R.I.P Tiohundra

Nu är det snart dags, snart dags att gå till valurnorna och säga sitt om vilka som ska styra kommun och landsting de närmaste fyra åren. Kommunen och landstinget är gemensamma ägare till Tiohundraprojektet och bolaget Tiohundra AB. Det jag kommer att fokusera på i denna blogg är det förstnämnda.

Mycket sägs i en valrörelse och mycket lovas av partierna. Senast idag hörde jag en folkpartist vid valstugan bedyra för en väljare att akutsjukhuset skulle bli kvar och att sjukhuset också skulle komma att innehålla en äldrevårdcentral i framtiden. Enligt Centerpartiet så ska akutsjukhuset räddas och dessutom få bättre, mer närodlad mat serverad. Moderaterna säger lite kort att sjukhuset är viktigt för Stockholms län, det kommer att behövas. Socialdemokraterna är lite mer tydliga i sin annons då de samtidigt som de deklarerar att sjukhuset ska vara kvar som fullvärdigt akutsjukhus också säger nej till Moderaternas utförsäljning av t ex ortopeden. Det är en bit på väg. Inte från något av de borgerliga partierna har vi hört hur en finansiering av en fortsatt drift av ett akutsjukhus i Norrtälje ska se ut, hur ska sjukhuset räddas?

I Vänsterpartiet vill vi vara noga med att påpeka att vi inte bara vill bevara och utveckla akutsjukhuset utan hela Tiohundraprojektet. Tiohundraprojektet är inte bara en samverkansmodell för att ingen ska hamna mellan stolarna, det är också en samverkansmodell för att finansiera bl a ett akutsjukhus, men också vårdservice i alla kommunens delar. Vi vill inte behöva sälja vårdcentralen i Hallstavik, stänga vårdcentralen på Blidö och Edsbro, lägga ned mödravård, BVC, habilitering, mötesplatser inom psykiatrin osv för att kunna finansiera en akutmottagning. Vi vill kunna behålla ett stort utbud av hög kvalitet i kommunens alla delar. 

Därför måste hela Tiohundrakonceptet bevaras och utvecklas. Därför måste vi behålla olika vårdformer vid Norrtälje sjukhus för att kunna upprätthålla kvalitet och stödja rekrytering. Därför måste effektivisering och förbättring inte ske genom konkurrens utan genom en satsning på förebyggande åtgärder som gör att vi håller oss friska längre och att vi kan få hjälp så nära som möjligt om vi skulle bli sjuka och skröpliga. Att inte satsa på hela Tiohundrakonceptet är att äventyra akutsjukhusets framtid.

Nu vill jag att ni tänker efter alla ni som tänker rösta borgerligt, har er centerpartistiska väninna lovat er att de ska rädda sjukhuset? Har din folkpartistiska kollega sagt att han vill permanenta Tiohundraprojektet? Tänk efter en gång till, för dessa partier samarbetar med Moderaterna som inte har det minsta intresse av detta. Moderater i Norrtälje, och framför allt i Stockholms läns landsting, vill inte se några andra modeller än Vårdval Stockholm i Stockholms län. Tycker du att det är bra? Rösta borgerligt och säg R.I.P Tiohundra.

Björklund får underkänt - redan efter fyra år

Jan Björklund verkade något desperat då han häromdagen presenterade förslaget om betyg från fjärde klass. I sitt försvar anklagade han Lärarförbundet för att i stort sett vara emot alla regeringens förslag på skolområdet. Lärarförbundet organiserar väldigt många lärare och deras synpunkter på reformer i skolan borde vara intressanta för beslutsfattare. Det borde även aktuell forskning vara. Forskare från Uppsala universitet skriver att "Vi argumenterar för att läraren har en mycket stor, sannolikt den största, betydel- sen för elevernas resultat och kunskapsutveckling. Vi visar också att feedback är ett effektivt pedagogiskt redskap för lärare att påverka elevers kunskapsutveckling, men att just betyg, enligt de evidensbaserade studier som finns, kan ha en avsevärd negativ effekt för lärandet." Det är svårt att bli trovärdig då en hävdar att utbildningsnivån måste höjas samtidigt som en själv inte tar utbildning på forskarnivå på allvar. Hade Björklund gjort det skulle han kanske förstått att han är helt fel ute.

