Är du precis som jag mån om vår framtid?

Har skrivit om ett brev jag fick från en moderat kommunfullmäktigekandidat:

Jag heter Catarina Wahlgren och skriver till dig för att du är människa. Jag är aktiv inom Vänsterpartiet, som har varit nya lite längre än Moderaterna, i Norrtälje kommun och har varit det i ungefär 25 år. Till vardags jobbar jag i förskolan, samtidigt som jag sköter mitt uppdrag som gruppledare. Eftersom vi i Vänsterpartiet länge arbetat för att ge kvinnor mer plats i samhället och poltiken står jag på första plats i valet till kommunfullmäktige, följd av en annan kvinna Christina Hamnö. Tillsammans är vi kvinnor i stark majoritet på Vänsterpartiets valsedel till kommunfullmäktige. Tillsammans gör vi skillnad.

Jag valde Vänsterpartiet, inte för att mina föräldrar varit aktiva där, utan för att jag är övertygad om alla människors lika värde och alla människors rätt att få stöd utifrån just sina behov samt bidra efter sin egen förmåga. Att behandla alla lika är inte rättvist då vi alla är olika. Jag tror att alla människor har många tillgångar och förmågor, en del av oss behöver ett särskilt bemötande och stöd för att kunna leva ett gott liv och bidra  ett livskraftigt samhälle. Människans förmåga att själv välja och ta ansvar ska finnas för alla grupper i samhället och vara en möjlighet, men inte ett krav för att kunna ta del av det som är varje medborgares rättighet.

När mitt äldsta barn skulle börja skolan var en tvungen att välja vilken skola barnet skulle gå i. Rubriken på utskicket från kommunen var; Alla måste välja! Detta ledde till problem då alla inte valde och skolorna inte visste vilka elever som skulle komma till hösten. Det ledde också till ångest hos föräldrar som inte visste vilken som var "den bästa" skolan eller om det över huvud taget fanns plats för deras barn där. Barnen skulle ställas i kö till skolan redan på BB, hette det i dagligt tal. Vilken ångest genererar inte detta? Jag vill att alla skolor ska vara bra skolor och att föräldrar lugnt ska kunna skicka sina barn till den skolan som ligger närmast hemmet. De som så vill ska givetvis kunna byta eller välja en annan skola om de inte är nöjda. Redan på 1990-talet kunde du välja skola till dina barn, om ditt barn inte hade behov av särskilt stöd, då stängdes ofta dörrarna. När min dåvarande styvson blev nobbad plats i vald skola p g a detta startade mitt engagemang att ge förutsättningar för alla skolor att  bli bra skolor.

För våra barn är det också viktigt att de får tillgodogöra sig de kunskaper de har rätt till. Därför vill vi ha mindre barngrupper i förskolan och på fritids. På vissa håll behövs också mindre klasser och tvålärarsystem för att säkra kvaliteten. Alla barn måste få det stöd som de har rätt till, med eller utan diagnos.

Vänsterpartiets politik går ut på att utjämna skillnader mellan de som har lite mer och de som har lite mindre. Undersökningar visar gång på gång hur barn från lågutbildade hem presterar sämre i skolan och över huvud taget klarar sig sämre i samhället. Klyftorna här minskar inte, de ökar, och för att komma till rätta med detta krävs en helt annan politik än den som förs i kommunen idag. En viktig del i detta är det förebyggande arbetet, inom hälso/sjukvård, skola, kultur och fritid mm. Därför vill jag inte att samhälleligt viktiga verksamheter konkurrensutsätts och börjar tävla om att tjäna pengar på våra medborgare. Då försvinner resurserna till det långsiktigt förebyggande insatserna snabbt.

Det heter att vår kommun är den tryggaste i länet. Vad menas med det? Allt fler äldre tvingas bo hemma mot sin vilja då det inte finns plats i särskilt boende. Vänsterpartiet vill att den som fyllt åttio år ska ha rätt att välja om den känner sig tryggare i ett särskilt boende och därför vill flytta dit, utan biståndsbedömning. I dag nekar vi "AGDA, 92 år i Rörvik"*, särskilt boende för att hon är för frisk. Det är inte trygghet. En god ekonomi i vår kommun borde göra det möjligt för alla äldre att känna trygghet genom tillräcklig bemanning i hemtjänst och på äldreboenden samt möjlighet att själva välja när de behöver särskilt boende.

Jag vill sätta stopp för våld i nära relationer. För detta måste det ske ett metodiskt, långsiktigt arbete där många verksamheter samarbetar. Det måste finnas bostäder för de kvinnor (som det oftast rör sig om) som utsätts och deras barn, det måste finnas möjlighet att också få bostad i en annan kommun för att undgå att den våldsamme partnern hittar en. Norrtälje är en liten kommun. Det måste finnas hjälp för den som använder sig av våld och vi måste också arbeta förebyggande med alkohol och droger. Barnens bästa ska alltid finnas som ledstjärna för våra ögon och det ska kunna erbjudas hjälp för barn som blivit vittnen till våld i familjen. För att leda detta arbete vill vi i Vänsterpartiet tillsätta en kvinno/familjefridssamordnare.

