Spelet om budgeten

Idag var det dags för budgetdebatt i Norrtälje kommunfullmäktige. Samverkansstyret, bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centern hade lagt fram ett mastigt budgetförslag som vi andra partier försökte förhålla oss till. Det gjorde vi på lite olika sätt, kan jag säga, men alla våra andra förslag var ju beroende av Styrets förslag som utgångspunkt. Inga andra partier har ju på samma sätt haft tillgång till tjänstemän och siffror som gjort att de med någon större säkerhet har kunnat peka på kostnader och intäkter.

Det välbetalda oppositionsrådet, som egentligen bara representerar sitt eget parti som alla vi andra gruppledare, yttrade visserligen att det var det sämsta budgetförslag han sett på 25 år. Själv hade han åstadkommit ett löst blad med siffror, ingen text som förklarade på vilket sätt han och moderaterna föreställde sig att dessa pengar skulle plockas in/delas ut eller någon slags vision. Där fick han ju hjälp kan jag avslöja av ett annat oppositionsparti, SD, som bara hade en vision och sedan yrkade bifall till de siffror som Moderaterna lade fram.

Precis som förra året hade oppositionsrådet en debattartikel om budgeten införd i lokaltidningen samma dag som den kommunala budgeten också skulle behandlas. I artikeln slår han fast att samverkansstyrets usla budget skulle gå igenom med stöd av Vänsterpartiet. På liknande sätt har han tidigare gått ut i en artikel och slagit fast att parkeringsstrategin skulle gå igenom med stöd av Vänsterpartiet. Jag vet inte vilken källa oppositionsrådet använder sig av, men tydligt är att han är desinformerad när han går ut i pressen.

Och sanningen är ju en helt annan.

Det fanns skillnader mellan de olika budgetförslagen som låg på bordet vid dagens fullmäktige, men som jag redan tidigare nämnt så byggde de allihop i stor utsträckning på det förslag som styret lagt fram. KD hade till exempel ett förslag som bara skiljde sig på tre att-satser från det som samverkansstyret lagt. Den allra tydligaste skillnaden mellan Styret och de andra budgetförslagen som fanns idag, var att i stort sett alla andra partier ville lägga mer pengar till Kommunförbundet för vård och omsorg. Moderaterna och SD hade 12,9 mnkr mer, Liberalerna hade 16 mnkr mer och från Vänsterpartiet föreslog vi 23,5 mnkr mer till vård och omsorg (minns inte vilket av detta KD stöttade). Hur detta skulle finansieras fanns det dock delade meningar om; medan Moderaterna ville göra neddragningar på fr a kultur och utbildning för att också få till stånd en skattesänkning föreslog vi i Vänsterpartiet en skattehöjning. Vad alla oppositionspartierna var överens om var dock att besparingsbetingen på vård och omsorg var på tok för otydliga i förslaget från Samverkansstyret. I Vänsterpartiet är vi inte beredda på att acceptera ospecificerade neddragningar inom vården av gamla och svaga människor på över 20 miljoner kronor. Det är helt horribelt.

Jag kan med ganska stor säkerhet säga att det fanns en majoritet i fullmäktige idag för att tillskjuta mer pengar till Kommunalförbundet för vård och omsorg. Och. Om fullmäktige beslutat i budgetärendena i den ordning som från början var bestämd och betat av nämnd för nämnd hade detta kunnat bli verklighet. Den moderate ordföranden föreslog dock en annan ordning som gjorde att de olika budgetförslagen ställdes emot varandra i sin helhet.

 Det är en helt klart lättare modell som säkert besparade oss många timmar i fullmäktigesalen och det är också lätt att se vad samverkansstyret hade att vinna på den här hanteringen; finansiering och kostnader hänger ihop, inga tilläggsyrkanden som riskerar att stjälpa budgeten osv. Det är också möjligt att tänka att Moderaterna, som suttit länge vid makten i Norrtälje, kan känna styrets kval över detta och därför går med på denna hantering för att på något sätt kunna räkna med samma förståelse i framtiden, ett slags "visomaxlardettungaansvaretatthamakten"-perspektiv. För ärligt talat, här hade en samlad opposition kunnat fälla styrets budget. Vi kunde ha enats om ett antal ytterligare miljoner till vård och omsorg och yrkat på det. Hur mer resurser till detta sedan skulle trollas fram skulle inte vara vårt problem. Det är alltid de som sitter vid makten som har ansvaret att se till att de har stöd för sin budget innan den ska beslutas. Det bör givetvis ske i god tid innan budgetfullmäktige. Har de inte det stödet så får de problem. Stöd för sitt budgetförslag får man ju bland annat genom att förhandla med andra partier om man som i detta fall inte har majoritet. Här förhandlades det i sista stund med det största oppositionspartiet som genom sitt bifall till ändrad hantering räddade den sämsta budget de sett på 25 år. Samverkansstyrets budget gick inte igenom med stöd av Vänsterpartiet, som oppostionsrådet hävdar i lokaltidningen, det gick igenom med stöd av Moderaterna.

