Visar inlägg med etikett lokal matproduktion. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett lokal matproduktion. Visa alla inlägg

måndag 1 september 2014

underlag för presentation i Älmstadalen

Vänsterpartiet eftersträvar ett samhälle som definieras av 
allas lika värde,rättigheter och möjligheter. I det samhället
bidrar alla efter sin egen förmåga och får stöd utifrån sitt behov.
 
Norrtälje kommun är en kommun med en ganska ålderstigen befolkning 
där mer än en tredjedel är bosatt på landsbygden. Till ytan är 
kommunen länets största, men innehar endast tre procent av befolkningen. 
Detta ger speciella förutsättningar, men också unika möjligheter.
 
Vänsterpartiet vill göra det möjligt för hela kommunen att leva 
och utvecklas. Vi tror inte att detta sker av sig självt som en 
bieffekt av satsningar på Norrtälje stad. I stället vill vi 
förbättra och förstärka den kommunala verksamheten i hela kommunen 
samt uppmuntra och stödja kreativa medborgarinsatser.
 
Vi vill inrätta en kommundelsnämnd med egen budget och med ansvar 
för de kommundelarna som ligger utanför norrtälje stad. Vi tror att 
detta kommer att sätta ett större fokus på de olika kommundelarnas 
utveckling och göra det möjligt för medborgarna i kommundelen att på 
ett mer demokratiskt sätt påverka resurserna.
 
I väddöbygden verkar många ideella krafter, bara runt Älmsta finns ett 
25-tal olika föreningar. Väddöbornas engagemang har bl a resulterat i 
det förnämliga Sjöfartsmuseet, en fullstor sporthall, ett unikt äldreboende 
på Solhem samt att området kring kanalbanken/roslagsleden röjts från sly, 
grusats och fått gräset klippt, genomfarten genom älmsta har också 
försetts med perenna planteringar. Vi anser att Väddöbornas engagemang 
för sin bygd bör ses som en tillgång för hela kommunen och få det stöd 
det förtjänar.
 
För att människor ska kunna bo och verka på mindre orter och på 
landsbygden året om krävs en väl fungerande samhällsservice. 
I vänsterpartiet vill vi se ett utbyggt bredband, en förutsättning 
för många att kunna arbeta och studera. Vi vill se utbyggd 
kollektivtrafik med säkra på- och avstigningsplatser längs våra slingriga 
vägar, vi vill införa ett logistikstöd för lanthandeln och vi vill se väl 
fungerande, livskraftiga skolor som kan utvecklas utan ett ständigt 
nedläggningshot.
 
 Det senare vill vi åstadkomma genom en grundlig genomgång av samtliga 
skolors förutsättningar där hänsyn kring den kringliggande 
samhällsutvecklingen också tas. Diskussioner och enkäter genomförs 
med verksamma föreningar, företag, föräldrar, elever etc. När detta är 
gjort fattas beslut om vilka skolor som långsiktigt ska finnas kvar 
där den tyngsta beslutsfaktorn är möjligheten att upprätthålla en god 
pedagogisk kvalitet. De skolor som beslutas vara kvar ska ges goda 
förutsättningar, t ex genom inrättande av någon akademisk enhet där 
skolan kopplas till universitet/högskola och fortlöpande bedriver 
forskning. ex på forskningsområden skulle kunna vara små skolors 
förutsättningar, distansundervisning i glesbygd.
 
Vi vill också se en vård och omsorg som finns tillgänglig i hela kommunen. 
Vi tror att detta bäst åstadkoms genom en permanentning och en fördjupning 
av Tiohundraprojektet. Det är vår övertygelse att en sammanhållen vård och 
omsorg har oändliga möjligheter. Genom samarbete kan vi skapa en flexibel 
organisation och erbjuda ett större utbud av service även i mindre 
tättbefolkade områden. Det är enkelt, det vi förlorar på gungorna, 
tar vi in på karusellerna och på så sätt kan människors behov ligga till 
grund för vårdutbudet. Säljer vi ut karusellerna får vi svårt att 
finansiera gungorna. Vi uppskattar initiativ som Solhem och tycker att 
kommunen ska stödja detta, men det räcker inte. Kommunen måste ta ansvar 
för att se till att tillräckligt med boenden för äldre finns. 
I vänsterpartiet föreslår vi att alla som fyllt åttio år själva ska få välja
om de vill bo kvar hemma eller om de behöver ökad trygghet i form av ett 
äldreboende. Vi vill också utveckla hemtjänsten så att den äldre i större 
utsträckning kan välja vilken service som ska ingå i biståndsbedömningen.
 
