Gör Tiohundraarbetet till ett flaggskepp - debattartikel ur dagens Norrtelje tidning

Svar till Lotta Svenander

Vänsterpartiet har redan från start ställt sig bakom projektet Tiohundra och den tanke om samarbete som det innebar. Genom samarbete över verksamhets- och huvudmannagränser skulle en högkvalitativ, tillgänglig hälso/sjukvård och omsorg bli möjlig även i mer glest befolkade områden som egentligen inte gav underlag för den typen av service. De hinder som fanns för att undanröja att patienter, inte minst äldre, hamnade mellan stolarna, skulle undanröjas. Upphovet till dessa samarbetstankar var, som de flesta av oss minns, ett hot mot akutmottagningen på Norrtälje sjukhus, även den en mottagning med ett, under vinterhalvåret, mycket vagt underlag.

Då Tiohundraprojektet startade 2006 fanns en vilja och en samsyn på att vi i Norrtälje kommun skulle göra vårt yttersta för att skapa en modell för hälso/sjukvård och omsorg som skulle kunna fungera på landsbygden utan att bli så värst mycket dyrare än den verksamhet som bedrivs i Stockholms innerstad. Detta trots en äldre, sjukligare befolkning med lägre utbildningsnivå än snittet i Stockholms län.

Stora framgångar gjordes med hjälp av projekttanken och Tiohundra blev omtalat över hela världen. Mängder av studiebesök gjordes och här fanns alla möjligheter att placera Norrtälje kommun på kartan som en framgångskommun som inte lät några personer i behov av hälso/sjukvård falla mellan stolarna. Men tanken om samarbete som bästa möjliga lösning för medborgarna föll inte den styrande Alliansen på läppen. De ville se ökad valfrihet och fler företag inom vårdsektorn i stället. Allra minst uppskattat blev projektet tyvärr av den borgerliga majoriteten i Stockholms läns landsting.

I Stockholms innerstad poppade husläkarmottagningar och specialister upp som svampar ur jorden till följd av den moderata vårdvalsmodellen som nu skulle bli enfaldig lösning i hela länet. Men i Norrtälje kommun fick den inte riktigt samma effekt. Inte har det varit många svampar som poppat upp trots att den borgerliga ledningen gör sitt bästa för att tvinga fram privata lösningar. I detta arbete ingår att svälta ut bolaget Tiohundra AB, som ju i det närmaste är att betrakta som offentligt driven vård då det drivs av kommun och landsting tillsammans.

I Vänsterpartiet tycker vi att det är viktigt att vi nu hittar tillbaka till de framgångsfaktorer som fanns inom Tiohundraprojektet och att vi bygger vidare på de vinster för varje enskild medborgare som samarbete kan ge. Vi tycker att det är viktigt att kommun och landsting erbjuder sina anställda de bästa arbetsvillkoren samtidigt som vi i en större organisation ska kunna vara mer flexibla och också kunna erbjuda en vård och omsorg av högsta kvalitet, på olika sätt utefter olika förutsättningar. Vi vill att medborgaren, inte företagaren, ska vara i centrum vid planering av hälso/sjukvård och omsorg. Permanenta Tiohundrasamarbetet och låt den ursprungliga tanken göra det till ett av Norrtälje kommun och Stockholms läns landstings främsta flaggskepp.

Catarina Wahlgren, landstingsledamot, V

Håkan Jörnehed, landstingsråd, V

Vi kommer aldrig mer att behöva prata om vatten

Den dagen då Norrvattens ledning (hahaha) besökte Norrtälje kommunfullmäktige och visade en film om hur människor led brist på rent vatten i stora delar av världen för att sedan låta VDn och moderaten Lars-Erik Salminen hoppa ut bland ledamöterna och bjuda på vatten på flaska så sa kommunalrådet Kjell Jansson (också moderat) att nu kommer vi aldrig mer att behöva prata om vatten i den här församlingen. Tidernas största miljösatsning är gjord.

Det var förstås en olycklig formulering eftersom 1. Avloppsfrågan inte löstes i och med att vatten pumpas hit från Mälaren i en urbota lång ledning. 2. Vatten, som filmen visade, är en bristvara i hela världen och människor dör varje sekund av brist på rent vatten. Det vore då dumt att avfärda vatten från dagordningen för att Norrtälje "löst" sitt behov av vatten 3. Den viktigaste aspekten; Mälaren är på lång sikt inte en säker källa att hämta rent vatten på.

