Lägger in en högre växel

Idag kom äntligen artikeln om valstugans placering i bladet. Och reaktionerna lät inte vänta på sig. Redan på morgonen ringde det från Folkpartiets valstuga med förslag om hur vi skulle kunna få vår stuga flyttad till de andra. Redan innan jag lämnade hemmet strax före elva var det klart med tillstånd. Nu gällde det bara att hitta en kranbil.

Gick förbi valstugan med en termos hett vatten och blev kvar där en stund, matade Skruttet och pratade med gäster som mest kom in i stugan för att det började hagla utanför. TVRoslagen kom förbi och gjorde en intervju om skolan. Samtidigt hördes sirenerna i bakgrunden. Sen fortsatte jag till båten och lunch och presentation av Kommunala handlingsprogrammet för Rotarys torsdagsklubb. Det var svalare den här gången än måndagsklubbens träff i juli. Skruttet blev uttråkad och trött och det blev lite styrigt att hålla föredraget, men jag tycker ändå att det gick ganska bra. Hon somnade som en stock innan jag hann över gatan på väg därifrån. Fastnade vid stugan igen där ett gäng elever med en engagerad lärare (som var kusin med Fransisco Contreras) ställde frågor.

Efter det tog jag en sväng förbi Stora torget och kollade in en bra plats för vår stuga. Gick hem och värmde oss en stund innan det var dags att öppna stugan igen. Nu kom leverans av material, kepsar, frisbeer och kondomer. Sånt som tydligen måste finnas i valstugor för att de ska bli attraktiva. Tablettaskar med halstabletter i? Tja, jag har ju ont i halsen så det var väl gott. Det var inget vidare värst drag och ganska kallt. Halv sex stängde vi och rusade hem för att hinna äta lite rester och byta blöja. Hehe. Jo. Total nedbajsning, bajs överallt, försöka få ordning på det mesta så att det inte skulle sprida sig och sen blev det galopp till debatten om hållbar samhällsutveckling på Folkets hus.

Lite tjööötigt med debatter där alla verkar hålla med varandra, men jag noterar ändå att Göran Pettersson (M) tror att människor hellre bor granne med ett kärnkraftverk än en våtkompost. Han varnar också för att förespråkare för närproducerad mat kan vara dolda protektionister. Men okej. Det var väl det som stack ut. Åke Malmström (Kd) ser spårbunden trafik i kommunen i så långt framtidsperspektiv att han själv aldrig kommer att få åka med. Annars var det kul att spårbilar faktiskt diskuterades en del. Själv kom jag på mig själv med att inte prata så mycket miljö utan mer välfärd och sociala skyddsnät. Så kan det vara. Ibland. Imorgon och på lördag blir det miljö för hela (nästan) slanten.

Och så får vi väl se om det blir någon flytt.

Åh, jag ser ingenting!

Ännu en jobbardag, bitarna faller på plats. Vägen hem däremot blev en mardröm. Det började redan efter ett par kilometer då jag upptäcker att spolarvätskan är slut och att jag inte ser någonting. Absolut ingenting. Stannade och torkade av rutan. Puh. Hann iväg några kilometer och allt blev bara en dimma igen. Man kan ju liksom inte bara bromsa in och stanna mitt på stora landsvägen. Och jag såg ingenting, ingenting.

Lyckades med någon slags ledsyn i sakta mak ta mig till Arninge centrum, redan nu redo att bryta ihop och bara gråta, aldrig mer köra bil. Där fanns ingen bemannad mack. Bara en massa bilar som svängde och kom från alla håll. Satt och flämtade i bilen ett tag inne på självbetjäningsmacken utan vatten, trasor och verkligen utan spolarvätska. Torkade rutan igen och chansade på att klara mig till Roslagsstoppet (trots att jag visste att den värsta mörkaste biten är mellan Gillinge och Stoppet).

Insåg redan vid Gillinge att detta inte skulle fungera, men med hjälp av sidoräcken och reflexstolpar kunde jag ta mig till Brottby. Alltså, det fanns ju ingen spolarvätska till lysena heller och dem hade jag inte torkat av, så jag trodde att lamporna pajat. Såg ingenting.

I Brottby ser jag att resan redan tagit en timma, det är nu jag ska hämta barnen på dagis och fritids. Antagligen är de sist kvar. Det blir övertid för de som arbetar där idag. Hittar efter en stund en mack med kiosk. Köper en dunk färdigblandad spolarvätska av en glad invandrare. Fyller på, torkar rutan, torkar lamporna, ringer för att fråga om mormor kan hjälpa till och hämta barn, men hon har inte kommit från jobbet än. Gasar ut på vägen och ringer fritids och dagis.

Ingen överväldigande glädje hos personalen när man 45 minuter för sent dyker upp för att hämta sitt barn som är ensamt kvar på dagis. Men jag tänkte på vägen dit att jag struntar blankt i om de så skäller ut mig för jag var så lycklig att jag överhuvudtaget tagit mig hem. Det kändes som om jag övervunnit döden denna dag.

Barnen och jag köpte pizza och åkte hem och delade på dem framför Bolibompa. Sen badade barnen med nya badkritorna (t o m Liten gick i fast hon först ville slänga kritorna för att slippa bada), vi tvättade hår och Storasyster sover nu med plastspolar för att få lockigt hår till nyår. Liten hade också spolar i, men tog ur dem för att sova med dem i famnen istället.

Jag tänkte, det är typ fredag idag, så jag kanske skulle se en DVD Morden i Midsomer som jag fick av en kompis för rätt länge sedan. Det verkar soft. Men det gick inte. Filmen lät som en Formel1bana när man stoppade den i DVDspelaren och både ljud och bild hoppade framåt i takt med bilarnas surr. Gav upp efter 5 försök och hamnade här.