Valfrihet - paranoia - stressmoment

Redan innan min första dotter var född så oroade jag mig för hennes skolgång. Min egen var ingen höjdare och nu får man ju som förälder den stora äran att "välja rätt" åt sina barn också. Det började naturligtvis med barnomsorg. Jag valde den förskola som ligger närmast där vi bor, bara ett par kvarter bort; enkelt tänkte jag, men det är också en s k naturförskola där barnen vistas mycket utomhus. Förutom detta en privat förskola så jag fick betala 200 kronor för att ställa mitt barn i kö dit (detta är nu borttaget eftersom kommunen sköter även de privatas administration av köer och intagning). Jag ställde henne i kö till förskola då hon var ca 3 månader gammal.

Vi kom varken in på förskolan i kvarteret bredvid eller en annan privat förskola som vi ställt oss i kö till utan blev erbjudna plats på en kommunal förskola ett par kilometer bort. Jag kände mig lite tveksam, men ville ge det hela en chans. På den tiden hade jag inte heller tillgång till bil, så det blev en extra dryg halvtimmas promenad fram och tillbaka varje dag (så länge barnet satt i vagn).

Dottern trivdes utmärkt på den kommunala förskolan och precis intill låg en liten 0-3 skola där det nu tedde sig självklart att hon skulle fortsätta tillsammans med sina dagiskompisar när nu den dagen kom. Då behövde jag ju inte göra det där viktiga valet som jag haft ångest för så länge förrän hon skulle börja fyran.

En dag på jobbet (då jag satt i kassan) berättade en kund för mig att det var hon som hade hand om kön till det privata dagiset i kvarteret där vi bor. Hon förklarade att min dotter inte kommit in för de ville inte ha fler små barn just då, men hon kanske skulle kunna få en plats när hon blev lite större. Jag log mot henne, men tänkte att det är knappast aktuellt eftersom hon nu trivdes så bra på den förskola hon gick på. Något senare träffar jag en bekant från öppna förskolan som berättar att hennes son börjat på just det där privata dagiset, trots att han var yngre än min dotter och att de ställt sig i kön relativt nyligen. Sånt får en att fundera.

En del människor varnade mig för att ge flickorna både för och efternamn som klingar utländskt, att det skulle bli en last för dem. Det har jag själv aldrig trott på. Jag tror att samhället kommer att rasa framåt och detta kommer att vara helt ointressant inom en snar framtid. Jag tror till och med att människor som mina döttrar med utländska namn och perfekt svenskt uttal kommer att bidra till den utvecklingen. Och helt ärligt funderade jag över om det inte hade varit värre att ge dem mitt efternamn, jag som sökt över 500 jobb och fått nobben, rikskänd uppstudsig vänstermänniska, det är väl ingen som alla vill ha i sin föräldrarkrets?

Jag vet inte, men den s k valfriheten får en ju att fundera. Nu var det så dags att välja skola. Den lilla 0-3skolan intill barnens förskola lades ned av den borgerliga majoriteten och lokalerna hyrs nu ut till en privat montessoriskola. Dagiskamraterna skingras för vinden. Föräldrarna får slita sitt hår igen för att "välja rätt". Då väljer jag den skola som jag tycker ligger närmast, "åt rätt håll" och där jag dessutom själv har arbetat en tid så jag känner några som fortfarande är kvar där. Jag går in på webben och väljer första dagen det är öppet för s k skolval.

Sen går man här med ångest och undrar om ens barn ska komma in i nollan...

Förförra veckan berättar lokalblaskan att i stort sett alla har kommit in på sina förstahandsval. det är bara två privata skolor som inte kunnat ta emot alla sökande (men det stämmer inte heller hör man sen via säkra källor). Beskedet till föräldrarna skulle komma i veckan och man hörde att andra fick sina besked. Vår brevlåda var tom och jag beskyllde City Mail (kanske för att jag inte fick jobb där när jag sökte...).

