som ni kan läsa om här. Förespråkarna för stadsvindkraft pratar inte bara utifrån att snurrorna är mindre, modernare och tystare utan också utifrån att vi i staden är mer vana med buller och skuggor och inte bryr oss så mycket om det.

För övrigt tycker jag att det är ett himla gnäll om buller och skuggor och förfulning. Själv tycker jag vindsnurror är vackra. De synliggör hur vi kan leva utan att tära på Moder jord och de gör mig lugn och lycklig. Väldigt sällan hör man samma gnäll om att t ex vår kommun blir mindre attraktiv p g a att den ligger nästgårds till ett kärnkraftverk och dess avfall. Det varken förfular eller avskräcker tydligen människor från att bosätta sig, arbeta och njuta av friden. Det är nästan som det där med katter och lådor. Alltså, en myt. Det brukar sägas att en katt inte vet att en sak finns om man stänger in den i en låda, att den har glömt bort den i samma stund som den lämnar synfältet. Det är givetvis inte sant, däremot verkar det som en del människor har en tendens att glömma saker som de inte hela tiden ser, t ex ett eller annat kärnkraftverk eller ett eller annat bergrum med förbrukat kärnbränsle.

Kärnkraften och jag

Nu ska jag ge mig ut i farliga gränsland och berätta om barndomsminnen. Sånt är ju lite farligt eftersom människor faktiskt kan kolla upp årtal och sätta dit en om man minns fel. Jo, jag tycker mig minnas att jag var tolv, men jag kan också ha varit tretton som årtalet anger, då kärnkraften var en het fråga. Det skulle vara folkomröstning och jag var oerhört irriterad över att vi barn, som skulle leva i framtiden, inte fick vara med och rösta bort eländet. Jag var frustrerad, kände vanmakt och skrev brev till Thorbjörn Fälldin, som jag misstänkte kanske skulle kunna känna någon empati för mig och min vilja att låta den nya generationen få säga sitt om detta. För han var väl på samma sida som jag? Han sa väl också Nej tack till kärnkraften?

Jag tyckte Centerpartiet var ett ganska hyggligt parti när jag var barn. Jag tyckte mycket sämre om t ex Socialdemokraterna eller Folkpartiet som försökte få till ett njeeeaaaa, till kärnkraften. Och Moderaterna gillade jag inte alls. Och nu ska vi minnas att jag är uppvuxen under en tid när 1984 var en hemsk framtidsskildring som vi alla trodde kunde bli verklig (ja, någon har sagt mig att den handlar om kommunism, men det var inte så jag tolkade den när jag läste den när jag var tretton år). Det fanns någonting ödesdigert över framtiden, något som vi inte kunde styra över och nu inte heller fick prata om.

Det som hände i Harrisburg, det var ju högst osannolikt att det skulle hända igen. Det hände i Tjernobyl. Vi fick lära oss i högstadiet att det bara var att slänga sig i ett dike med en tröja över huvudet om det skulle ske en olycka i ett kärnkraftsverk, käka jodtabletter och allt som vanligt. Man kan undra varför de inte gjorde det i Tjernobyl...

När njeeea-linjen vann folkomröstningen om kärnkraft för 30 år sedan kändes det som ett nederlag. Idag står det klart att det var det. Det fanns två alternativ som innebar fortsatt kärnkraft och bara en som garanterade att vi skulle lämna det tokiga experimentet bakom oss.

Nu när mina barn växer upp är Centerpartiet inte längre ett hyggligt parti. Med en partiledare som oroade sig över ozonskiktet flera år innan uttunningen upptäckts, som kallar sig alliansens gröna röst och idag röstade igenom utbyggnad av kärnkraften i Sverige. Jag känner samma vanmakt som jag gjorde som barn. Jag fick inte vara med och rösta om mina barns framtid heller. Hoppas det blir min tur efter den 19 september.

Sortering av viktigheter

Efter ett inspirerande möte med Josefin Brink (andra namn på Vänsterpartiets riksdagslista i Stockholms län) i förrgår och ett idag med Jens Holm (tredje namn på Vänsterpartiets riksdagslista i Stockholms län) så är hjärnan i full gång med att sortera information och idéer. Som jag redan tidigare bloggat om är jag glad att Josefin tog upp att den rödgröna oppositionen nu lyfter kommunernas skyldighet att erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid. Det är en jätteviktig möjlighetsreform som ger främst många kvinnor valmöjligheten att arbeta heltid och på ett bättre sätt ta försörjningsansvar för sina barn. För andra kan det innebära valmöjligheten att gå ner i arbetstid och få mer tid med sina barn eftersom arbete på obekväm arbetstid ger bättre betalt. Idag erbjuder endast 40% av kommunerna barnomsorg på OBtid, det heter att det inte finns något behov, men har man frågat? Vi går mot ett samhääle med längre och längre öppettider inom all annan service och att då enbart erbjuda barnomsorg på kontorstid känns oerhört förlegat.

