Berör politik människor?

I fredags var det första maj, arbetarrörelsens internationella dag, en stor och viktig dag och det brukar jag alltid passa på att berätta när det är första maj. Det är inte så att arbetare idag har det bra och inte behöver någon dag, vare sig här i Sverige eller i världen. Tvärtom har anställningar blivit osäkrare, arbetsuppgifter tyngre och mer ansvarsfulla samtidigt som många utför viktiga jobb till alldeles för låga löner. Alla arbetare/anställda i Sverige idag har det definitivt inte bra, även om det givetvis är gött att ha ett jobb att gå till, att kunna betala sin hyra och sin mat. Klyftorna i Sverige har ökat och antalet fattiga barn växer. Vi har hemlösa och EU-migranter som på något sätt ger oss en illustration av klyftorna i vårt eget, lagomland Sverige.

I år 2015, har vi ett socialdemokratiskt kommunalråd i Norrtälje kommun. En företrädare för arbetarrörelsen som arbetar för att vända trenderna i kommunen mot ett samhälle med mindre klyftor och större delaktighet bland invånarna. Hon gör detta tillsammans med bl a lokaltidningens oberoende favoritparti, Centern. Av den anledningen borde det ju vara dubbelt intressant för tidningen att ta del av vad kommunalrådet har för politiskt budskap på självaste första maj?

Men i måndagens tidningen finns bara en liten stänkare från Socialdemokraternas förstamajfirande i parken, som enligt artikeln samlade ca 200 personer. Att oppositionspartiet Vänsterpartiet haft en tillställning med ca 60 deltagare vid Pythagoras industrimuseum nämns inte ens med en suck. Däremot ägnas tre stora uppslag åt att Knutby torgs handelsområde fyller tio år och att schlagerartisten Magnus Carlsson var där. Jo, men det är väl jättekul, men vad är proportionerna? Så vitt jag vet talade kommunalrådet Ulrika Falk (S) även i Hallstavik på första maj och för en lokaltidning borde det vara av yttersta intresse att ta del av de sittande styrets idéer för utvecklingen av Hallstavik, inte minst det nedläggningshotade poliskontoret som de faktiskt skriver om i en annan artikel. Det handlar ju inte bara om ett poliskontor, det handlar även om en halvt ödelagd vårdcentral, som jag själv talade om í mitt förstamajtal. Det handlar om vilka insatser vi vill se för att få till en utveckling av en bygd som behöver just utveckling. Det räcker ju inte här med att, som Berit Jansson (C) föreslår, låta ungdomarna gå hem och vika strumpor på eftermiddagarna. Här handlar mycket om arbete, om arbetare som blivit av med sina arbeten då behovet av mänsklig arbetskraft krymper på bruket, om en omställning, om ungdomars hopp om ett kvalificerat arbete med god lön. Hur ska vi möta detta? Det hade tidningen kunnat skriva om, men i sin pyttelilla artikel om första maj har de inte nämnt någonting om vilken politik Ulrika Falk förde i sitt tal. Fattigt, kan en tycka, fattigt. En dagstidning måste väl ändå kunna utgå från att politiken som styr kommunen också är någonting som berör människorna?

Och en kan ju undra om det är samma nyhetsredaktion som gång på gång får reda på besluten i kommunen innan ledamöterna själva vet om dem som sedan visar sånt totalt ointresse för politik över huvud taget.

R.I.P Tiohundra

Nu är det snart dags, snart dags att gå till valurnorna och säga sitt om vilka som ska styra kommun och landsting de närmaste fyra åren. Kommunen och landstinget är gemensamma ägare till Tiohundraprojektet och bolaget Tiohundra AB. Det jag kommer att fokusera på i denna blogg är det förstnämnda.

Mycket sägs i en valrörelse och mycket lovas av partierna. Senast idag hörde jag en folkpartist vid valstugan bedyra för en väljare att akutsjukhuset skulle bli kvar och att sjukhuset också skulle komma att innehålla en äldrevårdcentral i framtiden. Enligt Centerpartiet så ska akutsjukhuset räddas och dessutom få bättre, mer närodlad mat serverad. Moderaterna säger lite kort att sjukhuset är viktigt för Stockholms län, det kommer att behövas. Socialdemokraterna är lite mer tydliga i sin annons då de samtidigt som de deklarerar att sjukhuset ska vara kvar som fullvärdigt akutsjukhus också säger nej till Moderaternas utförsäljning av t ex ortopeden. Det är en bit på väg. Inte från något av de borgerliga partierna har vi hört hur en finansiering av en fortsatt drift av ett akutsjukhus i Norrtälje ska se ut, hur ska sjukhuset räddas?

I Vänsterpartiet vill vi vara noga med att påpeka att vi inte bara vill bevara och utveckla akutsjukhuset utan hela Tiohundraprojektet. Tiohundraprojektet är inte bara en samverkansmodell för att ingen ska hamna mellan stolarna, det är också en samverkansmodell för att finansiera bl a ett akutsjukhus, men också vårdservice i alla kommunens delar. Vi vill inte behöva sälja vårdcentralen i Hallstavik, stänga vårdcentralen på Blidö och Edsbro, lägga ned mödravård, BVC, habilitering, mötesplatser inom psykiatrin osv för att kunna finansiera en akutmottagning. Vi vill kunna behålla ett stort utbud av hög kvalitet i kommunens alla delar. 