Mälaren är hårt trafikerad och när som helst kan en olycka som kontaminerar vattnet ske. Mälarens stränder är också tättbebyggda och läcker många gifter och näringsämnen som förändrar vattenkvaliteten. Stockholms befolkning ökar med ungefär två busslaster om dagen som också ska försörjas med detta vatten. Dessutom riskerar höjda vattennivåer till följd av klimatförändringar att saltvatten tränger in i Mälaren och gör vattnet bräckt. Stockholm Vatten beräknar att Mälarens vatten om ett antal år inte kommer att hålla tillräckligt god kvalitet för att använda som dricksvatten och att de då kommer att bli tvungna att ta vatten från t ex Dalälven för att försörja Stockholmarna med dricksvatten.

- Vi har aldrig haft så stora problem med vattenkvaliteten som nu, säger Tord Andersson, administrativ chef vid Norrvatten i Norrtelje tidning idag. Regnig sommar, sen vinter och ändrade vattenströmmar nämns som orsaker till detta.

Ett ganska känsligt system alltså, som nu också är hårt belastat. Just nu leder detta "bara" till högre vattentaxa. Samtidigt ger vi Stockholm tillgång till vår nu främsta dricksvattenkälla, sjön Erken, som reservvattentäkt. Antagligen kommer de att behöva den ganska snart. Hur detta påverkar vattenståndet i Erken och naturen runt omkring vet vi inte. Hur en framtida ledning från Dalälven, via Stockholm, till Norrtäljeborna påverkar taxor, kvalitet etc vet vi inte heller.

Ibland är det inte roligt att säga Vad var det vi sa? Norrtälje kommun är låsta i sitt avtal med Norrvatten och ledningen byggs det vidare på oavsett vilka fakta som kommer upp i ljuset. Det här lär kosta oss mer än det smakar. Och vi lär få anledning att återkomma till vattenfrågan i fullmäktige. Många gånger.

Vad god ordning är ligger i varje persons upplevelse

Jag har tidigare berättat om hur den barnpeng som delas ut till kommunens förskolor drabbas negativt av de dyra paviljonger som idag hyrs in för verksamheten eftersom majoriteten inte kunde enas om ett förslag till bygge av ny förskolebyggnad i Vigelsjö 2011. Det är inte bara ekonomin som drabbas, lokalerna är inte optimala för förskoleverksamhet och många föräldrar har tyckt att det blivit både långt och krångligt att ta sig till förskolan i dess nya läge.

Nu har ett företag visat intresse för att bygga 300 nya hyresrätter i kvarteret förrådet bakom kommunhuset, samma område där en förskola för Vigelsjöbarnen i ett tidigt skede planerades. Från Vänsterpartiet, med medhåll från Socialdemokraterna och Miljöpartiet, har vi då yrkat på att kommunen, i samband med att företaget bygger de 300 nya lägenheterna, uppför en förskola i anslutning till området och därmed gör sig av med de dyra barackerna nedanför Lommarskolan. Enligt den finansieringsplan som kommunen gjort upp för sina insatser vid bygget finns det ca 19 mkr över till en förskolebyggnad och med tanke på de besparingar som kan göras då paviljongerna tas ur bruk borde detta bli en ren vinst. Dessutom gör det bostäderna än mer attraktiva och, förhoppningsvis, de unika företaget som vill investera i hyresrätter i Norrtälje, uppmuntrade i sin satsning. För fler hyresrätter verkar nu samtliga partier vara överens om att det behövs. Och med 11 års kö i centrala Norrtälje behövs det troligtvis mer än 300 för att beta av kön.

Men kommunalrådet (M) tycker inte vi ska skrämma bort fastighets företaget och menar att beslut om nya förskolelokaler, om de nu behövs, ska diskuteras och tas i god ordning.

För oss i opposition är det inte alltid lätt att veta vad god ordning innebär. Det som vi tycker är god ordning är väldigt sällan god ordning i majoritetens ögon. Miljöpartiet tyckte t ex inte att det kunde kallas god ordning att vid en stor investering som omställningen av Norrtälje hamn, först spika fast en skelettplan och sedan ta detaljplan för detaljplan. Inte heller tyckte de att det var god ordning att mycket av grunden för beslutet om skelettplanen arbetats fram i en arbetsgrupp där inte ens alla politiska partier varit representerade, än mindre medborgarna.