I Väddöbygden finns flera företagare som redan nu är verksamma i de 
branscher som vänsterpartiet ser som framtidsbranscher, t ex  produktion 
av lokala livsmedel på väddö gårdsmejeri, roslagskött, 
Danne och Britt-Inger i Senneby, Leffe i Musko m fl. Vi vill att det 
ska bli enklare för kommunen att upphandla ekologiska och 
närproducerade livsmedel till våra skolor, förskolor, sjukhus, 
äldreboenden mm. Det är ju något som så gott som alla partier säger 
sig vara för idag och då borde det inte vara omöjligt att genomföra. 
Det ger inte bara bättre kvalitet och bättre miljö utan även fler 
arbetstillfällen och ett bevarat/utvecklat kulturlandskap.
 
Vi vill också se över hur kommunen i större utsträckning ska kunna 
använda sig av lokalt producerad energi. Livsmedels- och hållbar 
energiproduktion är två av de stora potentialer som landsbygden besitter. 
Vår kommun är full av små kreativa företag som är en förutsättning för 
vårt välstånd och därför måste få goda villkor att verka. T ex måste det 
bli möjligt för små företag att delta vid offentliga upphandlingar. 
Vi vill också stödja sociala företag och kooperativa möjlighet att 
utvecklas i kommunen.
 
Sist, men inte minst, vill vi uppmuntra utveckling av ekoturism
i kommunen. Ett led i detta kan vara att kommunen tar över ansvaret 
för Roslagsleden. Vi vill också se en utbyggnad av gång- och cykelvägnätet 
i kommunen. På detta är vi beredda att satsa 15 Mkr/år, samma summa 
per person som satsas i Stockholms stad. Redan för 20 år sedan föreslog 
jag som första motion i kommunfullmäktige cykelväg mellan Norrtälje 
och Älmsta. Idag tycker jag nog att cykelvägen ska sträcka sig ända till 
Grisslehamn, men det finns också många andra vägsträckningar som behöver 
säkra cykelbanor inte minst runtom våra skolor och handelscentra.

tisdag 1 april 2014

LRFdebatt om landsbygden som tillgång eller börda

Jo, det blev en lång dag idag också. Trots att vi kom hem sent igår efter att jag varit i Uppsala och examinerats, så var det ju vanlig arbetsdag idag. Och en vanlig arbetsdag på vår avdelning innehåller en hel del spännande saker. Idag introducerade vi t ex solurstanken. Barnen fick sitta runt en uppritad klocka i mörkret och så gjorde vi skuggor av en penna som var placerad i mitten av klockan genom att lysa på den med en ficklampa. Långa skuggor och korta skuggor. Vi har ju jobbat några veckor med ljus och skuggor nu, så detta var bara ett av många sätt som vi utvecklar projektet och arbetet vidare. Vi hann också med att reda ut en hel del konflikter mellan de ivriga barnen och försöka reflektera i våra uppsatta protokoll.

Direkt efter arbetsdagen for jag med fyraåringen till BVC och hon fick visa hur hon kunde rita, plocka klossar och skriva sitt namn. Hon satt där i sin rosa klänning och berättade att hon brukade leka mamma och mammor de lagar mat och går och handlar mat alldeles själva. Hon berättade också hur duktig hon var på att rita gummor och det fick hon också visa prov på. Den genustänkande mamman höll på att få spader. BVC-sköterskan frågade också om det var något hon inte tyckte att hon var så bra på. Då funderade hon länge och svarade sedan; Engelska. Jaha, så nu vet vi. Stor och lång som en 5,5 åring var hon också.

Mellis, träningsskjuts, snabbrestmiddag, träningsskjuts och sedan som en pil ut mot Lohärads bygdegård och LRF debatt. Glider in ett par minuter innan start med Riggadiggadingdingding, här glider Kingen in i högtalarna i bilen. Inser ganska snabbt att det här kommer att bli en debatt med en större andel kvinnor på podiet än i publiken. De har skrivit fel namn på mig också, men jag säger att det inte gör nåt.

Vi pratar om bredbandsutbyggnad, kollektivtrafik, grön omställning av energiproduktionen, offentlig service, skolor, lokalproducerad mat, strandskydd och turism. Moderatorn talar om att vi inte får tala om vad de andra gör dåligt, bara vad vi själva vill göra. Därför låter det som att vi är överens om det mesta. Den borgerliga majoriteten säger ju nämligen att de vill göra saker som de uppenbarligen inte gör trots att de har makten och har haft det länge.

