Föräldrars uppgift i barnens fritidssysselsättningar

Första barnet, då kommer en som en total gröngöling till fritidsaktiviteten. Har ingen aning om vad det  krävs/förväntas av en som förälder. Och det där kan variera väldigt mycket beroende  på vilken aktivitet ditt barn har valt att prova på. Vad det gäller t ex fotboll, så är det A och O att det finns föräldrar som kan ställa upp och träna barnen, anmäla dem till serier och cuper, hålla reda på kassa, fixa domare mm. När det gäller dans (som också är mkt dyrare) får föräldrar inte ens vara med vid träningen utan inbjuds att köpa biljetter till en avslutningsuppvisning i slutet av terminen. I simklubben är det ungefär samma som fotbollen, det är önskvärt att föräldrar kan ställa upp och träna barnen och sköta diverse andra göromål (åtminstone en förälder per familj kan bli funktionär, hette det vid ett tillfälle). Däremot vid det kommunala badhusets simskola får föräldrar inte befinna sig i samma rum som bassängen, inte ens i fiket ovanför. En del aktiviteter kräver m a o väldigt självständiga barn som klarar av att delta i gruppaktiviteter utan förälder på plats från relativt låg ålder (simskola t ex 6 år, dans finns från 4 år). Andra aktiviteter kan inte bli aktuella för barnen om det inte finns någon (helst några) föräldrar som har kunskap och möjlighet att ta på sig ett ledar/tränaruppdrag utan ersättning.

I flera verksamheter används äldre aktiva ungdomar som ledare/tränare. Detta har jag tidigare bloggat om. Samtidigt som det är bra att barnen får förebilder, så saknar ungdomar pedagogisk erfarenhet och utbildning.  Ofta saknar de också insikt om yngre barns olika utvecklingsfaser, svårigheter och beteenden. Speciellt när det handlar om yngre barn kan mycket gå snett som kan göra att barnen inte längre vill vara med och träna. Därför tycker inte jag att ungdomar ska träna yngre barn utan att detta sker tillsammans med någon vuxen som har ansvaret. Vuxna som tar på sig ledar/tränarroller ska givetvis erbjudas utbildning och informeras om klubbens policy och riktlinjer. Det är viktigt att ingen känner sig utstött av någon anledning. Vuxna måste finnas och kunna upptäcka ev mobbing eller diskriminering t ex p g a kön. Som femtonåring kan det vara svårt att inte ge all uppmärksamhet till den gapiga femårige grabben medan de blyga barnen kanske inte ens ges möjlighet att ta sig in i verksamheten på ett sätt som känns positivt för dem.

Själv engagerar jag mig gärna som förälder om jag har tidsmässig och kunskapsmässig möjlighet. Samtidigt tycker jag att det är bra att barnen möter andra vuxna och får andra vuxna förebilder. Det finns otroligt många duktiga ledare inom idrottsrörelsen och att få vara med som barn är nästan alltid en positiv upplevelse och erfarenhet som breddar nätverk och ökar hälsa och samarbetsförmåga. Det är också mycket viktigt att barn till föräldrar som inte har möjlighet att hjälpa till får möjlighet att delta och det är vi andra föräldrar som då får hjälpa till att hämta/skjutsa och söka upp dessa barn.

Men även om jag inte behöver ställa upp och träna barnen så vill jag ha möjligheten att delta. Det är ju av intresse för mig som förälder att se vad mitt barn är med om under träningen, hur agerar de vuxna, hur agerar andra barn? Vill jag vara med en dag i skolan eller förskolan så är jag alltid välkommen. Det känns inte helt bra att lämna sitt barn på ett ställe där jag själv inte FÅR vara med, även om jag förstår syftet med det. Många barn blir väldigt distraherade av att se mamma eller pappa sitta vid sidan av träningshallen. För andra barn är det den ultimata tryggheten som gör att de över huvud taget kan delta.

När tredje barnet väljer sysselsättning finns intresse för att hon väljer samma som de andra två, då vet en vad som förväntas av en. Ska jag sitta utanför och vänta? Ska jag vara med och träna barnen? Ska jag koka kaffe?

När tändes glödlampan? Vilket språk ska vi prata i framtiden?

