Vad är flumskolan? Hur ser skolan ut idag och vad är problemet?

Idag skriver några miljöpartister i Norrtelje tidning om hur viktigt förskoleklassåret är för eleverna och hur fel det är att ta bort det. Jag har också tidigare bloggat om detta, att ytterligare ett år av samma sak inte kommer att förbättra elevernas kunskaper. Det är tråkigt att se hur pendeln svänger mot det håll som inte förstår att lek och lärande är tätt sammanhållna för barn och kanske även för vuxna, att det finns olika lärstilar och att det inte är bra för inlärningen att sitta still och vara tyst hela tiden.

Igår menade ledaren i samma tidning att föräldrar inte har någon respekt för skolan och att detta smittar av sig på barnen. Föräldrar låter sina barn komma försent och ta med sig mobilerna till skolan. Det är så tråkigt att läsa. Jag tror inte att föräldrar med flit låter sina barn komma försent till skolan, det ligger nog mycken möda i att försöka få iväg barnen i tid, allt är inte görligt. Jag tror också att föräldrar har respekt för skolan och förväntar sig att skolan ska kunna bemöta just deras barn, utifrån just deras barns behov, och kunna hjälpa deras barn att nå samma kunskaper som de flesta andra barn når. Jag tror att det som möjligtvis tar udden av den här respekten kan vara när skolan inte kan hantera barnen och, i stället för att använda sig av modern pedagogisk forskning, återgår till 1800-tals metoder som bestraffning och kvarsittning. Men vad ska lärarna göra när de är överhopade av arbete, stora klasser och ouppnåeliga krav uppifrån? De försöker nog efter bästa förmåga möta varje barn på sin egen nivå och hjälpa dem efter sina förutsättningar, men finns tiden och ron till detta? Eller är det lättare att störa sig på att barn kommer för sent? Är det lättare att lägga sabotaget av hela klassens studiero på en eller ett par elever som kommer för sent än att förändra studiemiljön så att den passar alla?

Inom förskolan har det länge arbetats med att anpassa verksamheten efter familjernas behov. Det kanske inte är tvunget att ha gemensam samling klockan nio på morgonen, det kanske fungerar att ha den då alla barn har hunnit komma på plats? Eleverna i skolan idag arbetar mycket självständigt och det borde vara fullt möjligt att börja skoldagen med självständigt arbete och vänta med den gemensamma biten tills alla elever hunnit komma. Det är otidsenligt att ha ett system som bygger på att alla elever ska ta exakt lika lång tid på sig att göra alla uppgifter. Trots det är det de som har svårast för skoluppgifterna som blir ålagda att arbeta vidare hemma på sin fritid. Trots det är det föräldrarna till de elever som har de svårast i skolan som ställs för de största kraven att själva hjälpa sina barn, trots att svårigheterna kan vara ärftligt betingade.

Många gånger har jag upprepat det faktum att skolan har ett kompensatoriskt uppdrag och då duger det inte att skylla på eleverna själva och föräldrarna, det är skolans uppdrag att utjämna de skillnader i förutsättningar som eleverna har. Om en elevs föräldrar ständigt "låter" denne komma för sent med flit, så är det ju inte elevens fel och skolans uppdrag är att kompensera denne elev för förälderns bristande förmåga att ta sitt barn till skolan i tid. Det finns skolor där en personal hämtar några barn i hemmet för att de ska komma i tid, det finns skolor som serverar gratis frukost för att få barn att komma i tid, det finns skolor med flexibel skolstartstid. Det är knappast halva klassen som kommer för sent och detta är ett "problem" som går att bemöta på många olika sätt. Men det är definitivt inte orsaken till att svenska elever presterar dåligt i PISArapporten.