Jag kommer att lägga min röst på Vänsterpartiet i valet på söndag, ett parti som ser ord som ekonomi och kapital som någonting mer än bara pengar. Vi vill värna det mänskliga kapitalet och stärka den humana tillväxten. Moderaterna har ägnat sexton år åt att bygga vägar och vattenledningar samt låta byggföretagen köpa upp den kommunala marken och göra sig rika på att bygga dyra bostadsrätter. Det är dags att kommunen lyfter de mjuka frågorna och blir en varmare kommun.

Kontakta mig gärna på catarina.wahlgren@norrtalje.se om du har något du undrar över!

Originalbrevet:

Jag heter Ann Lewerentz och skriver till dig för att du är kvinna. Jag är aktiv inom nya Moderaterna i Norrtälje kommun och har så varit under perioder sedan tonåren. Till vardags jobbar jag som säljare, men har också sedan i mars uppdraget som ordförande i Socialnämnden. Jag står på plats 5 i valet till kommunfullmäktige.

Jag valde nya Moderaterna för att jag tror på varje människas lika värde och allas rättigheter att behandlas lika. Jag tror också på varje människas förmåga att själv välja och ta ansvar för sitt liv.

När mitt äldsta barn skulle börja skolan fick man inte välja vilken skola ditt barn skulle gå i, utan du blev tilldelad den skola som låg närmast. Det startade mitt engagemang att fritt få välja och jag var också med och startade Montessoriskolan i Norrtälje.

För våra barn är det också viktigt att vi får jobba vidare med lärandet. Vi har startat ett stort arbete med läsa, skriva och räkna i de yngre åldrarna, något som nu börjar visa resultat.

Som ordförande i socialnämnden känner jag väldigt starkt för dem som fått en tuff start i livet. Det är viktigt att vi hittar dessa barn och unga så tidigt som möjligt i livet så att vi kan hjälpa dem till ett liv som de själva kan styra över. Vi jobbar redan en hel del förebyggande i vår kommun, jag vill stärka det arbetet ytterligare, ju tidigare insatser vi gör desto bättre!

Vår kommun har blivit tryggare både för unga och för äldre. Kanske har du sett att vi är den tryggaste kommunen i länet i undersökningar? Det är bra, men vi behöver jobba vidare även med det! Vi behöver hitta otrygga områden och göra dem bättre med till exempel belysning. En god ekonomi i vår kommun gör det möjligt att jobba vidare med de här frågorna.

Jag vill jobba vidare med våld i nära relationer och bättre se det trauma de är för alla inblandade, kanske framför allt barnen. Jag vill att våld i nära relationer ska ingå i Trygg Norrtäljes arbete.

Jag kommer att lägga min röst på nya Moderaterna i valet i höst, ett parti som värnar om god ekonomi ger också goda förutsättningar för att jobba med de mjuka frågorna. Hur gör du?

Kontakta mig gärna på ann.lewerentz@moderat.se om du har något du undrar över!

OBS! alla syftningsfel, stavfel och utropstecken fanns i originaltexten.

 

 

Hur kommer karriärtjänster att höja kvaliteten för våra barn?

Idag har jämställdhetsminister Maria Arnholm (Fp) varit i Norrtälje och besökt förskolan Körsbäret. Ja, det var samma förskola som de lokala moderaterna Bino Drummond och Kjell Jansson också besökte för en tid sedan. Det är en relativt nybyggd kommunal förskola där man satsat extra mycket på IT i verksamheten. Berit Jansson (centerpartiets lokala gruppledare och vice kommunalråd har troligtvis fortfarande inte besökt någon förskola alls.)

Det är roligt att politiker intresserar sig för och besöker förskolor (jo, en gång stod några lokala moderater utanför vår förskola, min arbetsplats, och skulle ta foto till valaffischerna också. Det blev visst ingen och jag vet inte hur det hade sett ut med budskapet att krogarna måste få ha öppet till fem på morgonen heller...., de ändrade inriktning där). Det är positivt att de som beslutar om verksamheten vet hur den fungerar och har en förståelse för vad som behövs för att t ex höja kvaliteten. Det förslag som jag förstår lanserades av Maria Arnholm idag, var inget nytt förslag, utan presenterades av folkpartiet redan i mars om jag inte har fel. Det handlar inte om mindre barngrupper, fler pedagoger eller stöd till barn med särskilda behov, nej, det handlar om karriärstjänster även inom förskolan. Det handlar om att några duktiga pedagoger ska få 5000-10 000 kronor mer i månaden än sina kollegor. Ja, lönesättningen är redan individuell, så rent krasst skulle det ju redan kunna vara så, i Sverige pratar vi inte med våra kollegor om vår lön. Antagligen är vi övertygade om att vi inte är värda mer, eller så tror vi att vi uppfattas som skrytsamma om vår lön är högre.