Därför måste hela Tiohundrakonceptet bevaras och utvecklas. Därför måste vi behålla olika vårdformer vid Norrtälje sjukhus för att kunna upprätthålla kvalitet och stödja rekrytering. Därför måste effektivisering och förbättring inte ske genom konkurrens utan genom en satsning på förebyggande åtgärder som gör att vi håller oss friska längre och att vi kan få hjälp så nära som möjligt om vi skulle bli sjuka och skröpliga. Att inte satsa på hela Tiohundrakonceptet är att äventyra akutsjukhusets framtid.

Nu vill jag att ni tänker efter alla ni som tänker rösta borgerligt, har er centerpartistiska väninna lovat er att de ska rädda sjukhuset? Har din folkpartistiska kollega sagt att han vill permanenta Tiohundraprojektet? Tänk efter en gång till, för dessa partier samarbetar med Moderaterna som inte har det minsta intresse av detta. Moderater i Norrtälje, och framför allt i Stockholms läns landsting, vill inte se några andra modeller än Vårdval Stockholm i Stockholms län. Tycker du att det är bra? Rösta borgerligt och säg R.I.P Tiohundra.

Varför vill vi inte göra det bästa för våra medborgare?

I många mätningar som görs gällande kvalitet och nöjdhet hos befolkningen så hamnar Norrtälje i botten. Ofta försvarar sig ansvariga politiker och tjänstemän med "att det ingår inte i uppdraget" och "vi bryter inte mot lagen". Fullkomligt absurt. Vill man inte göra det bästa för sin befolkning?

I Vänsterpartiet har vi länge påpekat möjligheten att göra Tiohundraarbetet till ett flaggskepp för kommunen. Inom projektramen har funnits möjligheter att testa unika samarbetssätt och synvinklar, men i stället har projektets senaste år ägnats åt att likrikta all verksamhet med den i övriga Stockholms län. Trots att tanken var den motsatta, att utveckla en unik samarbetsmodell, anpassad efter de specifika förhållanden som råder i  vår kommun.

Till exempel har en speciell Parkinsonmottagning utvecklats vid Norrtälje sjukhus. Denna ska nu avvecklas. Detta föranleds till synes först och främst av att den drivande läkaren ska gå i pension. Det är svårt att rekrytera en ny person med de rätta kvaliteterna. När jag läser kommentarer från Tiohundra AB kring avvecklingen av mottagningen får jag flera skäl serverade; verksamheten är uppskattad, men inte vetenskapligt utvärderad (vi vet inte om den är bra), personer med Parkinsons sjukdom finns inte med som enskild målgrupp för geriatrisk vård (vi MÅSTE inte tillhandahålla speciell vård för dem), att erbjuda hembesök ingår inte i uppdraget (vill de ha vård kan de ta sig till närmsta mottagning), vårdformen finns inte någon annan stans i länet eller landet (Vi bör anpassa oss till en lägre nivå) och bla bla bla, vi beslutar avveckla detta och fokuserar på kärnverksamheten enligt uppdraget. De parkinsonpatienter som finns idag (50-100 st) hänvisas till primärvården, neurologmottagning på Danderyds sjukhus eller eventuellt till ASIH.

Nej, det är väl inget olagligt i detta, men är det bra? Är vi nöjda med den utvecklingen av vården? Ger det oss ett flaggskepp att sätta kommunen på kartan? Från Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna föreslog vi vid dagens sjukvård och omsorgsnämnd i stället att Vårdbolaget Tiohundra AB får i uppdrag att återuppta rekryteringsförsöken av en specialistläkare med Parkinsonkunskaper och att överläggningar med nuvarande konsultläkare tas upp för att se om han kan vara kvar tills rekryteringen är klar. Inga personer ska hamna mellan stolarna i Tiohundraarbetet. Inte ens om de har Parkinsons sjukdom, kanske i synnerhet inte de som är sjuka ska hamna mellan stolarna t o m, kanske är det så.

