Förebyggande insatser räddar också liv

När du blir jättesjuk och nästan dör får du kanske åka ambulans. Det är mycket möjligt att du förs till en akutmottagning på ett sjukhus och senare också till en intensivvårdsavdelning. Dessa funktioner i samhället är funktioner som du troligtvis kommit i kontakt med i samband med att du själv eller någon närstående varit mycket sjuk, svävat mellan liv och död, du har känt oro, skräck, sorg och kanske också glädje och tacksamhet. Och det är just p g a detta som dessa funktioner berör oss mycket starkt och vi blir väldigt upprörda om det uppdagas att de inte fungerar som de ska eller att det planeras indragningar/neddragningar på dessa områden. Detta såg vi inte minst då det uppkom ett hot mot akutmottagningen på Norrtälje sjukhus 2003. Det handlar om liv och död.

Förra veckan besökte undertecknad och landstingsråd Håkan Jörnehed (V) ambulansen i Hallstavik efter att vi också ställt en fråga kring detta i landstingsfullmäktige. Det hela initierades med att ambulanspersonalen gjorde utspel om att beredskap och säkerhet för de som vistas i norra delarna av Norrtälje kommun inte fungerar 24/7. Det har blivit en del uppmärksamhet kring detta; representanter från flera andra partier har uttryckt sin uppskattning över att vi ställt frågan och gjort besöket och i Norrtelje tidning verkar det nu också som ansvarigt landstingsråd Marie Ljungberg Schött (M) planerar ett besök i Hallstavik. Det är bra och det är väldigt viktigt, speciellt att politiker som inte dagligen konfronteras med denna del av länet kommer ut och ser och hör hur det fungerar utanför Stockholms innerstad. Det ger nya perspektiv på besluten.

Min förhoppning är att Ljungberg Schött vid sitt besök i Hallstavik plockar med sig ett antal ytterligare allianspolitiker och också ser till att besöka vårdcentralen för att lyssna till deras förutsättningar och hur vårdvalet drabbat deras verksamhet. För även om sjukgymnastik, kontakt med en fast distriktsläkare och tillgänglighet till MVC och ungdomsmottagning inte är akuta åkommor så är det verksamheter som räddar liv och som förhöjer tryggeheten och livskvaliteten för människor. Hallstavik har en stor andel invånare som är i behov av dessa icke-akuta och förebyggande insatser som kanske inte röner lika stora rubriker, men som på sikt har en stor betydelse för människors hälsa och vällevnad. Förmodligen kommer ingen att falla död ner på stört för att distriktsköterskan insåg att vårdcentralen skulle gå back om hon gjorde hembesök, men på sikt är dessa förutsättningar förödande för en god verksamhet. Dessa aspekter måste finnas med då vi diskuterar utformningen av den tiohundramodell som nu ska permanentas. Då är det viktigt att det inte bara är politiker bosatta i Norrtälje kommun som är varse hur förutsättningarna ser ut.

Familjens Hus hotas

Idag är det dags för första sammanträdet med nya sjukvård och omsorgsnämnden i Norrtälje. Det blir en spännande konstellation där Centern ingår i styret i såväl landsting som kommun. Vänsterpartiet ingår i opposition i de båda församlingarna. Resten sitter i styre (minoritetssådana) i det ena sammanhanget och i opposition i det andra sammanhanget. Så det blir en brokig grupp ledamöter, varav en hel del är nya i sammanhanget också. Hur kommer konstellationerna se ut? Kommer det finnas några grupper? Kommer varje parti att kunna hålla med sig självt, d v s representanter från kommun respektive landsting? Egentligen borde väl Centerpartiet inneha ordförandeposten och Vänsterpartiet oppositionsledarposten med dessa förutsättningar? Hahahaha, skämt åsido.

Idag är också dagen då ett ärende som vi i Vänsterpartiet tidigt flaggat och varnat för dyker upp. Ansökningsärenden om att bli godkända utförare av Barnmorskemottagningsverksamhet och Barnavårdcentralsverksamhet i Norrtälje stad. I början av diskussionerna kring att införa vårdval i Norrtälje kommun trots vårt unika samarbetsprojekt Tiohundra, så höjde Vänsterpartiet ett varnande finger vad det gällde just dessa verksamheter. Detta gjorde vi trots att diskussionerna i början handlade om en vårdvalsmodell anpassad någorlunda efter Norrtälje kommuns förutsättningar. Vi hade ganska starka argument för att dessa verksamheter inte skulle ingå i vårdval och i första omgången fick vi också med oss hela nämnden i detta, så dessa verksamheter drogs från början ur.