När Vårdbolaget Tiohundra varslar 22 anställda kommer det till kommunalrådets kännedom att ersättningen för hemtjänst/hemsjukvård inte räknats upp i budgeten. Frågan infinner sig genast; varför har han inte sett detta i budgetunderlaget? Varför hörde han det inte i debatten på budgetfullmäktige? Varför har han inte upptäckt det när han läst debattartiklar i norrtelje tidning? Varför förstår han inte att pengarna inte räcker när bolaget lägger ner mvc i Hallstavik och Rimbo?  Inte förrän Tiohundra AB kallar till presskonferens och varslar anställda går det upp ett ljus. Och då öppnar han på eget bevåg plånboken. Det som i den nya budgetprocessen skulle vara omöjligt. Men vad ska han göra? Han kan ju inte erkänna att vårdval Stockholm och skattesänkning är totala fiaskon för sjukvård och omsorg i Norrtälje kommun.
Idag skriver miljöpartiet och kommunal bra på ämnet i norrtelje tidning.

Från Svarte Petter till Svälta Räv via en framgångssaga

Det fanns en tid då Norrtälje kommun och Stockholms läns landsting spelade Svarte Petter med de gemensamma medborgarna. Den ena respektive den andra parten tjafsade om vem som hade ansvar för medborgare med kluriga diagnoser. Den ena respektive den andra parten talade olika språk och hade svårt att ta ett gemensamt samlat ansvar för befolkningen. 

Ur en krissituation med rötter i ett nonchalant handhavande med landstingets ekonomi föddes idén om Tiohundra, ett samarbete med gemensamma mål och gemensam kassa, ett arbete där ingen medborgare skulle spelas bort som Svarte Petter, ett arbete där ingen blev förlorare. Tiohundraarbetet startades upp i en blocköverskridande överenskommelse då majoriteten i landstinget var röd och i kommunen blå. Projektet var från början femårigt och följdes av tre vetenskapliga utvärderingar. Samtliga utvärderingar visade på en rad vinster i kvalitet och ekonomi, men också på några saker som fungerat mindre bra, t ex styrning. Landstinget hade vid detta lag bytt majoritet och nu var både landsting och kommun moderatledda. Projektet förlängdes tre år, men samtidigt började nedmonteringen av grundtankarna. Bolaget skiljdes från nämnden och stort arbete lades ned på förvaltningen för att få in fler utförare/vårdbolag. Vartefter man misslyckades med att locka nya vårdföretag till kommunen så ändrades regler och strategier för att få in dem. Nämndens huvuduppgift verkade vara att se till företagarnas bästa inte till brukarna/medborgarnas. Då ungefär hälften av hemtjänst/hemsjukvård var utlagt på privata vårdföretag i det s k kundvalet var det dags för Moderaterna att forcera fram Vårdval Stockholm även i Tiohundraområdet, d v s Norrtälje kommun. Ingen hänsyn togs till att Tiohundraprojektet faktiskt fortfarande fortgick utan det påtalades att det måste se likadant ut i HELA Stockholms län. Trots att vårdvalet på alla sätt och vis går helt stick i stäv med den kvalitet och trygghet samverkanslösningarna i Tiohundra skulle kunna ge.

Tiohundraprojektet fick sitt startgodkännande tillsammans med ett stort sparbeting och otillräcklig finansiering från båda huvudmännen har sedan följt verksamheterna. Nu verkar den moderatledda majoriteten i landsting och kommun arbeta efter planen att helt förinta det gemensamt ägda vårdbolaget Tiohundra genom att inte ge dem förutsättningar att verka och utföra en högkvalitativ vård  och omsorg. Man beordrar dem att sälja vårdcentralen i Hallstavik samtidigt som man förväntar sig att man ska driva MVC vidare. Ett samverkansbolag utan möjligheter till samverkan. I Rimbo elimineras möjligheterna att fortsätta arbeta i det relativt nyöppnade Familjens Hus då de enstaka verksamheterna utsätts för vårdval. Varje månad nekas ett antal äldre människor plats i särskilt boende för att de är för pigga, hemtjänsten får ingen uppräkning av sina ersättningar trots att deras arbetsbelastning ökar. I DN deklareras att Norrtälje är en av de kommuner som lägger minst pengar på äldreomsorg och detta förklarar Folkpartisten Hans Andersson med att Tiohundramodellen är en modell som ska vara billigare eftersom den innehåller samverkan. 

Idag läser vi på Norrtelje tidnings sida att Tiohundra AB varslar minst 22 personer inom vård och omsorgsboende. Bolaget kommer också att tvinga sina anställda att arbeta mer för samma lön (öka nattarbetsmåttet). Ytterligare krav på effektiviseringar och översyn av administration tillkommer och ändå tror bolaget sig inte kunna hämta in de 25 mkr som man beräknas gå back i år. Vad detta kommer att leda till? Antagligen en flykt av anställda från Tiohundra AB, bättre förutsättningar för rekrytering hos de privata och på sikt också sämre kvalitet inom Tiohundra ABs verksamhet. Svarte Petterspelet har övergått till Svälta Räv och till sist har Alliansen nått sitt mål; att släppa vår gemensamma välfärd i privata händer, händer som de själva inte har tillräckliga kunskaper för att kunna kvalitetssäkra.