Josefin talade också om de stora grupperna på fritids, något som jag så sent som för ett par veckor sedan debatterade med Barn o skolnämndens ordförande Anne S Pihlgren (M) i kommunfullmäktige. Anne S Pihlgren tyckte inte att stora barngrupper på fritids var något problem så länge vi har kompetent personal, men jag och Ulrika Falk är uupenbarligen överens med våra riksdagsrepresentanter om att det behövs fler vuxna och en högre kvalitet på skolbarnomsorgen.

En annan välfärdsfråga som Josefin tog upp var äldreomsorgen och hemtjästen. Som det ser ut idag är 59% (trots att så få får del av den friheten)av storstadsbefolkningen villiga att låta RUT vara med och avgöra valet och då måste vi rödgröna bli tydligare med att tala om vad vi menar med vårt alternativ; en förstärkt hemtjänst. Josefin berättade att en stor del av personalen inom hemtjänsten saknar utbildning (vilket också ger arbetet lägre status). De måste erbjudas utbildning och under tiden de studerar kommer många fler att kunna erbjudas arbeten. Om några år kommer de alla att behövas. Hemtjänstpersonalen har under många år gått på knäna och sliter för att hinna mellan gamlingarnas hem och göra begränsade, beviljade tjänster på tid. Det måste bli mer öppet vilken hjälp den äldre vill ha, man måste få möjlighet att själv välja på ett större utbud av tjänster, t ex fönsterputsning, ge katten mat, läsa en tidning, skotta runt soptunnan, laga ett mål mat eller vad det nu kan vara. Detta ska göras till en inkomstrelaterad låg avgift. Om vi inte subventionerar unga, friska människors hjälp i hemmet har vi råd att subventionera hjälpen till dem som behöver den desto mer.

Jens Holm (som för övrigt även besöker Norrtälje första maj) talade om skillnaden mellan de rödgrönas skärpta klimatkrav och regeringens. När vi säger att utsläppen av kolidioxidekvivalenter (just det, kul ord) ska minska med 40% till 2020 då menar vi 40% av alla utsläpp som görs i Sverige idag, medan regeringen (som också säger 40%) menar 40% av de utsläpp som är undantagna från EUs handel med utsläppsrättighetet. Regeringen menar också att vi kan minska utsläppen genom att köpa utsläppsrättigheter i andra, fattigare länder medan vi menar att själva minskningarna måste göras här. Det gör en skillnad på vårt förslag och regeringens på ca 8 miljoner ton koldioxidekvivalenter (hoppas allt blev rätt och riktigt där nu).

För de som inte tror att det finns några av människan orsakade klimatförändringar (om t ex Elisabeth Höglund skulle läsa det här) kan jag tala om att man på de senaste 25 åren ser en kraftig minskning av inlandsisen på Grönland och om den försvinner (vilket kan ske inom vår livstid, även E.Höglund tror jag) så höjs havsnivån med 7 meter. Sen kan var och en få fantisera fritt om vad det innebär ett tag.

Vi talade också med Jens Holm om kärnkraften, som ju debatterats på Norrtelje tidnings debattsida under vintern. Flera Folkpartister hejar ivrigt på byggandet av nya kärnkraftverk och ser dessutom kärnkraften som en förnyelsebar energikälla. I Finland bygger man just nu ett nytt kärnkraft och vad det kostar har Jens Holm skrivit lite om här. Han menar att säkerhetsaspekten fortfarande är det viktigaste argumentet mot kärnkraft, men att alltför sällan diskuteras ekonomin i det hela.

För att kunna använda sig av kärnkraft behöver man uran och uranbrytningen brukar för det mesta även av kärnkraftsförespråkare ses som den skitiga delen av den sååååå rena kärnkraften. Sverige råkar vara ett av de länder som har mest uran i Europa och om det är så att vi ska ha kärnkraft kanske vi också ska bryta uranen här inom Sveriges gränser? Flera bolag prospekterar redan uran i Sverige. Enligt reglerna så är uranet vårt så länge det ligger i marken, men skulle vi börja bryta det så skulle EUs behov av uran gå före vårt, då tillhör uranet EU, så att säga. Frågan är om Reinfeldt kommer att tillåta uranbrytning i Sverige. Han har inte ställt sig helt negativ till detta. För några veckor sedan var det 30 år sedan svenskarna röstade igenom en långsam avveckling av kärnkraften. Redan då som tolvåring misstänkte jag att en långsam avveckling också skulle kunna innebära en avveckling av själva folkomröstningsresultatet och det svenska folkets vilja. Det man ser idag med Centerpartiets totala omsvängning i frågan och galningarna i Folkpartiet som inget hellre vill än att bygga mer av detta förkastliga är skrämmande. Vart tog solidariteten med kommande generationer vägen?