I förskolan arbetas det i arbetslag och ofta finns det någon typ av arbetslagsledare som har lite mer ansvar för att information sprids, för hur utvecklingsdagar ska se ut, för att policydokument upprättas och efterlevs, för att den pedagogiska utvecklingen förs framåt och för att alla blir delaktiga i detta. På min arbetsplats får dessa personer 500 kronor extra i månaden. Jag kan ju inte låta bli att undra vad den som får 5000 kronor mer i månaden ska göra och hur det ska leda till en högre kvalitet i förskolan. Att arbeta i förskolan är ett lagarbete och vi behöver alla högre lön. Vi behöver också tillräckliga mänskliga resurser för att kunna bedriva ett bra arbete. Med det menas mindre barngrupper utan att minska allt för mycket på personalstyrkan.

Detta leder mig in på ett inlägg en annan folkpartist gjorde i ekonomidebatten på svt igår. Han försvarade det fria skolvalets införande med att mobbade elever måste ha möjlighet att byta skola, ett mycket märkligt skäl på flera sätt. För det första har ju detta varit möjligt länge. För det andra måste det ju vara ett enormt misslyckande om den utsatte eleven ska behöva byta skolan. I stället bör vi satsa på mindre klasser, fler vuxna i skolan och bättre fortbildning hur vi kan arbeta förebyggande mot mobbing. Det är ju ytterst otroligt om en skola skulle informera om att det förekommer mobbing så att du som elev eller förälder har möjlighet att välja bort skolan, eller? All mobbing som fortgår under längre tid är "godkänd" av de vuxna som finns i skolan, antingen har de inte bättre kunskap eller så har de inte resurser att ta tag i problemen. Såväl i förskolan som i skolan saknas det ofta resurser att arbeta på ett förebyggande sätt med elever/barn som de vuxna känner kan orsaka oro i gruppen. Det krävs läkarintyg, diagnoser, för att över huvud taget få till en diskussion trots att det sägs att det är barnets behov som ska avgöra, oavsett diagnos. Här finns mycket att göra och ju tidigare det görs desto bättre.

Vänsterpartiet vill satsa på förskolan genom att se till att inga grupper är större än 15 barn med minst tre vuxna. För att höja kvaliteten för föräldrarna vill vi att förskolan har öppet även på obekväm arbetstid. Högst kvalitet blir det om barnet kan vara på samma ställe oavsett om föräldrarna jobbar dag, kväll eller natt. Vi vill se att de barn som har särskilda behov ska få stöd. Det ska vara möjligt att få stöd under längre eller kortare tid utan att barnet har diagnos. Grupper med yngre barn eller med många barn med annat modersmål än svenska eller med andra större behov ska vara mindre än 15 barn, precis som skolverket tidigare rekommenderade. Kvaliteten kan höjas med fler utbildade förskolärare som har möjlighet att diskutera olika lösningar mer vetenskapligt med varandra och med vardagsnära forskning i projektform. Att satsa endast på vissa förskollärare känns inte som rätt väg att gå.

Prioriteringar i en blå kommun

Vad är för mycket för pengar, vad är dyrt? Och vad är en bra investering? I Norrtälje blå kommun klubbas investering på investering; badhus, förskottering av vägar och järnvägar, avloppsledningar mm. Det är jätteviktiga investeringar och jag vänder mig inte emot dem, men, vad jag undrar är hur en ny förskola kan snubbla på målsnöret p g a ett par miljoner. "Det blir för dyrt", hette det på fullmäktige i juni, då ärendet gått igenom alla andra instanser. Det handlade om några miljoner.

Istället valde kommunalrådet att dra ur ärendet och börja om från början. Enligt kommunens tjänsteman så är kön till barnomsorg i Norrtälje stad ca 250 barn och det kommer den att vara ca fyra år framöver. Häromdagen hörde jag en förälder som vill börja jobba i april nästa år. Hon bor och arbetar i Norrtälje och blev erbjuden barnomsorg i Svanberga. Det är det enda som går att uppbringa. Det är akut brist på förskoleplatser i Norrtälje stad, ändå väljer man att fördröja ett ärende om en ny förskola p g a några futtiga miljoner (som det ändå kommer att kosta extra).