Själv är jag född i slutet av sextiotalet och gick genom grundskolan under sjuttio och åttiotalet. Nu har jag haft barn i grundskolan sedan 2008. Jag har aldrig sett den s k flumskolan. Ärligt talat vet jag inte exakt vad det är, men jag börjar ledsna på att den på alla möjliga olika vis används i diskussionen om skolans kvalitet. Allt är flumskolans fel! En skola där alla bara glider omkring utan att lära sig någonting, det har jag förstått. Om det ändå vore så väl, nu är det ju så att de med rätt föräldrar lär sig en hel massa medan de som kommer från skralare förhållanden slås ut redan tidigt i skolsystemet. Skolans problem ligger inte i om några få barn kommer för sent, de ligger inte heller i att det är för få prov, för många kepsar eller för slappa föräldrar. Det handlar inte heller om att barnen spelar dataspel, eller för den delen idrottar, på fritiden. Alla har sina sätt att koppla av och det ska gälla även barn. Det är inte rimligt att den som har kämpigt i skolan ska behöva ha 20 timmars arbetsdag. Skolarbete måste kunna ske inom skolans arbetstid, såväl lärarnas arbete som elevernas. Fritiden är till för att göra annat. Ska vi göra någonting åt elevernas kunskaper måste vi ge lärarna möjlighet att använda sina kunskaper om hur barn lär, vi måste minska lärarnas arbetsbelastning och öka deras löner. Vi måste minska antalet elever i klasserna och öka antalet vuxna på skolorna. Då kan vi nog vara en bit på väg....

Lås inte dörren - det ger inte barnen mer kunskap

Jag har alltid varit en människa som tycker det är av yttersta vikt att komma i tid. Jag har inte rätt att slösa med någon annan människas tid hur som helst. Det finns alltid situationer då det är befogat att inte hinna till utsatt möte, men regeln ska vara att passa tiden; inga akademiska kvartar eller "fint folk kommer alltid sent" i min värld. Det gör mig bara irriterad.

Sen jag fick barn har saker och ting förändrats och jag har blivit tvungen att vara lite snällare mot mig själv. För att överleva. Hur tidigt jag än stiger upp, hur lång tid jag än planerar för att komma i tid, så är det oftast stört omöjligt; vi kommer alltid för sent. Det var olidligt i många år, tills jag tvingade mig själv att ändra inställning, vi gör så gott vi kan. Ingenting blir bättre av att vi skriker åt varandra och gråter varje gång vi ska någonstans. Så säger jag. Men ofta hamnar vi i stora konflikter ändå. Allra oftast när vi försöker komma iväg till skolan i tid på morgonen.

Jag tar på mig hela skulden. Det går inte att belasta barnen för att jag inte får ut dem genom dörren i tid på morgonen. Ibland är det den yngsta som strejkar, ibland är det den mellersta, ibland måste någon gå på toaletten i sista minuten eller hittar inte sin skolbok. Ibland har det snöat. Det är alltid något. Vi kommer nästan alltid för sent.

Det är orimligt att straffa barnen för detta. Nu har jag sett allt från att få sitt namn uppskrivet på tavlan, prickar, kvarsittning, hemringning, Björklunds favorit utlåsning  (tack och lov inte mina egna barn, men nära släkt) och mera. Leder detta till bättre resultat i skolan? På vilket sätt skulle mina barn förstå matematikundervisning bättre genom att läraren låste dörren och de fick sitta utanför klassrummet fram till rasten?

Jag har tre barn. Om ett av dem krånglar på morgonen kommer alla tre för sent, eventuellt kommer även jag för sent till arbetet. Jag går upp i extremt god tid, ibland hjälper jag de två yngsta (som inte är jättesmå) att klä på sig, borsta tänderna osv; alltihop, för att ha en möjlighet att komma i tid, men det funkar inte ändå. Och det känns inte bra att klä på så pass stora barn, de kan klä sig själva. Vad lär jag dem genom att hjälpa dem med sånt? Det finns kanske föräldrar som inte bryr sig så mycket om om deras barn kommer i tid till skolan, men det är fortfarande orimligt att straffa barnen för detta. Och det är helt orimligt att tro att barnens kunskaper skulle bli bättre av detta. Det går också helt stick i stäv med skolans kompensatoriska uppdrag.

Det är ett problem att elever inte kommer i tid till lektionerna, men det finns andra sätt att arbeta med detta. Det finns ju en anledning till att de kommer för sent, antagligen ser det olika ut för varje elev. Om skolan genom samtal med elever och föräldrar tar reda på detta kanske det finns en möjlighet att lösa problemen. Det finns lärare som hämtar barn hemma, det finns skolor med flexibla starttider, det finns säkert mängder av idéer som inte härstammar från 1800-talet eller Björklunds tid inom det militära. Det är lärare och rektorer som har den kunskapen. Om de fick handla utifrån sin kunskap, erfarenhet och utbildning och slapp pådyvlas en anda "von oben" om disciplin och straff som inte alls omtalas i modern litteratur och forskning skulle de kanske kunna ta sig an varje utmaning på ett sätt som inte lägger skuld på elever eller föräldrar. Skuldbeläggande kommer inte att leda till mer kunskap.