Vi har sett för mycket av centralisering och likriktning inom hälso sjukvårdsarbetet i Norrtälje kommun de senaste åren. Allting måste se ut precis som i övriga Stockholms län. Inga möjligheter att anpassa efter geografi, åldersstruktur eller socioekonomi. Detta är antagligen en bidragande orsak till att medborgarnas nöjdhet med Tiohundraprojektet har sjunkit. Den senaste mätningen i Tiohundrabarometern, som utförts sedan projektets start 2006, visade inga muntra siffror och det är väl också därför den borgerliga majoriteten har valt att inte presentera den och nu också väljer att, med två år kvar av projekttiden, lägga ned mätningen. Detta trots att den näst sista utfrågningen, rundringningen till 2000 medborgare troligtvis redan är avslutad (skulle göras i februari 2014) och egentligen bara ska sammanställas. Sedan skulle en sista rundringning ske i mars 2015. Den borgerliga majoriteten hänvisar till andra mätinstrument som t ex Öppna jämförelser. Detta är dock ingen lokal mätning som ger svar på vad den lokala befolkningen tycker. Det är också en kvalitetsjämförelse över landet och ställer inte samma frågor som Tiohundrabarometern. Barometern ger dock, enligt nämndens ordförande Erik Langby (M), ingen information om sånt som majoriteten vill kunna sätta upp mål för. Nej, kan tro det. Senaste Tiohundrabarometern visade att 64% av Norrtälje kommuns befolkning inte vill ha fler privata vårdföretag i kommunen. Stämmer ju illa med de mål Moderaterna har för hälso och sjukvården.

Det är flera år sedan den moderatledda borgerliga majoriteten i kommun och landsting avvecklade en av Tiohundraprojektet grundstenar, medborgardialogen, ett annat fora som lyfte den lokala befolkningens synpunkter på vård och omsorg. Nu lägger de även ner Tiohundrabarometern, allt för att slippa veta vad invånarna i Norrtälje egentligen tycker om vården. Det är ju egentligen ointressant också, då man inte arbetar för att utveckla unika lösningar för att tillgodose den lokala befolkningens behov utan bara är intresserad av att så fort som möjligt genomföra ett systemskifte som blir näst intill irreversibelt inom sjukvård och omsorgssektorn.

Därför behövs tydliga alternativ inom politiken

Folkpartiet har haft landsmöte och tagit en rad beslut inför valrörelsen och de stundande valen under 2014. Ett viktigt ställningstagande har varit att värna den förödande vårdvalsmodellen och se till att sprida den över hela landet, oavsett om den fungerar eller inte. Fokus i Folkpartiets vård- och omsorgspolitik är således inte patienten/brukaren utan möjligheten för vårdföretag att verka och tjäna pengar på våra skattemedel. Skrivelsen som antogs löd enligt följande:

Vårdval och etableringsfrihet ska råda i hela landet för den som lever upp till kvalitetskraven. Vinstdrivande företag ska kunna verka i välfärdssektorn så länge kvalitetskraven uppfylls och ägarna tar ett långsiktigt ägaransvar. Den utförare som hållet otillräcklig kvalitet eller gör sig skyldig till allvarliga brister ska inte ha tillstånd att bedriva verksamhet inom välfärdssektorn. 

Jo, men det vet vi ju alla att Folkpartiet tycker att det är viktigt att företagare får goda villkor att verka, så goda att huvudsyftet  med skattefinansieringen glöms bort. Hur ska den fria etableringsrätten försäkra ett gott utbud av vård och omsorg i glesbygd, avfolkningsorter, områden med hög andel gamla/sjuka/fattiga? Det har inte lyckats hittills och risken är liten att det lyckas mer av att vårdvalsverksamheterna utökas. Vi kan se hur vårdutbudet påverkas av vårdvalet och den fria etableringsrätten inom Stockholms län och inom Norrtälje kommun. Ur Vänsterpartistisk synvinkel är det inte en modell som kommer att tillgodose hälso- och sjukvårdslagens skrivningar om likvärdig vård för alla.

När jag skriver detta sitter många och förfasar sig över hur media rapporterar kring SD och vill med yttersta tydlighet markera att de tar avstånd från SDs rasistiska politik. Det är mycket viktigt att ta avstånd från all främlingsfientlighet tycker jag, det går inte att nog understryka. Idag har jag varit och lämnat kläder och leksaker till flyktingbarn som just kommit till Sverige från ett krigsdrabbat Syrien. Det kändes bra och dåligt. Bra för att de blev så glada och för att det var konkret på ett annat sätt än att SMSa pengar till Filippinerna. Dåligt för att jag inte vill att vår humanism ska bygga på välgörenhet utan på grundläggande strukturer som stödjer alla människors lika värde. Det är viktigt.

Men, det är också viktigt att det finns andra skiljelinjer inom politiken. Varje människas val att utnyttja sin rösträtt kan skapa en förändring av samhället. I Vänsterpartiet accepterar vi inte vinstuttag inom välfärdssektorn. Det är för oss helt främmande att ekonomisk lönsamhet ska vara drivmedlet för var hälso/sjukvårdsservice eller skolor ska etableras/finnas kvar. Avgörande måste vara behovet som finns i området. Detta går enbart att uppnå genom att förtroendevalda anger var en verksamhet bör etableras. Ägarförhållanden är sedan inte alltid avgörande, men inga verksamheter ska etableras av vinstintresse. Människors rätt till likvärdig utbildning, hälso och sjukvård är viktigare än så.

Det finns alltså en avgörande skillnad mellan Folkpartiet och Vänsterpartiet. Det är något som Socialdemokraterna har att ta ställning till då det väljer samarbetspartner, men det är också något som Socialdemokratiska väljare lämnas i ovisshet om. En röst på Vänsterpartiet är en röst mot vinster i välfärden.