För att förklara saken från början: I Norrtälje kommun finns barnmorskeverksamhet och BVC på flera olika platser, Norrtälje stad, Blidö, Bergshamra, Hallstavik, Rimbo/Edsbro. Det finns också andra verksamheter som i stor utsträckning vänder sig till familjer med små barn, vissa är kommunalt ansvar andra går under landstingets försorg. Under nästan 15 år pratades det i samverkansgrupper mellan kommun och landsting hur vi skulle kunna samla dessa verksamheter under ett tak för att förenkla för såväl familjerna som för de anställda inom de olika verksamheterna, som ju alla hade uppdrag att samverka. Inte förrän Tiohundraprojektet startade lyckades vi dock med att frigöra lämpliga lokaler och låta verksamheterna flytta in i det som idag är Familjens hus på Flygfältet i Norrtälje. Här finns barnmorskemottagning, BVC, BUP, Elevhälsan, Öppen förskola och mycket mer. Det finns dessutom gemensamma fika- och lunchrum, något som personalen pekat på som en faktor för ökat samarbete. De hade, som sagt, redan uppdrag att samverka, men verkligt samarbete uppstår genom gemensamma lokaler där man stöter på varandra på t ex fikarasten. Det var ett mål vi strävat efter, från kommun och landsting, från rött till halvblått åtmistone, vad jag minns var Bengt Ericsson (C) ansvarig för att driva frågan så att den verkligen skulle bli av.

Underlaget för dessa verksamheter i Norrtälje kommun är inte jättestort. Det föds inte tillräckligt många barn för att ha så många mottagningar som vi har och därför är de små mottagningarna bara filialer med begränsad service. Det duger egentligen inte. Under det röda majoritetsstyret i landstinget 2002-2006 arbetade vi för att utöka barnmorskemottagningarnas tillgänglighet, något som är nog så viktigt i vår kommun där det är långt till närmsta förlossningsmottagning. Oroliga föräldrar och havande kvinnor skulle inte behöva åka till förlossningen för att få hjälp av en barnmorska, detta skulle gå att lösa på barnmorskemottagningen. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, 75% av alla havande kvinnor besöker någon gång förlossningen innan det är dags att föda, p g a oro och funderingar som skulle gått att avhjälpa med ett besök på barnmorskemottagningen. Om den varit öppen. Om de haft tid att ta emot. Osv.

Samarbete mellan olika verksamheter gör att vi kan hålla en tillgänglig och högkvalitativ service även där underlaget inte är megastort. I vårdvalskonkurrensen där ekonomin stramas till har t ex barnmorskemottagningen i Hallstavik varit nedläggningshotad. Efter politiska påtryckningar finns den nu kvar, men med mycket begränsade öppettider. Försöket att starta ett Familjens hus i Rimbo avslutades efter endast ett år då en privat entreprenör öppnade upp BVC och Tiohundrabolaget valde att då lägga ner sina verksamheter i Familjens hus. Detta har inte drabbat enbart Norrtälje kommun, i Stockholms län finns nästan inga s k Familjecentraler (en enklare form av Familjens hus som ändå innehåller kommunala och landstingsverksamheter i samverkan) kvar efter införandet av vårdval inom verksamheterna barnmorskemottagning och BVC.

Idag finns alltså ärendet att godkänna utföraren Lugn och Ro för att bedriva barnmorskemottagning och BVC i andra lokaler än Familjens hus i centrala Norrtälje. Den fria etableringsrätten ger dem full rätt att göra det även om behovet kanske egentligen är en fullskalig verksamhet i Hallstavik. Även om detta påverkar underlaget för att driva verksamheterna vid Familjens Hus med hög kvalitet och kontinuitet. Jag ser med stor oro på detta och kommmer på dagens sammanträde att nämna detta, även om jag själv bara är ersättare och inte får delta i beslutet. Detta är ett beslut i helt annan anda en tiohundraandan. Detta är ett beslut som går emot det som vi från alla läger kämpat länge för att få till. Spännande att se vad alla andra minoriteter och styren och opponenter har att säga.

R.I.P Tiohundra

Nu är det snart dags, snart dags att gå till valurnorna och säga sitt om vilka som ska styra kommun och landsting de närmaste fyra åren. Kommunen och landstinget är gemensamma ägare till Tiohundraprojektet och bolaget Tiohundra AB. Det jag kommer att fokusera på i denna blogg är det förstnämnda.

Mycket sägs i en valrörelse och mycket lovas av partierna. Senast idag hörde jag en folkpartist vid valstugan bedyra för en väljare att akutsjukhuset skulle bli kvar och att sjukhuset också skulle komma att innehålla en äldrevårdcentral i framtiden. Enligt Centerpartiet så ska akutsjukhuset räddas och dessutom få bättre, mer närodlad mat serverad. Moderaterna säger lite kort att sjukhuset är viktigt för Stockholms län, det kommer att behövas. Socialdemokraterna är lite mer tydliga i sin annons då de samtidigt som de deklarerar att sjukhuset ska vara kvar som fullvärdigt akutsjukhus också säger nej till Moderaternas utförsäljning av t ex ortopeden. Det är en bit på väg. Inte från något av de borgerliga partierna har vi hört hur en finansiering av en fortsatt drift av ett akutsjukhus i Norrtälje ska se ut, hur ska sjukhuset räddas?

I Vänsterpartiet vill vi vara noga med att påpeka att vi inte bara vill bevara och utveckla akutsjukhuset utan hela Tiohundraprojektet. Tiohundraprojektet är inte bara en samverkansmodell för att ingen ska hamna mellan stolarna, det är också en samverkansmodell för att finansiera bl a ett akutsjukhus, men också vårdservice i alla kommunens delar. Vi vill inte behöva sälja vårdcentralen i Hallstavik, stänga vårdcentralen på Blidö och Edsbro, lägga ned mödravård, BVC, habilitering, mötesplatser inom psykiatrin osv för att kunna finansiera en akutmottagning. Vi vill kunna behålla ett stort utbud av hög kvalitet i kommunens alla delar. 

