En inte helt okontroversiell vecka

En skulle kunna säga att det har varit en händelserik vecka. Även om ingenting egentligen var oväntat. En skulle kanske egentligen kunna säga att det har varit en vecka som har varit ganska jobbig, och det har också kunnat gå att förutse. Om jag utgår från mig själv borde jag haft både ångest och olustkänslor som liksom tagit över av en sån här vecka, både innan, under och efter.


Men jag tycker att jag hanterat det rätt bra. Jag försöker vara konstruktiv när det gäller olust.


Veckan började med skolavslutning. Inte min grej, men jag gick dit. På något sätt kunde jag bjuda på det för jag hade klarat av en hel del jobb på dagen. Var lite nöjd liksom. Mitt bland alla barn och vuxna på skolgården låg en äcklig hundbajs. Verkligen inte min grej. Jag har fobi för hundbajs och i stort sett hela uppträdandet försvann bort i någon slags dimma där jag stod och fabulerade om hur jag och mina barn ramlade i hundbajsen, hur den kladdade in sig och fastnade och aldrig gick att få bort från våra kroppar ordentligt. Men men.. i alla fall glad att sjuorna sjöng om Roslagens famn och inte om "flaskor, glas och fimpar". Jag överlevde i år igen. Barnen var glada och på väg ut i sommarnatten. Jag gick hem och moffade pastasallad och mådde lite bättre.


Dagen efter var det dags för kommunstyrelse. Och det var ju inte heller oväntat att det kommunala styret med Socialdemokrater, Miljöpartister och Centerpartister skulle komma överens med Moderaterna om den nya skolstrukturplanen utan att ens lyssna på det alternativ som de kära kamraterna i Vänsterpartiet diskuterat fram under många långa sittningar. Vi valde att lägga ett alternativt förslag till skillnad från andra partier som inte gillade strukturförslaget, men bara yrkade avslag. Det finns många välgrundade tankar i vårt förslag och några av dem skulle också gå att kombinera med det strukturförslag som Styret och Moderaterna lagt, det skulle kunna fungera som en förbättring och komplettering av det helt enkelt. Vi små partier som var emot strukturförslaget har inga heltidspolitiker, inga politiska sekreterare, inga tjänstemän och dessutom saknar vi insyn i de flesta beredande organ. Vi saknar verkligen en hel del för att kunna lägga fram våra förslag så att de blir lyssnade på och har möjlighet att gå igenom, för ibland, finns det faktiskt en majoritet för dem även i de politiska församlingarna. Ibland tröttnar man på sitt eget gnatande om samma förslag hela tiden, men vi kommer inte att ge upp. Beslutet om skolstrukturen är ännu inte fattat. Det ska upp i fullmäktige (långfullmäktige) den 20/6 och var, om inte i kommunens högsta beslutande organ, ska ett så viktigt beslut fattas? Även då beslutet är fattat kommer vi att fortsätta att arbeta för att inlemma de idéer och tankar vi har. I en ideal kommun är det tydligt och enkelt att utöva inflytande och att källsortera. Vi har väl en bit kvar.


Hemma sent. Utan middag. Fortsätter nästa dag till landstingskansliet. Här är allt upp och ned nu för tiden. Kamrater med goda idéer och skickligt arbete för en vinnande politik har problem på någon slags grundläggande nivå. Det är budget nästa vecka och stämningen är spänd. Men det beror inte på att Alliansen vill höja SL-taxan eller att de vill utöka vårdvalen. Vi våndas inte över att vården blir alltmer ojämlik, att förlossningsvården är i kris eller att bussarna inte längre trafikerar vår landsbygd (jo, det gör vi). Men mest av allt verkar vi fundera på om vi gillar våra kamrater och på vad vi ska säga till pressen imorgon. Hur hamnade jag centralt i denna soppa? Tjafselitjafs är ju liksom en grej som jag är nästan lika allergisk mot som hundbajs. Jag vill inte att det ska kleta fast i mig och inte gå att få bort ens med rotborste och galltvål. Vad gör jag då mitt i?


