Sova?

Och varför spelar grannen ovanpå hög musik nu när klockan snart är ett på natten och jag vill sova?

Denna eviga hosta-anställningsintervjuer-och barns utveckling

Liten störde min nattsömn med hosta från ca halv två till nästan åtta på morgonen. Sen slocknade vi båda två och sov till kvart över nio. Det är jättelänge med Litens mått mätt. Jag kände mig lite småstressad och tvingade mig upp för att få ordning på barnen och komma iväg till jobbet, men efter att ha torkat Litens geggiga näsa ett antal gånger så kände jag att det inte var rätt att lämna henne på dagis till halv sju på kvällen. Det skulle bara leda till att hon blev sämre. Hon behövde vila. Ett klokt beslut tyckte dagispersonalen. Vad de tyckte på mitt jobb vet jag inte.

Tänkte på en grej med nya jobb och anställningsintervjuer. Inte så konstigt kanske när det ju är lite aktuellt. När jag berättade för min närmaste chef att jag skulle på anställningsintervju så sa hon att hon aldrig varit på någon sådan. Hon tyckte det lät urläskigt. Ja, det är det, urläskigt. Och det är ju urläskigt att börja jobba på ett nytt jobb där man inte känner någon. Särskilt läskigt att åka på anställningsintervju känns det ju när man ser ut som Lotta Engberg i håret. Jo, jag hade det problemet igår. Mitt nyklippta hår med lugg ville inte alls som jag ville och jag kunde för mitt liv inte få till det så att jag såg ut som mig själv. En kompis tröstade mig och sa att företaget kanske var ute efter just en Lotta Engberg, men det hjälper ju föga när man inte känner sig hemma i sig själv så att säga.

Men visst är det konstigt att en människa kan bli chef över en annan utan att ens ha varit på en anställningsintervju i sitt liv (och dessutom erkänna att de inte skulle våga gå på en). För oss som inte är chefer eller har en fast anställning är det där ju ingen valsituation precis. Man måste ju gå på intervju, man måste ju få ett jobb.

Liten sov middag mellan fyra och sju och gjorde därför mig sällskap framför tv tills klockan var över elva och jag började bli nervös att inte hinna in på nätet och anmäla VAB. Jag hann. Och idag när jag varit hemma hela dagen har håret inte alls sett ut som Lotta Engberg. Förresten var jag inte hemma riktigt hela tiden, jag fick tid för utvecklingssamtal för Storasyster på dagis. Det gick som vanligt bra, hon älskar att vara på dagis, har många kompisar och klarar av det mesta. Det där vet jag ju, men det känns alltid bra att veta att personalen har samma uppfattning som jag. Som vanligt hamnade jag också i en genusdiskussion, det är nästan ofrånkomligt när man pratar om barn och deras utveckling tycker jag. Jag är också glad att höra att personalen upplever henne som en stark person med integritet och självförtroende, en tjej som inte fallit in i rosa träsket, som föredrar grovmotoriska utelekar framför pyssel och som lika gärna leker med pojkar som med flickor. Jag är glad så länge det är så. Detta gör henne redan vid fem års ålder unik och man kan bara bäva för vad framtiden kommer med.

Jag har pratat mycket med en väninna som fick sitt första barn för snart ett år sedan de senaste dagarna. En medveten väninna som vill ge sitt barn en medveten uppfostran. Och allt vad man då måste tampas med. Allt från en annan förälder som kanske har annan syn på det hela till trycket från dagis, handeln, tvn, reklamen och inte minst vänner och bekanta. Min väninna är vegan och väljer att låta sitt barn äta laktovegetarisk kost.

- Men ska du verkligen göra det valet åt honom? säger hennes bekanta.

- Ja, svarar min väninna, jag anser att det är min plikt att göra val som jag tror är det bästa för mitt barn.

Och visst har hon helt rätt i det. Väljer vi inte alla vilken kost våra barn får i sig? I vår familj har vi däremot valt att inte ge barnen en religion. Själv är jag medlem i svenska kyrkan och barnens pappa är muslim. Kanske tycker vi inte att tillhöra en religion är det bästa för barnen? Jag vet inte, men jag tycker de ska få välja själva. Däremot väljer jag ju deras kost i den utsträckning jag tycker det verkar vettigt (alltså, de får äta blodpudding, men jag hade aldrig kommit på det själv). Jag kan inte direkt påverka kosten på dagis (även om jag alltid tjatar om sockerintag på enhetsråden), men hemma ger jag dem bara svenskt kött och i stor utsträckning fisk och vegetarisk mat. Jag tror att kosten är jätteviktig inte bara för kroppen utan också för knoppen. Jätteviktig. Ett val föräldrar måste göra åt sina barn.