Därför måste hela Tiohundrakonceptet bevaras och utvecklas. Därför måste vi behålla olika vårdformer vid Norrtälje sjukhus för att kunna upprätthålla kvalitet och stödja rekrytering. Därför måste effektivisering och förbättring inte ske genom konkurrens utan genom en satsning på förebyggande åtgärder som gör att vi håller oss friska längre och att vi kan få hjälp så nära som möjligt om vi skulle bli sjuka och skröpliga. Att inte satsa på hela Tiohundrakonceptet är att äventyra akutsjukhusets framtid.

Nu vill jag att ni tänker efter alla ni som tänker rösta borgerligt, har er centerpartistiska väninna lovat er att de ska rädda sjukhuset? Har din folkpartistiska kollega sagt att han vill permanenta Tiohundraprojektet? Tänk efter en gång till, för dessa partier samarbetar med Moderaterna som inte har det minsta intresse av detta. Moderater i Norrtälje, och framför allt i Stockholms läns landsting, vill inte se några andra modeller än Vårdval Stockholm i Stockholms län. Tycker du att det är bra? Rösta borgerligt och säg R.I.P Tiohundra.

Samma men mycket annorlunda

Idag följde jag med vår
fantastiske partiledare (oavsett var han är bosatt för stunden) på ett Arbetsplatsbesök på Holmen.paper i Hallstavik. Pappersbruket där en.gång min farmors bror.och.hans.barn en gång arbetade, där ca 1000 av Hallstaviks 4500 invånare.hade.anställning 2008 och där.knappa.400 arbetar idag. Men, som de fackliga.representanterna från Pappers avdelning 68, som också bjudit in.Jonas Sjöstedt, förklarade så har.alla.o.bygden någon anknytning till bruket. Och det är kanske därför.som fackförbundet också engagerar.sig.utöver det vanliga för sina medlemmar och för bygden. Till exempel har de tagit initiativ till en.framtidsdag då.de.matchar.arbetslösa med.företagare i.behov av.arbetskraft. De.erbjuder sina medlemmar en.extra tandvårdsförsäkring och.tar hand.om dem en.längre tid efter.att.de.förlorat jobbet. Tillsammans med.bl a. ABF försöker.de hitta sysselsättning och vidareutbildning för uppsagd och varslad personal.

Vid besöket.idag.diskuterades arbetsrätten. Pappers representanter.berättade att de inväntade svar från AD i ett fall där.de.ansåg att arbetsgivaren valt.ut.vilka.som skulle få.sparken bl a utifrån deras fackliga engagemang och deras mod att säga vad de tyckte. Jonas var mycket intresserad av att få veta utfallet av domen i höst och om den kommer att föranleda en omedelbar översyn av LAS. arbetsrätten är, enligt Jonas, den viktigaste frågan efter ett stopp.för vinstuttag i välfärden, som vänsterpartiet kommer att driva i opposition eller i en eventuell majoritet efter valet i september.

Efter samtal med pappers, intervju med Norrtelje tidning och lunch var det dags för samtal med platschefen och rundvandring på bruket. Här märkte jag en tydlig skillnad från när jag för några år sedan besökte bruket tillsammans med dåvarande partiordförande Lars Ohly. Då var platschefen sprallig och glad över besöket även om han gärna ville hugga lite grand vad det gällde kärnkraftsavvecklingen. Jonas hade ju dessutom bra svar på detta; han vill säkra den svenska industrin,  utbyggnad av långsiktigt hållbar energiproduktion ska byggas ut till överkapacitet innan kärnkraftsreaktorer stängs. Den här platschefen verkade närmast rädd. Vi gick en ganska snabb promenad genom.bruket och.han talade mest om vikten av ordning och.reda som alltings lösning, trots att han.själv inte hade skyddsskor på sig. Vi blev tillsagda.att inte fotografera några.detaljer som om vi var inne i en nordkoreansk kärnvapenfabrik. Lite annorlunda från när jag besökte pappersbruk i min förra utbildning då de gärna skröt med varenda liten detalj i sin ytterst miljövänliga process. Jaja, det var de inte så intresserade av här. Vad vi fick förstå så var ledningen.endast plågad.av.att.det.fanns.en.aktiv fackförening. Riktigt trist att höra, särskilt i en bygd som behöver sammanhållning. Jag måste ändå tacka Aleksandar för ett mycket lärorikt besök där vi också fick vetskap om att Hallstaviks samhälle troligtvis står utan fjärrvärme i höst.