Tack alla starka kvinnor - det är vi som får jorden att gå runt

Förra veckan tillbringade jag på sjukhus med min dotter som opererades för en medfödd missbildning på lillhjärnan, Arnold Chiaris syndrom. Det var förstås en ansträngning att ta med sitt barn till ett sjukhus och låta okända människor skära i henne, alldeles intill hjärnan och centrala nervsystemet dessutom. Det var inte bara en gång som jag såg kniven slinta framför mina ögon när jag blundade, det var inte bara en gång som jag tänkte tanken att hon skulle vakna och hennes pigga, kloka ögon skulle vara dimmiga och borta. Hela veckan efter ingreppet fortsatte förstås oron då hon låg där med smärta och illamående och matades med starka mediciner. För patienter står tiden stilla på sjukhus. Det blir aldrig dag och natt, det bara pågår. Stressad personal som springer ut och in och tar prover, kontrollerar, medicinerar, byter skift, nya ansikten men samma intensitet. Ett sjukhus sover aldrig.

Titt som tätt kommer meddelanden från syskonen där hemma, de saknar sin mamma, de längtar efter sin storasyster, de vill att allt ska vara som vanligt. De biter ihop, de med, de sväljer sina tårar och det gör ont att tänka på. Jag hjälper min dotter med allt, vänder henne, matar henne, ger henne dricka och rättar till kudden. Efter ett par dagar behöver vi inte ringa på sköterskan varje gång, integritet och självständighetskänslan hos patienten upprätthålls bättre om det är mamma som hjälper till. Detta kanske blir speciellt påtagligt när det handlar om en tonårsdotter.

Samtidigt får jag meddelanden från väninnor i världen utanför. Den står inte still. En väninna är tvungen att ta sig till en stor europeisk stad för att hämta hem sin nedsupne, undernärde bror. Gula sidan ut. Pragmatiken. Ingen tid för sorgearbete eller sentimentalitet. Bara åka dit och hämta, vara tuff, ställa krav, ta skit. En annan väninna överöses av "skit" från sin dotter som mår dåligt, som bara vill vara med mamma, som bombarderar henne med mess från det roliga sommarlägret för att hon bara vill hem, som hotar skada sig själv om hon inte får komma hem. En annan väninna mottager meddelanden från sin dotter som längtar hem från en semester med pappa och "hans nya". Och det är gula sidan ut. Vi ska visa våra nära och kära att vi är starka, att vi stöttar dem, men att vi också ställer krav på dem. Att vi finns här. Att det liksom är vi som finns här.

Jag ser en kvinna med klump i magen som reser genom ett regnigt Sverige, jag ser en kvinna som sitter och stirrar på sin telefon, knyter sina händer och biter ihop när hon svarar sin dotter att bilen är trasig och hon inte kan hämta henne. Jag ser en kvinna som funderar hur hon ska gottgöra sin dotter med en "riktig" semester. Jag ser den kvinna som är min mor som tar hand om mina andra barn medan vi är på sjukhuset, som ser till att de får vara med om roliga saker och att de får känna sig trygga trots att hon själv är utom sig av oro. Jag ser ett sjukhus som aldrig står stilla fast tiden står stilla, vårdpersonal, varav de flesta är kvinnor, som sliter (jag tror en del är där dygnet runt) för att tillmötesgå varje patient, som känner sig otillräckliga, som ser att de inte kan ge vad som egentligen skulle behövas varje gång. De ser när det blir knasigt, men de kan, de orkar inte mer än kanske be lite lätt om ursäkt. Gula sidan ut. Pragmatiken. Ingen tid för sorgearbete eller sentimentalitet.

Många kvinnor i Sverige idag blir utbrända, s k utmattningssyndrom, går in i väggen. Jag känner flera stycken själv. Och det handlar inte om att de stressar för att hämta tidigt på förskolan, för att ordna hippa kalas med clowner och hembakt, ekologiskt fika. Det handlar inte om att ordna de flesta och de dyraste aktiviteterna för barnen på fritiden och semestern, hinna träna och se bra ut och ha en snyggt inrett hem. Det handlar framför allt om omhändertagande och de handlar om de krav vi kvinnor ställer, kanske inte i första hand på andra utan på oss själva. Just nu vill jag bara tacka alla kvinnor för att vi finns och för att vi gör det här för våra nära och kära. För att vi orkar hålla ställningarna, gula sidan ut. Livet vore mycket svårare för många utan oss. Vet inte om jag här ska lägga till "inte alla kvinnor", men jag tror jag skiter i det.

HELA mina inlägg från budgetdebatten i landstinget

I budgetdebatten delar vi kamratligt på talartiden, vilket betyder att vi inte har så många minuter på oss att säga allt vi vill och allt eftersom tiden tickar så stryker vi mer och mer ur våra manus. Här tänkte jag publicera en text som utgår mer från originalinnehållet, d v s lite mer än det jag hann säga från talarstolen. Mina talarområden är 1. Barn, kvinnor och förlossning. 2. Tiohundra/Norrtäljemodellen



"I går sa Torbjörn Rosdahl att 92000 personer skulle bli arbetslösa om vinstuttag i vården förbjuds. Inte då det är vårt primära ansvar att se till detta, men jag undra ändå om medborgarnas behov av vård, som ju är vårt ansvar, kommer att minska så pass. Kommer ett vinstförbud i vården att göra människor friskare? Nej, så är det ju inte. Och visst ska vi ha vinster i vården, men kanske inte nödvändigtvis ekonomiska. Vi ska göra hälsovinster. För den största besparingen är ju ändå de människor som aldrig behöver uppsöka vården.



