Beslut om stadens viktigaste exploateringsområde bakom lyckta dörrar

I dagens Norrtelje tidning kan vi läsa att det finns kritik mot att kommunen slutit ett avtal med privata exploatörer utan erfarenhet av byggbranschen om att bebygga en helt ny, attraktiv stadsdel i direkt anslutning till staden. Detta kan synas helt normalt för en moderatstyrd kommun som Norrtälje var i september 2014 då beslutet enligt uppgift är taget. Nu har vi ett nytt styre i kommunen och vi kan tycka att ett oexploaterat område i stadens direkta närhet ska genomgå ett grundligt samråd innan det bebyggs. 

Det är då vi får höra att beslut är fattade och avtal undertecknade. Att backa kostar massor. Och det är nu vi kommer till det riktigt märkliga i denna historia (tycker jag). För även om det är god kotym att inte fatta stora omfattande beslut som kan uppfattas som kontroversiella samma månad som val till riksdag, landsting och kommun sker (ibland ligger styren lågt med sådana beslut hela valåret för att de VET att det kan vara ett annat styre med andra åsikter om bara ett par månader), så var det det som hände här. Dessutom valde styret att avgöra ärendet i KSAU (ingen har tydligen sett något protokoll hittills heller). I KSAU finns idag fem av kommunfullmäktiges nio partier representerade. Det råder inga offentliga debatter eller spörsmål som allmänheten kan ta del av.

Själv tycker jag att det är nog illa att många "stora" ärenden avgörs i kommunstyrelsen, där visserligen alla fullmäktiges partier idag har åtminstone ersättarplats, men kommunstyrelsen är bara förberedande för kommunens högsta beslutande organ; kommunfullmäktige. KSAU är bara förberedande för kommunstyrelsen. Väldigt stora och viktiga ärenden avgörs på detta sätt utan att ens alla folkvalda har möjlighet att få sin mening till protokollet och än mindre debattera frågan i ljuset av allmänhet och press.

Ett annat ställningstagande som gjordes i KSAU för ett antal år sedan är t ex kommunens yttrande om hur sträckningen av nya väg 77 borde se ut förbi Rimbo. I den lilla förberedande församlingen kommunstyrelsen har  bl a beslut som investeringen i en ny utställningslokal/museum tagits, utan debatt med insyn för allmänheten. Är det nu så att ett av Norrtälje stads viktigaste utbyggnadsområden lovats bort till privata krafter utan erfarenhet genom ett beslut bakom lyckta dörrar utan debatt så är det min åsikt att delegationsordningen i kommunen snarast måste ses över.

Veckans demokratidiskussion och lite järnvägar

I måndags hölls det första kommunfullmäktige efter ett långt sommaruppehåll. Många punkter på dagordningen fick utgår för att flera ledamöter var frånvarande. En fråga som däremot togs upp till behandling var Sverigedemokraternas motion om insyn i nämndernas arbeter för partier som är representerade i fullmäktige, men inte har mandat i nämnderna. En motion som också stöddes av Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

För er som inte är så insatta i hur lokaldemokratin fungerar så kan jag berätta att partierna får mandat i fullmäktige räknat efter antalet röster i de olika valdistrikten. Sen ger ett visst antal mandat i fullmäktige rätt till en viss representation i nämnderna. Partier kan också samverka för att få platser i nämnder. Som det ser ut idag måste ett parti ha 5 mandat i fullmäktige för att kunna ta plats i nämnder av egen kraft. Idag ligger 2 av fullmäktiges partier på exakt 5 mandat och 3 av dem har färre. Det är alltså minst 5 partier som utan samarbete riskerar att stå utanför nämndarbetet efter nästa val. Det är nog bara 2 partier som kan känna sig riktigt säkra på att få vara med och det är också de som ivrigast försvarar det nuvarande systemet (där de mäktigaste partierna också kan besluta om att ett visst mindre parti kan få en observatörsplats i en nämnd, men inte av självklarhet utan av nåd).

Varför är det då så viktigt för de små partierna att få insyn (ej beslutsrätt) i nämnderna? Jo, i nämnderna diskuteras alla frågor som senare kommer upp i fullmäktige för beslut. I nämnderna får vi politiker tillgång till tjänstemän och såväl skriftlig som muntlig information. Vi kan ställa frågor och i god tid bilda oss en uppfattning om frågor och alternativ innan de lyfts till beslut i fullmäktige. Ett parti som har nämndrepresentation har bra mycket bättre förutsättningar att också ha kunniga och väl pålästa representanter i fullmäktige, vilket ger en mer saklig, konkret och givande debatt kring de beslut som fattas.

Centerpartiet skyller på kostnader och menar att det tagits en arbetsordning efter valet som ingen ifrågasatte (men hallå, nu gör nån det!), Moderaterna menade på att det finns en norm för hur nämndarbetet i den här kommunen går till och den bör man hålla sig till. Vilka superbra argument.

Med ett par normkritiska glasögon kan jag krasst konstatera att de flesta engagerade politiker i den här kommunen är av samma ålder, samma klass och samma hudfärg. Visst finns det en norm, men vad är det som säger att vi inte alla skulle ha att tjäna på att utmana den lite? Brukar vi inte säga att vi eftersträvar en mer representativ sammansättning förtroendevalda? Och ett sätt att försöka åstadkomma detta skulle ju kunna vara att rucka på normerna och prova nya grepp.

En bra mycket sämre motion av Sverigedemokraterna lockade också en del ledamöter till debatt. SD ville resa en staty av Gustav den andre Adolf i stan. Motionen hade först besvarats med bifall av den borgerliga majoriteten, men sedan hade de ändrat sig och ville inte peta (mera) i den befintliga utsmyckningen av Gustav Adolfs park.

Mats Wedberg (Mp) läste ett brev som mördarkonungen hade författat omkring tiden då han skulle ha grundat Norrtälje. Av brevet framgick att hans framgång var stor och att han och hans soldater dödat många utan problem eftersom det mest var försvarslösa kvinnor och barn. Kändes ganska självklart att man inte vill ha en byst av en sådan person mitt i stan tycker jag.

Till viss del diskuterades också vem som i stället skulle kunna få ett monument till sitt minne i staden, någon som betytt mycket. Själv tänker jag på järnvägen som betydde så mycket för utvecklingen av Norrtälje stad i början av förra seklet. Järnvägen invigdes redan i slutet av 1800-talet av Oscar den andre, men det är inte honom jag vill ha en byst av. Jag förundras mer över hur vi totalt verkar vilja glömma en så viktig epok för staden. Rälsen rycktes upp i samma sekund beslut fanns om att ersätta loken med bussar. Stationshuset fick ge vika för grävskoporna och lämna plats för det gula tegelpalatset med Biblioteket och Ica Kryddan i. Nyligen omintetgjordes bangårdsparken och gav plats för bostäder och nu rivs de gamla järnvägskvarteret Balder för att ersättas med moderna bostadshus. Det var inte gyttjan som främst gjorde Norrtälje till en populär badort utan järnvägen som tog hit människorna från Stockholm.

I dagens Norrtelje tidning presenteras en enkät som föreningen Tåg till Rimbo gjort. Den visar att alla partier i Norrtälje är positivt inställda till en återuppbyggnad av järnvägen till Rimbo. Det tar tid, men jag tror vi kommer att återupptäcka järnvägens fördelar gentemot motorvägens bullerbilar och våningsbussar. Och nu när kommunledningen känner oro för att kommunen inte växer så att det knakar så kanske man borde minnas hur det har fungerat förr.