Därför behövs tydliga alternativ inom politiken

Folkpartiet har haft landsmöte och tagit en rad beslut inför valrörelsen och de stundande valen under 2014. Ett viktigt ställningstagande har varit att värna den förödande vårdvalsmodellen och se till att sprida den över hela landet, oavsett om den fungerar eller inte. Fokus i Folkpartiets vård- och omsorgspolitik är således inte patienten/brukaren utan möjligheten för vårdföretag att verka och tjäna pengar på våra skattemedel. Skrivelsen som antogs löd enligt följande:

Vårdval och etableringsfrihet ska råda i hela landet för den som lever upp till kvalitetskraven. Vinstdrivande företag ska kunna verka i välfärdssektorn så länge kvalitetskraven uppfylls och ägarna tar ett långsiktigt ägaransvar. Den utförare som hållet otillräcklig kvalitet eller gör sig skyldig till allvarliga brister ska inte ha tillstånd att bedriva verksamhet inom välfärdssektorn. 

Jo, men det vet vi ju alla att Folkpartiet tycker att det är viktigt att företagare får goda villkor att verka, så goda att huvudsyftet  med skattefinansieringen glöms bort. Hur ska den fria etableringsrätten försäkra ett gott utbud av vård och omsorg i glesbygd, avfolkningsorter, områden med hög andel gamla/sjuka/fattiga? Det har inte lyckats hittills och risken är liten att det lyckas mer av att vårdvalsverksamheterna utökas. Vi kan se hur vårdutbudet påverkas av vårdvalet och den fria etableringsrätten inom Stockholms län och inom Norrtälje kommun. Ur Vänsterpartistisk synvinkel är det inte en modell som kommer att tillgodose hälso- och sjukvårdslagens skrivningar om likvärdig vård för alla.

När jag skriver detta sitter många och förfasar sig över hur media rapporterar kring SD och vill med yttersta tydlighet markera att de tar avstånd från SDs rasistiska politik. Det är mycket viktigt att ta avstånd från all främlingsfientlighet tycker jag, det går inte att nog understryka. Idag har jag varit och lämnat kläder och leksaker till flyktingbarn som just kommit till Sverige från ett krigsdrabbat Syrien. Det kändes bra och dåligt. Bra för att de blev så glada och för att det var konkret på ett annat sätt än att SMSa pengar till Filippinerna. Dåligt för att jag inte vill att vår humanism ska bygga på välgörenhet utan på grundläggande strukturer som stödjer alla människors lika värde. Det är viktigt.

Men, det är också viktigt att det finns andra skiljelinjer inom politiken. Varje människas val att utnyttja sin rösträtt kan skapa en förändring av samhället. I Vänsterpartiet accepterar vi inte vinstuttag inom välfärdssektorn. Det är för oss helt främmande att ekonomisk lönsamhet ska vara drivmedlet för var hälso/sjukvårdsservice eller skolor ska etableras/finnas kvar. Avgörande måste vara behovet som finns i området. Detta går enbart att uppnå genom att förtroendevalda anger var en verksamhet bör etableras. Ägarförhållanden är sedan inte alltid avgörande, men inga verksamheter ska etableras av vinstintresse. Människors rätt till likvärdig utbildning, hälso och sjukvård är viktigare än så.

Det finns alltså en avgörande skillnad mellan Folkpartiet och Vänsterpartiet. Det är något som Socialdemokraterna har att ta ställning till då det väljer samarbetspartner, men det är också något som Socialdemokratiska väljare lämnas i ovisshet om. En röst på Vänsterpartiet är en röst mot vinster i välfärden.

Från Svarte Petter till Svälta Räv via en framgångssaga

Det fanns en tid då Norrtälje kommun och Stockholms läns landsting spelade Svarte Petter med de gemensamma medborgarna. Den ena respektive den andra parten tjafsade om vem som hade ansvar för medborgare med kluriga diagnoser. Den ena respektive den andra parten talade olika språk och hade svårt att ta ett gemensamt samlat ansvar för befolkningen. 

Ur en krissituation med rötter i ett nonchalant handhavande med landstingets ekonomi föddes idén om Tiohundra, ett samarbete med gemensamma mål och gemensam kassa, ett arbete där ingen medborgare skulle spelas bort som Svarte Petter, ett arbete där ingen blev förlorare. Tiohundraarbetet startades upp i en blocköverskridande överenskommelse då majoriteten i landstinget var röd och i kommunen blå. Projektet var från början femårigt och följdes av tre vetenskapliga utvärderingar. Samtliga utvärderingar visade på en rad vinster i kvalitet och ekonomi, men också på några saker som fungerat mindre bra, t ex styrning. Landstinget hade vid detta lag bytt majoritet och nu var både landsting och kommun moderatledda. Projektet förlängdes tre år, men samtidigt började nedmonteringen av grundtankarna. Bolaget skiljdes från nämnden och stort arbete lades ned på förvaltningen för att få in fler utförare/vårdbolag. Vartefter man misslyckades med att locka nya vårdföretag till kommunen så ändrades regler och strategier för att få in dem. Nämndens huvuduppgift verkade vara att se till företagarnas bästa inte till brukarna/medborgarnas. Då ungefär hälften av hemtjänst/hemsjukvård var utlagt på privata vårdföretag i det s k kundvalet var det dags för Moderaterna att forcera fram Vårdval Stockholm även i Tiohundraområdet, d v s Norrtälje kommun. Ingen hänsyn togs till att Tiohundraprojektet faktiskt fortfarande fortgick utan det påtalades att det måste se likadant ut i HELA Stockholms län. Trots att vårdvalet på alla sätt och vis går helt stick i stäv med den kvalitet och trygghet samverkanslösningarna i Tiohundra skulle kunna ge.