Det moderata kommunalrådet deklarerar att de, tvärs emot kommunisterna, är för fri etableringsrätt inom vård och omsorg och ser det som positivt för landsbygden. Det efter att jag lyft Tiohundrasamarbetet som en modell som lämpar sig väl för en väl utbyggd vård- och omsorgsmodell som bygger på behov hos befolkningen och inte lust och vinstintresse hos företagare.

Då vi ska tala om skolan börjar moderatorn jiddra om privata skolor, det vill ni väl inte ha? när han ska lämna ordet till mig. Eftersom debattfrågan ska handla om de små landsbygdsskolorna blir jag lite paff och är tvungen att fråga honom vad han egentligen vill ha svar på. Sen får jag svara att jag inte tror att privatiseringar kommer att rädda de små skolorna, en fråga ingen annan behövde svara på. Jag fortsätter med att berätta om vår idé att, tillsammans med universitet/högskola inrätta Akademiska arbetsplatser inom skolenheter, främst i norra delen av kommunen. Detta skulle skapa attraktiva arbetsplatser, möjligheter till verksamhetsnära forskning på små skolor samt se till att verksamheten ligger kvalitetsmässigt i framkant. Detta är ETT sätt att satsa långsiktigt på kvalitet i skolan och bestämma sig för vilka skolor som kommer att  bli kvar och vilka som inte kommer att bli det. Centerpartiet var det enda parti som ville bevara alla skolor utan att diskutera innehållet alls. Vänsterpartiet och Miljöpartiet ville hellre hålla sig till begrepp som att utveckla skolorna.

En representant från Naturvårdsstiftelsen uppmärksammar efter debatten att jag är den enda som lyfter friluftsliv och ekoturism. Vänsterpartiet tror definitivt att det finns ett utrymme för sådana satsningar i vår kommun. Stora områden är ofta bara svarta då vi ser dem på kartor som ligger till grund för framtidsplanering. Ibland är de områdena rena vildmarken. Här finns utrymme för människor att vandra, cykla, paddla, åka skridskor, komma undan stressen och uppleva tystnaden. Kommunen kan främja detta genom cykelvägar, skyltade leder, rastplatser och ev övernattningsplatser, uthyrning av material etc. Norrtälje kommun innehåller inte bara värdefulla naturmiljöer utan också många intressanta kulturmiljöer som kan lämpa sig för varsam turism.

Trettiofyra procent av befolkningen är bosatta på landsbygden och där finns också en enorm potential och tillgång till utvecklingsbara näringar. Snart kommer vi alla att stå inför det faktum som klimatförändringarna för med sig och en energiomställning kommer att bli nödvändig. Norrtälje kommun som utgör 1/3 av Stockholms läns yta borde kunna vara självförsörjande på energi och även på livsmedel för matproduktion på skolor, förskolor, äldreboende mm. Detta är fullt möjligt, men det behövs en politisk vilja. Då vi ser mattransporter och plastlådor med mat idag, samtidigt som vi betänker att den borgerliga majoriteten har suttit vid makten i 16 år, förstår vi att den viljan hittills inte finns, oavsett vad representanterna hävde ur sig i debatten idag.

Kommunalrådet tycker alltså att mat ska lagas på plats. Ändå var det ett kök för 1 mkr som gjorde att han på sittande fullmäktigemöte drog ur ärendet om ett bygge av en ny förskola i Vigelsjö för några år sedan och i stället hamnade i en situation som gjorde att vi nu betalar hutlösa summor för illa anpassade baracker.

I övrigt ondgjorde sig i stort sett alla över Länsstyrelsen och en får väl bara vara glad att en aldrig fick jobb där. Jag vet att de som jobbar på Länsstyrelsen har en gedigen utbildning och vet vad de talar om. Antagligen befinner de sig också under en politisk styrning som vägleder deras handlande som ogillas av typ alla som var på den här debatten. Jag är uthärdligt av den åsikten, att ska vi kasta all skit på någon, så borde denne också vara inbjuden, hur ska vi annars lösa problemet?

Efter debatten kom en man fram och började med att tala om att han inte var kommunist, men att han ändå gillade det jag tagit upp om rekreation och friluftsliv.

Hm, är Lohärad ett så starkt kommunistiskt fäste? På de flesta andra orter i Sverige svänger folk sig inte med de termerna längre. I slutet av debatten slängde sig också kommunalrådet över mikrofonen och började gapa om att landsbygden skulle dö ut om de rödgröna får makten efter valet. Tänk bara på kilometerskatten! 

