Det bidde ingen tumme,,,

Det fanns en saga när jag var liten som handlade om en person som beställt något från en skräddare och varje gång personen kom dit för att hämta sitt plagg så visade det sig att det inte blivit som det var tänkt utan mycket mindre. Till sist blev det inte ens en tumme...

När föräldrar, personal och barn på förskolan Blåklinten för några år sedan fick fastställt att deras nuvarande lokaler inte var värda att rusta upp eftersom de dragits med luftproblem, fuktproblem mm ända sen bygget för tjugotalet år sedan, så lovades de en ny byggnad, en ny förskola som skulle ersätta de gamla lokalerna. Sedan dess har man jobbat mot det som ett mål.

Lokalisering söktes. Ett tag var det tänkt att den skulle ligga i Trädgårdsstaden och byggas i färdiga moduler på en liten tomt. Sen var det viktigt att förskolan skulle ligga just i Vigelsjö, där ju många av barnen bor. I Trädgårdsstaden kanske det kommer att behövas en ytterligare förskola då familjer börjar att flytta in där.

Efter lite jämkande och klämmande, trängande och lirkande med grannar som för allt i världen inte ville bo bredvid en förskola som kom förslaget att lägga byggnaden upp mot berget i en norrsluttning. Kanske inte optimalt med tanke på att det skulle bli en liten skuggig gård och trappor, men ändå med närhet till naturen och lekytor i direkt anslutning utanför. Uppe på berget skulle det t o m finnas en eldstad och ett vindskydd att utnyttja. Föräldrar och personal förlikade sig med tanken och gladdes åt den nya förskolan.

Visst kändes det lite konstigt att det bara skulle byggas fyra avdelningar då den nuvarande förskolan innehåller sex avdelningar, men arkitekten förklarade på något övertygande sätt på föräldrarmötet att ytorna var flexibla och att de stora trappuppgångarna (?) lämpade sig väl för samlingar av olika slag. Men det som kändes viktigast var att förskolan blev utrustad med ett riktigt kök. Det sades om och om igen, på föräldrarmöten och enhetsråd. Arkitekten kunde inte svara mer än att det fanns ett kök inritat, utrymmet var tillräckligt stort för att inrymma ett tillagningskök, men han kunde inte säga hur det skulle bli. Det kunde ingen.

Och det är där man alltid måste bli misstänksam. När ingen svarar. När man blir bemött med att det beslutet ska tas senare eller att det går inte att säga i dagsläget. Då vet man att man ska bli misstänksam.

Mycket riktigt fanns inget tillagningskök på förskolan i Vigelsjö med när ärendet lyftes på kommunstyrelsen den 2 maj. Borgarna gjorde allt för att förklara att personalen inte ville ha ett tillagningskök, att de inte ville ha ett tillagningskök, att egentligen ingen ville det, i alla fall inte här, inte på den här förskolan osv. Det har jag ju bloggat om tidigare. Det var ju då det kom fram att högst ansvarig politiker för kommunens mjuka frågor "aldrig varit på nåt dagis" och det var ju då den borgerliga majoriteten myntade begreppet "trolldegskök".

Det blir kort tid att mobilisera. På enhetsrådet den 12 maj visste personalen inte ens om att majoriteten planerade att snuva dem på köket. Den 16 maj skulle beslutet tas. Oåterkalleligt. Samtidigt var det viktigt att beslutet fattades eftersom de gamla lokalerna ska rivas (beslut finns) och nya uppföras. Hyreskontraktet går ut helt enkelt och nästa sommar måste nya lokaler stå färdiga. Därför var det viktigt att ett beslut nu äntligen skulle tas.

Så döm om allas vår förvåning när kommunstyrelsens ordförande Kjell Jansson (M) går upp i talarstolen och drar ur ärendet med motiveringen att det här inte är ett bra läge, att det inte är en bra byggnad, det är en dyr byggnad i dåligt läge. Ärendet måste återremitteras och tas tillbaka till ruta ett.