Överlevde, kom hem sent. Hämtade dotter på skolavslutningsdisco och fick handla frukost på macken, alla affärer var redan stängda. Dottern somnade sent. Jag hade inte mage att berätta att de ringt från sjukhuset och meddelat en operationstid.


Nästa dag åker jag tidigt till jobbet. Får lite gjort. Alla bugs blir inte lösta, men det känns ändå okej. Lyckades koncentrera mig fast tjafset från gårdagen tydligen gått vidare ut i etern och blivit en nyhet. Telefonen plingar och surrar. Ibland undrar en, suckar, förstår, men ändå inte. Så blir en bara ledsen.


Hade en plan att vara hemma i god tid, att solen skulle skina och jag skulle springa en riktigt härlig långlöpning. Kom ganska sent. Min bil lämnades på verkstaden förra veckan och fler problem än dem jag visste om uppmärksammades och måste åtgärdas. Dyrt kommer det att bli. Har i brist på bil lånat sambons bil, men helt plötsligt börjar den hacka. Han ska köra den till verkstaden, lämna den där och hämta min. Jag lånar mammas bil. Precis när sambon kommer fram till verkstaden brakar bilen ihop. Han har tur. Hjulbultarna är borta. När har detta hänt? Hur länge har vi kört så? Hur kan detta ha hänt? Min bil var inte färdig. Nu har jag mammas bil och han hyrbil. Detta kommer inte att bli billigt, tänker jag och försöker att INTE tänka på att jag också har tandvärk.


Jag handlade, lagade mat, behöll mammas bil lite längre än planerat och hämtade dotter på simning. Vid middagen är jag tvungen att delge henne datum för operation. Det blir en tystlåten middag. Svår fredagsstämning. Det är ett positivt, men jobbigt besked. Det blir ingen löpning. Sambon kommer vid halv tio efter en lång dag med bärgning och annat. Jag tar ett glas vin i stället. Det är ju fredag nu. En jäkligt jobbig vecka är faktiskt över. Nya tag nu, nya strategier. Imorgon tacklar vi världen igen med den stolta punkten på rätt ställe.

Södertälje sjukhus andas framtidstro

Idag har vi varit på studiebesök på Södertälje sjukhus och framför allt var vi intresserade av att besöka förlossningen och få veta hur personalen där såg på nuläget (förlossningskaoset) och framtiden. För inte så länge sedan aviserade ju förlossningen på SÖS sina avsikter att lägga ned den verksamhet som gick under namnet Södra BB för att kunna frigöra flera förlossningsplatser på Södersjukhuset. Vi hade då från Vänsterpartiet kontakt med både personal från Södra BB och från SÖS förlossning och gjorde också ett besök där. I Vänsterpartiet kom vi fram till att vi tycker att det ska finnas alternativ inom förlossningsvården och vi tycker att det också är bra om dessa alternativ finns inom den landstingsdrivna verksamheten. Vi kunde dock inte se att det fanns någon nödvändighet i att alternativet fanns just på Södersjukhuset. I stället föreslog vi att konceptet Södra BB skulle kunna finnas på Södertälje sjukhus.

Detta nappade man snabbt på vid Södertälje sjukhus och det var nog också anledningen att även den styrande borgerliga minoriteten i landstinget tog detta förslag till sig. Det gjorde det ju enklare för dem att stänga en populär BB-avdelning på Söder.

Konceptet Södra BB bygger på en småskalighet och en helhet där den gravida kvinnan får en sammanhållen vårdkedja från MVC till eftervård på förlossningsavdelningen. Detta har i pressen målats upp som en lyxvård för lattemammor på Söder och en del kritiker har även menat att detta är ingenting som landstinget ska driva, eller som Vänsterpartiet ska stödja. Men det fanns också en grupp kvinnor som togs om hand av Södra BB som utgjordes av stigmatiserade grupper av kvinnor, t ex med missbruksproblem eller med stark förlossningsskräck. För dem utgjorde konceptet ett avgörande alternativ för att få en bra förlossning.