Men kommunalrådet (M) som har en av de högsta kommunalrådslönerna i Sverige vet förstås bättre.  Vad han kanske inte har tänkt på är att oppositionen kanske skulle uppfatta hans goda ordning lättare om han var mer generös med den information han hinner tillgodogöra sig genom att kunna ägna ungefär tio gånger så mkt tid åt varje ärende än vad t ex jag, gruppledare för ett mindre parti i opposition, som bara ersätts med tio procent av hans arvode, har tid med. För oss som vill någonting i kommunen, och inte har tillgång till all information, så blir varje tillfälle att lyfta en angelägen fråga automatiskt en god ordning.

Och som gruppledare för ett mindre parti i opposition, men med ett stort engagemang i en högkvalitativ barnomsorg i kommunen, någonting som vi tror lockar unga människor att stanna kvar, och t o m flytta hit, ställer vi oss frågan om det som hände i kommunfullmäktige i juni 2011, då kommunalrådet (M) på sittande möte, utan minsta förvarning, drog ur  ett ärende som beretts under flera år tillsammans med personal och föräldrar och som nu var färdigt för beslut; beslutet om  den nya förskolan i Vigelsjö, beslutet som inte ens bidde en tumme, beslutet som bara blev paviljonger som kostar oss fyra gånger mer än vad en större verksamhetsanpassad förskola skulle ha kostat, var det ett beslut som skedde i god ordning? 

Eller när beslut om att göra en markanvisning till ett helt nybildat företag som vill bygga hyresrätter i Norrtälje, inte vill ställa krav på att företaget redovisar sin finansiering utan föregås av att kommunalrådet intygar att det här är justa personer som vill oss väl och som vi inte får skrämma bort. Är det att ta beslut i god ordning?

Vad god ordning är ligger i varje persons upplevelse. Oppositionen i Norrtälje upplever ofta att de blir överkörda och att de inte  riktigt har tillgång till den information som majoriteten verkar besitta. I så fall skulle vi ju inte återremittera, fråga och ställa krav på redovisning hela tiden. I såna fall kanske vi skulle förstå hur den goda ordningen fungerade. Kanske. Men troligtvis skulle vi ändå ha olika åsikt, men då åtminstone veta vad vi hade olika åsikt om och vad vi kanske kunde komma överens om.

Det handlar inte alltid om liv och död, men om ett praktiskt görligt anständigt liv

Huvudlöss härjar i stort sett året om på våra skolor, förskolor och fritidshem där barnen trängs i stora grupper. Och till bot för detta finns på marknaden idag att otal medel, schampon, förebyggande och annat att välja mellan. Lusmedlen finns att köpa på de olika apoteken, men inte via livsmedelsbutikernas apotekstjänst. Detta gör att du kan få tag i lusmedel (olika sorter på olika apotek så har du hittat ett du gillar är det inte säkert att du kan köpa det på ett annat apotek) mellan 8.00 och 19.00 i Norrtälje. Detta är egentligen en grej för sig, men när det nu tar ca en halvtimma att lusa av ett barn med de moderna medlen, så är det ju förtvivlat att inte kunna få tag i medel förrän klockan 8.00 på morgonen och inte efter 19.00 på kvällen. Upptäcker du lössen kvart över sju på kvällen innebär det en hel arbetsdag, en hel skoldags bortfall. Kan kännas onödigt då apoteksservicen vad det gäller t ex alvedon idag är enorm.

Hur som helst, att lusa av barn är ingen dans på rosor, och om och om igen måste det göras. Vi hittade ett schampo som gjorde det hela ganska enkelt. Det kammas i torrt hår, verkar i tio minuter och arbetas sedan upp till ett löddrande schampo och sköljs ur. Behöver inte tvättas med annat schampo efter. Alltså en så kort procedur som möjligt. Namnet är Paranix. 

I går kväll hände dock något som jag först inte trodde var så allvarligt. Fyraåringen fick lite lusschampo i ögonen. Hon klagade på att det var dimmigt, men vi tänkte inte mer på det. Hon somnade. Efter tre timmar vaknade hon och gallskrek och kunde inte öppna ögonen. Hon skrek och skrek och knep och knep med ögonen. Jag visste ingen annan råd än att sätta henne i bilen och köra ner till akutmottagningen, livrädd att hon skulle bli blind eller nåt. På akutmottagningen blev vi genast emottagna och fick komma in på ett behandlingsrum där en sköterska, i väntan på läkaren, började spola ögonen med koksaltlösning. Det är ingenting jag skulle kunna ha gjort själv. Efter en stund var en sköterska till tvungen att komma in så två av oss fick hjälpas åt att hålla fast barnet medan en tvättade ögonen. Läkaren ringde och konsulterade ögonsjukhuset i Stockholm. Efter en timme fick vi åka hem igen och barnet fick en nalle av personalen. Hon höll nallen hårt och blundade lika hårt.