BVC och MVC är exempel på beprövande förebyggande verksamheter som funnits länge i Sverige. Just nu råder ett särskilt stort tryck på dessa att stödja blivande och nyblivna föräldrar under experimentet Vårdval Förlossnings haveri. De ska ge föräldrarna tillräcklig trygghet för att de ska hålla sig borta från förlossningsavdelningarna så mycket som det bara går.



Tillsammans med kommunens öppna förskola och socialtjänsten kan MVC och BVC skapa ett brett stöd för familjen i Familjecentraler. I Norrtälje och Tiohundra har vi utökat detta ytterligare med BUP och andra verksamheter som berör familjerna i ett Familjens hus. Samarbete med kommunens verksamhet har också skett i  Ritnkebyprojektet med ett utökat hembesöksprogram för förstagångsföräldrar. BVC-sköterskor tillsammans med familjerådgivare från kommunen har besökt familjer sex gånger i stället för en gång i ett projekt som slagit mycket väl ut och fungerat som en brobyggare mellan svenska myndigheter och människor som innan hade lågt förtroende för samhället. I vårdtunga och svårarbetade områden är dessa verksamheter speciellt viktiga för att åstadkomma en jämlik vård. På de ställena har man också upplevt stora problem att rekrytera. Förstärkning genom samarbete kan vara det som hjälper oss att minska ojämlikheten i hälsa i länet. Vänsterpartiets budget innehåller fler Familjecentraler med sikte på en i varje kommun/stadsdel.



Även när barnen blir ungdomar vill vi förstärka deras möjligheter att behålla sin hälsa. Många unga mår idag dåligt, inte minst psykiskt. Vänsterpartiet vill satsa på utökade öppettider, ökad tillgänglighet och flera olika kompetenser på ungdomsmottagningarna. Vi vill göra särskilda insatser för att locka fler pojkar till mottagningarna. Mottagningarna ska finnas där ungdomarna finns och vara öppna när de behöver dem. Därför innehåller vår budget två nya ungdomsmottagningar, varav en mobil.



När barnen mår bra påverkar det också föräldrarnas hälsa. En studie som gjordes på långtidssjukskrivna kvinnor i Norrtälje visade att en betydande andel av dem, utöver sin egen sjukdom, låg i en svår vårdnadstvist eller hade barn med någon slags diagnos. Generellt drabbas kvinnor i högre grad av stress, ångest och kronisk smärta än män. Samtidigt har män omotiverat kortare väntetider och får dyrare behandlingar än kvinnor. En färsk undersökning från Försäkringskassan visar att ensamstående mammor är fattigast i Sverige. Vänsterpartiets feministiska vårdpolitik innehåller en satsning på ökad forskning om kvinnors hälsa, kartläggningar om kvinnors vårdbehov samt kvalitetsuppföljning av verksamheter där kvinnors vårdbehov dominerar.



I och med den nya cancerplanen har bröstcancervården centraliserats till tre bröstcentra i länet. Det har inneburit kraftiga försämringar i tillgänglighet till screening för kvinnor, framför allt i de norra länsdelarna. Anna Starbrink talade tidigare om att det inte var något fel med att verksamheter etablerades centralt eftersom det är lätt att ta sig till centrala delar med kollektivtrafiken. Anna  har nog aldrig försökt ta sig från norra länsdelarna till Karolinska sjukhuset. Vänsterpartiet föreslår att bröstcancerscreeningen förstärks med en mobil mammografivagn.



Naturligtvis ska vården också fungera när barnen blir sjuka. Ett svårt sjukt barn i förskoleåldern ska inte kallas till operation, sövas för att sedan vakna och få åka hem igen. Tre gånger! Detta är inte bara ett skandalöst brott mot Barnkonventionen, det är också ett slöseri med resurser. Operationssal och läkare står och väntar och sedan faller det på, enligt läkarna, att sjukhuset inte får betala tillräckliga löner för att kunna anställa de specialistsjuksköterskor som behövs. Men blir inte detta dyrt?



Borde inte Sveriges främsta barnsjukhus ha möjlighet att betala de löner som krävs för att kunna anställa de främsta specialisterna?"



Inlägg 2

"Tiohundra är namnet på projektet som pågick i tio år innan det blev permanent fr o m årsskiftet. Det finns många exempel i arbetet på hur ett utvecklat samarbete mellan kommun och landsting ger fördelar för medborgarna. I en kommun som Norrtälje, som inte på något vis gynnats av införande av olika vårdvalsområden, snarare tvärtom, så är samverkan och samutnyttjande av resurser nödvändigt. Att prata om att få välja var, vem och när i vården är ett hån mot våra medborgare i t ex Hallstavik där MVC/ungdomsmottagning är bemannad en dag/vecka med olika personal, där vårdcentralen inte haft några fasta läkare på flera år och där fysioterapin fick stänga igen när vårdvalet infördes.  Nu har både fysioterapi och MVC räddats genom specialkonstruktioner som bara har varit möjliga genom Tiohundraarbetet.