Visst gick det rykten för någon månad sedan att det inte skulle bli nån ny förskola i Vigelsjö, visst gick det rykten att det istället skulle bli baracker vid Lommarskolan. Nu verkar ju de ryktena inte alls osannolika längre. Hade man varit lite mer förberedd igår på kommunfullmäktige hade man ju kunnat lägga ett yttrande med innehållet att det nu är bråttom, men också viktigt att det blir en bra lösning för barn, föräldrar och personal i Vigelsjö.

I det här läget finns det personal och föräldrar som undrar om det inte hade varit bättre att få vara kvar i de gamla lokalerna, att få det upprustat. Om inte beslut redan var fattat så skulle ju personal eller föräldrar kunna knoppa av och bilda egen verksamhet. Det är ju ändå målet för den borgerliga majoriteten, att så lite verksamhet som möjligt är kommunal. Men nu finns ju inga lokaler och föräldrar, barn och personal i Vigelsjö saknar helt valmöjligheter, deras framtid vilar i Janssonduons välvilliga händer. Fokus flyttades raskt från att vilja ha ett kök till att vilja ha en förskola. Kanske var det medvetet, kanske var det en slump.

När den borgerliga majoriteten för ett antal år sedan lade ner Vigelsjöskolan bidde det knappt en tumme åt barn och föräldrar, nu verkar det inte bli nån tumme för dem den här gången heller. Vigelsjöområdets förskola och tidigare skola används av alla de barn som bor i området, men också av många familjer bosatta på landsbygden norr om tätorten (ex Malsta). Det är ett stort tryck på barnomsorgen och lokalbrist är ingenting som kommer att göra saken bättre. Alla vill inte välja privat, alla har inte bil och kan ta sig till andra delar av staden. Det behövs en bra förskola med tillagningskök i Vigelsjö och det börjar bli väldigt bråttom att komma till skott med ett beslut om detta!

Livet och familjen

Många undrar vad livet och familjen har med politik att göra. Svaret är allt. Jag brukar berätta om hur "experter" tidigare tyckte att det var viktigt att ha några år mellan barnen så att föräldrarna fick tid för varje barn och sen när försäkringssystemet ändrades så att man bara fick behålla föräldrarpenningen om barnen föddes med högst 2,5 års mellanrum, så ändrade också expertisen ståndpunkt och hävdade att det var bra för barnen om det inte var så långt emellan.

Borgerligheten med Filippa och Fredrik i täten brukar tjata om att beslut ska tas vid köksbordet och att politiker inte ska lägga sig i, men hela samhället styrs av politik, det är aldrig vi själva som helt kan välja.

Exempel på politiska beslut som styr familjers val är: Föräldrarförsäkringen (hur lång den är och hur hög ersättningen är), tillgången på barnomsorg (öppettider och kostnader), barnbidrag, bostadsbidrag, vårdnadsbidrag, möjlighet till kortare arbetstid mm. I många länder är föräldrarförsäkringen knuten till mamman och det handlar bara om att vara hemma med sitt nyfödda barn några veckor. Gemensamt finansierad barnomsorg finns inte heller över hela världen utan blir till mycket större del ett val som ska göras vid köksbordet (men det är väl bara ett val i realiteten om alla har lika mkt pengar att lägga på barnflickor eller annan hjälp).

Valen vi gör idag för hur vår familj ska ha det, görs möjligtvis vid köksborden, men är hela tiden beroende på lagstiftning och politiska beslut. Om de politiska besluten är att ta bort de regler som förenklar för barnfamiljer så gör vi kanske andra val, kanske väljer vi att inte skaffa barn alls. Vi kan också engagera oss för att göra valen fler för alla föräldrar, oavsett ekonomi.