Nytt, nytt eller gammal plåt och skrot?

Jag hade ingen aning om vem Håkan Juholt var när han valdes till partiledare för Socialdemokraterna. Det vet jag väl knappt nu heller. Jag vet inte heller vem Lövfén är, men vad jag har förstått på Facebook är ha prokärnkraft, mot höjda kvinnolöner och för vapenindustri. Och vad han bevisat hittills genom att göra upp med Moderaterna om Europakten, så har han i alla fall inte imponerat på mig. På det vis som Europakten kommer att inverka på kvinnors liv, så verkar han mig mot kvinnor överhuvudtaget.

När det rör sig i rörelsen

Det händer alltid spännande saker när det går bra för Vänsterpartiet, våra motståndare blir lite rädda och hänfaller då åt alla möjliga konstiga beteenden. Folkpartister, t ex, brukar alltid börja ropa "kommunister" i varenda försök till kommunikation. Och hör man det ordet, då vet man, då är man på rätt väg, de börjar bli rädda och saknar motargument. Det händer att även Moderater använder sig av kommunistspöket när de inte vet hur de ska bemöta vänsterpartister som har övertag. Nu har detta spritt sig även till Socialdemokraterna när Johan Westerholm liknar Vänsterpartiet vid en sekt för att vi vill arbeta för en förkortad arbetstid, något som skett under flera tillfällen i historien och även varit en klassisk fråga för Socialdemokrater att driva. Men Socialdemokratin är inte vad den tidigare varit. och nu kanske de är rädda att detta ska avslöjas.

Stämningen vid Vänsterpartiets 39 kongress i Uppsala 5-8 januari 2012 var på topp. Vi har valt en partiledare som inte bara vill ta fighten mot majoriteten utan även inom oppositionen för att bli Sveriges ledande vänsteralternativ, Sveriges enda vänsteralternativ, med realistiska möjligheter att påverka färdriktningen. Det handlar om vilka drömmar vi erbjuder medborgarna, inte bara att acceptera och mjuka upp de borgerliga "endavägenalternativen".

Klarspråk om sjukhuset

Förra veckan var det debatt om sjukhusets framtid i Norrtälje konsthall, detta åtta år efter en "heta hösten" då akutmottagningen hotades av nedläggning och karolinerna från Roslagen gick man ur huse för att rädda sitt sjukhus. De flesta trodde väl att frågan inte skulle bli aktuell igen inom mannaminne (Nu har jag använt två uttryck som innehåller termen man då jag egentligen menar människa, såväl man som kvinna, vill bara förtydliga att även kvinnor stod upp i kampen för sjukhusets vara).

Debatten i konsthallen stod däremot mellan två män, Tiohundranämndens nuvarande ordförande, folkpartisten Hans Andersson och andre vice ordförande Håkan Jonsson (S). Socialdemokraterna i Norrtälje har under sensommaren och hösten drivit en kampanj för att slå vakt om Tiohundra och Norrtälje sjukhus, en kampanj som vi i Vänsterpartiet givetvis stödjer. Men när Socialdemokraterna sätter upp skyltar om att rädda sjukhuset blir kommunledningen irriterad, trots att några partier i den sittande majoriteten hade liknande skyltar under valrörelsen. Och Hans Andersson (Fp) menar att konkurrensutsättning av en verksamhet (geriatriken på Norrtälje sjukhus)  inte betyder att den i verkligheten ska konkurrensutsättas utan att det är någonting som man gör bara för att få lärdom om geriatrik. Ja, efter som samtliga sjukhus i övriga Stockholms län (som inte ingår i Tiohundraprojektet) ska konkurrensutsättas, så tyckte ledningen i Tiohundranämnden att även Norrtälje sjukhus geriatrik måste konkurrensutsättas eftersom kunskapen om geriatrik finns i landstinget och, som Hans A sa; Vi kanske kan lära oss någonting...

Det spelade ingen roll hur många gånger Håkan Jonsson (S) ställde frågan om varför den borgerliga majoriteten vill slå sönder Tiohundra innan projekttiden är slut och utvärderingen gjord. Hans A nekade till att delar av sjukhuset skulle säljas ut och till att det fanns ett nedläggningshot mot sjukhuset. I stället ville han givetvis berätta om de positiva effekter Tiohundrasamarbetet haft på t ex äldreomsorgen. Varför den borgerliga majoriteten efter att ha varit med och lyft kvaliteten inom äldreomsorgen sedan väljer att privatisera stora delar av den (med omtalade försämringar som följd) var givetvis inte heller någonting som Hans A valde att stå för utan hänvisade bara till lagar som gör det möjligt att privatisera och därför görs det.