Hur som helst tar Björklund säkert snart tillbaka förslaget då han märker hur snett det landar. Flera hävdar att detta utspel endast kommit för att skilja Alliansens skolpolitik från Socialdemokraternas. Å andra sidan stod Reinfeldt för kort sedan i rutan och berättade hur bra det var att vara överens och hur  medborgarna vill att politikerna ska vara överens. Lite grand beror detta säkert på vad politikerna är överens om. I Aktuellt idag uppmärksammades att pensionärer i vissa fall överväger att rösta på SD eftersom de tycker att allianspartierna och socialdemokraterna är för överens om en politik som missgynnar pensionärer.

Det var inte länge sedan Alliansen backade från ett förslag som ena dagen, i deras version, beskrevs som jättebra och nästa dag sågs som inte alls särskilt genomtänkt, nämligen sänkningen av studiebidraget. På det lokala planet i Norrtälje kommun har den borgerliga majoriteten också förändrat sin politik för att tillmötesgå upprörda medborgare vid ett flertal tillfällen. Det gäller fr a verksamheter inom sjukvård och omsorg där de styrande politikerna gjort specialskrivningar, inrättat

 filialer, ändrat ersättningar, skjutit till pengar bakvägen och framvägen och fixat och trixar så snabbt någon verksamhet med tillräckligt högljudda brukare hotats. Detta gäller bl a vårdcentralen på Blidö och den i Edsbro, BVC i Hallstavik och underfinansiering av hemtjänsten.

När projektet Tiohundra startades 2006 fanns en underförstådd överenskommelse om att i detta arbete skulle alla vara överens, just på det sätt som Fredrik Reinfeldt förespråkade i TV häromdagen. Så fort borgarna sedan fick majoritet så frångicks detta koncept och de körde på med sin traditionella blå politik som gynnar de starka och lämnar de som inte kan föra sin talan högt nog åt sitt eget öde. Nu är det valår och Moderaterna kan inte nog betona hur överens de är med sin huvudmotståndare Socialdemokraterna. Motståndaren svarar, i nån slags skräck att bli lämnad, med att egentligen bara vara lite oense om detaljer. De mindre allianspartierna måste däremot profilera sig gentemot Moderaterna och gör därför utspel inom ramen för vad allianspolitiken i stort kan svälja. KD och C motsatte sig visst betyg från åk 4, vad fick de i utbyte? Lokalt får C ständigt en möjlighet att hävda att det är de som räddar småskolor, vårdcentraler och andra serviceinrättningar på landsbygden. Frågan är ju varför de blir hotade till att börja med, med ett politiskt styre där C ingår. Verksamheter och personal lever i alliansens Sverige ett otryggt liv med otrygga anställningar och osäkra möjligheter att kunna skaffa sig ett eget hem. Det är dags att sluta vara så överens, var gärna oense även innan valet så att medborgarna får en chans att ta ställning. Det samhälle vänsterpartiet eftersträvar påminner inte om någonting som moderaterna eller folkpartiet föreslår. Och det är vi stolta över.

Därför behövs tydliga alternativ inom politiken

Folkpartiet har haft landsmöte och tagit en rad beslut inför valrörelsen och de stundande valen under 2014. Ett viktigt ställningstagande har varit att värna den förödande vårdvalsmodellen och se till att sprida den över hela landet, oavsett om den fungerar eller inte. Fokus i Folkpartiets vård- och omsorgspolitik är således inte patienten/brukaren utan möjligheten för vårdföretag att verka och tjäna pengar på våra skattemedel. Skrivelsen som antogs löd enligt följande:

Vårdval och etableringsfrihet ska råda i hela landet för den som lever upp till kvalitetskraven. Vinstdrivande företag ska kunna verka i välfärdssektorn så länge kvalitetskraven uppfylls och ägarna tar ett långsiktigt ägaransvar. Den utförare som hållet otillräcklig kvalitet eller gör sig skyldig till allvarliga brister ska inte ha tillstånd att bedriva verksamhet inom välfärdssektorn. 