I Vänsterpartiet ser vi positivt på denna typ av samarbete och tycker att det kan spridas till flera platser i länet, t ex Nynäshamn. Det är viktigt att uppföljning och statistik görs jämförbar med övriga länet."

 

En inte helt okontroversiell vecka

En skulle kunna säga att det har varit en händelserik vecka. Även om ingenting egentligen var oväntat. En skulle kanske egentligen kunna säga att det har varit en vecka som har varit ganska jobbig, och det har också kunnat gå att förutse. Om jag utgår från mig själv borde jag haft både ångest och olustkänslor som liksom tagit över av en sån här vecka, både innan, under och efter.


Men jag tycker att jag hanterat det rätt bra. Jag försöker vara konstruktiv när det gäller olust.


Veckan började med skolavslutning. Inte min grej, men jag gick dit. På något sätt kunde jag bjuda på det för jag hade klarat av en hel del jobb på dagen. Var lite nöjd liksom. Mitt bland alla barn och vuxna på skolgården låg en äcklig hundbajs. Verkligen inte min grej. Jag har fobi för hundbajs och i stort sett hela uppträdandet försvann bort i någon slags dimma där jag stod och fabulerade om hur jag och mina barn ramlade i hundbajsen, hur den kladdade in sig och fastnade och aldrig gick att få bort från våra kroppar ordentligt. Men men.. i alla fall glad att sjuorna sjöng om Roslagens famn och inte om "flaskor, glas och fimpar". Jag överlevde i år igen. Barnen var glada och på väg ut i sommarnatten. Jag gick hem och moffade pastasallad och mådde lite bättre.


Dagen efter var det dags för kommunstyrelse. Och det var ju inte heller oväntat att det kommunala styret med Socialdemokrater, Miljöpartister och Centerpartister skulle komma överens med Moderaterna om den nya skolstrukturplanen utan att ens lyssna på det alternativ som de kära kamraterna i Vänsterpartiet diskuterat fram under många långa sittningar. Vi valde att lägga ett alternativt förslag till skillnad från andra partier som inte gillade strukturförslaget, men bara yrkade avslag. Det finns många välgrundade tankar i vårt förslag och några av dem skulle också gå att kombinera med det strukturförslag som Styret och Moderaterna lagt, det skulle kunna fungera som en förbättring och komplettering av det helt enkelt. Vi små partier som var emot strukturförslaget har inga heltidspolitiker, inga politiska sekreterare, inga tjänstemän och dessutom saknar vi insyn i de flesta beredande organ. Vi saknar verkligen en hel del för att kunna lägga fram våra förslag så att de blir lyssnade på och har möjlighet att gå igenom, för ibland, finns det faktiskt en majoritet för dem även i de politiska församlingarna. Ibland tröttnar man på sitt eget gnatande om samma förslag hela tiden, men vi kommer inte att ge upp. Beslutet om skolstrukturen är ännu inte fattat. Det ska upp i fullmäktige (långfullmäktige) den 20/6 och var, om inte i kommunens högsta beslutande organ, ska ett så viktigt beslut fattas? Även då beslutet är fattat kommer vi att fortsätta att arbeta för att inlemma de idéer och tankar vi har. I en ideal kommun är det tydligt och enkelt att utöva inflytande och att källsortera. Vi har väl en bit kvar.


Hemma sent. Utan middag. Fortsätter nästa dag till landstingskansliet. Här är allt upp och ned nu för tiden. Kamrater med goda idéer och skickligt arbete för en vinnande politik har problem på någon slags grundläggande nivå. Det är budget nästa vecka och stämningen är spänd. Men det beror inte på att Alliansen vill höja SL-taxan eller att de vill utöka vårdvalen. Vi våndas inte över att vården blir alltmer ojämlik, att förlossningsvården är i kris eller att bussarna inte längre trafikerar vår landsbygd (jo, det gör vi). Men mest av allt verkar vi fundera på om vi gillar våra kamrater och på vad vi ska säga till pressen imorgon. Hur hamnade jag centralt i denna soppa? Tjafselitjafs är ju liksom en grej som jag är nästan lika allergisk mot som hundbajs. Jag vill inte att det ska kleta fast i mig och inte gå att få bort ens med rotborste och galltvål. Vad gör jag då mitt i?


Överlevde, kom hem sent. Hämtade dotter på skolavslutningsdisco och fick handla frukost på macken, alla affärer var redan stängda. Dottern somnade sent. Jag hade inte mage att berätta att de ringt från sjukhuset och meddelat en operationstid.


Nästa dag åker jag tidigt till jobbet. Får lite gjort. Alla bugs blir inte lösta, men det känns ändå okej. Lyckades koncentrera mig fast tjafset från gårdagen tydligen gått vidare ut i etern och blivit en nyhet. Telefonen plingar och surrar. Ibland undrar en, suckar, förstår, men ändå inte. Så blir en bara ledsen.