Lite av detta är ju den mer klarspråkiga Sofia Paulsson (M), som ska ta över ordförandeklubban i Tiohundranämnden efter nyår, också inne på då hon i dagens Norrtelje tidning menar att det vore orättvist mot Norrtäljeborna att låta Tiohundraprojektet löpa ut i sin ursprungliga form när resten av Sverige, och framför allt Stockholms län, privatiseras i en rasande takt. Helt övertygad och utan normkritiska tankar vill hon genomföra "det enda rätta" även i Norrtälje kommun. Det helt fantastiska är ju att hon helt historielöst också vill skilja Norrtälje sjukhus från övriga Tiohundraverksamheter. Utan en tanke på att det i grund och botten var uppslutningen kring Norrtälje sjukhus överlevnad som samlade medborgarna kring Tiohundratanken och också "räddade" sjukhuset den gången.

Moderaterna och deras släptåg kan fortsätta att försöka skrämma medborgarna med sina historier om vilka det var som en gång ville slå spiken i kistan på sjukhuset. De som var på väg att göra det misstaget hade åtminstone människor med civilkurage i leden, och de har i dag tagit sitt förnuft tillfånga och på allvar insett vad en grundlig samverkan som Tiohundra skulle kunna åstadkomma i fråga om kontinuitet, trygghet, effektivitet och ansvarstagande. Det vi bör vara rädda för är privatiseringensdyrkare som tror att marknaden löser omsorgen och tryggheten om medborgarna om vi bara släpper in den. Kampen för Norrtälje sjukhus och hela Tiohundraverksamheten är lika viktig idag som den var för åtta år sedan.

Vägskäl

Efter varje misslyckat val står vi vid ett vägskäl. Valde vi rätt inriktning? Vad kan vi förändra? Vad bör vi definitivt inte förändra?

Jo då, jag funderar, jag har inte slutat blogga för att valet är över. Har bara försökt komma ikapp med studier, tvätt, städning och så har barnen varit sjuka, råttorna har invaderat och allehanda andra saker som faktiskt pågår hela tiden, även under en valrörelse.

Borgerlig media är på hugget för att förklara för Socialdemokraterna vad som gick snett i valrörelsen. Innan valet har de ju varit ivriga påhejare av "stoppaMonakampanjen" och nu fortsätter de med att försöka låta övertygande i sina analyser om att S samarbetat för långt åt vänster. Deras syfte är förstås att i så många spaltmeter som det behövs uttrycka detta tills de fått svenska folket och Socialdemokraterna själva med på detta som en sanning. Med hjälp av att då och då slänga in ordet kommunism eller extremism hoppas man nu på att få det rödgröna samarbetet på fall.

Tyvärr blir jag inte förvånad om de lyckas. Socialdemokratin befinner sig i en kris och söker varje halmstrå att skylla på någon annan, hänga sig kvar, vara till lags. Ett stort parti med många förtroendeposter har så mycket att förlora.

Jag tycker det är fel att skylla det rödgröna nederlaget på partiledarna eller samarbetet. Den rödgröna ledningskvartetten växte sig starkare och starkare ju längre valröresen led. Tyvärr hann vi inte i mål. Jag tror faktiskt att med ett par veckors valrörelse till så hade möjligheten att vi idag haft en rödgrön regering varit betydligt större.

Att i nuläget falla borgerlig media på läppen och splittra samarbetet tycker jag vore förödande. Sverige behöver ett starkt rödgrönt alternativ och i händelse av nyval innan mandatperiodens slut måste detta alternativ fortsätta att bli samspelta och inte fladdra ut, försvagas och skänka Alliansen långvarig makt.

Vi mår bara bra tack

Hemkommen från två debatter denna heta lördag i Norrtälje. Jag började vid skördemarknaden i Societetsparken där Studieförbundet Vuxenskolan ordnade debatt om lokalproducerad mat och förutsättningarna för de små jordbruken. Jag tyckte det var en ganska bra debatt även om det tog lång tid innan man fick ordet när man vinkade. Även om det kändes som om det var lättare för vissa att få ordet liksom.

Det kändes att det fanns vissa skilnader partierna emellan och det var skönt. Visserligen var det Centern och Folkpartiet (vilkas båda representanter var bönder samt att det är de två partierna som är medlemmar i studieförbundet) som drog applåderna, men jag tycker ändå att det var jag och Socialdemokraternas representant Tove Engvall som hade de klart bästa, tydligaste och visionäraste inläggen.

Det handlar om att jordbruken ska kunna finnas kvar, att bönderna ska kunna överleva, göra nysatsningar. Det handlar om att hålla landskapen öppna. Det handlar om att kunna servera närproducerad mat till våra barn och äldre, på våra offentliga inrättningar, men även på våra restauranter. Det handlar om att minska miljöstörande transporter och det handlar om en turistattraktion och även annan attraktionskraft och marknadsföring för vår kommun.

Folkpartiet och Moderaterna deklarerade väl klarast att de inte vill att politiken ska lägga sig i detta. Men då så, vad gjorde ni där?

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet sa tydligt att politiken kan och ska styra mot de visioner vi har för det framtida samhället. Vi har verktygen. Gör vi fel ska de som har kunskapen protestera. Även Miljöpartiets Ingrid Landin tyckte att vi politiker måste utmana de regelverk som finns för att nå den vision vi har. Kommunen måste visa tydligt vilken verksamhet vi välkomnar och genom att arbeta om upphandlingsunderlagen för mat till barn och äldre säkra efterfrågan på lokala livsmedel.