Jo, men det vet vi ju alla att Folkpartiet tycker att det är viktigt att företagare får goda villkor att verka, så goda att huvudsyftet  med skattefinansieringen glöms bort. Hur ska den fria etableringsrätten försäkra ett gott utbud av vård och omsorg i glesbygd, avfolkningsorter, områden med hög andel gamla/sjuka/fattiga? Det har inte lyckats hittills och risken är liten att det lyckas mer av att vårdvalsverksamheterna utökas. Vi kan se hur vårdutbudet påverkas av vårdvalet och den fria etableringsrätten inom Stockholms län och inom Norrtälje kommun. Ur Vänsterpartistisk synvinkel är det inte en modell som kommer att tillgodose hälso- och sjukvårdslagens skrivningar om likvärdig vård för alla.

När jag skriver detta sitter många och förfasar sig över hur media rapporterar kring SD och vill med yttersta tydlighet markera att de tar avstånd från SDs rasistiska politik. Det är mycket viktigt att ta avstånd från all främlingsfientlighet tycker jag, det går inte att nog understryka. Idag har jag varit och lämnat kläder och leksaker till flyktingbarn som just kommit till Sverige från ett krigsdrabbat Syrien. Det kändes bra och dåligt. Bra för att de blev så glada och för att det var konkret på ett annat sätt än att SMSa pengar till Filippinerna. Dåligt för att jag inte vill att vår humanism ska bygga på välgörenhet utan på grundläggande strukturer som stödjer alla människors lika värde. Det är viktigt.

Men, det är också viktigt att det finns andra skiljelinjer inom politiken. Varje människas val att utnyttja sin rösträtt kan skapa en förändring av samhället. I Vänsterpartiet accepterar vi inte vinstuttag inom välfärdssektorn. Det är för oss helt främmande att ekonomisk lönsamhet ska vara drivmedlet för var hälso/sjukvårdsservice eller skolor ska etableras/finnas kvar. Avgörande måste vara behovet som finns i området. Detta går enbart att uppnå genom att förtroendevalda anger var en verksamhet bör etableras. Ägarförhållanden är sedan inte alltid avgörande, men inga verksamheter ska etableras av vinstintresse. Människors rätt till likvärdig utbildning, hälso och sjukvård är viktigare än så.

Det finns alltså en avgörande skillnad mellan Folkpartiet och Vänsterpartiet. Det är något som Socialdemokraterna har att ta ställning till då det väljer samarbetspartner, men det är också något som Socialdemokratiska väljare lämnas i ovisshet om. En röst på Vänsterpartiet är en röst mot vinster i välfärden.

Hur liberalt är det på en skala?

Folkpartiet tycker visst att föräldrar som inte är födda i Sverige inte ska ha rätt att vara hemma med sina barn lika länge som vi andra. En förkortad föräldrarledighet ska underlätta för invandrarkvinnor att komma ut på arbetsmarknaden. Och inte vilken arbetsmarknad som helst, de ska få jobba med extra låga löner också. Det är nämligen bättre att jobba med låg lön än att inte jobba alls. Hur tänkte de nu, Folkpartiet Liberalerna? Ska de tvinga människor att arbeta mot usel ersättning? Ska de införa tvångsregler som gäller utrikesfödda men inte andra? Hur liberalt är det på en skala?

Klarspråk om sjukhuset

Förra veckan var det debatt om sjukhusets framtid i Norrtälje konsthall, detta åtta år efter en "heta hösten" då akutmottagningen hotades av nedläggning och karolinerna från Roslagen gick man ur huse för att rädda sitt sjukhus. De flesta trodde väl att frågan inte skulle bli aktuell igen inom mannaminne (Nu har jag använt två uttryck som innehåller termen man då jag egentligen menar människa, såväl man som kvinna, vill bara förtydliga att även kvinnor stod upp i kampen för sjukhusets vara).

Debatten i konsthallen stod däremot mellan två män, Tiohundranämndens nuvarande ordförande, folkpartisten Hans Andersson och andre vice ordförande Håkan Jonsson (S). Socialdemokraterna i Norrtälje har under sensommaren och hösten drivit en kampanj för att slå vakt om Tiohundra och Norrtälje sjukhus, en kampanj som vi i Vänsterpartiet givetvis stödjer. Men när Socialdemokraterna sätter upp skyltar om att rädda sjukhuset blir kommunledningen irriterad, trots att några partier i den sittande majoriteten hade liknande skyltar under valrörelsen. Och Hans Andersson (Fp) menar att konkurrensutsättning av en verksamhet (geriatriken på Norrtälje sjukhus)  inte betyder att den i verkligheten ska konkurrensutsättas utan att det är någonting som man gör bara för att få lärdom om geriatrik. Ja, efter som samtliga sjukhus i övriga Stockholms län (som inte ingår i Tiohundraprojektet) ska konkurrensutsättas, så tyckte ledningen i Tiohundranämnden att även Norrtälje sjukhus geriatrik måste konkurrensutsättas eftersom kunskapen om geriatrik finns i landstinget och, som Hans A sa; Vi kanske kan lära oss någonting...

