Visar inlägg med etikett vetenskap. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vetenskap. Visa alla inlägg

lördag 14 februari 2015

Vad är detaljer Kjell Jansson? Tror du inte lärarna kan sitt jobb?

Vad roligt. Moderaterna som styrt Norrtälje kommun i 16 år och ständigt har beskyllt oppositionen för att vilja peta i detaljer, varenda motion, varenda interpellation, har ansetts vara detaljpetande, tycker nu att det är helt på sin plats att tala om för lärarna att de måste undervisa om vad som hänt i Europa under 1900-talet, ja, de vill t o m tala om för lärarna att de bör göra en resa till ett koncentrationsläger med sina elever. Det är ju en väldigt viktig del av undervisningen, naturligtvis, vi i Vänsterpartiet tycker också att lärarna ska göra sitt jobb och undervisa eleverna om detta, och visst är det önskvärt att de också gör studiebesök i samband med detta, om det finns ekonomi för det.

Det som vi skrattar åt nu, är väl att detta måste vara höjden av att peta i detaljer? Tror Moderaterna att lärarna inte kan sitt jobb? Vill de att alla elever ska få besöka ett koncentrationsläger så kan kommunen antagligen ge direktiv om detta, men inte utan att tala om hur det ska finansieras, var ska pengarna tas? Ska kommunen skjuta till extra medel för att göra detta möjligt? Ska eleverna betala ur egen kassa? Oavsett vilket, så är det på gränsen till om det är möjligt att detaljreglera av politiker i kommunfullmäktige. Lärare har ju en gedigen utbildning och har idag dessutom krav på att inneha legitimation för att bevisa att de är behöriga/kunniga/kompetenta på sina områden. Det finns antagligen många lärare som skulle vilja göra studiebesök i koncentrationsläger med sina elever, en del gör det också, men då gäller det ju att skapa utrymme för detta genom att dra in på någonting annat. Skolan badar inte precis i pengar.

När vi föreslog att införa ett maxtak på 15 barn per barngrupp i förskolan, sa Moderaterna att vi petade i detaljer. När vi ville införa EN vegetarisk lunch i veckan inom kommunens verksamheter, sa Moderaterna att vi petade i detaljer. Och detta är ju bara en bråkdel av alla idéer som vi fört fram och fått benämnt som detaljer.

Jag vill gärna spinna vidare på förslaget om ett maxtak på 15 barn per barngrupp i förskolan. Till en början var detta någon som även Socialdemokraterna motsatte sig, de hävdade att det var svårt att avgöra vad som var en barngrupp i förskolan. Efter det har ju partiet centralt kommit på  bättre tankar och vi kan bara hoppas att detta tänk kan få slå rot i huvudet på politiker, tjänstemän och verksamhetschefer i vår kommun. Idag är vi så itutade att sätta ekonomin och inte barnens bästa i fokus. Vi talar om idealbarngrupper på 23-25 barn för då kan vi behålla en stabil personalstyrka. Men det handlar ju inte om vad som är bäst för barnen egentligen. Jo, ok, det kanske är bättre med 17 barn och fyra personal än 16 barn och tre personal, men det är ju inte så vi ska diskutera den här saken. Att många chefer och politker får till svar av de verksamma på golvet att det är ok med barngrupper på 20 barn handlar ju om att de anställda vet att om barngruppen blir mindre försvinner personaltimmar från avdelningen. Och då blir det svårt att jobba i smågrupper, det blir skört när någon är sjuk osv osv. De flesta som jobbar ute i förskoleverksamheten vill inte ha stora barngrupper, de vill bara ha tillräckligt med personal för att hinna med omsorgen och det pedagogiska uppdraget med barnen. Och kanske t o m ta rast.

Går jag till nästa förslag om att införa en vegetarisk dag på matsedeln så slår Moderaterna verkligen bakut, i landstingsfullmäktige får även Folkpartiet spel när denna fråga lyfts; "Peta inte i MIN lunchtallrik", liksom. Det är ju otroligt märkligt att samma människor tycker det är helt ok att ha en fiskdag, en korvdag, en färsdag osv. Men GUD FÖRBJUDE en vegetarisk dag. Trots all kunskap och forskning som pekar på att detta vore bättre för så väl vår hälsa, miljön och ekonomin.

Och där kan vi ju fortsätta med nästa grej, som också går emot precis all vetenskap och forskning och där jag faktiskt är grymt besviken på regeringen. Hur kan de över huvud taget låta major Björklund få en enda påverkan till på den svenska skolan? Han är den människa i detta land som troligtvis är minst intresserad av lärande, lärandemiljöer och vetenskap och han har redan haft sin chans att bevisa det. Han har inte en gång under sin tid som högst ansvarig för kommande generationers kunskapsnivå lyssnat till vad forskningen säger. Nu går regeringen honom till mötes och inför betyg från årskurs fyra i 100 frivilliga skolor. Samtidigt föreslår hans parti att arbetslösa ska fungera som extraresurser i förskolans stora barngrupper, när ingen är sjuk vill säga, för då ska de gå hem till barnen och ta hand om dem i deras hem medan föräldrarna kan arbeta som vanligt.