Andra som bloggar om familjepolitik idag är Helene Sigfridsson och Ulrika Falk

Miljökonsekvenser

Igår var jag på studiebesök och sammanträde med landstinget hela dagen. Det finns alltid vissa saker som ingår i beslut, lite beroende på tidens anda. För många år sedan så stod det t ex i alla avtal att avtalen skulle "följa jämställdhetslagens intentioner". Jag brukade alltid påpeka att jag tyckte den punkten var konstig. För mig är det självklart att ett avtal ska följa lagen och inte lagens intentioner. Det är ju hur flummigt som helst. Och att ett avtal ska följa lagen ska man väl inte behöva skriva ut?

Nu upptäckte jag att det i nästan alla beslut fanns med en ensam rad där det stod: "Beslutet innebär oförändrade konsekvenser för miljön." Jahaja, tänkte jag. Vad säger nu detta? Jo, jag kan medge att ett beslut som innebär att "lägga en rapport till handlingarna" antagligen inte får några konsekvenser för miljön förutom denna att alla fått rapporten utskickad i papperskopia och man inte riktigt vet vilka handlingar varje enskild ledamot lägger rapporten till.

Däremot finns det nästan bara en typ av beslut som vi i sjukvårdsstyrelserna tar, och det handlar om att föreslå vårt utskott (bestående av tre personer som är de enda som får ta beslut, styrelsen bara rekommenderar) att godkänna auktorisationer av olika husläkar- fotvårds mm mottagningar. Alltså, den som vill starta en husläkarmottagning, skickar in en ansökan, tjänstemän kontrollerar att den som ansöker uppfyller kraven enligt regelboken (vilket alltså inte BB Stockholm gör) och rekommenderar sedan styrelsen att rekommendera utskottet att godkänna mottagningen utan att veta egentligen någonting om den.

I dessa auktorisationsärenden finns ingen rad om hur beslutet påverkar miljön och det tycker jag saknas. I detta beslut om något, så kan det ju bli stora konsekvenser för miljön, beroende på om nya mottagningar gör att gamla mottagningar blir tvungna att stänga, om de nya mottagningarna ligge så till att resor ökar, alt. bilresor ökar, att lokalerna drar mer eller mindre energi, alt. är uppvärmda av olika typer av energi etc. Här finns massor av detaljer som kan påverka miljön positivt eller negativt, men jag betvivlar att det finns tid, kraft och kompetens hos förvaltningen att göra sådana bedömningar inför varje förslag till auktorisation.

Jag har dock lyft frågan och hoppas nu på aktivitet.

besluten tillbaka till köksbordet

Jo, hon sa så, Filippa Reinfeldt, i valrörelsen, att moderaterna skulle flytta tillbaka besluten till köksbordet. Jag har ju hela tiden undrat vilka beslut hon åsyftade, men blir mer och mer klar över det hela. Idag när vi på vår arbetsplats i en moderatstyrd kommun för vår chef nämnde föräldrarnas oro över vikariesituationen (de har ju insett att vi är fyra personal med barn hemma och kommer att vara borta från och till såväl för egen sjukdom som för VAB) så talade hon om för oss att en annan förskola i kommunen just nu varit tvungna att stänga två dagar p g a sjukdom eftersom det inte fanns några vikarier att tillgå. Hur föräldrarna ska göra med barnen? Ja, det är väl ett sånt beslut som de får fatta vid köksbordet...

Själv blev man ju aningen oroad, förr eller senare kommer ju den dagen då man står och ringer efter en vikarie och inte får tag på någon, då man ska ta beslutet var gränsen för att kunna bedriva verksamheten går. Vi ska ju vara en personal på fem barn, men om en av oss är sjuk får det fungera ändå, men om två är sjuka, är det okej? Om man står ensam med tjugo barn, är det där gränsen går eller måste alla vara sjuka för att en sådan åtgärd ska ske?

Jag bloggar vidare på gårdagens tema, långsiktigt hållbar utveckling, knappast möjlig med personal som jobbar 120 procent. Hur långt det håller återstår att se.