Verkar lite desperat tycker jag... om nån frågar mig alltså....

fredag 17 januari 2014

#matvalet, #fittstim och #samtycke

Egentligen skulle jag ha bloggat igår kväll, men jag var så otäckt sjuklig då och orkade endast följa TVn och i viss mån de medhängande twitterdebatterna t ex #matvalet, #samtycke, #fittstim, #svtdebatt och dessutom var det ju torsdag och tid för #fskchat om kollegialt lärande, så jag läste, men skrev inte så mycket själv till följd av min sviktande hälsa. Därför tänkte jag så här i efterhand kommentera gårdagens intryck.

Intressant att en undersökning nu gjorts, inte bara hur mycket av maten till skolor, äldreboenden och sjukhus som importeras, utan hur mycket av det som faktiskt skulle kunna produceras i Sverige som importeras. Otroligt att endast 4 av 100 äpplen som serveras i det offentliga är svenska. Häpnadsväckande dåligt. Så intervjuas kökschefer och kostchefer och alla vill de köpa mer svenskt och lokalodlat. Så intervjuas de som äter maten och givetvis vill de få mer lokalodlat på tallriken. På Facebook finns en sida, startad i Norrtälje kommun med över 2500 medlemmar som kräver svensk mat i skolan. Varför är det då som det är? Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) skyller som en sann centerpartist på det offentliga och menar att de borde bry sig mindre om pris och i stället se till att köpa svenskproducerade livsmedel. Men riktigt så enkelt är det väl inte??? För det första så har vi Lagen om Offentlig Upphandling, som förbjuder köparna att ställa krav just på att produkterna är svensktillverkade; det går ju i strid med EUs grundprinciper. För det andra så handlar det ofta inte om kostnader utan om möjligheten att handla direkt från lokala producenter. Kommuner och landsting tecknar stora avtal, där ofta flera kommuner gått samman för att få bra pris och dessa avtal kan kost- och kökschefer inte gå utanför i någon större utsträckning. I Norrtälje kommun måste föräldrar ansöka om specialkost för sina barn för att de ska serveras svenskproducerad mat, något som jag förstår innebär oändliga handläggningstider och dilemman för kökspersonalen. Detta är ett problem för föräldrar som ska välja skola till sina barn. Det är också ett problem som gör att kommunala enheter inte konkurrerar på samma villkor som privat drivna enheter, som har rätt att köpa in sina råvaror från varhelst de vill.

En friande våldtäktsdom i Lund har också, helt förståeligt, vållat stor debatt. Tingsrätten anser att mannen förgripit sig på kvinnan med våld, men kan inte ställa utom allt rimligt tvivel att hon varit med på detta. Nu skriver debattörer på nätet om hur de ska beväpna sina döttrar, om rättslösa kvinnor och om en syn på män som näst intill förståndshandikappade. Det går aldrig att ställa någonting utom ALLT rimligt tvivel, det är samma sak som att påstå att någonting är helt sant. Hur ska en samtyckeslag utformas? Jag har ingen aning, om vi har den synen på män att de inte förstår ordet NEJ, hur ska de då någonsin förstå ett samtycke? Jag tycker det är rimligare att resonera som Lisa Magnusson i #svtdebatt när hon säger att vi ska fokusera på vad han BORDE ha förstått, som människa. Många är de våldtäktsdomar som bygger på att kvinnan borde ha förstått att hon inte skulle ha haft så kort kjol eller ett så stort läppstiftsleende. Rimligheten ligger i att män också borde förstå och jag skulle önska att ordet NEJ hade en högre signalstyrka än en kort kjol. Typ; alla män vet att en kort kjol betyder fritt fram, men väldigt få män vet att nej betyder nej. Så kan vi inte ha det och så kan vi inte förmoda att det är när vi ska döma grova brott.

