Blåklintens lokaler kvar tjugo år till?

Idag debatterades en fråga som jag trodde att jag hade grepp om i Norrtälje kommunfullmäktige, nämligen frågan om förskolan Blåklintens lokaler. De nuvarande lokalerna har vid flera tillfällen under de ca tjugo åren förskolan funnits blivit utdömda av olika anledningar. Den dåliga miljön ger antagligen inte barnen några bestående men, men personalen som har arbetat där under en längre tid påverkas säkert av luften som inte är optimal nu, trots "nya" fläktar, men som tidigare varit ännu sämre p g a bl a fukt och ämnen i bottenplattan som frigjorts av fukten.

Hur som helst höll tydligen den borgerliga majoriteten en gång med om att miljön var undermålig och att det blev för dyrt att åtgärda, dåligt att hyra lokaler för kärnverksamhet osv. Beslut om en ny förskola togs äntligen. Jag har ju vid flera tillfällen berättat på den här bloggen om hur sedan personal och tjänstemän engagerades i att ta fram ett förslag till ny förskola. Det var ganska svårt att hitta en plats i området som accepterades av kringboende osv, flera platser var föreslagna innan förskolan hamnade vid lekplatsen som kallas "fortet" i folkmun.

Förslaget blev inte helt optimalt, till att börja med var det redan innan det byggdes, för litet. Det låg i skuggsluttning och skulle bli i två plan. Men man hade gjort så gott man kunnat efter förutsättningarna och det var en vacker förskola.

Själv har jag följt projektet som ledamot i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen, men också som förälder och representant i enhetsrådet. Jag tycker jag borde vara insatt.

Idag när socialdemokraternas Elisabeth Björk ställer frågan om förskolan i Vigelsjö till kommunstyrelsens ordförande Kjell Jansson på fullmäktige svarar han att lokalerna inte alls är så undermåliga. Han dementerar också bestämt mitt inlägg om att förskolan ska rivas i sommar, vilket jag var tämligen säker på att vi fattat beslut om. "Förskolan kommer inte att rivas förrän ersättningslokaler finns", sa han. Med det och tillägget att lokalerna är mycket bättre än vad som sägs så kanske vi kan få se förskolan stå kvar i tjugo år till, med utlokalisering av barnen från och till p g a dålig luft.

Kjell Jansson svarar också att kommunen idag uppfyller barnomsorgsgarantin, vilket jag tycker blir lite otillfredsställande när jag hör att en person som bor i Norrtälje, arbetar i Norrtälje, vill börja arbeta i april och får plats för sina barn i barnomsorgen i Svanberga. Icke tillfredsställande. Och där kan jag fortsätta. Men jag slutar. För idag.

Veckans demokratidiskussion och lite järnvägar

I måndags hölls det första kommunfullmäktige efter ett långt sommaruppehåll. Många punkter på dagordningen fick utgår för att flera ledamöter var frånvarande. En fråga som däremot togs upp till behandling var Sverigedemokraternas motion om insyn i nämndernas arbeter för partier som är representerade i fullmäktige, men inte har mandat i nämnderna. En motion som också stöddes av Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

För er som inte är så insatta i hur lokaldemokratin fungerar så kan jag berätta att partierna får mandat i fullmäktige räknat efter antalet röster i de olika valdistrikten. Sen ger ett visst antal mandat i fullmäktige rätt till en viss representation i nämnderna. Partier kan också samverka för att få platser i nämnder. Som det ser ut idag måste ett parti ha 5 mandat i fullmäktige för att kunna ta plats i nämnder av egen kraft. Idag ligger 2 av fullmäktiges partier på exakt 5 mandat och 3 av dem har färre. Det är alltså minst 5 partier som utan samarbete riskerar att stå utanför nämndarbetet efter nästa val. Det är nog bara 2 partier som kan känna sig riktigt säkra på att få vara med och det är också de som ivrigast försvarar det nuvarande systemet (där de mäktigaste partierna också kan besluta om att ett visst mindre parti kan få en observatörsplats i en nämnd, men inte av självklarhet utan av nåd).

Varför är det då så viktigt för de små partierna att få insyn (ej beslutsrätt) i nämnderna? Jo, i nämnderna diskuteras alla frågor som senare kommer upp i fullmäktige för beslut. I nämnderna får vi politiker tillgång till tjänstemän och såväl skriftlig som muntlig information. Vi kan ställa frågor och i god tid bilda oss en uppfattning om frågor och alternativ innan de lyfts till beslut i fullmäktige. Ett parti som har nämndrepresentation har bra mycket bättre förutsättningar att också ha kunniga och väl pålästa representanter i fullmäktige, vilket ger en mer saklig, konkret och givande debatt kring de beslut som fattas.

