Vilka frågor är viktiga när vi visionerar om framtidens samhälle?

Dagens Gudrun den 8 september



En bröstpump svårare än kriget i Afghanistan

Amning och bröstpump är en så politiskt kontroversiell fråga att den skapar löpsedlar och rubriker. Än är det en bit kvar till att en majoritet av Sveriges vuxna befolkning vill ha en föräldraförsäkring som är individuell istället för gemensam. Det är säkert också därför den individuella föräldraförsäkringen har lämnats åt sitt öde av de rödgröna i deras jakt på mittenväljare. I skuggan av blockpolitiken ser vi att det är lättare att enas om en truppbortdragning i Afghanistan än om en förändring av föräldraförsäkringen. För nu handlar allt om att bilda majoritetsregering och då lyssnar man till opinionen. Politiken hemfaller till att bli detsamma som förhandling och förvaltning. Feministiskt initiativ vågar tro på förändring. Därför behövs Feministiskt initiativ som en feministisk förstärkning i riksdagen.

För mer information
Feministiskt initiativs pressjour, 0706-100 191

Sälj inte karusellerna!

"Det man förlorar på gungorna, tar man igen på karusellerna." Ett gammalt känt ordspråk som säkert är vägledande för många företagare (såna som vi rödgröna inte förstår oss på enligt Norrtelje tidning). Det är också ett ordspråk som är gällande för den verksamhet vi driver med våra gemensamma skattepengar, välfärden. Och det säger sig självt att allt inom vården inte är karuseller precis.

Alla vill ha god hälsa. Alla vill ha god vård, nära, snabbt, billigt. Det är svårt att förstå de olika budskapen i politiken inför ett val. Alla vill ju samma. Eller?

Det som skiljer partierna åt i grunden är att de som nu styr, med Moderaterna i spetsen och marionetterna strax bakom, tror att den bästa möjliga vården nås genom privatiseringar och att företag kan tjäna pengar på vården. Man säljer karusellerna, ibland ger man bort dem, t o m lottar ut dem. Frågan är hur man har tänkt att, med sänkt skatt, finansiera gungorna, det som inte går med vinst; missbrukarvården, de svåra otydliga multidiagnoserna, landsbygdsvården (och där kan man väl nästan räkna in akuten på Norrtälje sjukhus), den riktigt dyra specialistvården och var finner man pengar till förebyggande hälsoarbete som inte ger vinst förrän i framtiden?

Det cirkulerar rykten om att akutmottagningen på Norrtälje sjukhus är hotad. Jag har bloggat om det flera gånger och det har också Elisabeth Björk (S). Även Centerpartiet skriver om detta i Norrtelje tidning. Vissa förslag för att "rädda" akuten handlar nu om att sälja av lite av karusellerna, vilket jag vill varna för. Resultaten ser vi överallt, inte minst inom hemtjänsten/hemsjukvårdens kundvalsfiasko.

I Vänsterpartiet inser vi att vi måste samla gungor och karuseller i ett koncept för att på bästa, billigaste och effektivaste sätt få den bästa möjliga vården för ALLA. Världens bästa välfärd - utan ekonomiska vinstintressen. Bara mänskliga.

Norrtälje sjukhus kapitel 74

Nu har även Elisabeth Björk (S) börjat fundera över de grälla plakaten mot inskränkningar på akutmottagningen på Norrtälje sjukhus, som, enligt vad alla vet eller vill berätta, grundar sig på ett rykte. Närmast ryktet verkar Centerpartisterna ha snubblat eftersom de nu skriker högst, men jag ställer mig, som Elisabeth, frågan vad syftet med en kvasidebatt inför valet är. Men okej, Centern, sossarna och Vänsterpartiet tänker inte försämra akutmottagningens service; bollen är hos er andra. Svara gärna på vårddebatten på måndag eller vid Speakers Corner på lördag.

Man kan inte förstå allt, men kanske ta sig tid att försöka förstå en del

Ledaren i Norrtelje tidning konstaterar idag att de rödgröna inte förstår hur det är att vara småföretagare. Må så vara, jag har iofs också hört de som säger att Vänsterpartiet faktiskt har den bästa småföretagarpolitiken, det har kommit fram i undersökningar där man läst alla partiers program utan att veta vilket som tillhör vilket parti. Men, säg att han har rätt; då får vi väl lyssna lite mer, försöka förstå, givetvis tillsammans med småföretagare som vill berätta och sätta oss in i hur det faktiskt är. Det finns säkert en hel del inom de egna leden.

Det är väl då värre att, liksom Alliansen, inte förstå hur det är att vara sjuk, arbetslös, bostadslös, medellös eller svag. Det krävs ett betydligt större arbete för att sätta sig in i dessa gruppers situation och hjälpa dem från det s k utanförskapet till en plats i gemenskapen, en plats där man respekteras för den man är och de svagheter man bär på. Det behövs solidaritet, någonting som alliansens politiker verkar ha väldigt långt till att förstå.