Det spelade ingen roll hur många gånger Håkan Jonsson (S) ställde frågan om varför den borgerliga majoriteten vill slå sönder Tiohundra innan projekttiden är slut och utvärderingen gjord. Hans A nekade till att delar av sjukhuset skulle säljas ut och till att det fanns ett nedläggningshot mot sjukhuset. I stället ville han givetvis berätta om de positiva effekter Tiohundrasamarbetet haft på t ex äldreomsorgen. Varför den borgerliga majoriteten efter att ha varit med och lyft kvaliteten inom äldreomsorgen sedan väljer att privatisera stora delar av den (med omtalade försämringar som följd) var givetvis inte heller någonting som Hans A valde att stå för utan hänvisade bara till lagar som gör det möjligt att privatisera och därför görs det.

Lite av detta är ju den mer klarspråkiga Sofia Paulsson (M), som ska ta över ordförandeklubban i Tiohundranämnden efter nyår, också inne på då hon i dagens Norrtelje tidning menar att det vore orättvist mot Norrtäljeborna att låta Tiohundraprojektet löpa ut i sin ursprungliga form när resten av Sverige, och framför allt Stockholms län, privatiseras i en rasande takt. Helt övertygad och utan normkritiska tankar vill hon genomföra "det enda rätta" även i Norrtälje kommun. Det helt fantastiska är ju att hon helt historielöst också vill skilja Norrtälje sjukhus från övriga Tiohundraverksamheter. Utan en tanke på att det i grund och botten var uppslutningen kring Norrtälje sjukhus överlevnad som samlade medborgarna kring Tiohundratanken och också "räddade" sjukhuset den gången.

Moderaterna och deras släptåg kan fortsätta att försöka skrämma medborgarna med sina historier om vilka det var som en gång ville slå spiken i kistan på sjukhuset. De som var på väg att göra det misstaget hade åtminstone människor med civilkurage i leden, och de har i dag tagit sitt förnuft tillfånga och på allvar insett vad en grundlig samverkan som Tiohundra skulle kunna åstadkomma i fråga om kontinuitet, trygghet, effektivitet och ansvarstagande. Det vi bör vara rädda för är privatiseringensdyrkare som tror att marknaden löser omsorgen och tryggheten om medborgarna om vi bara släpper in den. Kampen för Norrtälje sjukhus och hela Tiohundraverksamheten är lika viktig idag som den var för åtta år sedan.

Ett ödesval som inte bör gå någon förbi

Det finns många som säger sig inte vara intresserade av politik. Och just nu i valtider är de heligt trötta på politiker som lovar runt och håller tunt. När det kommer till kritan så kommer vi i alla fall alltid någon gång i livet i situationer där vi har åsikter om hur samhället fungerar, borde fungera eller inte fungerar. Så länge det fungerar bra, vi är friska och har jobb så kanske vi inte funderar så mycket. Och när alla partier fläskar på och säger sig vilja ungefär samma sak före valet så känns det tämligen ointressant. Det är då det börjar krävas lite av oss som medborgare för att vi ska kunna se skillnaderna.

Just det här valet känns som ett ödesval för Sverige. (Och nu länkar jag till riktigt bra bloggar och artiklar om detta, läs!) Alliansen har under sin tid vid makten gjort förändringar som ändrar samhället i grunden; försämringar av sjukersättningar och arbetslöshetsersättningar, försäljningar och privatiseringar av välfärd är politik som ökar klyftor mellan medborgare och som har fått oss att tro att valet handlar om hur mycket vi får i vår egen privata plånbok. Och det är inte heller konstigt eftersom vi i Alliansens Sverige i mycket större utsträckning själva förväntas köpa oss vård, försäkringar, städning och annat som vi behöver för att klara vår vardag. Ju längre Alliansen tillåts sitta vid makten och rasera vår välfärd, desto mer kommer vi att tro att det är så här det är, det är ristat i sten.