I Vänsterpartiet tycker vi att det är dags att Tiohundraprojektet nu får permanent form och att dess direktiv ska skydda verksamheten mot Vårdval Stockholm, fri konkurrens och fri etablering av vårdföretag. Verksamheten måste en gång för alla få tillräckliga resurser för att driva en utvecklande och kvalitativ vård och omsorg i forskningens framkant. Låt oss bygga vidare på framgångsfaktorerna, låt Norrtälje kommun bli en kommun där ingen, ung eller gammal faller mellan stolarna.

I vår budgettext för 2014 framhåller vi att alla äldre människor över 80 år som så önskar ska erbjudas plats i särskilt boende utan prövning. Vi vill se hur verklig valfrihet inom hemtjänsten, i form av att den äldre kan välja vad den vill ha hjälp med, skulle kunna se ut. Vi vill också se satsningar på förebyggande arbete, i skolan, på MVC, BVC och i Familjens hus samt på alla vårdcentraler och andra vård och omsorgsinrättningar. Vi vill att resurser till förebyggande arbete tas från pengar som idag slukas av privatiseringsexperimentet Vårdval Stockholm.

Oacceptabla skillnader

RFSU presenterar en rapport om hur mycket det kostar att sterilisera sig på olika platser. I Sverige. Det är alltså stora skillnader på vad det kostar att sterilisera sig i olika landsting i Sverige. I Jämtland erbjuds inte sterilisering över huvud taget. Det är likadant med preventivmedel. Olika landsting subventionerar olika många preventivmedel och erbjuder t o m vissa gratis upp till en viss ålder, men det är inte samma ålder i alla landsting.

Detta innebär förstås väldigt olika förutsättningar för människor som grundar sig i var de bor och vilken privatekonomi de har. I vissa landsting får en kvinna betala 15000 kr för en sterilisering i andra görs det till den ordinarie patientavgiften på 300 kr.

Ofrivilliga graviditeter och aborter är kostnader och psykiska och ev medicinska lidanden som kan undvikas genom ett gott förebyggande arbete med information, samtal, rådgivning och erbjudanden av preventivmedel till låga kostnader, helst gratis till yngre människor. Var och en måste kunna välja preventivmetod som passar sin livsstil och hälsa oavsett var i landet denne är bosatt. Jag vet att SKL (Sveriges kommuner och landsting) arbetar med att ta fram riktlinjer för att åstadkomma jämlikars förhållanden över landet, men varför tar det sån tid? Är det för att detta är ett problem som i störst utsträckning drabbar kvinnor? Kvinnor 2013 ska inte någonstans i Sverige tvingas till begränsningar i  sin sexualitet p g a sin privatekonomi eller bostadsadress.

Preventivmedelsrådgivning sköts med fördel på ett tillgängligt MVC eller Familjens hus nära dig.

Hur ser vi till barnens åsikter och rättigheter?

Igår började jag på en kurs om barnperspektiv i forskningen vid Uppsala universitet. Kursen lyfter dilemmat att följa lagstiftningen och FNs konvention om barnens rättigheter då det gäller etik och frivillighet hos varje individ i en forskningsprocess. Det är givetvis också applicerbart på annat arbete som utförs i t ex skola och förskola.

Tidigare betraktades barn som "inte helt färdiga" individer som inte heller hade fullständiga mänskliga behov och rättigheter. I forskningen behandlades barn ofta som objekt som studerades utan att själva veta om eller erbjudas att ha åsikter om vad som skedde. Idag säger lagstiftning och riktlinjer att barn ska behandlas med samma respekt som vuxna vid t ex forskning. Mänskliga rättigheter omfattar även barn och barnen har också sina egna rättigheter enligt FNs konvention. Detta gör givetvis forskning på barn mer komplicerat, speciellt forskning på barn som är så små att de inte själva kan uttrycka sin vilja på ett sätt som vi vuxna är lyhörda för.

För att tydliggöra hur olika vi ändå kan behandla barn och vuxna vid forskning tänkte jag berätta om ett exempel ur kurslitteraturen.

Det kanske inte är så vanligt idag, men för inte allt för länge sedan gjordes en hel del forskning på hur små barn skulle kunna klara av förskolan. Dessa tester gjordes på så sätt att det lilla barnet kom till ett okänt ställe tillsammans med sin förälder (oftast mamma). På stället fanns en person som var trevlig och lekte med föräldern och barnet en stund innan föräldern sa hejdå och lämnade barnet ensamt med den okända personen. Under testen mättes stressnivå osv hos barnet. På detta vis skulle förskolas lämplighet för barn av olika ålder kunna påvisas.