På Södertälje BB har man en lång erfarenhet av att arbeta med kvinnor som på olika sätt skiljer sig från den "normala" enkla förlossningen. Många kvinnor kommer från andra länder och andra kulturer, pratar kanske inte svenska, har kanske blivit våldtagna, bär på skam över sin graviditet osv. En betydande andel kvinnor utanför Södertälje tillhör antroposoferna och föredrar hemförlossningar och ska få stöd och hjälp på det sätt de önskar utifrån detta. Så för Södertäljeförlossningen är det ingenting nytt att arbeta med kvinnor med många olika ursprung och behov. Nu får de bättre förutsättningar att utveckla sitt arbete kring de kvinnor som har de största behoven.

Nya Södertälje BB kommer fr o m nästa år få nya större lokaler där man kan bedriva sin verksamhet. Man känner sig lugn inför sommaren då man fick ett försprång i rekrytering eftersom beslutet om utökat antal platser och att flytta Södra BB-konceptet till Södertälje togs redan innan BB Sofia aviserade att de tänkte stänga. Det finns en framtidstro på Södertälje sjukhus och förlossningen, inte bara p g a det utökade uppdraget och de nya lokalerna utan det finns även det hopp som finns i småskalighet, i lokal stolthet och de möjligheter som småskaligheten ger till samarbeten och lokala lösningar som inte fungerar på de stora sjukhusen och mitt inne i vårdvalskarusellens centrum. Lite utanför den stora staden kan kontakter knytas mellan utförare och vårdkedjor byggas som sätter medborgaren i fokus. Här försöker nu förlossningspersonalen få till samarbete och delade tjänster med mödravården för att samma personal ska kunna följa kvinnan genom graviditet och förlossning. Här byggs på idén med tidig hemgång och besök hemma av kompetent Bb-personal. Kontakter med BVC och de planer på familjecentral och ev Rinkeby-modell har tagits. Forskningsprojekt är påkopplade. Rinkeby-modellen är en modell med utökade hembesök från BVC och socialtjänst i samarbete som visat sig vara mycket framgångsrikt. På det lilla sjukhuset blir samarbetsvägar kortare. För att arbeta med fysiska avstånd med landsbygd bl a funderar personalen på hur de kan använda iPads/ facetime för att stötta och bygga trygga föräldrar och barn.
Jag set det helt tydligt. Det var tur att Vänsterpartiet sa ifrån nedläggningen av akutmottagningarna i Södertälje och Norrtälje för snart 15 år sedan. Annars hade dessa satsningar på alternativ inom förlossningsvården aldrig varit möjliga. Allt måste inte flytta in till staden. Många positiva mervärden skapas genom att istället flytta verksamhet åt andra hållet.

Sommarambulans

Idag kan vi läsa i Norrtelje tidning att kommunen ska få en sommarambulans. Antagligen var det någon allianspolitiker som i debatten som Vänsterpartiet lyfte i landstingsfullmäktige tidigare i år som kom på att de kanske inte skulle kunna få sjukvård på direkten när de skulle vistas på sitt sommarställe under sommaren. Vänsterpartiet lyfte frågan efter larm från ambulanspersonalen i Hallstavik och senare har skillnaderna i insatstider för ambulanser också lyfts på nationell nivå där det visar sig att Norrtälje kommun tillhör den fjärdedel av landet som har längst insatstider.

Många stockholmare (och andra) tillbringar delar av sin semester i Norrtälje kommun. Det gör att befolkningen tredubblas under sommartid och det har länge legat till grund för ett annorlunda sommartänk inom sjukvården jämfört med övriga Stockholms län. I Norrtälje kommun är t ex trycket på sjukhuset högre under sommaren medan det i andra delar är lågsäsong för att människor är bortresta. Personalen inom sjukvården i Norrtälje kommun har strikta regler för hur de får ta ut sin semester, inte för många veckor i rad under sommaren och under åren har det funnits extra ambulanshelikopter och extra sommardoktor under sommarmånaderna för att kunna ta emot alla de som söker sig till sjukvården.

Nu säger Anna Nergårdh, chefsläkare på Stockholms läns landsting, att beslutet om sommarambulans i Norrtälje kommun är någonting som vuxit fram efter årliga uppföljningar, men det känns lite krystat att tro på detta. Flera politiker ur olika läger erkände under fullmäktigedebatten i våras att deras kunskap om att läget var på detta viset var knapp, för många kom det som en överraskning. 