Hemma fortsatte hon blunda och gråta, från halv ett till strax efter fyra på natten vaknade hon med 5-10 minuters mellanrum och skrek och tog sig för vänster öga. Hon satt i mitt knä i soffan och jag kunde inte röra mig utan att hon vaknade och skrek och grät. Ibland gjorde det nog ont, ibland hade hon mardrömmar om sjukhusbesöket och skrek: Jag vill gå, och Jag vill inte sitta fast! Flera gånger funderade jag på att ringa tillbaka till sjukhuset, men till sist somnade hon och vi gick hem med uppmaningen att söka till ögonsjukhuset nästa dag om det inte blivit bättre.

Den här natten har varit en pärs, men tänk vad den hade varit om Norrtälje sjukhus inte haft någon dygnetruntöppen akutmottagning. Tänk om jag mitt i natten blivit tvungen att köra ett gallskrikande barn som jag trodde höll på att bli blind de åtta milen till Stockholm i underkylt regn. Antagligen hade det inte tagit livet av oss, men det hade inte känts som en rimlig lösning för att få hjälp att spola ur ögonen på ett barn. Andra gånger då jag och det nu fyraåriga barnet besökt akutmottagningen är då hennes arm har gått ur led under lek. Primärvården tar inte emot armar ur led trots att det bara behövs ett litet knyck för att ställa det hela till rätta igen. Det hade blivit långa resor och kanske hade någon hurtig bekant givit sig på att försöka rätta till problemet för att undvika resan. Kanske hade det kunnat ställa till det än värre.

Jag är sååååå evinnerligt tacksam för en dygnetruntöppen akutmottagning som kan ta hand om oss när vi blir sjuka och oroliga. Och det är så fantastiskt hur de alltid försöker hjälpa de små barnen först (vi var inte ensamma där i natt). Jag har (peppar peppar), trots att jag har tre barn, varav det äldsta snart tolv, aldrig varit tvungen att uppsöka Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Vid ett tillfälle var jag tvungen att åka till barnläkarjouren i Danderyd, men det var bara för att få ett sjukintyg utskrivet (helt i onödan enligt behandlande läkare). Vi skapade Tiohundraprojektet som ett led i att genom samarbete över kommun och landstingsgränser göra det möjligt att behålla en dygnetruntöppen akutmottagning vid Norrtälje sjukhus. Det är en dyr verksamhet och det krävs en hel del trixande för att få det att fungera med ett så pass tunt befolkningsunderlag. Akutmottagning betyder dock otroligt mycket för tryggheten och servicen för Norrtälje kommuns invånare. Glöm nu inte det i all iver att låta "alternativen blomstra" på våra skattemedels bekostnad.

Privata vårdföretagare tar strid

I dagens Dagens Samhälle går fyra stycken vårdföretagare till attack mot Vänsterpartiet och försöker medvetet dra paralleller med SD (i frågan om att politiken är förenklad och oseriös). Det är alltså tydligt att vårdföretagarna står näst i tur att tala om för sina anställda, samt brukare (eller kunder som de vill kalla det) vilken politisk åskådning som är okej, efter att Max hamburgerkedja förra veckan gick från populärt till "inte alls populärt" snabbmatställe. Redan nu finns Vänsterpartiets svar, som jag själv också undertecknat, på Dagens samhälles websida. Anledningen till att jag undertecknat den är att en av de fyra företagarna också finns i Norrtälje på företaget Silverhemmen.