Nu öppnar kommunen 20+20 nya platser i Vigelsjö gård, samtidigt som planeringen av en ny förskola med fyra avdelningar fortsätter. Detta är långt ifrån nog. Blåklinten, som är den förskola som ska ersättas, har sex avdelningar idag, så den utbyggnaden (vigelsjö gård + blåklintens ersättningspaviljonger) kommer endast att täcka de platser som finns redan idag. Det blir ingen reell utbyggnad av platser. Samtidigt är det omöjligt för personer som vill starta fristående verksamheter att hitta lämpliga lokaler.

Och det är det här jag inte förstår, det finns pengar och det investeras hej vilt, men vad det gäller den viktigá utbyggnaden av barnomsorgen står det still. Utan en utbyggd barnomsorg får vi människor som inte kan komma i arbete. Och utan ett överskott av barnomsorgsplatser finns inga valmöjligheter för föräldrar och barn. Och utan valmöjligheter finns inga kvalitetshöjande incitament i en konkurrensmodell.

Detsamma gäller väl inom skolans värld. Vilka val finns egentligen att göra och hur lätt är det att byta om man inte är nöjd. Igår var sista dagen att göra skolval i kommunen och vad jag förstår låg "skolvalssidan" nere och visade meddelandet "Error" hela dagen. Nu väntar föräldrar runtom i kommunen på att kunna ge sina blivande sexåringar ett besked om vilken skola de får gå till. "Jag har redan valt", säger min femåring. "Ja, valt, ja", tänker jag, "men du ska inte tro att man får välja själv."

visst är det bittert

Visst är det bittert att se valresultatet. Sverige och Norrtälje kommun har kraftigt vridits åt höger, bort från solidaritet, gemenskap och medmänsklighet mot egoism och kamp för egen överlevnad. Jag hade hoppats att vi i ett land med så hög utbildningsnivå skulle lämna syndabockspolitiken och roffaåtsig-mentaliteten, men jag hade fel.

Och nu märks det verkligen att samhället är delat. Jag rör mig rätt flitigt runt bland människor och pratar med grannar, klasskamrater, arbetskamrater, släktingar, andra politiskt engagerade, men... jag har inte uppfattat dessa starka högervindar. Jag har uppfattat att människor från olika politiska läger och olika samhällsställningar är heligt trötta på moderatledningen i kommunen, att människor är upprörda över sjukförsäkringssystemet, det sätt skolan hanterats och att det inte finns några bostäder för ungdomar. Jag tycker att jag har fått ett otroligt gensvar på vår politik i alla kretsar jag rört mig, folk har tröttnat på borgarstyret helt enkelt. Idag hände samma sak, överallt i cafeterian på skolan pratades det om vilken katastrof detta val är. Och jag inser att jag inte har en aning om var dessa 33% moderater befinner sig någonstans. Jo visst, jag träffar väl en och annan, aktiv, i mitt politiska ärende, men var finns de andra? Det jag lagt märke till under de debatter som varit under valrörelsen är att det enda parti som sticker ut i den här kommunen är (nu har ju inte Sverigedemokraterna varit med på debatterna) Moderaterna. Själv har jag inte tyckt att det har varit till deras fördel och jag har inte heller uppfattat att publiken tyckt det. Men, deras meningsfränder finns uppenbareligen någonstans.

I Hysingsvik. Konstaterar att vi endast har 1,7% av rösterna i Hysingsvik, rena rama Täbysiffrorna. Ändå håller jag alltid 50 när jag åker genom samhället. Varför tycker de inte om mig?

Såväl företrädare för Centern, Kristdemokraterna och Moderaterna har nu jämfört oss vänsterpartister med Sverigedemokraterna och kallar oss för ett extremistparti. Det är skrämmande. Vi har ju t ex aldrig anklagat Kristdemokraterna för detta trots att det kanske vore mer passande. Detta är väl bara ännu ett led i högervridningen av Sverige, nu ska hederlig gammal socialism med allas lika värde, gemensamma trygghetslösningar och solidaritet fasas ut som extremism i Sverige. Verkligen skrämmande.

Skolvalet på kommunens största gymnasieskola visade på höga siffror för Sverigedemokraterna. Det visade också på att endast drygt hälften av eleverna deltog i valet. Är det månne dags att kommunen river upp sitt beslut att inte låta de politiska partierna verka på skolorna? Har förbud för politikerbesök i skolan (som infördes för att slippa Sverigedemokraterna) uppnått de mål man hade tänkt? Samhällskunskap i skolan borde innehålla mycket mer om vår demokrati och de politiska partierna. Om ungdomsförbunden inte kan verka, värva och annonsera på skolorna, hur ska de då driva sin verksamhet? Medelmsskap och engagemang i ett politiskt ungdomsförbund borde ge pluspoäng i samhällskunskapsbetyget. Inte konstigt att partierna tappar medlemmar och protester tar sig uttryck i att missnöjespartier kommer in i de beslutande församlingarna. Demokrati är ingenting evigt, den måste ständigt återerövras.