Hade en plan att vara hemma i god tid, att solen skulle skina och jag skulle springa en riktigt härlig långlöpning. Kom ganska sent. Min bil lämnades på verkstaden förra veckan och fler problem än dem jag visste om uppmärksammades och måste åtgärdas. Dyrt kommer det att bli. Har i brist på bil lånat sambons bil, men helt plötsligt börjar den hacka. Han ska köra den till verkstaden, lämna den där och hämta min. Jag lånar mammas bil. Precis när sambon kommer fram till verkstaden brakar bilen ihop. Han har tur. Hjulbultarna är borta. När har detta hänt? Hur länge har vi kört så? Hur kan detta ha hänt? Min bil var inte färdig. Nu har jag mammas bil och han hyrbil. Detta kommer inte att bli billigt, tänker jag och försöker att INTE tänka på att jag också har tandvärk.


Jag handlade, lagade mat, behöll mammas bil lite längre än planerat och hämtade dotter på simning. Vid middagen är jag tvungen att delge henne datum för operation. Det blir en tystlåten middag. Svår fredagsstämning. Det är ett positivt, men jobbigt besked. Det blir ingen löpning. Sambon kommer vid halv tio efter en lång dag med bärgning och annat. Jag tar ett glas vin i stället. Det är ju fredag nu. En jäkligt jobbig vecka är faktiskt över. Nya tag nu, nya strategier. Imorgon tacklar vi världen igen med den stolta punkten på rätt ställe.

Utveckling och struktur

Idag har kommunstyrelsen fattat två beslut rörande skolans framtid i Norrtälje kommun. Det beslut som har varit och kommer att bli mest omtalat är beslutet om skolans struktur, eller egentligen ; beslutet om att stänga ett antal mindre skolor i kommunen. Detta är inte ett beslut där partierna är eniga ens inom sig, men ändå lyckades minoritetsstyret med hjälp av moderaterna klubba igenom förslaget på kvällens långa kommunstyrelsemöte. SD yrkade återremiss, L yrkade avslag och vi i Vänsterpartiet yrkade på vårt eget förslag som bl a innebär att skolor som blir för små eller för stora i första hand får ett seriöst åtgärdsprogram. Vårt förslag skulle också innebära att Björkö Arholma skola inte läggs ned p g a allt för långa resvägar för barnen.
Nästa steg för skolstrukturplanen är kommunfullmäktige. Tyvärr har de stora etablerade partierna ett övertag i taktik, heltidsarvoderade politiker och nära kontakter med tjänstemän. Men vad som kommer att hända, det vet vi inte.

Det andra beslutet som togs angående skolan handlade om skolutveckling.  Här hade alla partier varit överens i barn och skolnämnden, men nu yrkade L avslag. I Vänsterpartiet nöjde vi oss tills vidare med att lägga en protokollsanteckning. Det finns nämligen ett kapitel i utvecklingsplanen som handlar om medarbetarstrategier. I det kapitlet behandlas främst karriärtjänster och möjligheten att premiera särskilt duktiga lärare. Vår protokollsanteckning noterar att det inte står någonting om att ofrivilliga deltidsarbetare ska ha rätt till heltid, ingenting om hur visstidsanställda ska kunna få tillsvidareanställningar. Det står i planen att lärartätheten ska öka, men ingenting om hur vi ska kunna rekrytera dessa duktiga lärare. Finns det andra saker än karriärtjänster som kan vara attraktiva för lärare? Möjlighet att forska, bra kollegor, inflytande över sin arbetssituation, lärarbostad t ex på landet?
Vi bör nog fundera över detta eftersom lärarbristen är stor i hela landet. Flera av de små skolor man nu vill stänga uppges ha haft problem med lärarrekrytering i flera år. Hur ska vi rekrytera duktiga lärare till de skolor vi valt att behålla? Hur ska vi göra dem livskraftiga? Åtgärdsprogram och rekryteringssteategier vore säkert något att luta sig mot. Vänsterpartiet kommer att återkomma i denna fråga.

Damfotboll kan också ha nyhetsvärde

Från och med i år finns det åter ett damlag i BKV och i Norrtälje stad. Det är en ganska djärv satsning som det här väldigt unga laget gjort tillsammans med sina ledare. Det är också toppen på en våg av flicklag som vuxit fram genom starkt engagerade ledare som organiserat och samarbetat ihop en flicksektion i BKV. Nu finns gott om tjejer som tränar och spelar ända ner på NT-ligan nivå.

Ända sedan seriespelet drog igång i våras har jag funderat på varför det öht inte rapporteras om tjejernas spel i lokaltidningen. Visserligen spelar de i lägsta serien, div 5, det är där en börjar. I tidningen rapporteras ju om herrlag som spelar i div 6, norra.

Idag fick jag så svar från sportredaktionen där man förklarar att man inte har resurser att bevaka div 5-matcher, dam; att herrfotbollen, enbart till följd av att det finns fler lag och serier också har ett större nyhetsvärde. Det är ett sätt att tänka, menar jag. Det finns andra sätt att se på det hela, bl a utifrån vilken roll vi tycker att media har.