Även i Norrtelje tidning har en privat vårdföretagare slagit till, den här gången inte mot Vänsterpartiet, men mot det kommun- och landstingsdrivna vårdbolaget Tiohundra AB och hela Tiohundraprojektet.Roger Svensson, verksamhetschef på Lugn och Ro, menar i sin debattartikel att vi helt sonika ska bortse från ett av de mest framgångsrika sjukvårdsstyrningsprojekten i modern tid, Tiohundraprojektet, och i stället skapa någon slags Roslagsanda, som består av privata entreprenörer som utför verksamheten dubbelt så bra med hälften så mycket personal! Han menar vidare att stora, gemensamt ägda verksamheter lämpar sig dåligt för välfärdsarbete. Jo, det är ju ingen tvekan att han måste tillhöra samma blåstrutar som vill plocka ut olika avdelningar på sjukhusen och privatisera dem. Eriksson gör också fel då han anklagar Tiohundra AB för att kapa Tiohundratanken. Tiohundraprojektet startades av politiker från båda blocken och i det arbetet fick bolaget sitt namn. Bolaget har sedan skiljts från beställarfunktionen genom att den sistnämnda bytt namn. I landstinget finns det flera Moderater som envisas med att kalla Tiohundraprojektet för Norrtäljeprojektet, Eriksson vill kalla det Roslagsandan... Det är ett projekt som fortfarande löper trots att det för länge sedan borde vara permanentat och det heter Tiohundraprojektet och är känt över hela världen för detta. Det är också Tiohundraprojektet och Tiohundraandan, där bolaget Tiohundra AB varit en stor del, men inte hel, som rönt de framgångar som det pratas om i världen, inte Roslagsandan, vårdval Stockholm eller kundval. Låt oss minnas detta och inte förledas av drömmar om ett eget framgångsrikt företag.

Norrtälje Hamn

Det pågår en livlig debatt om vad som ska ske med Norrtälje hamn och det känns lite grand som när regementet skulle lägga ned och det var fritt fram att fantisera om vad vi skulle använda området till nu när det skulle bli tillgängligt för allmänheten. Samtidigt känns det absolut inte likadant eftersom det på något sätt redan verkar bestämt att det är bostäder som ska byggas, frågan är bara hur många och hur lyxiga. Det som också skiljer planeringen av hamnen är att det egentligen inte finns någon nedlagd verksamhet utan att verksamheterna nu tvingas bort p g a de planer som finns för området. Kommunalrådet (M) har redan uttalat i TV att det ska byggas 1800 bostäder i hamnen, vilket givetvis inte tillåter någon större hamnverksamhet i området. Norrtälje energi, som tar emot flis till värmeverket i hamnen, har fått sitt kontrakt uppsagt och verksamheten tvingas nu bort från området innan skelettplanen ens är tagen i kommunfullmäktige.

Det verkar vara byggherrarna som äger marken i hamnen som ska få bestämma vad som ska byggas där. Mitt i planprocessen passade Lantmännen på att göra ett utspel där de hävdade att de hade behov av sina silor och tänkte ta dem i bruk för sädesmagasinering igen. Även detta är naturligtvis omöjligt i ett tättbebyggd bostadsområde. Förmodar att kommunledningen på något vis "kommit överens" med markägarna för att förhindra denna utveckling, en debatt om silornas vara eller icke vara är det nog ingen som önskar sig.

Jodå, framtida båttrafik kommer att vara möjlig i den planerade stadsdelen. Det kommer att vara möjligt för turtrafik och även skepp av modellen Götheborg att lägga till längst ut i området. Det är bra tycker jag. Jag skulle gärna se fler båtar i hamnen, turbåtar, vaxholmsbåtar och skutor. Hur det ska bli med godstrafiken tycker jag det är svårare att uttala sig om. Jag tycker absolut att det ligger någonting i det som Roland Larsson (S) idag skriver i Norrtelje tidning om framtidens ökade behov av sjötransporter. Samtidigt är det frågan om vi kan skapa en god stadsmiljö med tunga transporter som måste köra genom stadens centrala delar. Finns det plats och möjlighet att bygga ut Kapellskärs hamn för att kunna ta emot t ex flis och frakta inåt landet via järnväg eller måste flisen för all framtid nu fraktas från Hargshamn till Norrtälje via lastbil?

Kommunalrådet (M) säger i TV att denna nya stadsdel byggs för att locka barnfamiljer till Norrtälje kommun. Det är nästan så att en sätter gröten i halsen. Inte kommer det att bli särskilt billigt att bo i denna del av Norrtälje, billigare antagligen att köpa en villa med tomt strax utanför staden. Många som flyttar till vår kommun, från t ex Stockholm, gör ju det för att slippa staden och komma ut på landet. Sedan är det ju så, att barnfamiljer är intresserade av att flytta till en kommun med bra skolor, bra barnomsorg och ett rikt kulturliv. Just Norrtälje kommun har i det fallet fördelar som närhet till naturen och ganska så låga bostadspriser jämförelsevis i länet. 