Valrörelsen för 2014 års val börjar nu. Trots knappa resurser hoppas vi kunna mobilisera och styra om Sverige och Norrtälje kommun mot ett varmare samhälle.

det ska inte finnas några skolor att välja bort

"Eleverna väljer bort de dåliga skolorna och väljer de bra skolorna och då förbättras meritvärdena på de bra skolorna och de dåliga skolorna försvinner." Så beskriver det moderata kommunalrådet Kjell Jansson det fria skolvalet. Men tänk om det vore så enkelt!

Det fria skolvalet är i själva verket inte så fritt. Det handlar inte bara om attm an måste vara om sig och kring sig och ställa sina barn i skolkö redan på BB, det handlar också om de praktiska möjligheter man har att göra ett val. Hur ska den som bor i Hallstavik och jobbar på bruket kunna välja Freinetskolan i Norrtälje för sina barn? Vem ska se till att barnen kommer dit och hem? Hur ska jag som pendlar och börjar arbeta klockan halv åtta på annan ort (ca 45 minuter bort i bra väglag och ljus) kunna köra mitt barn till den skola som inte ligger närmast? Var är vår valfrihet???

Nej, Kjell Jansson, det ska inte finnas bra och dåliga skolor att välja mellan när inte alla kan välja. Alla ska vara trygga med att den skola deras barn börjar på är en BRA skola, där barnet kommer att kunna tillgodogöra sig de kunskaper han/hon har rätt till. Blir det problem ska resurser sättas in, oavsett vilken skola barnet går på.

Det är en märklig människosyn att överhuvudtaget tycka att det ska finnas skolor att välja bort i systemet. Vad händer med barnen som inte kan välja, väljer vi bort dem också?

Mycket att välja på

Det är många val som ska göras i valfrihetens namn och det är nog meningen att vi inte bara ska känna oss fria utan även en aning stressade för som Kråkan sa: Rätt är rätt och snett är snett.

Sen brydde sig Mamma Mu, som den underbara kvinna hon är, inte så mycket om det där med rätt och snett, det blev en koja ändå. Och hon var nöjd.

Men visst är det mycket i livet som handlar om val och prioriteringar, alldeles oavsett om vi har ett borgerligt styre som liksom vill tuta i oss att vi mår bättre ju mer vi väljer; vårdval, kundval, skolval etc Ju mer vi väljer utan att fundera över vad vi egentligen väljer. I kundvalet väljer vi inte hur vår hemtjänst ska utföras utan vilket företag som ska utföra den. I vårdvalet får vi inte möjlighet att välja vilken vårdcentral vi vill gå till när vi är sjuka, den möjligheten har vi haft i över tio år i Stockholms län och Norrtälje. Vårdvalet innebär istället att företag får välja att etablera sig var de vill. I skolvalet får vi i realiteten bara välja skola till våra barn om vi är smarta nog att ställa dem i kö redan på BB och om vi väljer en skola som politikerna inte gillar så läggs den ned, hur många det än är som valt den. I premiepensionsvalet väljer vi inte vilken pension vi vill ha utan vilket företag som ska tjäna pengar på att spekulera bort våra pensionspengar.

Så, vad väljer vi egentligen? Och för vems skull? Finns den här s k valfriheten för att göra medborgarens liv enklare, bättre, mer lustfyllt? Eller för att förvirra oss så att vi inte märker när vi missar att göra de verkligt viktiga valen i livet?

Skolvalet - ett hån

”Ge ditt barn de allra bästa förutsättningarna”, skriver Ann S Philgren (M) Margareta Säterli( Fp) och Ann Lewerentz ( Kd), men ingen från Centern, (varför inte?) på debattsidan i Norrtälje tidning den 27 januari 2009. Artikeln berättar om ökade krav på framtidens arbetstagare, det räcker inte med god vilja och arbetslust. Resonemanget syftar till att det nu är dags att "välja" skola inför hösten. "Alla föräldrar och barn i Norrtälje kommun har möjlighet att välja sin skola, bara skolan de väljer har plats", sägs det i artikeln.

Men vad hände med dom som hade gjort sitt val? De som gjorde allt rätt, organiserade sig, uppvaktade ansvariga politiker och skrev debattartiklar i tidningen för att försvara och argumentera för sitt val? Föräldrar, elever och personal engagerade sig och skrev brev direkt till alla politiker i barn och skolnämnden och till alla i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen. Skolsköterskor, personal från BUP, oroliga mor och farföräldrar, politiker från S, V, Mp, Kd och C skrev om vikten av att låta Flygskolan vara. Demonstrationer utanför kommunhuset, fackeltåg i mörker och regn, mängder av obesvarade frågor på allmänhetens frågestund.