Centerpartiet skyller på kostnader och menar att det tagits en arbetsordning efter valet som ingen ifrågasatte (men hallå, nu gör nån det!), Moderaterna menade på att det finns en norm för hur nämndarbetet i den här kommunen går till och den bör man hålla sig till. Vilka superbra argument.

Med ett par normkritiska glasögon kan jag krasst konstatera att de flesta engagerade politiker i den här kommunen är av samma ålder, samma klass och samma hudfärg. Visst finns det en norm, men vad är det som säger att vi inte alla skulle ha att tjäna på att utmana den lite? Brukar vi inte säga att vi eftersträvar en mer representativ sammansättning förtroendevalda? Och ett sätt att försöka åstadkomma detta skulle ju kunna vara att rucka på normerna och prova nya grepp.

En bra mycket sämre motion av Sverigedemokraterna lockade också en del ledamöter till debatt. SD ville resa en staty av Gustav den andre Adolf i stan. Motionen hade först besvarats med bifall av den borgerliga majoriteten, men sedan hade de ändrat sig och ville inte peta (mera) i den befintliga utsmyckningen av Gustav Adolfs park.

Mats Wedberg (Mp) läste ett brev som mördarkonungen hade författat omkring tiden då han skulle ha grundat Norrtälje. Av brevet framgick att hans framgång var stor och att han och hans soldater dödat många utan problem eftersom det mest var försvarslösa kvinnor och barn. Kändes ganska självklart att man inte vill ha en byst av en sådan person mitt i stan tycker jag.

Till viss del diskuterades också vem som i stället skulle kunna få ett monument till sitt minne i staden, någon som betytt mycket. Själv tänker jag på järnvägen som betydde så mycket för utvecklingen av Norrtälje stad i början av förra seklet. Järnvägen invigdes redan i slutet av 1800-talet av Oscar den andre, men det är inte honom jag vill ha en byst av. Jag förundras mer över hur vi totalt verkar vilja glömma en så viktig epok för staden. Rälsen rycktes upp i samma sekund beslut fanns om att ersätta loken med bussar. Stationshuset fick ge vika för grävskoporna och lämna plats för det gula tegelpalatset med Biblioteket och Ica Kryddan i. Nyligen omintetgjordes bangårdsparken och gav plats för bostäder och nu rivs de gamla järnvägskvarteret Balder för att ersättas med moderna bostadshus. Det var inte gyttjan som främst gjorde Norrtälje till en populär badort utan järnvägen som tog hit människorna från Stockholm.

I dagens Norrtelje tidning presenteras en enkät som föreningen Tåg till Rimbo gjort. Den visar att alla partier i Norrtälje är positivt inställda till en återuppbyggnad av järnvägen till Rimbo. Det tar tid, men jag tror vi kommer att återupptäcka järnvägens fördelar gentemot motorvägens bullerbilar och våningsbussar. Och nu när kommunledningen känner oro för att kommunen inte växer så att det knakar så kanske man borde minnas hur det har fungerat förr.

Det bidde ingen tumme,,,

Det fanns en saga när jag var liten som handlade om en person som beställt något från en skräddare och varje gång personen kom dit för att hämta sitt plagg så visade det sig att det inte blivit som det var tänkt utan mycket mindre. Till sist blev det inte ens en tumme...

När föräldrar, personal och barn på förskolan Blåklinten för några år sedan fick fastställt att deras nuvarande lokaler inte var värda att rusta upp eftersom de dragits med luftproblem, fuktproblem mm ända sen bygget för tjugotalet år sedan, så lovades de en ny byggnad, en ny förskola som skulle ersätta de gamla lokalerna. Sedan dess har man jobbat mot det som ett mål.

Lokalisering söktes. Ett tag var det tänkt att den skulle ligga i Trädgårdsstaden och byggas i färdiga moduler på en liten tomt. Sen var det viktigt att förskolan skulle ligga just i Vigelsjö, där ju många av barnen bor. I Trädgårdsstaden kanske det kommer att behövas en ytterligare förskola då familjer börjar att flytta in där.