Maten, transporterna, odlingen, köttkoncentrationen, offentliga upphandlingar och andra av mina absoluta hjärtefrågor avhandlades också. Tjo. Ni fick inte mer av den just nu. Jag ska nämligen inte skriva en längre blogg än så här. Den är säkert avsevärt mkt längre än 4000 tecken som är max vad en läsare av t ex Norrtelje tidning orkar läsa. Men jag återkommer i samma frågor och fler. Var så säker. På en blogg nära dig.

mer om trettioårsdagen

mer om kärnkraften

Ett av mina första politiska minnen

Ett av mina första politiska minnen. Ett minne som engagerade mig starkt. Kärnkraftsomröstningen för trettio år sedan. Det var inte bara frågan om kärnkraftens vara eller icke vara som engagerade mig, även det faktum att ingen brydde sig om hur jag som tolvåring ville ha min framtid. Den tredje besvikelsen bestod i att inse, att när Linje 3 vann, så slog man ihop rösterna för Linje 1 och Linje 2 och kärnkraften blev kvar. Inte kunde jag väl tro då, att det fortfarande år 2010 skulle finnas människor som propagerade för fortsatt och ökad användning av detta?

Vänsterpartiet, Ringborgs blogg och Egon Frid är några som uppmärksammar årsdagen.

När jag gick i högstadiet hade vi en utbildningsdag om kärnkraft, vi fick då lära oss att om det hände en olycka var det bara att kasta sig ner i ett dike med en tröja över huvudet, så klarade man sig fint. Synd att de inte lärde dem i Tjernobyl detta.

Kärnkraft tillhör inte framtiden, det är förlegat att tro att man kan ta saker ur jorden som det tar miljoner år att återställa och kalla det för förnyelsebart. Vi borde ha kommit längre. Jag vill inte att mina barn ska behöva växa upp med samma nattsvarta syn på framtiden, gå genom tonåren med samma domedagskänsla. Inte bara för att de inte har någon möjlighet att lösa kärnkraftsproblematiken ens för sina barnbarnsbarn, inte bara för att folkomröstningar inte tas på allvar utan även för att barn och unga inte har någonting att säga till om inför den värld de ska leva i,. Det finns mycket kvar att göra kamrater och egentligen skulle vi vara igång redan för nån miljon år sedan.

Regntunga skyar och tryggad arbetsmarknad för överskådlig framtid

Skitkul när man är dyngsur bara för att man varit ute och hämtat morgontidningarna i lådan tio i fem på morgonen. Det blir långkalsonger och tjocktröja och fy vad jag fryser i alla fall. Och trött. Och barnen är oväckliga. Till slut får vi i alla fall ordning på oss själva och kommer iväg. Kaninen får torrfoder lite snabbt och barnen in i bilen.

Liten blir ledsen och gråter när jag lämnar på dagis, Storasyster vandrar med tunga steg mot fritids. Gasen i botten.

På jobbet har halva styrkan (av personalen) fått magsjuka (eller så har deras barn fått det). Inga vikarier finns att få tag på. Och om det hade funnits det så hade det inte funnits några pengar att ta in dem för. En sån där sanning som de dunkar i oss nästan varje dag och som jag hela tiden funderar över. Om jag är tjänstledig eller vabbar så kostar jag väl inte min arbetsgivare någonting? De slipper ju betala lön för mig de dagarna. Hur kan det då inte finnas pengar till vikarie??? Då kanske det är bra att man är borta ibland för annars skulle inte pengarna räcka till decemberlönen. Eller skulle de vara slut redan i november?

Vi var i stort sett en man (kvinna) kort på varje avdelning. På eftermiddagen skulle några iväg på utbildning och då var vi åtta personal kvar på 64 barn. Det känns ju toppen, eller? Jag fick jobba över 45 minuter för att det skulle fungera...

Hämtade barnen, lättretligt och trött. Funderar över att Forsmark har fått slutförvaring av kärnavfall i 100 000 år. Det påminner mig lite om straffsystemet i USA där människor kan bli dömda till typ 490 års fängelse gånger två. Det är ju bra med framförhållning, men hallå? Jo, nu är Norrtäljes arbetsmarknad tryggad för 100 000 år framöver, toppen, men vi får akta oss så att inte Norrtälje nu blir en sovstad, en förort till Forsmark dit folk bara åker och sover en stund.

Jag säger som någon sa i lokaltidningen, Jag är emot kärnkraft, men någonstans måste avfallet förvaras. Och jag är glad att vi inte skickar det till något fattigt land utan tar hand om det själva. Någon gång kommer våra synder att uppdagas, kanske inte under min livstid eller under mina barnbarns, men någon gång kommer det vi gör nu att "drabba" någon framtida kultur. Tyvärr går inte det gjorda att göra ogjort, vi kan bara se till att på bästa hållbara sätt varna för vad som finns i bergets gömmor.