Jag sprang vidare till vårddebatten på Speakers Corner. Det handlade mycket om sjukhuset och maten till de äldre. Även här märktes tydliga skillnader mellan partierna. Medan Socialdemokraternas Håkan Jonsson och undertecknad konstaterade att det största hotet mot akutmottagningen på Norrtälje sjukhus var en utförsäljning/privatisering av sjukhuset eller delar av sjukhuset, verkade de borgerliga partierna (Moderaterna ej representerade) inte tycka att det förelåg något hot mot sjukhuset. Mycket märkligt eftersom det är Centern och Folkpartiet som i sina annonser talar om att de vill Rädda akutmottagningen på Norrtälje sjukhus. Hm.

Men det är två lustiga partier för i samma debatt sitter de och säger att de vill att de äldre ska få bättre mat trots att de för bara ett par veckor sedan gjorde en upphandling av kylda matlådor till äldre på exakt samma underlag som det gjordes för ett par år sedan. Inte förrän år 2013 känner den borgerliga majoriteten sig mogna för att göra en annorlunda upphandling av maten till våra äldre.

Hans Andersson från Folkpartiet, vilken jag nästan känner blev min främste motdebattant i båda debatterna, menade att vi måste myndighetsförklara de äldre och med det menade han att de äldre måste ha möjlighet att välja vilket företag som ska utföra deras hemtjänst/hemsjukvård. Känns lite löjligt när man genomfört ett kundval som lockat ett företag att utföra hemtjänst i ett distrikt av kommunen, fått ett befintligt företag att gå i konkurs och det egna bolaget att säga upp sitt avtal för hemtjänst/hemsjukvård i delar av kommunen.

Jag tycker att de äldre i stället ska kunna välja vad de vill ha utfört i hemmet, vilken mat de vill äta samtidigt som de garanteras en långsiktighet i sin hemtjänst/hemsjukvård genom att verksamheten samlas i det gemensamma bolaget, breddas och stärks och får tillräcklig ersättning för det den utför.

Vårddebatten kommer snart att finnas på www.tvrr.se.

Efter debatterna fick jag frågan om jag inte har någon barnvakt till mina barn. Svaret är väl att det till viss del är en fråga om prioriteringar. Jag prioriterar vid vilka tillfällen jag känner att det är nödvändigt att inte ha barnen med och när det funkar. Det är inte alltid det finns någon. Det är inte alltid det är praktiskt möjligt med barnen. De lider inte överdrivet mycket av att vara med, jag mutar dem med lite glass eller något och sen gör vi någonting kul tillsammans efteråt. De vet om det. Ofta finns det någon de känner igen på plats och det tycker de är roligt. Visst kan man bli vassare och mer på hugget om man bara har sig själv att ta reda på, så jag tycker nog bara att ni politiska motståndare ska tacka och ta emot så länge de är med, snart bits jag på riktigt.

Norrtälje sjukhus kapitel 74

Nu har även Elisabeth Björk (S) börjat fundera över de grälla plakaten mot inskränkningar på akutmottagningen på Norrtälje sjukhus, som, enligt vad alla vet eller vill berätta, grundar sig på ett rykte. Närmast ryktet verkar Centerpartisterna ha snubblat eftersom de nu skriker högst, men jag ställer mig, som Elisabeth, frågan vad syftet med en kvasidebatt inför valet är. Men okej, Centern, sossarna och Vänsterpartiet tänker inte försämra akutmottagningens service; bollen är hos er andra. Svara gärna på vårddebatten på måndag eller vid Speakers Corner på lördag.

Problemet med debatter

Socialdemokraterna i Norrtälje har bjudit in till tre debatter om skolan inför valet 2010. Detta till följd av att skolan varit ett ämne som funnits på allas läppar; låg lärartäthet, höga lokalkostnader, nedläggningshot, dåliga resultat, brist på resurser till barn med särskilda behov osv. Ikväll hölls den sista debatten i serien i Folkets hus i Norrtälje.

Vad får då besökarna på en debatt ut? Föräldrar, lärare eller elever som är missnöjda med någonting vill ställa frågor om varför det är som det är och vad man tänker göra åt det. De politiker som då svarar bör ha suttit ganska nära grytorna ett bra tag för att kunna ge de svar som kan ge frågeställarna någonting. Att svamla om vad man vill göra i framtiden blir då inte intressant. Politiker som inte suttit så nära grytorna eller som är nya, kan vinna sympatier genom att vara mer som "folk är mest", men lyckas inte reda ut svar på några frågor.

