En dag i Hallstavik

Började dagen med att cykla till förskolan med minstingen, för att känna lite på den nollgradiga våren som bet i öronen. Sedan tankade jag bilen, köpte en mackkaffe och drog mot länets norra delar, Hallstavik, där jag mötte upp landstingsråd Håkan Jörnehed (V) och pressekreterare Anna Knöfel Magnusson vid bussen. De kom med buss 639 från Stockholm så de hade skumpat runt ett tag och var rätt möra redan vid ankomsten till Hallstavik.

Första besöket för dagen gjorde vi på brandstationen i Hallstavik där ambulansen finns stationerad, länets nordligaste placerade ambulans med ca 6,5 mil till Akademiska sjukhuset i Uppsala och 11 mil till Danderyds sjukhus, 4,5 mil till Norrtälje sjukhus. Besöket har initierats av att ambulanspersonalen varit i kontakt med media och med enskilda politiker för att uppmärksamma dem på det faktum att norra delarna av länet under långa tider står helt tomt på ambulans. Efter det har Norrtelje tidning skrivit om problematiken och undertecknad har ställt en interpellation, vilket ledde till en bra debatt i landstingsfullmäktige där representanter från andra partier kom fram och tackade för att jag lyfte frågan.

De norra delarna av länet står utan ambulans när Hallstaviksambulansen är ute på körning och ingen bil från Norrtälje eller stationer söderut dirigeras upp på pass. Det avtal med Uppsalaambulansen som Marie Ljungberg Schött (M) hänvisade till under interpellationsdebatten i landstingsfullmäktige existerar enligt personalen inte och det finns aldrig bilar att dirigera upp norr om Norrtälje då ambulansen är på uppdrag och kanske kör ner en patient till Karolinska universitetssjukhuset/Astrid Lindgrens barnsjukhus (12 mil). Bara för ambulansen att ta sig till patient längst ut på Björkö tar 50 minuter.

Mycket av diskussionen kommer att handla om hur ambulansen är organiserad i Uppsala län. Där ligger både dirigering och verksamhet kvar i landstingets egen regi och det verkar ge en bättre överblick och planeringsmöjlighet för att täcka upp hela länet. Personalen har inget ont att säga om arbetsgivaren Samariten AB, men de gör ju bara det som de får politiska direktiv om, så är det problem ligger de på det politiska planet. Kanske är det så att en landstingsdriven verksamhet också skulle ha en ambition att höja kvaliteten och förbättra verksamheten?

I och med befolkningsökningen och den variation av befolkning som finns under året (tredubblad på sommaren) samt att kommunen har länets i särklass äldsta befolkning finns ett behov av en ytterligare ambulans som är stationerad i kommunen, åtminstone mellan 07.00 och 22.00 om vi ska kunna garantera att det alltid finns en ambulans som också befinner sig i kommunen. Helikoptern kan inte flyga alla dagar, den flyger inte vid dåligt väder så ambulansbilarna är mycket viktiga. Vad som skulle hända vid en olycka med t ex båtbussarna i Grisslehamn vid dåligt väglag och ingen ambulans norr om Norrtälje? Det vågar vi inte ens tänka på.

Ett problem i de norra delarna av länet är också länsgränsen. Inte bara när en åker buss. Hallstaviksambulansen får inte köra en svårt brännskadad person direkt till Akademiska sjukhusets brännskadeavdelning utan måste först köra patientet till KS som ska dirigera patienten vidare till specialistklinik. Andra patienter får inte heller köras till akademiska, men detta görs ändå ibland. Om de kommer till Akademiska blir de alltid omhändertagna, men så fort de är pigga nog så skickas de för vidare vård i Stockholms län. För mig är det en självklarhet att en ambulans kör svårt sjuka människor till närmsta sjukhus, allt annat är galenskap.

Efter lunch fortsatte vi till Hallstaviks vårdcentral, länets nordligaste vårdinrättning, en vårdcentral som varit ämne för eventuell försäljning sedan 2011 och inte har en enda fast anställd läkare. Däremot fanns en trogen trupp undersköterskor, distriktsköterskor osv. Hallstaviks befolkning är åldersstigen, arbetslösheten är hög och missbruket förhållandevis stort. Nu har vårdcentralen även hand om de flyktingar som finns på de två flyktingförläggningarna vid Skebo och Bergby, så det är ingen liten Östermalmsskara med förkylningar och stukade tummar som utgör underlaget. Nej, det är ett underlag som i allra högsta grad har behov av ett brett utbud av primärvård med stabil och kunnig personal. Det är ju verkligen en utmaning för läkare som vill åstadkomma någonting i sin yrkesroll.