Efter lite jämkande och klämmande, trängande och lirkande med grannar som för allt i världen inte ville bo bredvid en förskola som kom förslaget att lägga byggnaden upp mot berget i en norrsluttning. Kanske inte optimalt med tanke på att det skulle bli en liten skuggig gård och trappor, men ändå med närhet till naturen och lekytor i direkt anslutning utanför. Uppe på berget skulle det t o m finnas en eldstad och ett vindskydd att utnyttja. Föräldrar och personal förlikade sig med tanken och gladdes åt den nya förskolan.

Visst kändes det lite konstigt att det bara skulle byggas fyra avdelningar då den nuvarande förskolan innehåller sex avdelningar, men arkitekten förklarade på något övertygande sätt på föräldrarmötet att ytorna var flexibla och att de stora trappuppgångarna (?) lämpade sig väl för samlingar av olika slag. Men det som kändes viktigast var att förskolan blev utrustad med ett riktigt kök. Det sades om och om igen, på föräldrarmöten och enhetsråd. Arkitekten kunde inte svara mer än att det fanns ett kök inritat, utrymmet var tillräckligt stort för att inrymma ett tillagningskök, men han kunde inte säga hur det skulle bli. Det kunde ingen.

Och det är där man alltid måste bli misstänksam. När ingen svarar. När man blir bemött med att det beslutet ska tas senare eller att det går inte att säga i dagsläget. Då vet man att man ska bli misstänksam.

Mycket riktigt fanns inget tillagningskök på förskolan i Vigelsjö med när ärendet lyftes på kommunstyrelsen den 2 maj. Borgarna gjorde allt för att förklara att personalen inte ville ha ett tillagningskök, att de inte ville ha ett tillagningskök, att egentligen ingen ville det, i alla fall inte här, inte på den här förskolan osv. Det har jag ju bloggat om tidigare. Det var ju då det kom fram att högst ansvarig politiker för kommunens mjuka frågor "aldrig varit på nåt dagis" och det var ju då den borgerliga majoriteten myntade begreppet "trolldegskök".

Det blir kort tid att mobilisera. På enhetsrådet den 12 maj visste personalen inte ens om att majoriteten planerade att snuva dem på köket. Den 16 maj skulle beslutet tas. Oåterkalleligt. Samtidigt var det viktigt att beslutet fattades eftersom de gamla lokalerna ska rivas (beslut finns) och nya uppföras. Hyreskontraktet går ut helt enkelt och nästa sommar måste nya lokaler stå färdiga. Därför var det viktigt att ett beslut nu äntligen skulle tas.

Så döm om allas vår förvåning när kommunstyrelsens ordförande Kjell Jansson (M) går upp i talarstolen och drar ur ärendet med motiveringen att det här inte är ett bra läge, att det inte är en bra byggnad, det är en dyr byggnad i dåligt läge. Ärendet måste återremitteras och tas tillbaka till ruta ett.

Visst gick det rykten för någon månad sedan att det inte skulle bli nån ny förskola i Vigelsjö, visst gick det rykten att det istället skulle bli baracker vid Lommarskolan. Nu verkar ju de ryktena inte alls osannolika längre. Hade man varit lite mer förberedd igår på kommunfullmäktige hade man ju kunnat lägga ett yttrande med innehållet att det nu är bråttom, men också viktigt att det blir en bra lösning för barn, föräldrar och personal i Vigelsjö.

I det här läget finns det personal och föräldrar som undrar om det inte hade varit bättre att få vara kvar i de gamla lokalerna, att få det upprustat. Om inte beslut redan var fattat så skulle ju personal eller föräldrar kunna knoppa av och bilda egen verksamhet. Det är ju ändå målet för den borgerliga majoriteten, att så lite verksamhet som möjligt är kommunal. Men nu finns ju inga lokaler och föräldrar, barn och personal i Vigelsjö saknar helt valmöjligheter, deras framtid vilar i Janssonduons välvilliga händer. Fokus flyttades raskt från att vilja ha ett kök till att vilja ha en förskola. Kanske var det medvetet, kanske var det en slump.

När den borgerliga majoriteten för ett antal år sedan lade ner Vigelsjöskolan bidde det knappt en tumme åt barn och föräldrar, nu verkar det inte bli nån tumme för dem den här gången heller. Vigelsjöområdets förskola och tidigare skola används av alla de barn som bor i området, men också av många familjer bosatta på landsbygden norr om tätorten (ex Malsta). Det är ett stort tryck på barnomsorgen och lokalbrist är ingenting som kommer att göra saken bättre. Alla vill inte välja privat, alla har inte bil och kan ta sig till andra delar av staden. Det behövs en bra förskola med tillagningskök i Vigelsjö och det börjar bli väldigt bråttom att komma till skott med ett beslut om detta!