Kommunens skeva röst?

Alltså, jag vet inte varför Centerpartiet kallar sig för Kommunens gröna röst. Nog för att Kajsa Hansson i sin blogg radar upp en del gröna tankar och nog för att Åsa Wärlinder och Berit Jansson talade sig varma för närodlad mat, korta transporter och andra klimatvänliga lösningar på debatten förra veckan, men.... Jo, i dagens lokaltidning förklarar tre av dem också bestämt att det inte har någon betydelse att de sitter i majoritet, men om de var större och satt i majoritet skulle det ha betydelse.

Precis som inför förra valet lovar Centerpartiet stort, Norrtälje BB, distriktsköterskemottagningen kvar på Rådmansö, Tåg till Rimbo, biogasproduktion, vindkraft, "rädda Norrtälje sjukhus och Tiohundra" mm, mm. Det är inget fel på åsikterna här, det som är fel är ju att partiet inte agerar i enlighet med vad de säger och lovar. Man kan väl sitta i en debatt och prata hur mycket som helst om närodlad mat, korta transporter, arbeten till befolkningen, öppna landskap, när man sen tillsammans med sina kompisar i Moderaterna och övriga Alliansen beslutar att upphandla kalla matlådor på exakt samma upphandlingsunderlag som förra gången och ingå ett avtal på ytterligare tre år. Varför protesterar inte Centern om ni är av annan åsikt? Varför för ni inte till protokollet vad ni tycker? Vad har ni "fått" i samarbetet för att gå med på detta? Eller är allt bara valfläsk?

Packa då ner valfläsket i plastlådor, kyl ned det och skicka långt härifrån!

Tillgänglighetsåret 2010

Stockholmsvägen byggs om för att fler bilar ska kunna passera. Samtidigt som man bygger en förbifart för att fler bilar ska kunna passera. Antagligen kostar det rätt mycket och antagligen är det inte åtgärder som kommer att leda till mindre utsläpp av klimatgaser. Samtidigt säger man att spårbunden trafik till kommunen ligger ohyggligt långt fram i tiden.

Men det var inte det jag skulle skriva om. Själv uppmärksammade jag häromdagen hur ombyggnaden av Stockholmsvägen påverkar barnens "säkra" gång och cykelvägar till skolan. Det var inte säkert att ta sig längs Stockholmsvägen förut, men nu är det nog omöjligt att göra det ens lite säkert. Jag tänker främst på de barn som tidigare gick i Flygskolan, bor på Flygfältet och nu går i Lommarskolan. Men det finns givetvis barn som går i andra skolor i tätorten som måste ta sig längs Stockholmsvägen ett par gånger om dagen.

Idag har jag blivit uppmärksammad på att en väninna till mig som är rullstolsbunden och bor i ett handikappanpassat hyreshus längs Stockholmsvägen inte kan ta sig ut till följd av vägarbetet. Hon kan komma ut med färdtjänstbuss via parkeringen, men inte "gående" och kan med andra ord inte "gå" och handla. Det går inte heller att ta sig ut bakvägen eftersom det där är trappor.

Skandal tycker jag. Ska det vara så här flera månader nu? Det är ju inte klokt.

Valrörelsens frukt?

Vi kämpar. Vi totar ihop program om vad vi vill. Vi svarar på mail och frågor. Vi bygger och bemannar valstugor. Vi affischerar. Vi ordnar och deltar i debatter, i radioprogram, i tidningsintervjuer. Vi delar flygblad, springer i trappor och flänger runt på arbetsplatsbesök. Större partier har mer folk och kan göra mer. I mindre partier är det väl nästan omöjligt att sköta ett arbete vid sidan av valrörelsen.

Det skiljer sig markant. De största partierna har de bästa platserna för sina valstugor. De är bemannande under längst tid. De största partierna har fått upp de flesta affischerna, mäktar delta i de flesta debatterna, skriva de flesta inläggen i tidningar (får också större utrymme eftersom deras utspel har mer tyngd). De största partierna har givetvis också de största valbudgetarna och de största möjligheterna att trycka upp material, ballonger, knappar, kondomer, godis, lokala affischer och reklamblad. I allra vanligaste fall leder detta också till att stora partier förblir stora, de har nått ut med sitt budskap.

Det finns ett parti som inte behöver bemanna en valstuga i Norrtälje, som inte affischerar, inte deltar i debatter, inte får svara på frågor i lokaltidningen eller något av de traditionella valrörelsesysselsättningarna, i alla fall har jag inte sett dem. Ändå har de en möjlighet att ta sig in i kommunfullmäktige. Vilket bananskal Sverigedemokraterna, vilket bananskal, hoppas det glider åt andra hållet och ni försvinner bort för alltid.

Själv ska jag ut och flytta valstuga nu. Två veckors hårt arbete till innan det är dags att skörda.