Jag vet inte hur många herrlag det finns i kommunen, men uppenbarligen rätt många om lokaltidningen väljer att bevaka div 1-6, norra och södra. Jag tror att det finns 5 damlag i kommunen, och enligt ett annat sätt att se det skulle detta kunna ha ett betydligt större nyhetsvärde, en större dynamik. Dessutom är damfotbollen på frammarsch i kommunen och det finns fullt av tjejer där ute som drömmer om en fotbollskarriär. Inte helt säker på att de (eller deras föräldrar)  ser att nyhetsvärdet i alla dessa herrserier är större än det som finns i damfotbollen.

Efter en kort tweetkonversation om frågor som för mig är otroligt viktiga att vi har en diskussion om känner sig sportredaktionen skrämda av att "en annan politiker"  retweetar mina tweets. Detta efter att jag påtalat att media är en del av verkligheten som inte bara kan spegla den utan även har makten att förändra den. Tydligen uppfattade sportredaktionen det som att två kvinnliga politiker med intresse för damfotboll och med fotbollsspelande döttrar försökte idka påtryckningar på fri media.

Jag vet att media är fri och att media rapporterar om det som säljer. Vi kan inte med likabehandlingsplaner och jämställdhetsplaner förändra detta på samma sätt som i politiskt styrda organisationer. Däremot kan jag tycka att media har ett ansvar för vad som blir nyhetsvärde. Media har en stor roll i hur vi ser på saker och uppfattar vad som är viktigt och intressant. Journalister är välutbildade människor som borde ha intresse av att utmana normer och slentrian. Jag säger inte att det är viktigt att bevaka div 5, damfotboll, men jag tycker att det är viktigt att reflektera över hur vi bedömer vad som har nyhetsvärde, att vi reflekterar över vår roll och att vi kan diskutera olika sätt att se på vilka val vi gör.

Första maj 2016 - underlag för tal i Norrtälje

Kamrater, mötesdeltagare

Vi har samlats här idag för att manifestera första maj, arbetarrörelsens dag. Idag är dagen då de röda fanorna ska vaja och solidaritet och gemenskap ska fylla våra hjärtan. Vi lever i ett samhälle där klyftorna ökat, där såväl andelen fattiga som andelen mycket rika har ökat. Det ger inte ett samhälle av solidaritet utan ökar tvärtom konflikter mellan svaga grupper som ställs mot varandra när de offentliga resurserna inte räcker till. Vi behöver en samlad arbetarrörelse mer än någonsin.

Vi lever i ett samhälle där rasism har normaliserats och socialism och feminism betraktas som det extrema. Och mitt i detta har vi svårt att hålla ihop, vi har svårt att se den gemensamma kampen för alla människors frihet och rättvisa.

Vi har en socialdemokratisk statsminister och ett socialdemokratiskt kommunalråd, men har vi en socialistisk politik? Socialdemokraterna har den här mandatperioden tydligt valt att samarbeta med partier som inte självklart delar arbetarrörelsens värderingar, t o m rent borgerliga partier. Andra delar av de personer som skulle kunna tillhöra arbetarrörelsen har i stället förirrat sig ut på högerkanten och engagerat sig i Sverigedemokraterna. De ser orättvisorna, men de riktar inte ilskan mot dem som roffat åt sig på andras bekostnad utan de riktar ilskan mot andra svaga grupper, fr a invandrare och flyktingar.

Allt medan de rika skatteplanerar och flyttar kapitalet utomlands. Allt medan Anna Kindberg Batra kommer undan med att föreslå oanmälda kontrollbesök hos socialbidragstagare. I det samhället lever vi idag och i det samhället behövs en stark och enad arbetarrörelse för att stoppa de rikas skatteflykt och i stället utveckla välfärden.

På ett möte med Vänsterpartiet Norrtälje i förra veckan ställde en medlem frågan varför investeringar i kultur alltid beskrivs som kostnader. Kultur är nödvändigt för oss människor och borde vara en självklar investering för en stark och frisk befolkning. I stället har kulturen hamnat på kant i den här kommunen. Nämnden har nätt och jämnt resurser att hålla ishallar, bibliotek och fritidsgårdar öppna medan vi saknar upprustning av faktoriet och Roslagsmuséet vars samlingar hyrs in i en fuktig lada, vi har en f d konsthall som står tom där kulturföreningar har blivit lovade att få komma in, men nu säger sig kommunen inte ha råd att låta dem vara där, vi har Folkets hus i Hallstavik som behöver resurser för att kunna bedriva sin kulturverksamhet och vi har Rimbo som saknar en kulturscen. Så har vi det nya ”kulturhuset” som blev betydligt dyrare än beräknat, men som för den skull inte alls täcker de behov som vi visste fanns redan innan bygget. På måndag ställer vi i Vänsterpartiet en interpellation till kommunalrådet Ulrika Falk om hur hon ser på framtiden för lokaler för kultur i kommunen? Vad tänker styret göra? Hur ser man på förslag från medborgarna? Vänsterpartiet kommer också att yrka återremiss på styrets förslag till bygge av ny skola i Rimbo då vi tycker att man måste lyssna in det förslag från Rimbo samrådsgrupp om att samtidigt bygga en kulturscen i anslutning till skolan. Det nya styret måste nu visa att de menar allvar med att lyssna på medborgarna.