Och när jag hör att människor förvirrat säger att alla partier vill ju samma sak, då förstår ja det, men blir samtidigt rosenrasande på partier som Centern och Folkpartiet som sitter vid makten (och särskilt här i kommun och landsting menar jag nu). Centern vill ha närproducerat mat, men man sitter i en majoritet som precis i skrivande stund gör en upphandling av matlådor till äldre på exakt samma upphandlingsunderlag som förra gången och det gav kylda lådor från Sala (som samma Centern menar är osmakliga). Avtalet kommer att ge våra äldre osmaklig mat i tre år till. De som sen lever får si.... Centern missar inte ett tillfälle att tala om att de vill rädda Norrtälje sjukhus akutmottagning. Trots att ingen vill lägga ner den. Centern lyfter åter i valrörelsen en fiktion om ett Tiohundra BB. De har suttit i majoritet i 4 år och inte en enda gång sen förra valrörelsen har vi hört någonting om en utredning kring möjligheterna att öppna ett Tiohundra BB. Men nu, mitt i babyboom och med det faktum att vårdvalet gjort att det blivit trångt på Danderyds BB, så lyfter man igen frågan. En utredning skulle snabbt ge svaret att 500 förlossningar per år (om alla väljer att föda i Norrtälje) inte ger underlag för att hålla en förlossningsavdelning med hög kompetens och intilliggande neonatalavdelning. Ett förlossningsteam har ingen möjlighet att upprätthålla en kompetens på ca 1,5 barn per dygn. Se istället till att skapa fler förslossningsplatser i länet, ge norrtäljeborna förlossningsgaranti vid Danderyds sjukhus med hjälp av närhetsprincipen, överväg ultraljudsundersökningar i Norrtälje, förstärk barnmorskeverksamheten (som kan ta många av de oroliga föräldrar som åker till BB i förtid, något som ca 75% av alla gravida gör, nästan alltid i onödan). Tiohundra BB var det värsta valfläsket förra valrörelsen och det är det nu också, i paritet med "Rädda Norrtälje sjukhus". Centerpartiet gör skillnad, heter det i annonserna, men det har vi ju inte sett något av. Moderat politik är det som förs i Norrtälje kommun och Stockholms läns landsting.

Folkpartiet i sin tur gnabbas med Moderaterna i frågan om bostadsbyggande. Även skolan är ett område där Folkpartiet lanserar många idéer om förbättring. Men vad gör ni då? När ni sitter i majoritet? Signifikant för alla små borgerliga partier i kommunen är att de hävdar att de är så små och att om fler röstade på dem skulle det se annorlunda ut. Jag kan ha viss förståelse för detta, men ni är ju tre små partier somverkar vara tämligen överens i flera frågor . Ändå märks ni inte alls (åtminstone ingenting av det ni går ut med inför valet). Men man kanske inte förstår orsak och verkan. T o m moderata kommunalrådet, envåldshärskaren Kjell Jansson säger att han ska KRÄVA en förbättring av skolan. Kräva av vem Kjell? Det är ju du som bestämmer.

Vad vill jag säga? Vill jag bara kasta skit och tramsa? Nej, jag tycker det är beklagligt att partierna i kommunen säger att de vill samma saker i valrörelsen. Det är populistiskt av de borgerliga småpartierna att inte stå för den politik de sitter med och driver utan istället hänge sig åt att säga det man tror att folk vill höra.

Det finns en grundtanke bakom den dubbelröda oppositionens förslag för framtiden och det gör att våra förslag och paroller är förankrade i tanken om ett annat, mer solidariskt samhälle där ALLA ska med på riktigt (och inte bara som en stulen slogan på folkpartiets valaffischer).

Vi mår bara bra tack

Hemkommen från två debatter denna heta lördag i Norrtälje. Jag började vid skördemarknaden i Societetsparken där Studieförbundet Vuxenskolan ordnade debatt om lokalproducerad mat och förutsättningarna för de små jordbruken. Jag tyckte det var en ganska bra debatt även om det tog lång tid innan man fick ordet när man vinkade. Även om det kändes som om det var lättare för vissa att få ordet liksom.