Beslutet om en extraambulans i kommunen under sommaren är bra, men det saknar en del aspekter. Fortfarande uppehåller sig de som beslutar enbart vid befolkningsunderlaget. Jag säger inte att detta inte spelar roll, för det gör det naturligtvis. Ju fler människor som finns i området desto fler kommer att vara i behov av ambulans och desto oftare kommer ambulansen att vara upptagen. Under sommaren, då befolkningen tredubblas, kanske ett par extraambulanser borde stationeras om till Norrtälje kommun? Eftersom SOS alarm ändå tillämpar fri dirigering i länet så skulle ju detta enbart innebära ett annat utgångsläge, att ambulanserna följer befolkningen ut på landet? De skulle fortfarande kunna dirigeras till körningar i Stockholms närförorter och innerstad. Å andra sidan glömmer beslutsfattarna att nästan 60 000 personer bor i kommunen året om, antagligen fler då fritidshussäsongen blir allt längre för varje år. Dessa människor har också rätt till en likvärdig vård och som läget ser ut idag så skulle inställelsetiderna för ambulansen behöva kortas ned även på vintern för att nå detta likvärdighetsmål. De stockholmare som befinner sig i skärgården på sommaren är inte viktigare än de personer som bor där året om. Därför behöver Norrtälje kommun en extra ambulans året om. Vi behöver också ett bättre samarbete med Uppsala län för att ge invånarna i norra kommundelen bästa möjliga vård.

Vänsterinriktad skolpolitik och Moderat sjukvårdspolitik - i samma blogg

Snart är det val och flera toppolitiker besöker kommunen för att träffa medborgarna. Den här veckan är det fyra stycken, varav tre har blivit annonserade av artiklar i Norrtelje tidning, Filippa Reinfeldt, sjukvårdslandstingsråd för Moderaterna och Marit Paulsen, EUparlamentskandidat för Folkpartiet. Reinfeldt besökte naturligtvis sjukhuset som Alliansen i landstinget är synonymt med all sjukvård och omsorg i Norrtälje kommun och Marit Paulsen skulle enligt pressen besöka "nån gård". SDs Jimmie Åkesson besöker Stora torget för att värva röster till EUparlamentsvalet. I Vänsterpartiet bjöd vi, trots att tidningen valde att inte skriva något om det vare sig i förväg eller efteråt, in vår riksdagsledamot och tillika talesperson i skolpolitiska och feministiska frågor Rossanna Dinamarca till ett öppet möte i Pythagoras café igår kväll. Det blev ett trevligt och välbesökt möte, dryga 30 personer samlades och lyssnade till musik av Maria Ribeiro och flermansorkestern samt Rossanna som berättade mycket intressant om både Vänsterpartiets och Alliansens skolpolitik. Det hon särskilt lyfte fram var hur skolvalet (hon vägrade kalla det fritt skolval eftersom det minsann inte är fritt för alla) ökar segregeringen och hur en segregerad skola påverkar alla elever negativt. Hon pratade också om ohållbart stora fritidsgrupper (hon nämnde en med 156 barn på tre personal) och hur denna fråga enbart uppmärksammas av Vänsterpartiet som vill ha mindre barngrupper och fler personal. Rossanna nämnde också vinstuttagen i skolan som nu snart alla utom Centerpartiet vill se ett stopp för. Det blev en intressant efterföljande diskussion där åhörarna ifrågasatte syftet med de nationella proven och vittnade om att många lärare, p g a individuell lönesättning, idag inte vågar säga vad de tycker. Frågan om förstelärare togs också upp av en åhörare som undrade om det hette förstelärare eller furstelärare.

I går besökte även sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt, vårdvalets främste vän och lierade, Norrtälje sjukhus. Om detta skriver Norrtelje tidning idag. I artikeln berättar Reinfeldt bl a om ett projekt med vårdcoacher i Stockholms läns landsting som hon hoppas att även Norrtälje ska vilja vara med på då det permanentas 2015. Vårdcoacher handlar om att på ett bättre sätt möta äldres vårdbehov. Det blir tydligt att Reinfeldt inte har en aning om att Norrtälje och Tiohundra redan tidigare har deltagit i detta projekt, Aktiv Hälsostyrning, men att det avbröts av ekonomiska skäl. Allt som inte var lagstadgat skulle dras in. Och att detta är en följd av att sjukvården och omsorgen i Norrtälje under ett decennium fått för lite pengar för sin verksamhet, det borde Reinfeldt också veta. 