Andra politiker, som alltid är i majoritet i publiken på såna här tillställningar, har en annan typ av frågor, känner panelen och känns även igen av panelen. Här blir det duande och förnamn och tydliga avgränsningar mot de besökare som inte är lika kända eller känner till de lokala politikerna. Själv kom jag in lite senare i debatten eftersom jag hämtat dottern på fotboll och inte en enda gång under resten av kvällen berättade någon av paneldeltagarna eller talarfördelaren om vilket parti de olika representanterna tillhörde. Själv visste jag ju det, jag är ju själv politiker, jag har varit med ett tag, men säg en nyinflyttad förälder som trampat in några minuter för sent; han eller hon hade inte haft en susning.

Det där sista är faktiskt i dubbel bemärkelse eftersom alla representanter verkade vara överens om det mesta (tja, nån försökte väl kasta nån paj på nån med förnamn nån gång), alla ville satsa på skolan och det var väldigt svårt att utläsa att några av dem faktiskt haft makten och kunnat satsa på skolan under lång tid redan. Om någon gick dit för att ta ställning till vilket parti han/hon skulle rösta på så blev den nog inte mycket klokare. Det lustiga är ju att både Folkpartiet och Moderaterna känner sig bromsade av något annan parti i majoriteten i sina satsningar på skolan. Man undrar så vilket parti det är, men det måste väl vara Centern eftersom Kd inte verkar få igenom mycket av sina idéer.

Hur som helst, kul att det kom så mycket folk. Jag missade slutklämmen eftersom barnen blev trötta och vi måste hem och snarka en stund innan en hel dags valarbete med bl a Rotarylunch, valstugesitt och samhällsutvecklingsdebatt imorgon.

Till alla kvinnliga, rödgröna bloggare

Gå in här och kika hur vi ska lyfta fram varandra i blogosfären. http://svenssonliv.blogspot.com/2010/03/se-hit-kvinnliga-bloggare-inom-s-v-och.html

Kvalitet och valfrihet

Rubriken låter ju som om den skulle komma från Moderaternas partiprogram, men jag syftar faktiskt på en debattartikel i lokaltidningen idag, en artikel skriven av två Socialdemokrater. Och de har helt rätt när de menar att regeringen och de borgerliga kommunernas utarmning av kvaliteten i förskolan är ett hot mot valfriheten för familjerna.

Om det inte finns plats för ditt barn inom barnomsorgen när du vill börja jobba efter föräldrarledigheten, eller om kvaliteten är så låg, personaltätheten så låg, att du känner dig tvungen att gå ned i tid för att kunna hämta ditt barn tidigare från förskolan, då finns ingen egentlig valfrihet för familjerna.

Alla vill sina barns bästa. Många vill inte bara ha sina barn i förskolan för att kunna arbeta utan även för att de faktiskt tror att det ska kunna ge barnen någonting.

Moderaterna har varit duktiga att lägga beslag på ord som de gjort till sina, det har jag skrivit om tidigare på denna blogg. Exempel på ord som Moderaterna givit egen innebörd är valfrihet och mångfald. Man använder också kvalitet på ett något likriktat sätt. Valfrihet, mångfald och kvalitet är ord som är positivt laddade i grunden, människor reagerar positivt utan att egentligen lyssna till den nya definitionen av orden. T ex kan man väl säga att Moderaternas definition av valfrihet innehåller väldigt mycket val och väldigt lite frihet egentligen. Man måste välja, var finns friheten att bara kunna lita på att man får en bra undervisning, behandling, sjukvård, omsorg, pension när man behöver det? Var finns friheten att kunna ägna sitt liv åt annat än att fundera på om man valt rätt, om allt är mitt fel, om jag får skylla mig själv?

Att sälja sin själ - det har sina skäl?

Nyhetsreportern ställer frågan till experten? "Varför svänger centerpartiet?" Och det kan man ju fråga sig; av vilka skäl säljer man sin själ?

Vi har ju märkt att bondecentern mer och mer byts ut mot stureplanscentern och att åsikt efter åsikt moderniseras (?) i takt med att man vill hålla jämna steg med Moderaterna. Men varför? Det är det jag inte förstår. Okej, Centern kan ju nu säga att man går med på att bygga tio nya kärnkraftverk i Sverige... (jag vet, det låter som jag skämtar), men vad vinner man på det? Man får vara med och leka i ett och ett halvt år till, men sen är det val i Sverige. Och Centern kommer knappt att plocka en liten snigelröst. Centern är borta med en sån helomvändning i en grundpelarfråga för partiet.

Det blir de borgerliga småpartiernas död, att de alla vill vara som storebror Moderaterna. Det är inte bra att vara för överens heller.

Ja, det känns konstigt om Centern ska förespråka en utbyggnad av urtidslösningen kärnkraft som en tänkbar framtid för Sverige samtidigt som det gamla ångvältspartiet Socialdemokraterna mer och mer börjar inse att det inte är en framkomlig väg för våra kommande släkten. (Det är bara de värsta betongskallarna som fortfarande tror att det går att använda ändliga resurser i all evighet och att nya tekniska påfund löser framtidens förvaringsproblematik.)