För Hallstaviks vårdcentral är det inte bara den eventuella försäljningen, som nu är avblåst sedan i fredags då Tiohundra AB avvisade den enda intressenten och valde att istället själva driva vårdcentralen vidare, som sätter käppar i hjulet för verksamheten. De olika vårdvalen som införts i Stockholms län och även i Norrtälje kommun har inte inneburit ett större utbud av service för invånarna i Hallstavik. Ersättningarna t ex, som ger 53 kr extra för ett hembesök av distriktssköterska, men resan till patienten kanske bara den tar 45 minuter och där är den extra ersättningen redan på minus. Eller vårdvalet MVC som gör att Hallstavik idag endast har en barnmorska på plats 1-2 dagar i veckan och ingen ungdomsmottagningsverksamhet alls. Blivande föräldrar, av vilka många talar ingen eller dålig svenska, ombeds vända sig till Familjens hus i Norrtälje för att boka tider genom knapptryckningar. Ca 60-70 barn per år föds i Hallstavik och kvinnorna som bär dem är hänvisade till Norrtälje sånär som någon dag i veckan. Jag skulle vilja ha statistik på hur många av de blivande mödrarna som regelbundet besöker mödravården, om siffrorna skiljer sig i Hallstavik från övriga länet och om besöken på förlossningen innan det är dags att föda är högre hos mödrar med en så dålig tillgänglighet till barnmorskemottagning. På BVC arbetar en kvinna som aldrig är sjuk. Hon upplever sin arbetsbelastning som stor, inte minst p g a att tolk nu behövs vid många besök. Stockholms läns landstings beslut att alla flyktingar ska erbjudas hälsosamtal verkade inte vara någonting som man på vårdcentralen kände till. 

Vårdvalet inom primärvårdsrehab har också inneburit att för att bli auktoriserad krävs att man är ett team med sjukgymnast, arbetsterapeut och dietist. Behovet av alla dessa funktioner finns inte i Hallstavik och det har inneburit att man också blivit av med de tre sjukgymnaster man tidigare hade. Nu står lokalerna spöklikt tomma medan de som är i behov av sjukgymnastik hänvisas till ortens enda privata sjukgymnast eller till Norrtälje.

Det är en stor utmaning att kunna erbjuda ett likvärdigt vårdutbud till Hallstaviksborna som de som bor i centrala Stockholm. Egentligen har ju många här ett större vårdbehov också till följd av sin höga ålder, sitt missbruk, sin långvariga arbetslöshet eller sina trauman från krig och flykt. Tiohundra ABs primärvård ska ha statusen "akademisk", men vad jag förstod idag är endast en vårdcentral idag inkopplad på detta. Jag hoppas verkligen att Hallstaviks vårdcentral nu blir en akademisk vårdcentral med tät koppling till forskning och studenter och att vi på så sätt kan locka duktiga och taggade läkare att etablera sig här. Men för det krävs kanske en del runt i kring också, en satsning på förbindelser och avtal med Uppsala, studentbostäder, satsning på bra skolor osv. Landstingets utmaningar är stora och sträcker sig, som Håkan Jörnehed sa idag, från Sergel torgsproblematik till att lösa sjukvården i glesbygd och skärgård.

Ungdomar tror på Hallstaviks framtid, men vill ha vuxenstöd i sina projekt

Då var det dags för debatt i Hallstavik, den tredje i raden av totalt fyra som Hallstaviksnätverket anordnar. Själv jobbade jag extra och slutade inte förrän strax före halv fyra, hämtade barnen, lämnade två av dem hos mormor och en i badhuset, svängde förbi Konstgräset vid sportcentrum och lämnade pengar inför fotbollslägret i helgen och tryckte sen gasen i botten mot Hallstavik. Middag, vad är det när en är fritidspolitiker?

Ett antal frågor hade vi politiker ombetts svara skriftligt på i förväg. Jag mailade frågorna i går eftermiddag, men fick idag under arbetsdagen veta att jag mailat dem till fel adress, så det blev att söka rätt på dokumentet i telefonen och försöka få i väg det till rätt adress under eftermiddagen på jobbet. Jag lyckades precis i tid och svaren delades ut bland besökarna i Folkets Hus i Hallstavik. De frågorna och svaren kan ni läsa här.