Och med den typen av kortsiktiga besparingar blir det tyvärr så att verksamheter som tydligt kommer att spara pengar på sikt försvinner; vårdcoacher, träffpunkter och andra sociala verksamheter som får människor att må bättre längre.

Sjukvårdslandstingsrådet uttalar sig också om Norrtälje sjukhus, som, enligt henne, ska vara kvar som akutsjukhus, men tilldelas färre operationer. Detta för att sjukhuset, också enligt henne, inte har tillräckligt många operationer för att kvaliteten ska hålla standard. Reinfeldt talar om knivtid, men missar att varje enskild kirurg på ett litet sjukhus har mer knivtid är kirurgerna på de stora sjukhusen även om det utförs färre operationer vid det lilla sjukhuset. Det är ganska naturligt eftersom det också arbetar färre kirurger vid det lilla sjukhuset. Det vore intressant att i den här diskussionen få se knivtid/kirurg eftersom Reinfeldt både säger att en riktigt duktig kirurg måste operera mycket OCH kvaliteten på Norrtälje sjukhus är inte ifrågasatt.

Norrtelje tidning frågar också Reinfeldt om kommunen kan tänkas erhålla en högre ersättning för sjukvård eftersom befolkningen är äldre och sjukare. Detta finns det givetvis ingen diskussion om på moderatkansliet i landstingshuset. Den som är missnöjd kan ju själv välja att åka någon annan stans. För i vår kommun är det ju frågan om att åka, gå är knappast möjligt. Men att vi kan välja att åka till en BRA husläkare i Täby är långt mycket viktigare för Reinfeldt och hennes gäng i landstinget än att det finns vård av god kvalitet i t ex Hallstavik, Älmsta osv. Jag vill fortfarande ha svar på min fråga vad denna vårdvalsreform kostat i rena pengar som kunde ha använts för att anpassa vården till Norrtälje kommuns förutsättningar.

Nattarbetstidsmåttet i tiohundra AB

Interpellation om veckoarbetstiden förr nattarbetare.

Mitt inlägg i talarstolen.

Jag har ställt några frågor till Anna starbrink kring hur hon ser på det faktum att personal i det kommun och landstingsägda bolaget tiohundra AB får måste arbeta två timmar längre per natt utan mer betalt. Jag tackar för svaret.
Inom SLL infördes Under den tidigare rödgröna majoriteten ett kortare arbetstidsmått för nattarbetare. Detta bl a för att se till personalens långsiktiga hälsa. En god hälsa hos personalen minskar sjukskrivningarna och förenklar rekrytering av personal. Nattarbete inom vården är ett mycket tungt arbete.
När Tiohundraprojektet sattes i sjön 2006 och personal från kommun och landsting med olika nattarbetsmått skulle samlas under samma arbetsgivare uppstod huvudbry, men politiker och tjänstemän som drev på projektet insåg vikten av en positiv inställning hos personalen. Vill vi bedriva banbrytande och modig utveckling av vård och omsorg är det viktigt att vi har personalen med oss. Därför beslutades att all personal skulle arbeta efter det kortare nattarbetstidsmått som fanns i SLL.
Idag har den politiska samsynen kring utvecklingen av sjukvård och omsorg i norrtälje kommun försvunnit och det förtroende och den positiva syn på projektet som fanns hos befolkningen har drastiskt sjunkit. Det finns säkert flera olika anledningar till det. Idag finns det tre olika nattarbetstidsmått inom tiohundra AB. Riskanalyser som Bolaget gjort kring förändringen av nattarbetstidsmåttet som dessutom kommer tillsammans med ett varsel om 22 tjänster inom omsorgen visar på risk för sämre hälsa hos personalen och även risk för brister i patientsäkerhet. Anna starbrink tycker att det är angeläget att arbetsgivaren genom dialog med medarbetarna skapar förståelse för förändringen. Det låter fint, men det är nog svårt då besparingarna är en följd av underfinansiering från två huvudmän som ständigt slår sig för bröstet för sin goda ekonomi. Det här handlar om människor, oftast kvinnor, som arbetar i ett tungt arbete med ständig konkurrens och besparingar och som antagligen väldigt sällan har anledning att slå sig på bröstet för sin goda ekonomi. Nu tvingas de välja mellan ännu sämre ekonomi eller längre arbetspass och ev sämre hälsa. Allt i valfrihetens goda anda.