Tiohundraprojektet fick sitt startgodkännande tillsammans med ett stort sparbeting och otillräcklig finansiering från båda huvudmännen har sedan följt verksamheterna. Nu verkar den moderatledda majoriteten i landsting och kommun arbeta efter planen att helt förinta det gemensamt ägda vårdbolaget Tiohundra genom att inte ge dem förutsättningar att verka och utföra en högkvalitativ vård  och omsorg. Man beordrar dem att sälja vårdcentralen i Hallstavik samtidigt som man förväntar sig att man ska driva MVC vidare. Ett samverkansbolag utan möjligheter till samverkan. I Rimbo elimineras möjligheterna att fortsätta arbeta i det relativt nyöppnade Familjens Hus då de enstaka verksamheterna utsätts för vårdval. Varje månad nekas ett antal äldre människor plats i särskilt boende för att de är för pigga, hemtjänsten får ingen uppräkning av sina ersättningar trots att deras arbetsbelastning ökar. I DN deklareras att Norrtälje är en av de kommuner som lägger minst pengar på äldreomsorg och detta förklarar Folkpartisten Hans Andersson med att Tiohundramodellen är en modell som ska vara billigare eftersom den innehåller samverkan. 

Idag läser vi på Norrtelje tidnings sida att Tiohundra AB varslar minst 22 personer inom vård och omsorgsboende. Bolaget kommer också att tvinga sina anställda att arbeta mer för samma lön (öka nattarbetsmåttet). Ytterligare krav på effektiviseringar och översyn av administration tillkommer och ändå tror bolaget sig inte kunna hämta in de 25 mkr som man beräknas gå back i år. Vad detta kommer att leda till? Antagligen en flykt av anställda från Tiohundra AB, bättre förutsättningar för rekrytering hos de privata och på sikt också sämre kvalitet inom Tiohundra ABs verksamhet. Svarte Petterspelet har övergått till Svälta Räv och till sist har Alliansen nått sitt mål; att släppa vår gemensamma välfärd i privata händer, händer som de själva inte har tillräckliga kunskaper för att kunna kvalitetssäkra.

I Vänsterpartiet tycker vi att det är dags att Tiohundraprojektet nu får permanent form och att dess direktiv ska skydda verksamheten mot Vårdval Stockholm, fri konkurrens och fri etablering av vårdföretag. Verksamheten måste en gång för alla få tillräckliga resurser för att driva en utvecklande och kvalitativ vård och omsorg i forskningens framkant. Låt oss bygga vidare på framgångsfaktorerna, låt Norrtälje kommun bli en kommun där ingen, ung eller gammal faller mellan stolarna.

I vår budgettext för 2014 framhåller vi att alla äldre människor över 80 år som så önskar ska erbjudas plats i särskilt boende utan prövning. Vi vill se hur verklig valfrihet inom hemtjänsten, i form av att den äldre kan välja vad den vill ha hjälp med, skulle kunna se ut. Vi vill också se satsningar på förebyggande arbete, i skolan, på MVC, BVC och i Familjens hus samt på alla vårdcentraler och andra vård och omsorgsinrättningar. Vi vill att resurser till förebyggande arbete tas från pengar som idag slukas av privatiseringsexperimentet Vårdval Stockholm.

Ny typ av samråd

Idag hade den borgerliga majoriteten i Norrtälje kommun kallat samtliga gruppledare till samrådsmöte kring vårdochomsorgsprojektet Tiohundras framtid. Tja, ja, jag hade lovat jobba extra på eftermiddagen, men det fixade jag genast bort så att jag kunde delta i detta mycket viktiga möte. Tiohundra är ett unikt samarbete mellan Stockholms läns landsting och Norrtälje kommun, där beställningar av all vård och omsorg samordnas och pengapåsarna slås ihop för att sätta medborgaren i centrum. Projektet startade 2006 och är förlängt en gång. Samtliga tre vetenskapliga utvärderingar visar på framgångar på såväl hälso- som det ekonomiska planet. Projektet är nyskapande och unikt i sitt slag i världen. Nu handlar det om framtiden, den borgerliga Alliansen hade lagt ett dåligt förslag om ännu en förlängning av projektet i stället för en permanentning, upplyftning, stolthet och flera efterföljande exempel i länet och landet. Nu har vi chansen att göra Tiohundrasamarbetet till en framgångsfaktor för Norrtälje kommun, att göra tryggheten, omsorgen och de effektiva lösningarna till en anledning att flytta hit. Nu har vi chansen!

 

Efter ungefär en minut så har kommunalrådet (M) klargjort att oppositionens återremiss av ärendet i kommunfullmäktige i juni inte haft någon som helst påverkan på de moderata (och kristdemokratiska) politikerna i landstingshuset. Det blir ingen permanentning av projektet. Istället ska vi, likt alla andra kommuner i länet, lägga oss platta för Vårdval Stockholm, ett vårdval så illa anpassat för kommunens landsbygd och glesbygd som kan tänkas. Ett efterfrågestyrt sjukvårdssystem som inte tar hänsyn till de tysta patienterna/brukarna/kunderna/resenärernas behov. Illa anpassat till en kommun med många äldre, låg utbildningsnivå och låg inkomstnivå.