Sverige är ju inte ett land som särskilt ofta använder sig av folkomröstningar för att få veta vad människor egentligen tycker. Och när man väl gör det så brukar man faktiskt inte bry sig så mycket om vad människor egentligen tycker. Det är synd. Det finns många kloka människor. Hoppas några av dem finns kvar i Centerpartiet och kan styra upp detta galna upptåg.

Oheliga allianser

Det må vara allianser hit och dit, mörkblå och rödgröna, men när allt kommer omkring och storskaliga, dyra, tekniska projekt ligger i linjen då blir moderater och socialdemokrater direkt överens och skapar någon sorts betongallians som kör över alla de små tveksamma partiernas funderingar. Och då har de stolta, färgglada allianserna inte längre någon större betydelse.

Nu gäller det anslutning till norrvatten, dyra, långa vattenledningar som bara måste till trots att vattnet i Erken med all säkerhet kommer att räcka även i framtiden. Nu gäller det motorbanor som måste klämmas genom miljökraven till vilket pris som helst. Nu är de stora vargarna överens om mycket betong, asfalt och storskaligt storskaligt. Var är tanken på miljön? Som bortblåst när rött och blått bildar betongallians.

Undersökningar visar att Erken kan höjas med 20 cm och då räcka till som vattentäkt åt kommunen även vid en befolkningsökning enligt den som befaras i den regionala utvecklingsplanen. Då slipper man långa, dyra ledningar, svinn på massor av vatten då ledningarna börjar läcka samt större risk för olyckor och sabotage som drabbar många. Vi har i kommunen redan idag dyrt vatten och dyrare kommer det nu att bli.

En av anledningarna som förespråkarna för anslutning till Norrvatten använder sig av är att reningsverket i Nånö kommer att behövas byggas ut för stora pengar. Det är sant. Det kommer att behövas byggas ut i vilket fall som helst för ledningen till Mälaren kommer inte att vara klar då befolkningen antas ha ökat så mycket att ett större vattenverk behövs. Så det är inget hållbart argument.

Någonting som man överhuvudtaget inte alls hör i den här debatten är möjligheten att minska medborgarnas användande av vatten. Vattenmätare i lägenheter t ex, vattensnål teknik, upplysningskampanjer mm. Istället uppmanar man ju nästan abonnenter som är anslutna till kommunalt vatten att använda mer vatten så att det inte står stilla och blir dåligt i ledningarna. Hur ska det bli i mastodontledningen från Mälaren då? Om människor blir medvetna och använder mindre vatten...

Får man fantisera fritt så finns det flera anledningar till att denna anslutning till Norrvatten som ska ge Norrtäljeborna Mälarvatten istället för Erkenvatten. En av dem är att Stockholm vill åt Erken som reservvattentäkt. En annan är att Veolia (som ju har en långt driftavtal för vattnet i Norrtälje) ska få en rak och enkel väg mot Stockholm Vatten.

Vad det gäller motorbana (dragracing) så är det väl inte så mycket att säga. Socialdemokraterna har ju alltid sagt att de stöder banan så länge den klarar miljökraven. Jag ställer mig frågande till att någonting där man smutsar ner naturen för nöjes skull ska kunna klara några som helst miljökrav. Men det hör väl framtiden till. Inte betongåldern.

hederlig socialism

I fredagens nummer av LO-tidningen läser jag en alldeles underbar krönika av Ann Charlott Alstadt. Citat: "Varför måste vi älska budgettaket? Det är tragikomiskt att den stora frågan för vänsterpartierna inte är hus man ska reglera den destruktiva marknaden, utan huruvida politikerna ska fortsätta vara bakbundna för att inte oroa den.

Kapitalismens irrationalitet, kortsiktighet och sjuka incitamentsstruktur har återigen blottlagts i all sin absurditet.

det är helt enkelt drömläge för massor av systemkritik och lite hederlig socialism. Istället är Mona Sahlin mallig för att hon står upp för budgettaket, alltså att politikerna är fjättrade av utgiftsrestriktioner för välfärden.

Politikernas medberoende till kapitalismen borde vara en borgerlig åkomma. Men socialdemokratin har som vanligt fegat från att gratissurfa på den folkliga vrede som nyliberalismen väcker.

Häromveckan hörde jag till och med en företagare med anställdra säga "att nu är det för helvete på tiden att man förstatligar alla banker" Inte så dumt tänkt.

Men en sådan bank, med endast kundernas och samhällets bästa för ögonen, är fortfarande lika omöjlig som en seriemördarpedofil anställd på dagis." slut citat.

Visst är det bra? Och på slutet kommer också en förklaring;Citat: "Men sossarnas passivitet handlar förstås om EU och om det tänkta inträdet i EMU. Det socialdemokratiska partiet har sålt sin själ till en union vars främsta mål är att underlätta för kapitalet att profitera och parasitera på så många områden som möjligt på samhällskroppen." slut citat.

Det är ord och inga visor. Så nu kära socialdemokrater, får ni samla er och visa att ni är på de vanliga människornas sida. Fredrik Reinfeldt lyckas ju lura folket att t o m han är det, då borde ju ett parti bestående av en stor del Svenssons kunna fixa det.