Men så blev det ändå majoritetens politiker som gjorde ”rätt val” åt föräldrar och elever och valde att lägga ned Flygskolan. Precis som man tidigare ”hjälpt ”de elever och föräldrar som valt Vigelsjöskolan att göra ett ”bättre” val.

"Vilka förutsättningar behövs för att just ditt barn ska kunna leva ett gott liv, med möjlighet att kunna försörja sig och att kunna delta i samhällsbygget som medborgare?" ,undrar skribenterna till artikeln. Tänk om förutsättningarna "en trygg skola i närområdet", säkra gång- och cykelvägar, långsiktighet i skolvalet (skolan ska inte hotas av nedläggning från och till), inflytande, demokrati, möjlighet att påverka är de faktorer som man anser sitt barn behöva. Det skulle ge en möjlighet att redan som barn kunna delta i samhällsbygget genom att tala om vilken skola man vill gå på och förstå att någon beslutsfattare lyssnar och tar till sig. Förebilderna är vi vuxna.

Och vilka val kommer vi att kunna göra i framtiden? Singö skola försvinner med all säkerhet efter valet 2010 om det blir borgerlig valseger igen, Grindskolan och Bålbro blir privata om moderaterna får som de vill. Vilka alternativ finns det kvar för dom som vill välja en kommunal skola nära hemmet? Våra skolor skiljer sig och visar olika resultat, skriver de tre borgerliga kvinnorna, det gäller kunskaper, trivsel och miljö. Men vad spelar det för roll? Det spelar ju ingen roll hur mycket eleverna trivs för att en skola ska få vara kvar, det är inte den skolan som föräldrar och elever väljer som blir stark, får extra bidrag och blir kvar. Inte om den är kommunal i alla fall.

Att välja skola i mån den skolan har plats har varit möjligt i den här kommunen i över 20 år. Skillnaden är bara att nu SKA man helst välja ett privat alternativ. Annars är man ju inte säker på någonting, annars kanske skolan blir nedlagd, annars är det väldigt liten risk att ens val blir respekterat som ett faktiskt val.

Ann S Philgren som pedagog, ja till och med doktor i pedagogik och fd rektor, med erfarenhet både från kommunal och privat skola borde veta att det är viktigt att ha nära till skolan. Hon borde veta att det inte går att bara se till pedagogik och resultat utan att allt hänger i hop. Hon borde veta att det inte går att tala om att höja resultaten i skolan och samtidigt dra ner resurserna på skolhälsovården. Det i en kommun som har bland Stockholms läns högsta ohälsotal och lägsta utbildningsnivån. Där IV är ett av de största gymnasieprogrammen.
I en kommun där kostnaderna för vård av barn och unga skjutit i höjden det senaste året. Inte för att socialtjänsten varit slösaktiga, eller prioriterat fel, utan just för att det är dels fler barn och unga som behöver samhällets stöd och hjälp och dels för att det ofta är en mycket komplex problembild hos dessa barn och unga.

Tal om val och möjligheter blir bara ett hån mot människor som valt, stridit och körts över av politiker som "vet bättre" och gör "bättre val" åt dem. Och det ger inte starka trygga medborgare rustade för framtiden.

Catarina Wahlgren, v och Hanna Stymne, Bratt ,s

Som en spottloska i ansiktet

Ge ditt barn de allra bästa förutsättningarna, skriver idag tre borgerliga kvinnor(m, fp och kd, varför inte c??) på lokaltidningens debattsida. Artikeln berättar om ökade krav på framtidens arbetstagare, det räcker inte med god vilja och arbetslust. Resonemanget syftar till att det nu är dags att "välja" skola inför hösten.

"Alla föräldrar och barn i Norrtälje kommun har möjlighet att välja sin skola, bara skolan de väljer har plats", sägs det i artikeln. Vilket hån mot alla de föräldrar och barn som kämpade och stred för att få behålla "sin skola" på Flygfältet, eller de föräldrar och barn som för några år sedan hade valt Vigelsjöskolan. Inför framtiden måste föräldrar och barn och ställa sig frågan vilka kommunala skolor kommer att finnas kvar. Singö skola? Knappast efter valet 2010 om det blir borgerlig valseger. Parkskolan? Grindskolan? Inte som kommunal skola om borgarna får som de vill. Inte heller Bålbroskolan består som kommunal skola i den moderata visionen, så frågan är vilken valfrihet som finns för de som ändå vill ha sina barn i en kommunal skola.

Jag citerar artikeln igen: "Vilka förutsättningar behövs för att just ditt barn ska kunna leva ett gott liv, med möjlighet att kunna försörja sig och att kunna delta i samhällsbygget som medborgare?"