Mest omdiskuterat igår blev Belinda Ohlssons program Fittstim - Min kamp, som jag bara såg slutet av. De allra flesta som såg programmet var väldigt negativa till hur Belinda och SVT lyckades förminska den feministiska rörelsen till att låta bli att raka sig under armarna och använda ordet Hen. Jag är benägen att hålla med. Det vore mycket bättre om vi svenskar på bästa sändningstid fick läsa den här artikeln av Maria Sveland. Jag tycker dock att förskolepedagoger är oerhört viktiga i den feministiska kampen, det är med de små barnen vi lägger grunden och i förskolans läroplan ingår det att motverka traditionella könsrollsmönster. Det handlar inte om att, som Ebba Witt Brattström menade, att ta bort hon, att ta bort kvinnan och låta samhället bli enkönat. Det handlar om att kunna erbjuda det uppväxande släktet alla möjligheter utan anknytning till vilket kön de har, att erbjuda alla barn kvinnliga och manliga hjältar, pojkar och flickor som är i behov av hjälp  och stöd, tuffa och mjuka sidor hos var och en utifrån individ, inte utifrån kön. En twittrare ifrågasatte igår varför vi utmålar föräldern som inte vill tala om sitt barns kön som en skadlig experimenterare, medan vi inte ifrågasätter det experiment att "göra" små barn till pojkar och flickor i förskolan, skolan, hemmet och i kommersialismen varje dag. En annan twittrare påpekar påpassligt att ordet hendagis inte existerar utan att det är Söders genusförskolor som diskuteras. Alltså ett språk som inte bara förminskar feminismen, utan även förskoleverksamheten. Jag skulle tycka det var mycket intressantare om en programserie kunde behandla olika feministiska frågor med ett positivt anslag. Det handlar inte om att feminismen inte tål att kritiseras eller ifrågasättas. Det handlar om att den varan har vi redan allt för mycket av. SVT kunde i stället hjälpa till att sprida en bild av varför ett jämställt samhälle är så viktigt. Hånad har väl feminismen blivit sen typ då det kom kvinnor och män, d v s ca 2000 år sen (enligt utsago av en man i #svtdebatt).

måndag 13 januari 2014

Vänsterpartiet - ett landsbygdsparti, men också en parti som kräver solidaritet och kvalitet

Vänsterpartiet - det nya landsbygdspartiet, så löd titeln på en debattartikel författad av Ulla Andersson och Lena Ohlsson, Vänsterpartiet, som var införd i Norrtelje tidning i juni 2011. De två vänsterpartisterna skriver om hur det lokala och regionala inflytandet över statliga utvecklingsmedel ska öka, de skriver om hur de gröna näringarna ska satsas på, bl a inom energipolitiken och lokal matproduktion, de skriver om samarbete mellan regionala högskolor och småföretag samt om ett samarbete med landsbygdens medborgare och intresseorganisationer. 

Denna artikel läste aldrig Norrtälje kommuns vice kommunalråd, Berit Jansson (C), för när några lokala representanter för Vänsterpartiet förra veckan lyfte en rad satsningar som Vänstern vill göra på landsbygdens utveckling i en debattartikel blev hon totalt tagen på sängen; hon hade ingen aaaaaaning om att Vänsterpartiet intresserade sig för landsbygden. Och efter att ha skummat igenom några dokument på partiets hemsida så konstaterar hon att det bara handlar om att Vänstern är ute efter att förstatliga hela landsbygden.

I själva verket lyfte artikeln satsningar på utbyggd kollektivtrafik och fibernät, förändring av Lagen om Offentlig Upphandling för att kunna göra fler lokala inköp av t ex mat till skolor, sjukhus etc, starta forskning kring hur bygdeskolor kan behållas med hög kvalitet, införa logistikstöd för handeln, rabatt på studielånet för de som tar anställning inom bristyrken på landsbygden.

Nej, B Jansson är nog bara ledsen för att hennes eget parti inte kan genomföra några som helst vettiga satsningar på landsbygden. Visst finns det de som försöker, men centerledningen läser nog inte ens artiklar som de egna partikamraterna skriver. Med ena handen skriver de en artikel om att satsa på lokalproducerade matlådor till äldre, med andra handen fattar de ett helt annat beslut - dagen efter. Och det är väl lite av Centerns dilemma, det skrivs en massa om satsningar man säger sig vilja göra, men varje dag är man med och fattar motsatta beslut. Det är nog bara Annie Lööf som säger rakt ut vad det är Centerpartiet verkligen arbetar; privatisera allt, må bäste man sko sig.

Vänsterpartiet är idag ett parti i opposition, efter valet i september hoppas vi få förtroende att försöka påverka samhället med våra idéer. Ju fler röster vi får, desto mer får vi möjlighet att påverka. Centerpartiet är ett litet parti, MEN de sitter i majoritet idag, i riksdag, i landstinget, Stockholms län och i Norrtälje kommun. Vill de förändra den politik som förs idag? Då har de chansen nu, snart är det försent.