Idag tycker vi förstås att det är otäckt och lite konstlat. På förskolan är ju föräldrarna med under en längre tid, det finns flera barn osv. Men inte heller vid lämning på förskola frågar vi barnet om hen är med på noterna. Vi är åtminstone inte helt tydliga med hur det kommer att bli.

Tänk er nu det motsatta. En förälder går med sitt barn i en djurpark. De äter glass och tittar på djuren och har trevligt. Utan att föräldern i förväg är informerad om vad som kommer att hända låter vi sedan barnet försvinna i folkmassorna. Förälderns puls och reaktion mäts. Efter en stund dyker forskaren upp med barnet. 

Tror ni att någon förälder skulle låta detta ske utan att stämma forskaren? Slå ihjäl forskaren? Eller åtminstone ringa Kalla Fakta`? Då det gäller forskningen på barnet kan vi tänka att det är hemskt, men kanske är det lite nödvändigt, hur skulle vi annars göra? När det gäller forskningen på föräldern så är det nog helt uteslutet för de allra flesta. Det är det här som är så intressant tycker jag. Och det ger oss en tankeställare.

En annan av mina favoritförfattare Elisabeth Nordin Hultman skriver på ett ställe att hon under sitt arbete valde att tänka på vart och ett av barnen i barngruppen som om det vore hennes eget barn; "hur skulle jag vilja att barnet blev behandlat i den här situationen om det var mitt eget barn?" När hon tänkte på det viset så upptäckte hon att hon själv och övrig personal i många vardagliga situationer behandlade barnen rent kränkande. Mycket tänkvärt även det tycker jag.

Min magisteruppsats handlade om hur vi framställer barn i den pedagogiska dokumentationen. Pedagogisk dokumentation lyfts fram som ett önskvärt arbetssätt i den nyredigerade läroplanen för förskolan och det är ett arbetssätt som sprids snabbt och brett med den nya digitala tekniken. I detta arbete är det viktigt att vara medveten om och ta hänsyn till de etiska aspekterna och barns rättigheter. Därför är jag övertygad om att det kommer att bli en lärorik kurs för mitt fortsatta arbete med barn, trots att kursen också till stora delar är forskningsförberedande och kommer att behandla metodval och vetenskapsteori osv också. Jag säger som jag brukar säga; i mötet med litteratur och andra människors funderingar så lär vi oss alltid någonting nytt.

Får vi grisen i säcken?

Idag berättar Norrtelje tidning att SL är beredda att skjuta till ett stort antal miljoner (49) för att bygga om busstationen i Norrtälje. Det ger nytt liv till projektet Roslagens famn inte lyckats hitta finansiärer till sitt miljardprojekt i centrala Norrtälje. Finansieringen skulle ha varit färdig till 30 september i år och nu har konsortiets positiva förhandsbesked från Norrtälje kommun löpt ut. Kommunalrådet K Jansson (M) är dock mkt positivt inställd eftersom det handlar om flera starka, börsnoterade byggbolag som är villiga att bygga.

Samtidigt som jag naturligtvis är glad för att SL vill satsa pengar på Norrtäljependlarna, det är ett antal tusen varje dag, så blir min fråga; får vi grisen i säcken nu? Enligt min uppfattning kan bussterminalen och vänthallen fräschas upp på många attraktivare sätt än att överdäckas. Det omöjliggör förstås bebyggelse ovanpå, men det ger en anrik, öppen mötesplats för kommunens befolkning och dess besökare. Det blir säkert inte heller lika dyrt, kanske skulle pengarna räcka till att snygga till bussterminalerna i Rimbo, Hallstavik och Älmsta också?

Storskalig bebyggelse och affärscentra ovanpå bussarna anser jag inte vara en lösning som passar ihop med Norrtäljes karaktär och historia som det så fint heter i bevarandeplanen för Norrtälje stad. Att flera starka, börsnoterade byggbolag ska bli de som utformar och beslutar om denna stadsdel känns inte heller särskilt attraktivt.

Det ser mörkt ut

Igår på min joggingrunda stannade jag en stund och beundrade helikoptern som vigt slängde sig över det gråmulna landskapet.som snart skulle bli svart. Ja, svart, för inte en gatlykta syns till över stor parkering, hundrastgård och gång och cykelväg. Sist jag joggade här var det svart. Inte så välkomnande att besöka sjön under det mörka halvåret trots att det då brukar finnas pulkabacke och uppbokad skridskobana. Och den alldeles nyinrättade hundrastgård får kort dygnsfunktion på vintern. Märkligt.