 

Varför har vi samråd? För att Allianspartierna i kommunen tyckte att det var taskigt av dito landstingspolitiker att bara kalla majoritetspolitikerna till överläggningar och att de åtminstone kunde delge oss vilket beslut de kommit fram till innan det lades på fullmäktiges bord. På vilket sätt kunde vi i oppositionen påverka eller bidra till Tiohundras framtid? Inget sätt alls, det var ett informationsmöte. Vi kunde fråga varför de lagt sig platt, varför de var så mesiga, varför, varför, varför, men de bara vidhöll att det var en kompromiss och "it takes two to tango".  Dessutom, intygade kommunalrådet, är det viktigt att hålla sig väl med "de stora".

 

Ok, jag skippade tre timmars arbete. Det skulle vara en juste gest, men egentligen kunde väl kommunalrådet skickat ett SMS om det nu bara handlade om att vi skulle få veta detta innan det kom på fullmäktigebordet?

Tiohundra - Ett livsprojekt?

Förr kunde en gå hur länge som helst på olika vikariat hos samma arbetsgivare, t ex Norrtälje kommun. Efter att jag avslutat min ungdomslagstjänst, som det hette på den tiden, vid fyllda 20 år, fortsatte jag att arbeta som vikarie inom barnomsorgen. Det var 1987. Jag fortsatte på olika vikariat till 1993, sen ledsnade jag på att aldrig bli aktuell för en fast anställning. Jag skulle börja plugga, utbilda mig till lärare, men kom på villovägar och blev biolog. Inte blev utsikterna bättre för att hitta en fast anställning efter utbildningen, men reglerna för vikarier har förbättrats. Idag får en inte vikariera hur länge som helst, efter en viss tid blir arbetsgivaren tvungen att erbjuda en tillsvidareanställning. Visserligen har den regeln lett till att en del arbetsgivare bara tar in en vikarie den tid de kan göra det och sedan låter bli att ringa till den personen och tar in en annan för att slippa anställa någon, men det är ändå ett steg mot något som skulle kunna bli bättre. Om personen inte uttryckligen vill så, så ska det inte vara möjligt för arbetsgivaren att ha hen kvar i osäker anställning hur länge som helst.

Det finns andra saker som också borde regleras. Hur länge kan egentligen ett projekt förlängas? En verksamhet kan väl inte vara ett projekt för alltid? På ett sätt är jag glad att Tiohundraprojektet föreslås förlängas, nu finns möjligheten att avgörandet om hur vård och omsorg i Norrtälje ska organiseras kommer att tas av en klokare majoritet under nästa mandatperiod. Ungefär som när en begär återremiss på ett ärende i fullmäktige så tycker jag att en förlängning av ett färdigutvärderat projekt borde motiveras på något sätt. Varför är projektet inte redo att permanentas? Det som är positivt med att vård och omsorg i Norrtälje kommun fortsätter att drivas i projektform är att det finns möjligheter att testa fler olika lösningar inom projektet. Det som är negativt är att det fortfarande kommer att råda en osäkerhet för de anställda, speciellt på förvaltningsnivå och att det kommer att vara fortsatt svårt att göra rekryteringar.

Samtidigt hoppas jag att ytterligare tre år ska ge oss chansen att visa att "den samlade pengapotten", "de gemensamma beställningarna" och "samarbete utan stuprör" är suveränt vad det gäller att skapa kvalitet och trygghet för invånarna och att det också är kostnadseffektivt. Vårdval Stockholm kommer att samexistera med Tiohundra, men förhoppningsvis kommer det bara att leda till att fördelarna med det senare och nackdelarna med en likriktad, stel vårdapparat kommer att framträda tydligare inför nästa gång det är dags för beslut. Jag hoppas få mandat att fortsätta värna vår unika vård och omsorgsstruktur i Norrtälje kommun tills den är permanentad och säker. Kanske blir det ett livsprojekt.

Ett propagandainlägg eller en fråga - hm, frågan kvarstår

Min tanke var att ställa en fråga till finanslandstingsrådet torbjörn rosdahl med anledning av det sent inställda styrgruppsmötet om tiohundras framtid. Fick dock ett förvirringsanfall i talarstolen och märkte att 3x1 minut är löjligt lite tid att brodera ut sina tankar på. Hur som helst låter jag det tänkta innehållet i frågedebatten samt mina funderingar i övrigt få plats i denna blogg.

Frågan löd: ställdes mötet angående tiohundras framtid den 19 mars in p g à att ni i alliansen inte är överens om tiohundras framtid?

Det kändes som en relevant fråga då folkpartiet på förra styrgruppsmötet delade ut ett helt eget förslag på bordet. Ett förslag som jag förstått stöds av miljöpartiet i Norrtälje, men vilka fler.