Hamnprojektet kommer att bli dyrt för Norrtälje kommun (hela kajen måste t ex renoveras och pålas om) och det kommer att bli dyrt för de som ska flytta dit. Frågan är om det är väl investerade pengar. Och det är lätt att vara skeptisk, men å andra sidan vilka möjligheter finns egentligen att styra om projektet nu? Skelettplanen är ännu inte antagen, men flishanteringen är redan uppsagd, byggstart för vissa delar i inre delen av hamnen är redan okad. Och kommunpampen Kjell Jansson (M) har ju redan sagt i TV att det är så här det ska bli.

Framtidens hälso/sjukvård?

Moderaterna i Stockholms läns landsting har nu under allt för lång tid fått härja fritt med sitt experimenterande inom hälso- och sjukvården. Huvudsyftet med politiken verkar inte vara att kunna erbjuda alla medborgare en god vård och en tillfredsställande tillgänglighet, utan att öka antalet utförare, minska egenregiandelen så mycket som möjligt och skapa en konkurrensmarknad som gör det enklare för människor som bor i innerstan att få tillgång till den vård de så önskar.

I Norrtälje hävdar alla partier att de är anhängare av Tiohundraprojektet och att de värnar fortsatt verksamhet vid Norrtälje sjukhus. På många sätt driver dock Moderaterna och deras jasägarpartier en helt motsatt politik. Tiohundraprojektets grundsyfte, att rädda en dygnetruntöppen akutmottagning på Norrtälje sjukhus, byggde helt och hållet på att kunna skapa tvärsektoriellt samarbete mellan kommun och landsting, mellan landsting och landsting, för att på så sätt finna lösningar som fungerar i en kommun som inte är så tätt befolkad utan att kosta allt för mycket extra.

Utan att fundera närmare över den kris som då rådde kör Allianspartierna på, och verkar på fullt allvar tro att de ska kunna skapa en marknad med ett överutbud som gör det möjligt för Norrtälje kommuns befolkning att praktisera någon form av valfrihet inom vård och omsorg. Låt mig ta ett exempel; förut fanns det ett BVC i Rimbo kopplat till ett Familjens Hus, nu finns det ett BVC i Rimbo, ej kopplat till Familjens Hus eftersom det fått stänga igen av ekonomiska skäl. Skillnaden är att det BVC som idag finns i Rimbo är privat. I Hallstavik fanns det tidigare ett BVC, det höll på att bli inget, eftersom ingen såg det som en lukrativ verksamhet, men efter direktiv från högsta ort finns även nu ett BVC i Hallstavik, dock med halverad öppettid. Jag önskar SÅÅÅÅ att någon kunde förklara för mig hur detta innebär någon som helst ökad valfrihet för våra medborgare.

Vad händer på vårt sjukhus? Utan att göra någon konsekvensbeskrivning för vare sig patienter eller sjukhusens verksamhet, beslutas om en omlokalisering av cancervården. En stor del av kirurgin på Norrtälje sjukhus består av mag/tarmcancerpatienter och att flytta dem härifrån skulle inte bara innebära extra bök för de sjuka utan även en dränering på kirurger vid sjukhuset. Som om det för patienternas del inte skulle räcka med detta så skriver Norrtelje tidning om hur den nästan helt nya bröstcancermottagningen vid Danderyds sjukhus ska stängas och patienter från Norrtälje kommun i stället kommer att hänvisas till Södersjukhuset, en avsevärd bit längre bort när det handlar om många besök.

Nu kommer det också fram att två avdelningar på Danderyds psykavdelning, även de nyrenoverade och anpassade att ta hand om svåra fall, ofta patienter med våldstendenser, ska stängas av ekonomiska skäl och patienterna kommer istället att vårdas tillsammans med andra på allmänna avdelningar. I stället för att ersätta sjuksköterskor med sjuksköterskor konverterar KS tjänsterna till underskötersketjänster. Av ekonomiska skäl. På förlossningsavdelningarna är det kaos och akut brist på barnmorskor. Cancerpatienter får vänta i månader både på diagnos och på behandling och de som är starka nog tjatar sig före i kön eller betalar ur egen ficka. Är det valfrihet? Betala själv eller dö. Är det den hälso/sjukvård vi vill ha i Sverige och i Stockholms län? Om du inte tycker det, kom gärna och diskutera sjukvårdspolitik med oss i Vänsterpartiet. Vi har en annan syn på hur vi skulle kunna få en mer jämlik och tillgänglig vård för alla i hela länet och landet. Och kanske kommer den äldre damen på Östermalm att få en färre fotvårdsspecialist att välja på för vi tycker att det är viktigare med ett fullvärdigt BVC i Hallstavik.