Det kändes att det fanns vissa skilnader partierna emellan och det var skönt. Visserligen var det Centern och Folkpartiet (vilkas båda representanter var bönder samt att det är de två partierna som är medlemmar i studieförbundet) som drog applåderna, men jag tycker ändå att det var jag och Socialdemokraternas representant Tove Engvall som hade de klart bästa, tydligaste och visionäraste inläggen.

Det handlar om att jordbruken ska kunna finnas kvar, att bönderna ska kunna överleva, göra nysatsningar. Det handlar om att hålla landskapen öppna. Det handlar om att kunna servera närproducerad mat till våra barn och äldre, på våra offentliga inrättningar, men även på våra restauranter. Det handlar om att minska miljöstörande transporter och det handlar om en turistattraktion och även annan attraktionskraft och marknadsföring för vår kommun.

Folkpartiet och Moderaterna deklarerade väl klarast att de inte vill att politiken ska lägga sig i detta. Men då så, vad gjorde ni där?

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet sa tydligt att politiken kan och ska styra mot de visioner vi har för det framtida samhället. Vi har verktygen. Gör vi fel ska de som har kunskapen protestera. Även Miljöpartiets Ingrid Landin tyckte att vi politiker måste utmana de regelverk som finns för att nå den vision vi har. Kommunen måste visa tydligt vilken verksamhet vi välkomnar och genom att arbeta om upphandlingsunderlagen för mat till barn och äldre säkra efterfrågan på lokala livsmedel.

Jag sprang vidare till vårddebatten på Speakers Corner. Det handlade mycket om sjukhuset och maten till de äldre. Även här märktes tydliga skillnader mellan partierna. Medan Socialdemokraternas Håkan Jonsson och undertecknad konstaterade att det största hotet mot akutmottagningen på Norrtälje sjukhus var en utförsäljning/privatisering av sjukhuset eller delar av sjukhuset, verkade de borgerliga partierna (Moderaterna ej representerade) inte tycka att det förelåg något hot mot sjukhuset. Mycket märkligt eftersom det är Centern och Folkpartiet som i sina annonser talar om att de vill Rädda akutmottagningen på Norrtälje sjukhus. Hm.

Men det är två lustiga partier för i samma debatt sitter de och säger att de vill att de äldre ska få bättre mat trots att de för bara ett par veckor sedan gjorde en upphandling av kylda matlådor till äldre på exakt samma underlag som det gjordes för ett par år sedan. Inte förrän år 2013 känner den borgerliga majoriteten sig mogna för att göra en annorlunda upphandling av maten till våra äldre.

Hans Andersson från Folkpartiet, vilken jag nästan känner blev min främste motdebattant i båda debatterna, menade att vi måste myndighetsförklara de äldre och med det menade han att de äldre måste ha möjlighet att välja vilket företag som ska utföra deras hemtjänst/hemsjukvård. Känns lite löjligt när man genomfört ett kundval som lockat ett företag att utföra hemtjänst i ett distrikt av kommunen, fått ett befintligt företag att gå i konkurs och det egna bolaget att säga upp sitt avtal för hemtjänst/hemsjukvård i delar av kommunen.

Jag tycker att de äldre i stället ska kunna välja vad de vill ha utfört i hemmet, vilken mat de vill äta samtidigt som de garanteras en långsiktighet i sin hemtjänst/hemsjukvård genom att verksamheten samlas i det gemensamma bolaget, breddas och stärks och får tillräcklig ersättning för det den utför.

Vårddebatten kommer snart att finnas på www.tvrr.se.

Efter debatterna fick jag frågan om jag inte har någon barnvakt till mina barn. Svaret är väl att det till viss del är en fråga om prioriteringar. Jag prioriterar vid vilka tillfällen jag känner att det är nödvändigt att inte ha barnen med och när det funkar. Det är inte alltid det finns någon. Det är inte alltid det är praktiskt möjligt med barnen. De lider inte överdrivet mycket av att vara med, jag mutar dem med lite glass eller något och sen gör vi någonting kul tillsammans efteråt. De vet om det. Ofta finns det någon de känner igen på plats och det tycker de är roligt. Visst kan man bli vassare och mer på hugget om man bara har sig själv att ta reda på, så jag tycker nog bara att ni politiska motståndare ska tacka och ta emot så länge de är med, snart bits jag på riktigt.

vem vill vad? Vi vet vad vi vill.