Tänk om förutsättningarna "en trygg skola i närområdet", säkra gång- och cykelvägar, långsiktighet i skolvalet (skolan ska inte hotas av nedläggning från och till), medinflytande, demokrati, möjlighet att påverka är de som man anser sitt barn behöva. Möjlighet att redan som barn kunna delta i samhällsbygget genom att tala om vilken skola man vill gå på och förstå att någon beslutsfattare lyssnar och tar till sig. Förebilderna är vi vuxna.

Tal om val och möjligheter blir bara ett hån mot människor som valt, stridit och körts över av politiker som "vet bättre" och gör "bättre val" åt dem.

Valfrihet - paranoia - stressmoment

Redan innan min första dotter var född så oroade jag mig för hennes skolgång. Min egen var ingen höjdare och nu får man ju som förälder den stora äran att "välja rätt" åt sina barn också. Det började naturligtvis med barnomsorg. Jag valde den förskola som ligger närmast där vi bor, bara ett par kvarter bort; enkelt tänkte jag, men det är också en s k naturförskola där barnen vistas mycket utomhus. Förutom detta en privat förskola så jag fick betala 200 kronor för att ställa mitt barn i kö dit (detta är nu borttaget eftersom kommunen sköter även de privatas administration av köer och intagning). Jag ställde henne i kö till förskola då hon var ca 3 månader gammal.

Vi kom varken in på förskolan i kvarteret bredvid eller en annan privat förskola som vi ställt oss i kö till utan blev erbjudna plats på en kommunal förskola ett par kilometer bort. Jag kände mig lite tveksam, men ville ge det hela en chans. På den tiden hade jag inte heller tillgång till bil, så det blev en extra dryg halvtimmas promenad fram och tillbaka varje dag (så länge barnet satt i vagn).

Dottern trivdes utmärkt på den kommunala förskolan och precis intill låg en liten 0-3 skola där det nu tedde sig självklart att hon skulle fortsätta tillsammans med sina dagiskompisar när nu den dagen kom. Då behövde jag ju inte göra det där viktiga valet som jag haft ångest för så länge förrän hon skulle börja fyran.

En dag på jobbet (då jag satt i kassan) berättade en kund för mig att det var hon som hade hand om kön till det privata dagiset i kvarteret där vi bor. Hon förklarade att min dotter inte kommit in för de ville inte ha fler små barn just då, men hon kanske skulle kunna få en plats när hon blev lite större. Jag log mot henne, men tänkte att det är knappast aktuellt eftersom hon nu trivdes så bra på den förskola hon gick på. Något senare träffar jag en bekant från öppna förskolan som berättar att hennes son börjat på just det där privata dagiset, trots att han var yngre än min dotter och att de ställt sig i kön relativt nyligen. Sånt får en att fundera.

En del människor varnade mig för att ge flickorna både för och efternamn som klingar utländskt, att det skulle bli en last för dem. Det har jag själv aldrig trott på. Jag tror att samhället kommer att rasa framåt och detta kommer att vara helt ointressant inom en snar framtid. Jag tror till och med att människor som mina döttrar med utländska namn och perfekt svenskt uttal kommer att bidra till den utvecklingen. Och helt ärligt funderade jag över om det inte hade varit värre att ge dem mitt efternamn, jag som sökt över 500 jobb och fått nobben, rikskänd uppstudsig vänstermänniska, det är väl ingen som alla vill ha i sin föräldrarkrets?

Jag vet inte, men den s k valfriheten får en ju att fundera. Nu var det så dags att välja skola. Den lilla 0-3skolan intill barnens förskola lades ned av den borgerliga majoriteten och lokalerna hyrs nu ut till en privat montessoriskola. Dagiskamraterna skingras för vinden. Föräldrarna får slita sitt hår igen för att "välja rätt". Då väljer jag den skola som jag tycker ligger närmast, "åt rätt håll" och där jag dessutom själv har arbetat en tid så jag känner några som fortfarande är kvar där. Jag går in på webben och väljer första dagen det är öppet för s k skolval.

Sen går man här med ångest och undrar om ens barn ska komma in i nollan...

Förförra veckan berättar lokalblaskan att i stort sett alla har kommit in på sina förstahandsval. det är bara två privata skolor som inte kunnat ta emot alla sökande (men det stämmer inte heller hör man sen via säkra källor). Beskedet till föräldrarna skulle komma i veckan och man hörde att andra fick sina besked. Vår brevlåda var tom och jag beskyllde City Mail (kanske för att jag inte fick jobb där när jag sökte...).