Föräldrarnas ansvar - men hur?

Sist på kommunfullmäktige så fördes en debatt om kostchef i kommunen. Kommunalrådet Kjell Jansson (M) deklarerade att det är föräldrarnas ansvar att barnen får i sig tillräckligt med näringsrik mat. Intressant ur den synvinkel att föräldrarna faktiskt ännu inte är tvungna att skicka med sina barn lunchpaket till förskola och skola. Intressant ur den synvinkel att där föräldrarna säger att de vill ha ett tillagningskök på barnens förskola så väljer styrande politiker att inte lyssna. Många barn äter både frukost, lunch och mellis på förskola, skola, fritids. På vilket sätt föräldrarna ska kunna ta ansvar för vad de får i sig lämnar K Jansson åt oss att fantisera ihop. Frukost och lunch brukar allmänt ses som dagens två viktigaste måltider, kanske är det speciellt så för unga människor som går och lägger sig tidigt.

Idag hörde jag samme Jansson på Radio Roslagens politikervecka där han kommenterade kommunens dåliga skolor med att det är föräldrarnas ansvar att se till att barnen gör läxorna och att det faktiskt finns bra skolor i kommunen, men dem ville han inte nämna vid namn. Antagligen är det föräldrarnas ansvar att ta reda på vilka skolor som är bra och se till att ställa sina barn i kö dit i god tid så att de får en plats. Vilka barn som ska gå på de mindre bra skolorna framgick inte.

För mig är det självklart att inga skolor ska vara fel val p g a bristande kvalitet. Konkurrera gärna med pedagogiska inriktningar eller tänk, men se till att alla kommunens skolor (oavsett driftsform) håller en god kvalitet. Skolan har enligt skollagen ett kompensatoriskt uppdrag och med det menas att skolan ska kompensera barnen för de föräldrar och hem som inte kan ge dem det stöd och uppmuntran som de behöver för sitt lärande. Min uppfattning är att lagen ålägger skolan att se till att alla barn tillgodogör sig undervisningen även om föräldrarna inte ser till att barnen gör läxorna.

Det handlar inte om att vilja frånta föräldrar ansvar. Det handlar om att vi alla har ett gemensamt ansvar för alla barn, även de som lyckats födas till icke fullt så starka föräldrar. Och det handlar om att föräldrar och barn också måste få möjlighet till inflytande.

Då enhetsråden ute på skolor och förskolor en gång bildades var det för att föräldrar och personal tillsammans skulle kunna ta upp frågor med jämna mellanrum. Ibland skulle enhetsrådet kunna besökas av någon ansvarig politiker. Jag tror många såg enhetsrådet som en instans där möjlighet till påverkan fanns. Idag är det tveksamt om någon politiker ens vågar besöka ett enhetsråd utan att få tillstånd från någon borgerlig nämndsordförande. Än mindre lyssna till vad föräldrar och personal egentligen vill. Föräldrarna har ansvaret, men bara hemma runt köksbordet, vill de påverka någonting utanför den egna familjen göre sig de icke besvär; Inte på enhetsråd, inte i demonstrationer, inte på Allmänhetens frågestund eller via arga brev och insändare. Då ska de hålla tyst och lita på de borgerliga politikerna.

vem vill vad? Vi vet vad vi vill.

Valrörelsen rullar på och jag tror aldrig jag varit med om en mer otydligt valrörelse, vem vill egentligen vad? Eller vill alla samma? Idag läser jag på sidan 3 i lokaltidningen att Folkpartiet vill bevara Norrtälje sjukhus. På sidan 5 läser jag att Centern vill trygga akutsjukhuset i Norrtälje. Jag har inte hört någonstans att någon skulle vara av någon annan uppfattning. Men idag när jag står vid valstugan på torget kommer en kvinna fram till mig och frågar om jag står fast vid min uppfattning att akutsjukhuset ska vara kvar i Norrtälje och när jag svarar JA så säger hon att hon ska rösta på mig, trots att hon aldrig röstat på Vänsterpartiet förr (och hon var inte typ 23).