Valrörelsen rullar på och jag tror aldrig jag varit med om en mer otydligt valrörelse, vem vill egentligen vad? Eller vill alla samma? Idag läser jag på sidan 3 i lokaltidningen att Folkpartiet vill bevara Norrtälje sjukhus. På sidan 5 läser jag att Centern vill trygga akutsjukhuset i Norrtälje. Jag har inte hört någonstans att någon skulle vara av någon annan uppfattning. Men idag när jag står vid valstugan på torget kommer en kvinna fram till mig och frågar om jag står fast vid min uppfattning att akutsjukhuset ska vara kvar i Norrtälje och när jag svarar JA så säger hon att hon ska rösta på mig, trots att hon aldrig röstat på Vänsterpartiet förr (och hon var inte typ 23).

Det är lika rörigt i alla frågor. Centerns annons radar upp ett antal punkter som allihop skulle kunna vara hämtade ur vårt program (bygg roslagsbanan till rimbo, fler cykelvägar, biogasbilar och bevara fraktstödet i skärgården). Ändå har ju just Centern klart och tydligt deklarerat att de inte kan tänka sig att samarbeta med något av de rödgröna partierna ens för att hålla SD kort, p g a just Vänsterpartiet som delar deras uppfattning i alla de punkter de vill profilera sig i annonsen med. Vad är egentligen politik? och vem tycker någonting annat i årets valrörelse i Norrtälje?

Alla partier är lika rörande överens om att någonting måste göras åt skolan. Det spelar ingen roll om man suttit 12 år vid makten, man lovar ändå förändring och förbättring om man åter får väljarnas förtroende. Norrtäljes skolor klättrar vid Lärarförbundets ranking i år tre platser; från 286 till 283 av 290. Nu vill alla partier ha fler lärare, dialog med lärare, föräldrar och elever samt en utbyggd elevhälsa. Jättebra. Det har visat sig att de kommuner som hamnat i topp i Lärarförbundets ranking har tre saker gemensamt; de har alla hög lärartäthet, hög andel utbildade lärare och en generös resurstilldelning till skolan. I de tre kategorierna ligger Norrtälje på plats 260,208 & 209, varav den första siffran är en försämring. I den här kommunen har man alltid fått höra att skolan kostar så mkt och man jämför med s k jämförbara kommuner. (Samma sak är det förresten inom hemtjänsten/hemsjukvården där det ju också visar sig att vi betalar för lite.)

Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag och ska se till att de elever som inte har så mycket med sig hemifrån kompenseras för det i skolan. Alla barn har rätt till samma kunskaper. Det är skolans ansvar att alla barn kan ta till sig kunskaperna och komma ut ur skolan som delaktiga, demokratiska medborgare som känner sig kapabla att delta i samhället och vet hur de ska gå tillväga för att påverka. I vår kommun finns många elever från hem som kanske inte har så mycket studietradition och studievana. Det finns många elever som behöver kompenseras från skolans håll och det kräver mer resurser.

Ett problem är ju också antalet friskolor. Flera friskolor har den karaktären att de samlar på sig många barn till medvetna föräldrar som kan motivera och hjälpa sina barn hemma. Skolorna får samma elevpeng men ett mindre kompensatoriskt uppdrag, eleverna kostar m a o mindre. Kvar i de kommunala skolorna blir kanske de med föräldrar som inte orkat, förmått, klarat av att välja en annan skola eller som inte har möjlighet att skjutsa sitt barn, föräldrar som fortfarande litar på att det bästa möjliga erbjuds alla... Fler elever som kanske kräver ett större kompensatoriskt uppdrag, men med samma medföljande elevpeng. Samma resonemang som med gungor och karuseller som jag tidigare bloggat om.

Skolverkets rapport "Vad påverkar resultaten i den svenska grundskolan?" säger mycket tydligt att det som försämrat läget är: segregering, individualisering och ett misslyckande med det kompensatoriska uppdraget. Att det handlar om segregering och det fria skolvalet bekräftar också Stockholms utbildningsförvaltning och ett antal rektorer.