Vår uppfattning är att om vi tror på en ökad samverkan mellan kommuner och landsting rent allmänt, vilket är nödvändigt för att kunna ge stora delar av vår befolkning det bästa möjliga bemötandet och omhändertagandet, så måste vi våga prova nya vägar att driva utvecklingen framåt. Tiohundraarbetet är fortfarande, efter snart ett decennium, ett projekt, och vi har stora möjligheter att visa på en god organisation med goda arbetsvillkor för att på bästa sätt tillgodose medborgarnas behov. I ett annat ärende här idag kommer vi att se att dessa försämringar för personal och brukare till stor del beror på att verksamheten under hela projekttiden varit kraftigt underfinansierad. Projektet hade från start ett sparbeting på 20-25 Mkr i engångsbesparing, men det har blivit en stående summa under åren och både personal och medborgare drabbas i slutändan. En inbillad besparing/lägre kostnad för sjukvård/omsorg i norrtälje kommun riskerar nu istället bli kostsamt då sjukskrivningar ökar, rekryteringar försvåras, utveckling stagnerar och patientsäkerheten riskerar brista.

Om Tiohundraandan och Tiohundra ABs del av utvecklingen - debattartikel från dagens Norrtelje tidning

Det projekt som startades 2006 av ett rött Stockholms läns landsting och ett blått Norrtälje kommun heter Tiohundraprojektet. Det är det projekt som är känt över hela världen för de framgångar som rönts genom samarbete, inte genom konkurrens. Det är också det projektet, som faktiskt fortfarande rullar, som alla som hänvisar till Tiohundraandan eller Tiohundratanken avser. Den artikel som Roger Svensson, verksamhetsansvarig på Lung & Ro, skriver i Norrtelje tidning, bidrar i allra högsta grad till den begreppsförvirring han själv verkar ogilla då han om och om igen knyter begreppet till den verksamhet som han anser vara dålig inom vårdbolaget Tiohundra AB.

Tiohundraprojektet bidrog under de första åren, då grundtanken (andan) fortfarande var stark, till att minska antalet journalsystem från tvåsiffrigt till två. Något som starkt gynnade patienter och brukare. Efter införande av kundval och vårdval är antalet åter uppe i tvåsiffriga belopp.

Det är också häpnadsväckande att försöka jämföra ett bolag som driver akutsjukvård och specialistsjukvård vid sidan av hemtjänst och hemsjukvård med ett som bara bedriver det senare. Det är häpnadsväckande att försöka sig på jämförelser av ett bolag, vars verksamhet i mångt och mycket styrs av politiker, med ett företag som själv väljer var det vill etablera sig och hur många brukare de vill ha. Det gemensamt ägda bolaget åläggs ju ändå att driva den vård och omsorg som ingen annan vill ta sig an. Eller hur?

Visst kan privata vårdgivare tillföra idéer och kompetenser till välfärdsverksamheterna, men det finns inga bevis på att de per automatik skulle vara bättre eller sämre än gemensamt driven välfärd. Tvärtom är stordriftsfördelarna ganska stora då det gäller just sjukvård, möjligheten till samordning utan företagshemligheter är också viktig då det gäller att ta hand om människor som har behov av många olika delar av vården och omsorgen.

Tiohundra AB har varit en viktig del av de framgångar som projektet gjorde. Det finns flera vetenskapliga rapporter som styrker detta. Med en återgång till Tiohundratanken, samarbete – inte konkurrens, kan vi skapa en flexibel, individuell hälso/sjukvård och omsorg som också finns där behoven finns. Det är möjligt – om den politiska viljan finns.