På fredagen ringer jag skolkontoret för att höra efter. Där vet man inte mycket men bekräftar att mitt barn är "oplacerat" och att man i övrigt fått besked från den skolan vi sökt om vilka de tagit in. Hon vet inte varför min dotter inte fått någon plats men ber mig ringa rektorn. Två klunkar kaffe, fredagslunch, nästa samtal till en rektor som låter helt oförstående. Jag berättar att vi sökt skolan och att vi inte fått besked, att man på skolkontoret säger att vi är oplacerade och råder oss att ringa rektor. "Det låter konstigt, vi har meddelat alla", tycker rektor, "vad heter barnet?" Jag talar om vad hon heter och får reaktionen: "Jaså, är det hon, ja, du förstår, det har blivit något fel på hela systemet här, det har kollapsat, vi upptäckte det idag. Ja, det har blivit något fel på systemet, ingen kan lastas för det, men vi bestämde här alldeles nyss att vi skulle ta emot henne. Ja, så hon har en plats här."

Ska jag nu bli paranoid? När då alldeles nyss, på stående fot eller? Först tycker rektor det är jättekonstigt, sen har hela systemet kollapsat. Jag kan fortsätta nojja på det här länge. Är det barnens namn? Är det mitt rykte? Kom de på att jag är aktiv politiker i den här kommunen? Har hela systemet kollapsat? Vad är valfrihet och hur kan man bevisa för de som inte kommer in att det är just de som rätteligen inte har kommit in? Nu är jag inte lugn över det här skolvalet förrän jag fått skriftligt på det.

Nästa år byggs en helt ny "stadsdel" utanför nuvarande tätort. Det är redan beslutat att den planerade skolan ska bli privat och ha en viss pedagogisk inriktning. Utbudet av kommunala skolor i tätorten minskar rejält i och med att några även "knoppar av". För människor utan bil (man kan ju välja att vara det när man bor i en tätort) finns ingen valfrihet. I vissa delar av tätorten kommer det att bli riktigt långt till en kommunal skola. Och när en kommunal 0-6skola i ett stort bostadsområde nu knoppar av och blir privat säger man att barnen kan välja att gå kvar eller välja en annan skola. Närmaste kommunala skola (0-3) är redan sprängfylld av elever och det skulle kunna innebära att en tioåring bosatt i bortre Solbacka skulle behöva ta sig till Kvisthamra eller Lommarskolan för att få gå i en kommunal skola, men det kanske blir närmare att cykla till Vätö eller Roslagsbro?

Nej, nu får helgen vara all. Trädgårdsarbete hela dagen igår och veckohandling, tvätt och styrelsemöte idag. Överskuggande PMS tog bort lite av guldkanten, men igår hade vi det rätt bra ändå. Trotsig tvååring som satt på matbordet, åt playdohlera, hoppade i sängarna och slogs blev lite övermäktigt idag, men till slut slocknade även den motvilligaste...

bajs bajs på er

Ännu en dag av nedbajsade blöjor och kläder på jobbet. Här hemma verkar alla, peppar peppar, friska. Kom hem vid halvåtta idag eftersom jag jobbar sent på torsdagar och hämtar barnen hos mormor innan jag åker hem. Barnen badades medan jag åt nudlar och kidneybönor. Sen körde jag två diskmaskiner och en tvättmaskin samt packade kläder och lakan för att kunna åka direkt till landet efter jobbet imorgon. Inte utan att man var lite orolig för om varmvattnet skulle räcka när det blev dags för en själv att ta en dusch. Två maskiner disk (visserligen bänkdisk) på varmvatten, två badade barn (visserligen i små baljor) och varmvattenberedaren som måste vara avstängd medan tvättmaskinen går annars går det en propp.

Men vattnet räckte och nu har jag kollat mailen och undersökt om svaret på skolvalet möjligtvis skulle kunna finnas på Webtjänster mot förskolan som det så vackert heter, sidan där man ska anmäla nya scheman till dagis, nya inkomster, ändrade adresser och liknande. Det var även där man gjorde skolvalet som man skulle få svar på denna vecka. Mammas arbetskamrat hade fått sitt svar igår, i vår brevlåda - nada. På hemsidan - nada - förutom information om att dottern kommit in på fritidset som ligger i anslutning till skolan vi valt. Bara hoppas hon kom in på den skolan då...

Det kanske tar ett tag innan vi får beskedet per post. Tydligen är det City Mail som börjat leverera viss post till oss och de kommer bara två gånger i veckan. Låter helt knasigt tycker jag. Är vi moderna 2000talsmänniskor verkligen nöjda med att snigelposten bara kommer två gånger i veckan??? Då kan man ju verkligen förstå att det kallas snigelpost. Och det var väl därför det var så konstigt tomt i brevlådan igår. Tydligen delar City Mail bara post tisdagar och torsdagar. så något besked om dottern kom in i nollan lär vi väl inte få förrän i mitten av nästa vecka...

NU måste jag nog sova för klockan ringer tio i fem och jag behöver min skönhetssömn. Om ni vill höra/se mer av mig före söndag så får ni kolla mobilbloggen. Åter i stan för Mulle, veckohandling och styrelsemöte på söndag. God natt.