På fredagen ringer jag skolkontoret för att höra efter. Där vet man inte mycket men bekräftar att mitt barn är "oplacerat" och att man i övrigt fått besked från den skolan vi sökt om vilka de tagit in. Hon vet inte varför min dotter inte fått någon plats men ber mig ringa rektorn. Två klunkar kaffe, fredagslunch, nästa samtal till en rektor som låter helt oförstående. Jag berättar att vi sökt skolan och att vi inte fått besked, att man på skolkontoret säger att vi är oplacerade och råder oss att ringa rektor. "Det låter konstigt, vi har meddelat alla", tycker rektor, "vad heter barnet?" Jag talar om vad hon heter och får reaktionen: "Jaså, är det hon, ja, du förstår, det har blivit något fel på hela systemet här, det har kollapsat, vi upptäckte det idag. Ja, det har blivit något fel på systemet, ingen kan lastas för det, men vi bestämde här alldeles nyss att vi skulle ta emot henne. Ja, så hon har en plats här."

Ska jag nu bli paranoid? När då alldeles nyss, på stående fot eller? Först tycker rektor det är jättekonstigt, sen har hela systemet kollapsat. Jag kan fortsätta nojja på det här länge. Är det barnens namn? Är det mitt rykte? Kom de på att jag är aktiv politiker i den här kommunen? Har hela systemet kollapsat? Vad är valfrihet och hur kan man bevisa för de som inte kommer in att det är just de som rätteligen inte har kommit in? Nu är jag inte lugn över det här skolvalet förrän jag fått skriftligt på det.

Nästa år byggs en helt ny "stadsdel" utanför nuvarande tätort. Det är redan beslutat att den planerade skolan ska bli privat och ha en viss pedagogisk inriktning. Utbudet av kommunala skolor i tätorten minskar rejält i och med att några även "knoppar av". För människor utan bil (man kan ju välja att vara det när man bor i en tätort) finns ingen valfrihet. I vissa delar av tätorten kommer det att bli riktigt långt till en kommunal skola. Och när en kommunal 0-6skola i ett stort bostadsområde nu knoppar av och blir privat säger man att barnen kan välja att gå kvar eller välja en annan skola. Närmaste kommunala skola (0-3) är redan sprängfylld av elever och det skulle kunna innebära att en tioåring bosatt i bortre Solbacka skulle behöva ta sig till Kvisthamra eller Lommarskolan för att få gå i en kommunal skola, men det kanske blir närmare att cykla till Vätö eller Roslagsbro?

Nej, nu får helgen vara all. Trädgårdsarbete hela dagen igår och veckohandling, tvätt och styrelsemöte idag. Överskuggande PMS tog bort lite av guldkanten, men igår hade vi det rätt bra ändå. Trotsig tvååring som satt på matbordet, åt playdohlera, hoppade i sängarna och slogs blev lite övermäktigt idag, men till slut slocknade även den motvilligaste...

Förskola för barnens skull?

Ännu en natt med två oroligt sovande barn i min närhet. Hosta, snor och halsmandlar, täcken på golvet och en mamma som ligger som ett S och försöker koppla av lite. Liten fick vara hemma en dag till, men verkade faktiskt betydligt piggare idag. Hon somnade inte förrän det var dags att hämta Storasyster på dagis så blev det stressigt och krångligt och mörkt ute och jag var tvungen att bjuda barnen på pizzeria för att greja ABFs styrelsemöte som började kl.17.00.

En väninna och jag diskuterade huruvida förskolor tar emot syskon till sjuka barn. Hon hade upplevt att förskolan inte ville ha det ena barnet där om hon "ändå var hemma" med ett sjukt syskon. Det har jag inte upplevt på vår förskola. Det finns fler aspekter på det tycker jag. Visst är man ändå hemma, så det friska barnet kan mycket väl vara hemma, men... är förskolan till för barnet då? Med det resonemanget tycker jag att det mer låter som att förskolan är en plats dit man måste lämna barnen för att man jobbar och ingenting annat. När barnen blir så stora som fem år har de ofta planerade verksamheter i grupp åtminstone tre dagar i veckan. Om de inte är där så missar de, kommer efter, kommer utanför...