Catarina Wahlgren, ledamot Stockholms läns landsting, gruppledare Norrtälje och ersättare i Sjukvård och omsorgsnämnden Norrtälje

Om att inte förstå konsekvenserna av sina egna beslut

De moderatstyrda förvaltningarna i Norrtälje kommun har flera gånger lagt fram förslag som snudd på gått igenom. Om ingen annan i leden upptäckt hur tokigt det skulle bli skulle vi ha 10 färre kommunala grundskolor i kommunen, vi skulle ha en betydligt bantad skolhälsovård (SARAH-teamet skulle läggas ned som besparingsåtgärd) och vi skulle inte ha några MVC, BVC eller husläkarfilialer på landsbygden/mindre orter.

Nu ska majoriteten (M,C,KD,Fp) rädda MVC i Hallstavik från sitt eget beslut. När inte systemet fungerar som de vill kan de tydligen gå in och ändra förutsättningarna. Om ett beslut nu tas att Tiohundra AB ska tvingas driva MVC i Hallstavik vidare, så gäller ju inte Vårdvalet. Då gäller ju inte heller att Tiohundra AB ska behandlas som ett vårdföretag, vilket som helst, i kommunen. Det ska bli mycket intressant att se hur Alliansen samtidigt ska rädda MVC i Hallstavik och fortsätta försvara införandet av Vårdval Stockholm. Det ska bli intressant att se hur de fortsatt klarar att förneka att det behövs något annat än konkurrenspolitik för att klara av en bra service i mindre tättbefolkade områden.

Tyvärr bryr sig inte den borgerliga Alliansen ett dugg om att Tiohundra AB också aviserar en nedläggning av MVC i Rimbo, som också är en del av det relativt nystartade Familjens Hus. Det spelar ingen roll, menar Alliansföreträdarna, eftersom en privat gynekolog nyligen etablerat sig i Rimbo och denne förväntas också gå in och driva MVC. Och det är ju det de vill i majoriteten, avlöva Tiohundra AB och få in fler privata entreprenörer, så det passar dem som handen i handsken, men en rad frågor uppenbarar sig ju också; Är det meningen att den privata entreprenören (som nu inte finns på samma adress som Familjens Hus) ska flytta in i Tiohundra ABs gamla lokaler? Ska utrustningen övertas eller slumpas bort (sånt har sannerligen hänt för inom Stockholms läns landsting)? 

Antingen går väl den politiska majoriteten in och förändrar spelreglerna så att det blir lönsamt för Tiohundra AB att driva MVC vidare i såväl Hallstavik som Rimbo eller så särbehandlar de Hallstavik och sätter på så vis Vårdvalet ur spel.

Det är dags nu, att vi går samman för att erbjuda samma goda service i hela vår kommun. Det kan vi göra genom samverkan över gränser (som ju Familjens Hus är ett ypperligt exempel på), genom att utnyttja de möjligheter vi har genom att Tiohundra fortfarande är ett projekt som gör att vi kan testa nya lösningar och genom att genast stoppa experimentet Vårdval Stockholm.

Norrtälje och Södertälje sjukhus hotas åter, men i det fördolda

Hörde just en tjej på radio som berättade att hon bloggade minst tre gånger om dagen. Då kom jag på mitt nyårslöfte att ta upp bloggandet igen. Sedan 1 januari har det väl blivit en 3-4 bloggposter. Fattigt skulle jag uttrycka det. Problemet är ju inte att det inte finns nåt att säga. Och lång tid tar det inte heller. Jag provar igen.

I förrgår träffade jag tre kirurger på Norrtälje sjukhus. Här följer mina minnesanteckningar från det mötet.

"Jag har pratat med tre kirurger på Norrtälje sjukhus angående den nya framtidsplan som ska tas för hälso/sjukvården i Stockholms län den 11-12 juni.