Nu ska vi lyssna på lärarna (säger alla partier). Nu ska vi ha dialog (säger alla partier). Nu ska vi förbättra resultaten (säger alla partier). Men vi dubbelröda(eftersom rödgrönt inte finns ännu i Norrtälje) säger att vi vill höja lärartätheten till 9 lärare per 100 elever. Vänsterpartiet vill att obehöriga lärare ska få utbildning, att det ska finnas en vikariepool som ser till att elever inte blir lämnade utan undervisning. Elever som lämnar skolan utan fullständiga betyg har inte misslyckats, det är skolan som har misslyckats. Det handlar om skolans ansvar för det kompensatoriska uppdraget. För att skolan ska kunna klara det uppdraget krävs i Norrtälje mer resurser. Det är vi dubbelröda medvetna om och därför kommer vi också att ge skolan mer resurser om vi får förtroendet att styra kommunen nästa mandatperiod.

oklart i skolpolitiken

Jag har tidigare bloggat om problemet med detbatter. Alla partier verkar överens i alla frågor är konstigt och känns kanske bra för stunden, att inte vara osams, men vad ger det väljarna. Dessutom är det ju bara jidder, partiernas uppfattningar skiljer sig i verkligheten vida. Jag har flera gånger skrivit om och funderat över Centern. Centern de tycker och tycker och håller med. Ofta säger de en massa kloka saker, men i kommunen har de suttit i majoritet i 12 år och inget av det de säger verkar finnas på agendan. Jag vet hur det är att sitta i majoritet med ett större parti, men nog kan man åtminstone orsaka lite dispyter på fullmäktige eller någon gång gå emot allianslinjen????

Nu var det inte Centern utan Folkpartiet jag ville hugga på idag. Förra veckans debatt i skolfrågor i Folkets hus gav inte mycket kött på benen. Det håller tydligen Åsa Wennerfors med om och i sin blogg förklarar hon att Fp på det lokala planet vare sig vill ha föräldrar i skolan eller betygsätta skolk. I dagens SvD säger Fp att man vill att elever med dåliga resultat ska gå i skolan även på lördagar. Detta med anledning av att niorna i Stockholm får sämre betyg. Enligt utbildningsförvaltningen är några av orsakerna till detta det fria skolvalet och segregationen. Samma sak framgår även av Skolverkets rapport. Varför tar de styrande inte till sig detta? Och vad är det som gäller? Rikslinjen med burkaförbud, skolkbetyg och föräldrar till bråkiga elever på skolbänken? Stockholmslinjen med skola på lördagar? Eller Norrtälje där Fps linje inte skiljer sig nämnvärt från vad alla andra partier säger?

Unga kvinnliga politiker då - välutvecklade tyckarkärringar idag

En gång i forntiden så gjorde lokaltidningen ett repotage om unga kvinnor i politiken. De som var med i artikeln var jag själv, Hanna StymneBratt (s) och Karin Karlsbro (fp). Jag minns inte så mycket av det mer än att Karin sa att för att kunna vara kvinnlig politiker så krävs det att man har en förstående och stödjande hemmiljö. Jag kan idag informera Karin att det fungerar ändå.

Varför ska jag skriva om det här nu då? Vi är politiskt aktiva kvinnor fortfarande och så där särdeles många som är yngre har det inte heller dykt upp, kanske är vi den sista generationen... Nej, det tror jag inte. Det var bara det att jag läste om Karin i ETC (Hanna träffar jag ju flera gånger i veckan så jag vet ju att hon fortfarande är aktiv). Karin sitter tydlingen i miljö och hälsoskyddsnämnden i Stockholm och hon hade åsikter om en folder som miljöförvaltningen tagit fram om http://karlsbro.blogspot.com/2009/04/miljoforvaltningens-lilla-grona.html att vara "klimatsmart i hemmet". Karin tycker inte alls att foldern är bra, hon tycker inte att människor ska frånsäga sig reklam för att spara skog; hur ska då marknaden kunna fungera? Och hon "tycker synd om" de fattiga arbetarna i tredje världen som idag syr våra kläder om vi istället skulle börja shoppa secondhand och lappa våra jeans. Karin tycker att klimatet är viktigt, men viktigare är dock marknaden. För att kunna stå för såna åsikter så behöver man nog ett stödjande klimat hemma.