Det är lika rörigt i alla frågor. Centerns annons radar upp ett antal punkter som allihop skulle kunna vara hämtade ur vårt program (bygg roslagsbanan till rimbo, fler cykelvägar, biogasbilar och bevara fraktstödet i skärgården). Ändå har ju just Centern klart och tydligt deklarerat att de inte kan tänka sig att samarbeta med något av de rödgröna partierna ens för att hålla SD kort, p g a just Vänsterpartiet som delar deras uppfattning i alla de punkter de vill profilera sig i annonsen med. Vad är egentligen politik? och vem tycker någonting annat i årets valrörelse i Norrtälje?

Alla partier är lika rörande överens om att någonting måste göras åt skolan. Det spelar ingen roll om man suttit 12 år vid makten, man lovar ändå förändring och förbättring om man åter får väljarnas förtroende. Norrtäljes skolor klättrar vid Lärarförbundets ranking i år tre platser; från 286 till 283 av 290. Nu vill alla partier ha fler lärare, dialog med lärare, föräldrar och elever samt en utbyggd elevhälsa. Jättebra. Det har visat sig att de kommuner som hamnat i topp i Lärarförbundets ranking har tre saker gemensamt; de har alla hög lärartäthet, hög andel utbildade lärare och en generös resurstilldelning till skolan. I de tre kategorierna ligger Norrtälje på plats 260,208 & 209, varav den första siffran är en försämring. I den här kommunen har man alltid fått höra att skolan kostar så mkt och man jämför med s k jämförbara kommuner. (Samma sak är det förresten inom hemtjänsten/hemsjukvården där det ju också visar sig att vi betalar för lite.)

Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag och ska se till att de elever som inte har så mycket med sig hemifrån kompenseras för det i skolan. Alla barn har rätt till samma kunskaper. Det är skolans ansvar att alla barn kan ta till sig kunskaperna och komma ut ur skolan som delaktiga, demokratiska medborgare som känner sig kapabla att delta i samhället och vet hur de ska gå tillväga för att påverka. I vår kommun finns många elever från hem som kanske inte har så mycket studietradition och studievana. Det finns många elever som behöver kompenseras från skolans håll och det kräver mer resurser.

Ett problem är ju också antalet friskolor. Flera friskolor har den karaktären att de samlar på sig många barn till medvetna föräldrar som kan motivera och hjälpa sina barn hemma. Skolorna får samma elevpeng men ett mindre kompensatoriskt uppdrag, eleverna kostar m a o mindre. Kvar i de kommunala skolorna blir kanske de med föräldrar som inte orkat, förmått, klarat av att välja en annan skola eller som inte har möjlighet att skjutsa sitt barn, föräldrar som fortfarande litar på att det bästa möjliga erbjuds alla... Fler elever som kanske kräver ett större kompensatoriskt uppdrag, men med samma medföljande elevpeng. Samma resonemang som med gungor och karuseller som jag tidigare bloggat om.

Skolverkets rapport "Vad påverkar resultaten i den svenska grundskolan?" säger mycket tydligt att det som försämrat läget är: segregering, individualisering och ett misslyckande med det kompensatoriska uppdraget. Att det handlar om segregering och det fria skolvalet bekräftar också Stockholms utbildningsförvaltning och ett antal rektorer.

Nu ska vi lyssna på lärarna (säger alla partier). Nu ska vi ha dialog (säger alla partier). Nu ska vi förbättra resultaten (säger alla partier). Men vi dubbelröda(eftersom rödgrönt inte finns ännu i Norrtälje) säger att vi vill höja lärartätheten till 9 lärare per 100 elever. Vänsterpartiet vill att obehöriga lärare ska få utbildning, att det ska finnas en vikariepool som ser till att elever inte blir lämnade utan undervisning. Elever som lämnar skolan utan fullständiga betyg har inte misslyckats, det är skolan som har misslyckats. Det handlar om skolans ansvar för det kompensatoriska uppdraget. För att skolan ska kunna klara det uppdraget krävs i Norrtälje mer resurser. Det är vi dubbelröda medvetna om och därför kommer vi också att ge skolan mer resurser om vi får förtroendet att styra kommunen nästa mandatperiod.