När jag nu pratar om skola så förstår jag att ni gärna vill höra något om vad vi i Vänsterpartiet tycker om skolutredningen och det arbete som pågår för att få en högre kvalitet på skolan i Norrtälje kommun. Som det ser ut idag verkar det ju bara bli pannkaka igen. Inga beslut, inga planeringsförutsättningar för personal, föräldrar eller barn. Det är inte bra.

Vi i Vänsterpartiet tycker att det är viktigt att alla våra barn ska ha rätt till en god utbildning och goda förutsättningar att ta till sig kunskaper. Det ska inte gå att välja eller hamna på ”fel skola”. Alla skolor ska vara bra. I en bra skola finns möjligheter för lärarna att utvecklas genom gemensamma reflektioner och kollegialt lärande. I en bra skola utgör ett arbetslag en kvalitetssäkring av verksamheten. I en bra skola finns också möjlighet för barn som har behov av mindre sammanhang att studera i liten grupp. I anslutning till en bra skola finns också fritidshemsverksamhet i lagom stora barngrupper med tillräckligt med utbildad personal och ändamålsenliga lokaler.

Vi i Vänsterpartiet tycker att det kan finnas skolor som är för små för att uppnå detta. Vi tycker också att det kan finnas skolor som blir för stora för att uppnå detta. Vi har redan tidigare sagt att det är viktigt att vi kommer fram till ett beslut om vilka skolor som ska vara kvar och satsar på att uppnå en god kvalitet på dessa. Helst så god att de som får resa lite längre ändå tycker att det är värt det. En skola som det redan fattats beslut om är Grisslehamns skola. Därför har Vänsterpartiet bl a föreslagit att Roslagsbostäder får i uppdrag att bygga hyresbostäder i Grisslehamn för att underlätta inflyttning och stärka underlaget för skolan.

Vi ser inte att vårt ställningstagande behöver innebära att alla små skolor läggs ned. Vi kan också undersöka möjligheten och kanske även önskan hos föräldrar och elever att i stället bussa barn till en mindre skola. Det är alltid lika långt från landet till tätorten som tvärtom. Jag vet att det är svårt att förstå, men det är faktiskt så. Vissa skolor ligger också så pass långt från nästa skola att resorna blir för långa för att det ska bli en god kvalitet för barnen. Här menar jag Björkö Arholma skola. Vid skolan finns också en förskola som inte heller skulle kunna existera utan skolan eftersom barngruppen fylls på med fritidsbarn efter skolans slut. Här skulle man behöva komma med nya idéer för att kunna upprätthålla god kvalitet. Jag säger inte att det är dålig kvalitet idag, men vi måste också ha system för att kvalitetssäkra verksamheten på längre sikt. Exempel på detta kan vara användning av internet, men också ett tätare samarbete med något lärosäte, fler studenter och lärare som forskar på deltid. Då får vi automatiskt ett större arbetslag kring barnen och kollegor som kvalitetssäkrar och utvecklar varandra.

Det finns också andra varianter av samarbete mellan olika professioner och olika huvudmän för att kunna erbjuda god service på landsbygden. Detta ser vi som nödvändigt t ex inom sjukvården, men det borde också vara möjligt inom andra områden.

Norrtälje är periferin i Stockholms län. Hit åker stockholmarna när de har semester för att allt är så pittoreskt och mysigt. Men det är litet i jämförelse med Stockholm och för inte allt för länge sedan så ansågs Norrtälje och Södertälje sjukhus vara för små för akutmottagningar. Patienterna var för få. Läkarna fick inte tillräckligt med träning. Kvaliteten skulle inte kunna gå att upprätthålla.

Genom samarbete och nytänk har vi bevisat att det går att ha ett akutsjukhus i Norrtälje. Ingen funderar idag på att lägga ned det. I stället lyfts fördelarna med det lilla sjukhuset ofta fram. På Södertälje sjukhus har man just fått ett utökat uppdrag för förlossningar. Sjukhuset har också fått uppdrag att utveckla ett speciellt koncept som tidigare fanns på SÖS, Södra BB, som innebär en helhet kring den gravida och födande kvinnan, från mvc till eftervård. Detta lämpar sig bra för STS eftersom det är ett litet sjukhus. Samtidigt ger det sjukhuset ett bättre underlag och kvalitetssäkrar verksamheten. Personalen är taggad för uppdraget. Något som vi i Vänsterpartiet tror händer när små enheter som länge levt på gränsen till nedläggning, som pusslat och pusslat och haft svårt att få personal, plötsligt ges ett ansvar att utveckla något nytt, då växer de och blir också populära som arbetsgivare. Så bör vi kunna arbeta mer inom både kommun och landsting. Tänk nytt. Ge ansvar till personalen att utforma sin verksamhet. Se behoven.