En annan aspekt på det hela är ju att man faktiskt betalar för att ha dem där. Antingen betalar man fullt pris för hur många timmar som helst eller så betalar man halvt pris för 15 timmar i veckan eller mindre. Man betalar fullt pris året om, oavsett om barnen är sjuka om man två månaders semester eller annat. Det sporrar ju inte direkt till att tvinga en dagisälskande unge att vara hemma för att syskonet är krassligt.

Åh nej, vilken dålig uppkoppling jag har, nu får jag skriva om mer än halva bloggen. Jaja, det kan ju bli bättre...

Nästa aspekt som jag tog upp när jag skrev alldeles nyss är att fr o m barnet är fyra år gammalt så har det rätt till 15 timmar/vecka fri allmän förskola oavsett syskon som är sjuka, föräldrar som är föräldrarlediga eller arbetslösa. Förskolan är till för barnen. Inte skulle väl skolan komma på att skicka hem en elev för att dess syskon var sängliggandes?

Min väninna som lydigt och snällt fick ha både sjuka och friska barn hemma hade sina barn på privat förskola. En annan bekant som har sin dotter 15 timmar/vecka på en privat förskola (hon är själv hemma med barn nr 2) blev för ett tag sedan ombedd att ha sin dotter hemma eftersom förskolan hade dåligt med personal. Det gick ju bra eftersom hon ändå var hemma, men när hon sedan frågade om dottern fick vara där lite längre en annan dag så var det nobben. Hon får vara där tre timmar varje förmiddag, vare sig mer eller mindre. Mamman är tvungen att väcka henne eftersom de sover middag varje dag när hon ska hämta. Är förskolan då till för barnen?

Min syster har också haft sina barn på privat förskola och numer på privat fritids. När hon slutar jobba klockan två kan hon inte hämta dem för då sitter de precis och äter mellis och då får man inte störa. Därför passade hon en gång på att handla innan hon hämtade sin dotter, men fick då veta att man minsann inte får handla medan man har barnen på dagis. På dagis får de bara vara när föräldrarna arbetar. Schemat var inlämnat i början av terminen och inte kunde syrran jobba extra på sin lediga dag för då hade hon ingen barnomsorg... Syrran har också alltid ett väldigt sjå med att ordna barnvakter till sina barn vid alla lov, klämdagar och liknande för annars får de vara ensamma på deras fritids,,, alla andra är lediga. Och är de också lediga så kan ju fritids stänga och personalen gå hem.

När jag vikarierade inom barnomsorgen i slutet av åttiotalet så blev man beordrad att ta kompledigt och gå hem om många barn var borta en dag. Fungerar det så fortfarande kan jag se att förskolorna kan tjäna pengar på att skicka hem även friska barn. Annars tycker jag att det är enbart löjligt för personalen måste ju finnas där ändå, sjukdom är ju sällan planerad i förväg.

På vår förskola fungerar det mycket bättre. Det är stor närvaro bland barnen, såväl lov som klämdagar och vanliga dagar. Jag tror att en del föräldrar är sjukskrivna eller arbetslösa, andra barn har föräldrar/förälder som jobbar långa dagar/långt borta. Många bor i närheten av förskolan och har ingen tillgång till vare sig bil eller valmöjligheter. Men jag är övertygad om att förskolan är för barnens bästa, inte för föräldrarnas eller personalens eller för den delen någon faraway ägare som vill tjäna kosing. Visst är barngrupperna för stora och visst har lokalerna sett sitt bästföredatum för länge sedan (de var ju inte i bästa skick från början ens en gång). På första föräldrarmötet när Storasyster var ett år kom sex av sexton barns föräldrar.

Förskolan har öppet mellan halv sju och halv sju varje vardag. Inga önskemål från personal eller föräldrar ändrar detta (flera privata förskolor stänger tidigare t ex på fredagar då de flesta föräldrar kan hämta tidigare). Och det kanske låter bra, då kan ju personalen koncentreras då det är många barn. Men det är alltid någon som blir utanför, som inte vågar säga att hon/han jobbar till sex varenda fredag för då blir ju alla andra föräldrar besvikna... Och på så sätts stängs det barnet ute från den privata förskolan. På vår förskola kan vi, trots det obegripliga schemaanmälningssystemet via internet, komma med små lappar med barnens tider, ringa och ändra (t o m samma dag) tiderna och svaret har alltid varit; Vi har öppet halv sju till halv sju.