Det är viktigt att vi når ett brett samförstånd i frågan om tiohundras framtid och på så vis är det väl bra att inget hastas fram. Det var dock mycket svårt att hitta en tid och plats för det möte som nu blev inställt då de flesta kunde komma. Det innebär att det finns en överhängande risk att många inte kan delta när förslaget väl presenteras. Inga handlingar är utskickade och många blir oroliga över vilka diskussioner som pågår och var de pågår. Besluten om tiohundras framtid kommer ju fortfarande att tas i juni och då vill vi alla ha hunnit tänkt till och tagit ställning. Varför jag lyfter den här frågan i fullmäktige är för att det är ett världsunikt projekt som finns inom Stockholms läns landstings verksamhetsområde.

Medan experimentet vårdval får blandade betyg och innehåller vinnare och förlorare så har många win/winkoncept med vetenskaplig evidens skapats inom samverkansprojektet tiohundra. Tiohundra   visar att lokalt anpassade lösningar kan bidra till likvärdig vård för alla till skillnad mot en likriktad vårdvalsreform där allt ska se likadant ut över hela länet.


Jag är ganska van vid att människor skruvar på sig och suckar när jag tar ordet för att de vet att nu kommer hon som ska prata om Norrtälje igen. Ja, jag önskar att bodde på Södermalm och ändå stod här och lyfte den här frågan, men förmodligen hade jag då inte fått förmånen att på samma ingående sätt få inblick i detta projekt. 

Vi kan alla här ta åt oss äran för att landstinget varit med och gjort det här projektet möjligt. Vi har också alla ett ansvar för att de framgångar som nåtts inom ramen för projektet inte går om intet. Ett av de största hoten mot de evidensbaserade framgångar som nåtts är enligt mig vårdvalet och den likriktning av vården som sker inom landstinget. Länet och förutsättningarna för de som lever här ser väldigt olika ut, då måste även lösningarna kunna göra det. Min uppmaning till er som är förtroendevalda här i fullmäktige är; sätt er in i vad Tiohundra är och vad det inneburit för människor i norra länsdelarna. Läs gärna populärupplagan av den vetenskapliga utvärderingen och luta er på den när ni fattar beslutet. Trender och ideologier står sällan på vetenskaplig grund.

En lättare framtid

Idag ligger slutrapporten av överviktsprojektet En lättare framtid som bedriviTs inom Tiohundra på landstingsfullmäktiges bord. Jag hade förberett ett inlägg, men var lite ouppmärksam då dagordningen kastades om och ärendet snabbt lades till handlingarna utan debatt. Sånt händer under långa sammanträden då man ju knappast kan vara på topp hela tiden. Därför väljer jag nu att istället blogga ned mitt inlägg här. Som en början på ett fortsatt arbete med frågan. För mig och oss i vänsterpartiet så ser vi inte detta som en slutrapport utan som ett första steg på ett större strategiskt förebyggande hälsoarbete.

Det går lätt att konstatera att projektet En lättare framtid hade mycket stora ambitioner att ta ett helhetsgrepp över barns hälsa och se till alla möjliga aspekter som kan påverka barnens risk att bli överviktiga. Jag tycker att man hade en god bild över hur många faktorer det är som faktiskt påverkar barns välmående, men tyvärr ledde detta också till att det inte fanns resurser att genomföra allt som laddades i handlingsplanen.

En hel del goda erfarenheter gjordes dock inom ramen för projektet, t ex idrottsfritids, familjeviktskolan, gravidsim och fysisk aktivitet på recept. Slutrapporten lyfter också revideringen av kommunens kostpolicy som ett framsteg. Tyvärr hävdes ju den kostpolicyn tillsammans med kommunens samtliga andra policies vid mandatperiodens början 2011. Och än ser vi ingen ny kostpolicy.

Flera delmål som inte uppnåtts vid projekttidens slut bygger på en gällande kostpolicy, bl à
"alla måltider som serveras i barnomsorg och skola ska vara hälsosamma, i enlighet med den kommunala kostpolicyn"
"att det endast finnstillgång till hälsosamma produkter i barnomsorg och skolor"
"att det erbjuds hälsosamma alternativ i alla övriga kommunala och landstingsägda lokaler"
"alla barn och ungdomar ska äta minst en frukt per dag"
"att 90% av alla barn och ungdomar äter frukost varje dAg"

Slutrapporten konstaterar att inget övrigt arbete än revideringen av kostpolicyn gjorts gentemot barnomsorg och skola inom området kost.

Det finns m à o mycket kvar att göra. Rapporten avslutas med att konstatera att det är lönsamt att investera i åtgärder mot fetma. Systematiska investeringar i förebyggande folkhälsoarbete kan spara mycket pengar och ge många människor friskare liv. Personer med BMI över 30 står för åtta procent av sjukvårdens kostnader.