Det regnar fortfarande. Vi är alla trötta. Vi sover på saken. Imorgon kanske vi märker att kärnkraften bara var en mardröm.

Riksdagsrolle och Miljöpartiets ångest

Antingen har de tagit in en 30 år gammal bild och presentation av BetongRolle(S) i lokaltidningen eller så har karln gått och blivit riksdagsledamot sen igår... Och dessutom en riksdagsledamot som tar sig ton mot själva partiledaren.

Jag förstår att Roland vill verka modern i sitt tänkande, undvika belastning av koldioxid i atmosfären och vara klimatsmart. Men R har missat en viktig del i att tänka på miljön och barnbarnen, nämligen den att i ett hållbart samhälle ingår även framtiden och en solidaritet med de som ska leva i framtiden, ta hand om, ta konsekvenserna av hur vi väljer att leva idag. Och med det helhetsperspektivet kommer kärnkraften aldrig att kunna betraktas som en ren och säker energikälla.

Lennart Rohdin (Fp) dillar på samma uppslag i lokaltidningen om att Miljöpartisterna i kommunen går runt med ångest för att de ska behöva samarbeta, särskilt med oss i Vänsterpartiet om jag uppfattar debattinlägget rätt. Det är någonting som jag känner mig främmande inför. Visst har vi Vänsterpartister och de lokala Miljöpartisterna helt olika syn på privatiseringar av skolor, förskolor, hemtjänst mm, men i övrigt har vi också mycket gemensamt, lika mycket som partierna inom alliansen i alla fall. Både Miljöpartisterna och Vänsterpartiet värnar den starkare varianten av strandskydd, vi motsätter oss dragracingbana och pengar till fler vägar. Vi jobbar mycket med demokratifrågor, har inga välbetalda heltidspolitiker i kommunen och arbetar på så sätt utifrån den lilla människans perspektiv och i mångt och mycket med den lilla människans insyn i maktapparaten. Både Miljöpartiet och Vänsterpartiet i Norrtälje är engagerade i frågor som rör kvinnor och tjejers situation, jämställdheten, representationen av kvinnor i olika organ och vi har också en samsyn kring matproduktion och hantering av mat till våra skolor, äldreboenden o dyl. Så jag tror inte att Miljöpartisterna i Norrtälje har ångest över att ledande företrädare för vårt parti för ett antal år sedan sade sig sig vara stolta kommunister. Det är nog annat som ger dem ångest, men de får de redogöra för själva.

Apropå uranbrytning

Så finns det ett fördrag inom EU som heter Euroatom och om Lissabonfördraget röstas igenom och blir verklighet så har svenska politiker ingenting att säga till om uranbrytning får ske i Sverige eller inte. Ändå anser många att vi inte behöver folkomrösta om Lissabonfördraget...

Att sälja sin själ - det har sina skäl?

Nyhetsreportern ställer frågan till experten? "Varför svänger centerpartiet?" Och det kan man ju fråga sig; av vilka skäl säljer man sin själ?

Vi har ju märkt att bondecentern mer och mer byts ut mot stureplanscentern och att åsikt efter åsikt moderniseras (?) i takt med att man vill hålla jämna steg med Moderaterna. Men varför? Det är det jag inte förstår. Okej, Centern kan ju nu säga att man går med på att bygga tio nya kärnkraftverk i Sverige... (jag vet, det låter som jag skämtar), men vad vinner man på det? Man får vara med och leka i ett och ett halvt år till, men sen är det val i Sverige. Och Centern kommer knappt att plocka en liten snigelröst. Centern är borta med en sån helomvändning i en grundpelarfråga för partiet.

Det blir de borgerliga småpartiernas död, att de alla vill vara som storebror Moderaterna. Det är inte bra att vara för överens heller.

Ja, det känns konstigt om Centern ska förespråka en utbyggnad av urtidslösningen kärnkraft som en tänkbar framtid för Sverige samtidigt som det gamla ångvältspartiet Socialdemokraterna mer och mer börjar inse att det inte är en framkomlig väg för våra kommande släkten. (Det är bara de värsta betongskallarna som fortfarande tror att det går att använda ändliga resurser i all evighet och att nya tekniska påfund löser framtidens förvaringsproblematik.)

Sverige är ju inte ett land som särskilt ofta använder sig av folkomröstningar för att få veta vad människor egentligen tycker. Och när man väl gör det så brukar man faktiskt inte bry sig så mycket om vad människor egentligen tycker. Det är synd. Det finns många kloka människor. Hoppas några av dem finns kvar i Centerpartiet och kan styra upp detta galna upptåg.