Detta är ju ett förslag som sänker kvaliteten i förskolan, inte innehar något som helst barnperspektiv och ökar pressen på föräldrarna att arbeta trots att deras barn är sjuka och behöver dem. Hur sänker det kvaliteten i förskolan? Jo, det blir en större andel outbildad arbetskraft i förskolan. När ordinarie utbildad personal är sjuk kommer inte vikarier att tas in eftersom den extra arbetskraften ju finns där. Det kommer dessutom att kunna uppstå otrevliga tvister när personal har befunnit sig i de s k "kundernas" hem, saker kan försvinna ur hemmen, personalen kan bli anklagad, det kan spridas skvaller på förskolan om hur barnet har det hemma som gör att barnet inte behandlas likvärdigt (speciellt som andelen outbildad personal ökar). Förutom detta blir ju denna "extrapersonal" också en levande smittspridare som går från sjuksäng till sjuksäng och emellan detta kommer in i förskoleverksamheten och kramas med barnen. Vad som kan hända i hemmet med ett barn och en outbildad personal låter jag här vara osagt.

Oj, det blev lite mer än Moderaternas motion till kommunfullmäktige om att elever i årskurs åtta och nio ska få mer undervisning om nazismen och kommunismens illdåd och helst också besöka ett koncentrationsläger, men jag kände väl att jag måste skriva av mig om en del andra detaljer också.

tisdag 14 april 2009

Subjekt och predikat

Det var några grejor man var tvungen att lära sig innan man började mellanstadiet på min tid. En grej var gångertabellen, eller pluttifikation som Pippi skulle ha sagt, en annan var ordklasser och satsdelar. Det sistnämnda skulle man åtminstone vara introducerad i.
Jag kom ihåg hur pappa brukade väcka mig och ställa frågor på gångertabellen mitt i natten (nja, det var väl kväll, men jag sov i alla fall). Och jag lärde mig den. Och jag lärde mig ordklasser och satsdelar i spänd förväntan att få fortsätta med någonting nytt.
På mellanstadiet fortsatte vi repetera ordklasser, satsdelar och gångertabellen för när man börjar högstadiet, då krävs det att man kan det. Man blir typ utkastad om man inte kan det som ett rinnande vatten.
Jag är uppfostrad att vara snäll och tänka på andra. Alla har det inte lika lätt, ja, det var en strof man fick höra ofta hemma. Och på något sätt köpte jag då att vi fick mellanstadiet också på oss att lära in gångertabellen, ordklasser och satsdelar.
I högstadiet hade vi en klassföreståndare som var svensklärare. Hon älskade "fönster" som man övade ordklasser och satsdelar med. Det var i stort sett det vi fick ägna all tid åt när vi var klara med dagens svenskuppgift. Ibland satt vi med "fönstren" hela lektioner. Jag minns än idag känslan av vanmakt att aldrig komma någon vart, tristessen med satsdelarna, höga suckar och att jag själv p g a dessa suckar blev utkörd ur klassrummet med orden "Alla har det inte lika lätt".
Givetvis fick jag dåligt samvete, men inte hjälpte det upp mitt intresse för svenska språket som ämne. Egentligen ville jag hoppa av skolan, men kände mig tvungen att fortsätta på gymnasiet (eftersom jag inte visste vad jag skulle jobba med om jag inte blev rockstjärna). Av någon anledning valde jag samhällsvetenskaplig linje där eländet fortsatte tills jag hoppade av efter tvåan.
Varför funderar jag över detta idag över 20 år senare? Jo, för idag har jag suttit på en heldag med föreläsning kring hur man skriver en diskursiv uppsats. Det är svårt, jag har mycket lättare att skriva tillgängliga, skönlitterära eller populärvetenskapliga texter. På mina 4,5 år mot naturvetenskaplig magisterexamen fick vi aldrig någon föreläsning i exakt hur man bygger upp en vetenskaplig text, det fick vi lära oss efter hand.
Idag fick vi en föreläsning om hur vi på ett väldigt enkelt sätt egentligen lägger upp stommen för våra arbeten. Annorlunda också eftersom en naturvetenskaplig text ofta förväntas vara korrekt, torr och faktaspäckad. En samhällsvetenskaplig text strävar vad jag förstår inte efter att visa sanningen, bara sannolikheter och mycket resonemang kring dessa.
Hela dagen kändes som en dag på gymnasiet utom sista timman då kursarna började avslöja sina problem med satsdelar och ordklasser, meningsbyggnad. Då for vi tillbaka till högstadiet, mellanstadiet, kanske till och med lågstadiet. alltså.........................................
Språk är ett fantastiskt instrument att uttrycka sig med. Nu känner jag mig dryg och skamsen igen. Ska man behöva dras med skammen att ha tröttnat på satsdelar genom hela livet???