Här har styret i Norrtälje kommun varit föredömliga när det gäller flyktingmottagningen. I stället för att köpa in dyra platser åt de människor som kommer hit i behov av skydd och stöd har man lyssnat på personalen på socialkontoret och låtit dem skapa boenden i egen regi. Någonting som stärker personalen och förbättrar verksamheten genom att färre personer och myndigheter måste blandas in för att får det hela att rulla på. Norrtälje kommun har idag fortfarande ansvar för ett hundratal barn som är bosatta runt om i Sverige och som vi betalar andra för att ta hand om. När de nya boendemodulerna står färdiga kommer vi att kunna ha dem boende här på plats och så förenklas kontakter med skola, god man, arbetsförmedling osv. vilket ger lägre kostnader och högre kvalitet.

Idag har Hallstaviks vårdcentral mödravård en dag i veckan. Olika barnmorskor åker dit för de tycker att det är jobbigt att åka dit. Hallstavik har många tonårsgraviditeter, många gravida röker eller har annan problematik. Antalet aborter är också högt. I Hallstavik skulle det, om någonstans, behövas fasta barnmorskor som kunde stötta dessa kvinnor genom graviditeten och tiden efter att barnet har fötts. I Hallstavik finns behovet av en professionell ungdomsmottagning och SESAMmottagning. I stället sköts verksamheten med vänstra handen av Familjens hus i Norrtälje och barnmorskorna som deltar känner sig otillfredsställda med det jobb de kan utföra. Här är ett ställe där vi måste tänka nytt. Behoven finns. Vi kan inte lägga ner verksamheten. Vi är som medborgarföreträdare tvingade att erbjuda en bättre verksamhet. Det är vår utmaning och vi i Vänsterpartiet kommer att kämpa för att kunna göra detta. Vi måste bevisa att vårdval inte är det bästa sättet att möta befolkningens behov.

Ett annat område där vi behöver tänka nytt för att kunna erbjuda hela länet en tillgänglig service är mammografi. Efter att bröstcenter på Danderyd varit tvungna att lägga ner i enlighet med den regionala cancerplanen där bröstcancervården ska koncentreras till tre centra i länet som ansvarar för hela vårdkedjan så blir du som kvinna i Norrtälje kommun kallad till mammografi på KS i Solna, ett ställe som det är minst sagt knepigt att ta sig till både kollektivt och med bil. Samtidigt pågår en kampanj från cancercenter att fler kvinnor ska screena sig för att upptäcka cancern i tid och kunna behandla den. Här motionerar vi i Vänsterpartiet i landstinget nu om en rullande mammografivagn, någonting som redan finns på flera ställen runt om i landet. Det är en fullt utrustad buss som åker runt och står ett par dagar på olika ställen i länet, ungefär som blodbussen. En sån här lösning skulle vi se både kan få fler kvinnor att screena sig i tid, men gör även vården mer tillgänglig för alla oss som inte råkar bo i centrala Stockholm.

Jag tänker avsluta med en av mina hjärtefrågor, nämligen förskolan. Regeringen har nu beslutat att införa rörliga riktmärken för hur stora barngrupperna i förskolan bör vara. När det gäller de yngsta barnen mellan 1-3 år säger riktlinjerna att barngruppen kan vara mellan 6-12 barn och när det gäller de äldre barnen 4-6 år är riktmärket 9-12 barn i gruppen. Variationerna ska baseras på hur utbildningsnivån i personalgruppen ser ut, vilka lokaler man har tillgång till och vilken barngrupp man har (t ex socioekonomi, utlandsfödda). Idag ligger många barngrupper i Norrtälje kommun långt över dessa riktlinjer och när man t ex bygger ny förskola i Hallstavik har man räknat med att få in 100 barn på fem avdelningar. Då var det också tänkt att två befintliga förskolor skulle kunna stänga, men idag ser det ut som att den nya förskolan inte kommer att räcka till ens om den tar in planerade 100 barn. På flera ställen i kommunen sätts nu också upp paviljonger för att kunna ta emot barn inom garantitiden. Paviljonger är dyra och fungerar inte optimalt för förskoleverksamheten. Styret har på en fråga från Vänsterpartiet svarat att man är villig att ta fram en handlingsplan för att kunna minska barngrupperna och följa de statliga riktlinjerna. Nu gäller det att vi alla som har barn i förskolan eller själva arbetar i förskolan är med och bevakar detta så att det blir en bra verksamhet, att hänsyn tas till utbildningsnivå, lokaler och barngruppernas sammansättning. Att arbetet med en hög kvalitet i förskolan tas på allvar, att vi inte får en s k avdelning i materialrummet eller att avdelningen bara finns på pappret. Regeringen har också avsatt pengar för detta arbete.

Vänsterpartiet i Norrtälje är ett oppositionsparti. Vi ska dock medge att det sittande styrets politik ligger närmare vår politik än vad den övriga oppositionens politik gör. Oppositionen i Norrtälje företräds av två heltidsarvoderderade moderater. Ni förstår att det kan vara lite tufft. Vi ser dock att vi är ett starkt gäng som kan stötta varandra och vara en nagel i ögat på styret när de vill dra för långt högerut. Vänsterpartiet vill vara er kraft för ett solidariskt Norrtälje där hela kommunen kan vara livskraftig.