Enligt framtidsplanen kommer inga cancerpatienter att i framtiden behandlas vid Norrtälje eller Södertälje sjukhus (se sid 39). Detta är ett hot mot sjukhusens framtida verksamheter. Cancervården är en väsentlig del av den allmänna sjukvården. Vad händer om man bryter bort den? Läkarna jag talade med oroade sig för akutmottagningen, som de menar är beroende av att det finns en viss volym av annan vård och dagkirurgi. Läkarna menar att ett akutsjukhus måste kunna hantera vanliga sjukdomar. Om all cancervård försvinner från Norrtälje och Södertälje sjukhus kommer sjukhusen att kompetensdräneras och detta kommer att gå ut även över andra patienter inom t ex mag/tarmkirurgin. Planen anger att verksamheten kommer att ekonomistyras så om cancerpatienter ändå behandlas vid de två sjukhusen kommer ingen ersättning att utgå. Detta innebär att sjukhusen måste skicka vidare alla misstänkta tumörer till sjukhusen i centrala Stockholm, alla cancerpatienter som kommer till akutmottagningarna måste skickas vidare och detta drabbar även hemsjukvården och ASIH, som har behov av närhet till ett akutsjukhus för sina svårt sjuka patienter.

Läkarna jag talade med menade att framtidsplanen inte är förankrad i verksamheten. De har själva deltagit i det s k specialistrådet som fått yttra sig över planen och de blev förvånade när de såg att det som nu står i planen inte stämmer överens med det som specialistrådet tyckte. De hänvisar till en Nationell plan för cancervården som på regional stockholmsnivå drivs i inriktningen att cancervård inte ska ske på små sjukhus. Som stöd för detta hänvisas det till att cancervården inte drivs bra på små sjukhus i England. I Stockholms län finns statistik sedan 15 år tillbaka som visar att cancervården är väldigt bra i Norrtälje.

I specialistrådet var man överens om att ändtarmscancer – där man har få patienter - kan släppas till de centrala sjukhusen och NTS kan inom detta område öka samarbetet med DS. Däremot var alla överens om att tjocktarmscancer skulle behandlas på alla sjukhus. Specialitetsrådet har alltså en annan uppfattning än det som står i planen. Läkarna menar att idéerna om centralisering som förs fram i framtidsplanen kommer från Regionalt center för cancervården. Planen utgår från ett storstadsperspektiv, men 70-80% av all cancervård går att bedriva med lika hög kvalitet vid mindre sjukhus. Läkarna vill att rospiggarna ska ha nära till sin hjälp och vård, och menar att NTS idag har bra kontakter,nätverk och videokonferenser med andra sjukhus i länet. Kortast väntetid mellan diagnos och behandling är idag på NTS, Södertälje och Ersta sjukhus.

Idag opereras 20-25 patienter cancerpatienter per år vid NTS, ett tiotal utreds, och ca 100-200 cancerpatienter finns i systemet. Till detta tillkommer palliativa patienter. ASIH påverkas inte direkt av framtidsplanen, men deras verksamhet grundas på närhet till ett akutsjukhus.

Läkarna saknar en konsekvensbeskrivning av vad som händer med sjukhusen när alla cancerpatienter slussas till sjukhusen i centrala Stockholm. De menar att det kommer att bli överfullt på stockholmssjukhusen och att en bättre lösning vore att flytta ändtarmscancer från NTS och Södertälje, samtidigt som de sjukhusen på sikt skulle kunna ta emot fler tjocktarmscancer i nära samarbete med stockholmssjukhusen. En avlastning som kommer att behövas med tanke på bl a befolkningsökningen i länet.

Slutligen undrar läkarna om politikerna i landstingsfullmäktige är medvetna om vad detta beslut innebär såväl för cancerpatienter (och andra patienter)i länets utkanter samt för Norrtälje och Södertälje sjukhus fortsatta status som fullvärdiga akutsjukhus.

Beslutet kan tas, säger det, men det ska tas med öppna ögon och de som beslutar om det ska sedan stå ansvariga för följderna."

Jag ser detta som mycket allvarliga signaler och det finns all anledning för invånare i Norrtälje och Södertälje att åter rusta sig för barrikaderna. Med tanke på allvaret i frågan har jag valt att inte göra partipolitik av detta (förrän jag får majoritetens respons), utan delat med mig av informationen till politiker i alla färger, media och tjänstekvinnor och män för att få klarhet i detta.