Projektet En lättare framtid gapade stort, men inte över någonting oviktigt. Det finns all anledning att med de erfarenheter som nu gjorts och de kontakter som knutits, fortsätta arbeta för en lättare framtid i Norrtälje. Vi har verktygen, vi har kunskap. Frågan är om viljan finns hos den moderatstyrda ledningen. Antagligen tycker de att det är att det är att peta i detaljer, att det är upp till var och en att välja om den vill vara fet. Tråkigt bara att det är flest människor i redan utsatta situationer som väljer att låta sina barn bli feta och bara upplysta moderater som Katrin zytomierska som medvetet slåss för sin sons rätt att slippa detsamma.

inlägg i debatten - landstingsbudget

Det här är inte exakt vad jag sa i budgetdebatten i Stockholms läns landsting, det är utgångstexten som kortades och lades till och förändrades, men andemeningen är densamma:

Tiohundra bildades som ett unikt samarbetsprojekt mellan kommun och landsting för att sätta patienten i fokus, undvika att någon hamnade mellan ansvarsstolarna och öppna upp ”EN väg in” till vård och omsorg i Norrtälje kommun.

Människor från hela landet och även från andra länder besöker Norrtälje för att få veta mer om projektet, men i landstingsfullmäktige är det ännu efter fem år ganska okänt vad som egentligen händer i länets norra delar.

Tiohundraprojektet var inte bara ett sätt att rädda Norrtälje sjukhus status som akutsjukhus, det handlade också om att flytta besluten närmare medborgarna, att komma bort från irritationen över att ”beslut tas i stockholm där de inte har en aaaaaaning om hur det är här ute”.

Driftsformen i Tiohundra skulle i sig också vara ny. För detta bildades det gemensamt ägda bolaget Tiohundra AB, som nu skulle sköta såväl de verksamheter som tidigare skötts av kommunen som de som skötts av landstinget. Effektiviseringar som tidigare varit omöjliga skulle bli möjliga. Helheten runt individen skulle vara huvudfokus, patienten i centrum. Samtidigt skulle detta på sikt innebära besparingar i tid, pengar, administration och lidande.

I förra budgetdebatten gav Tiohundranämndens nytillträdda vice ordförande Sofia Paulsson (M) sin tolkning av de medborgardialoger som genomförts i Norrtälje. Hennes tolkning var att Norrtäljeborna var i ett skriande behov av fler privata alternativ och hon såg verkligen fram emot att ta tag i detta. Helt i linje med Allianspartiets budget som ju säger att vi ska vara lyhörda för människors önskemål. Frågan är bara om Sofia hörde rätt…

Under hösten försökte den borgerliga majoriteten i Tiohundranämnden lansera ett Vårdval Tiohundra, ett vårdval med specifika skrivningar anpassade till Norrtäljes geografi, sociokulturella prägel samt åldersstruktur. Detta Vårdval Tiohundra, som bl a begränsade den fria etableringsrätten, stoppades av Moderaterna i SLL och nu har Norrtälje sedan årsskiftet i stället samma Vårdval som i övriga Stockholms län.

Inga nya VC har öppnat sen årsskiftet i Norrtälje. Det känns ungefär som när Alliansen införde kundval inom hemtjänst/hemsjukvård. Man ville så gärna ha privat mångfald, men endast ett litet företag ville bedriva verksamhet inom ett av kommunens fyra områden. Det egna vårdbolaget sade upp avtalen i landsbygdsdelarna av kommunen. Ersättningen var helt enkelt för låg men i stället för att ta till sig kritiken fortsätter Moderaterna att tvinga igenom de ideologiska privatiseringarna genom att upphandla och indirekt skänka stora kundstockar till storföretag som Attendo Care och Äldreliv.

Nu säljer man vårdcentralerna i de norra delarna av kommunen för att de inte kan rekrytera läkare. Men om det nu är som B. Rydberg sa här igår att läkare gärna etablerar sig i utsatta områden, varför låter man då inte vårdvalet ha sin gång?

Allianspartierna har i Tiohundranämnden tagit en konkurrensutsättningsplan och nu finns förslag på att sälja all äldreomsorg i Rimbo och Hallstavik och stora delar av Norrtälje. Utan konsekvensanalyser eller tanke på grundidén med Tiohundra som ett sammanhållningsprojekt, inte ett splittringsprojekt ser man privatiseringar som allena saliggörande. Utan intresse av att följa projektet och se om det här var en lämplig driftsform, något som gagnade patienten/brukaren/medborgaren kör Moderaterna i stället samma recept som i övriga Stockholm.

Vi i Vänsterpartiet blir ibland beskyllda för att vara emot allt som är privat. Det händer också att man kallar oss extremister. Men enligt mig är det mest extremistiska beteendet när man så till varje pris vill privatisera att man är villig att köra över politiska överenskommelser, medborgare, verksamheter oavsett om de fungerar bra eller dåligt. Hemtjänsten/hemsjukvården i Norrtälje hade innan kundvalet mycket höga betyg i brukarundersökningar.

Om jag ska sia in i den mörka moderata framtiden så kommer om några år all vård och omsorg, som inte är alltför kostnadskrävande, i Norrtälje kommun att vara privat och beställningarna av vård kommer att ske centralt från Stockholm. Allt som var syftet med Tiohundraprojektet kommer att vara sönderslaget och därför kommer inte heller en utvärdering att kunna ge en rättvis bild av om det unika samarbetet var bra eller dåligt. Min vädjan går till släptågspartierna; sätt stopp för Moderaternas slakt av Tiohundra nu. Innan det är för sent. Inse i stället de unika möjligheterna och låt projektet utvecklas i linje med grundidén.