Debattkvällen började med att ett antal partipolitiskt obundna personer presenterade berättelser om Hallstavik, först ut var Åke Uneskog, fritidsboende i bygden och fotbollsengagerad. Han berättade om hur Hallstavik IK arbetar för att göra idrottsplatsen till någonting mer än bara en idrottsplats, hur en konstgräsplan förlängt fotbollssäsongen från tre till sex månader, hur boulebanor, grusplan och andra kringinvesteringar gör det möjligt för människor att mötas över intresse och generationsgränser. Nyligen har tre tidigare Eritrianska landslagsspelare involverats i fotbollssatsningen vid IP. Tyvärr ingår inga flickor i verksamheten, men Uneskog hoppades att samma satsning fast för flickor gjordes i Häverödal där flickfotbollen är utvecklad.

Efter Åke pratade Marcus Radovanovic om en kampsport som han var engagerad i (minns ej namnet). Sporten handlar inte om våld utan inre balans och självförsvar. Marcus tycker självförsvarsutbildning ska vara obligatoriskt i skolan, att det behövs för att skapa trygghet i ett otryggt samhälle och han ville gärna komma i kontakt med fler kvinnor och unga som vill lära sig självförsvar. Hans viktigaste uppdrag såg han som att verka för en bättre värld där ungdomar inte hamnade på centrum bland droger och alkohol.

Sen gav fyra ungdomar oss en bild av hur det var att växa upp i Hallstavik samt ställde ett antal frågor som elever från Hallsta skola och Carl Wahrens gymnasium kommit in med. Ungdomarna ville bl a ha billiga hyresrätter, bättre kommunikationer och jobb. De yngre eleverna lyfte en ytterligare fritidsgård, så att det blir två fritidsgårdar, en för äldre och en för yngre ungdomar. De ville också se ett samarbete mellan folkets hus, biblioteket och skolorna som kunde erbjuda studiekvällar med bl a läxhjälp för de som har behov av detta. De hade också en hel del ganska modesta önskemål som upprustning av idrottsarenor, skatepark, styrkegym vid elljusspåret och att snygga till centrum och vänthallen vid bussterminalen.

Många gav oss en bild av ett centrum där många alkohol och drogpåverkade personer vistas, såväl utomhus som inomhus på de pizzerior som finns och ungdomarna undrar var de kan gå för att äta ute tillsammans utan att trakasseras av fulla människor.

Wedberg (Mp) berättade om hur de motionerat om att hänsyn till sociala kriterier ska tas vid upphandlingar, vilket skulle göra det möjligt för kommunen att kräva av företag att de anställer ungdomar då de utför arbete åt kommunen. Falk (S) berättade också om sommarjobbsgaranti som skulle omfatta alla ungdomar. Varför har den borgerliga majoriteten avslagit dessa motioner?

På detta svarade oppositionens bästa valarbetare, vice kommunalråd med ansvar för mjuka frågor; Berit Jansson (C); "Vi curlar inte ungdomar. Vi vill se starka, livskraftiga ungdomar med egen initiativkraft." Och som alternativ till sommarjobbssatsningar så pekade hon på Företagarföreningen och Sparbankens satsning "Egen sommar" där ungdomar får prova på att starta eget. Det är ju nämligen det de ska göra i framtiden om de vill bo kvar i Hallstavik. De borgerliga representanterna tryckte väldigt på hur de såg Hallstaviksbygden som en kreativ bygd full av entreprenörsanda och Lewerentz (M) menade att det var pendla eller våga vara entreprenör som gäller.

En sak var jag och Jansson (C) överens om och det var att det behövdes mer satsningar på kollektivtrafiken, 639 måste upphöjas till stomlinje, fler tvärförbindelser, även över länsgränsen och ett enklare taxesystem för att resa över länsgränsen. Falk (S) betonade att för att få igenom infrastruktursatsningar krävs också ett byggande av fler bostäder i Rimbo och Hallstavik.

Flera formuleringar och tankar, men också konkreta förslag tar jag med mig från debatten in i det arbete vi gör i kommunfullmäktige; bl a möjligheten att ha självförsvar på skolschemat och två fritidsgårdar i Hallstavik. Vill också gärna spara begreppet studiekvällar för att ersätta det som annars kallas läxhjälp. Jag gillar ju inte läxor, vilket jag bloggade om så sent som igår.

Till sist vill jag glädjas över den framtidstro som ändå finns hos ungdomarna i Hallstavik, de vill inte pendla, de vill veta hur de ska kunna satsa på Hallstavik. "Jag är inte hjärnkirurg, jag är barnskötare och det finns redan åtta dagis i Hallstavik, så jag tycker inte det verkar vara så smart att starta eget.", uttryckte en tjej som önskade arbete på hemmaplan efter avslutad utbildning.