Jo, det finns mer att önska, jag har ju skrivit många gånger på den här bloggen om barnomsorgens otidsenliga öppettider i ett samhälle där mer och mer går mot 24timmarsöppet och arbetsmöjligheterna för den som bara kan jobba "kontorstid" krymper. Men efter en seg inskolning av Liten (som fortfarande är överdrivet mammig) så har jag fått två barn som älskar sin förskola och inte vill missa en dag där för allt i livet. Det är värt mycket i en tid då man måste slita för att försörja sig.

Nu hoppas jag bara att Liten är tillräckligt pigg för att gå och leka en stund imorgon så att mamma kan läsa in sig på ärendena inför Bygg och Miljönämnden på fredag. Och sen är det Öppet hus på Storasysters avdelning på eftermiddagen så då måste jag ju dit och ... FIKA... och titta så klart...

Rekord, barnomsorg ur olika vinklar

Nu har jag faktiskt sökt fem jobb idag. Vilket rekord. Men jag börjar tro att det kanske inte är bra att jag skriver om alla jobb jag söker här, för alla som läser bloggen börjar väl undra vad det är för fel på mig som inte får nåt av dem...

Men, imorgon hoppas jag i alla fall att Liten är frisk för jag har haft turen att få en åttatimmars arbetsdag och den vill jag ju inte missa. Hon sover sött nu. Det är Storasyster som låter som en skördetröska. Måste gå till läkare med det där. Kan inte vara nyttigt. Om inte annat är det obehagligt att lyssna på.

Förresten stod det ju något intressant om privata förskolor i dagens blaska. Jo, den styrande borgerliga majoriteten har tydligen bestämt att fr o m årsskiftet ska alla förskolor ersättas på samma sätt. Alltså, den kommunala administrationen ska sköta barnomsorgsavgifter och sånt även åt de privata. Hittills har de privata bara behövt skicka en räkning på vilken ersättning de vill ha till kommunen. Det kommer att innebära att många privata förskolor kommer att få betydligt mindre pengar. (Rimligtvis borde det också betyda att de får lite mindre att göra) En förskola skulle förlora så mycket som 200 000 på årsbasis. Detta beklagades i blaskan och man sa dessutom att man redan nu "inte hade råd att skicka personalen på utbildning". Skrämmande, man har alltså 200 000 kronor mer än en förskola i kommunal regi och man har inte råd att skicka personalen på utbildning. Jag är medveten om att man har mindre barngrupper på de privata förskolorna, men ska det ske på bekostnad av personalens fortbildning?

Nu har den borgerliga majoriteten återkallat förslaget för att titta på det en gång till. Efter att privata förskolor hört av sig. Undrar hur det hade varit om det varit de kommunala förskolorna som drabbats och hört av sig. Hade man funderat en gång till då också eller hade man bara tutat och kört? Att alla ska få samma ersättning tycker jag är fullt rimligt. Sen att förskolorna ska få olika ersättning efter föräldrarnas betalningsförmåga tycker jag är förkastligt. Mitt barn kostar väl lika mycket, eller mer, även om jag har en sämre inkomst och därmed betalar lägre avgift? Detta gör ju att förskolor med många barn från familjer med dålig ekonomi får avsevärt mindre pengar att röra sig med. Det är vad jag kallar orättvist.

En annan sak som jag kom att tänka på när jag sitter här och skriver om barnomsorg är en överraskande positiv debattartikel som jag läste i någon kvällstidning förra veckan på jobbet. Det var representanter från samtliga borgerliga, styrande, allianspartier som skrivit en artikel om behovet av barnomsorg på obekväm arbetstid. De tyckte det var självklart att det skulle finnas. Otroligt. När man debatterat den saken i den här kommunen har man fått uppfattningen att alliansens företrädare helst skulle vilja att vi föräldrar höll våra barn borta från barnomsorgen så mycket som det bara gick, både för barnens och kommunens ekonomis skull. Men nu kanske det blir modernare bullar? Vi ska ju främja möjligheten för alla att arbeta? (eller gäller inte detta föräldrar av honkön?)