Föräldrar måste också välja hur de ska förhålla sig till genus. Om vi ska hålla fast vid de gamla könsrollerna och uppfostra våra barn därefter eller om vi ska låta alla utvecklas fullt ut. Jag vill frigöra den fullständiga individen i varje barn, pojke eller flicka, jag vill hjälpa våra nya medborgare att bli så starka i sig själva att de ser igenom reklamen. Jag vill att varje människa ska ha kunskap om sitt eget värde och kapacitet. Det vinner vi alla på.

Okej, jag är en envis feminist, socialist, rospigg, plugghäst och rospigg som ser ut som Lotta Engberg i håret. Men ändå rätt flexibel tycker jag.

Mest om att bevara hus, men även lite annat

Läste till min stora sorg i dagens lokaltidning att huset där jag tidigare bodde ska rivas. Jag är egentligen inte förvånad; huset tillhör ju sedan länge en av de byggnader som kommunen innehar och låter förfalla. Jag tycker hur som helst att det är mycket tråkigt. Det är sorgligt att arbetarklassen inte har det minsta intresse av att bevara sin egen historia. Visst fanns det ett lortsverige och det är jättebra att man byggt bort det, men det finns ändå ett värde i att bevara vissa byggnader, rusta upp dem och sköta om dem för att minna även hur den vanlige arbetaren bodde. Slott och rikemanspalats finns det ju gott om, både välbevarade och upprustade. Nu bygger man om mangårdsbyggnaden vid Färsna så att den gamla inredningen på övervåningen helt försvinner och ger plats för moderna kontor, det vackra gamla trähuset med omgivande fruktträdgård i kvarteret Nestor är för länge sedan jämnat med marken och har fått ge plats för ett fyra våningar högt betongschabrak och nu ska alltså även de gamla arbetarbostäderna på Baldersgatan väck.

Huset, som även kallats baracken, byggdes 1902 för att ge plats åt arbetare vid Norrtälje snickerifabrik, en av stadens mest framgångsrika företag vid förra sekelskiftet. Snickerichefen själv bodde inte långt därifrån, närmare bestämt på Narvagatan, och hans hus står fortfarande kvar, visserligen utan snickarglädje och täckt av grå eternitplattor. Det är också ett av de husen som kommunen låter förfalla. Huset på tomten bredvid blev man tvungen att riva för några år sedan då folk tog sig in i det tomma huset och kunde utgöra risk för kringboende.

På den tiden Snickerifabrikens arbetare bodde på Baldersgatan var gatan ingen gata utan en liten grusstig utanför stadsgränsen. Stadsgränsen flyttades norrut från Hantverkargatan till Bangårdsgatan norr om järnvägsstationen och bangårdarna. Kvarteren Balder och Frej byggdes för stadens nya befolkning som arbetade vid järnvägen eller vid de många industrierna som växte upp runt omkring Fabriken i kvarteret Narstrand revs för ett par år sedan för att ge plats åt nya bostäder. Det var en fabriksbyggnad av samma typ som den Pythagoras är. Fabriken i kvarteret Niord (som också har det typiska Pythagorastaket) finns kvar bakom Mattssons bilfirma på Baldersgatan. Norrtälje Snickerifabrik låg i hörnet Hantverkargatan/Stockholmsvägen, mittemot låg låsfabriken (byggnaden finns kvar och såldes i veckan till privat intressent). Bredvid snickerifabriken på Hantverkargatan låg fabriken Svea. Så det var full rulle runt järnvägsstationen.

Huset på Baldersgatan 11 innehar fastighetsbeteckningen Laboremus 1, Vi som arbetar. Från början innehöll huset 12 enrumslägenheter och 2 tvåor och antagligen bodde det många i varje lägenhet. Dass och vatten fanns på gården.

Under senare tid har huset även fungerat som flyktingförläggning och när vi flyttade dit fanns märken på garderoberna efter hänglås som människorna haft för att få ha sina saker i fred då många trycktes ihop i samma lägenhet. Vi var några som hyrde direkt av kommunen, men de flesta som bodde där på senare år kom dit genom socialförvaltningens försorg. Huset innehåller nu sex stora lägenheter i tre plan. Efter att vi flyttade därifrån 2003 har ingen bott i vår lägenhet och de andra lägenheterna har även de tömts på folk. Endast en person bor kvar. Det är en medveten strategi från kommunen för att kunna riva huset utan protester.

Ett tag ville man göra någon slags trestegsraketsboende i huset. Det skulle vara för missbrukare som inte riktigt klarade av ett eget boende. De skulle bo där under en tid och det skulle finnas en mottagning för stöd på dagtid på nedre botten. Då protesterade vi som bodde i huset och alla trodde att det var för att vi inte ville bo grannar med missbrukare. I själva verket handlade det ju om att de ville kasta ut oss och placera missbrukare i våra hem. Det tror jag ingen skulle gilla. Dessutom var huset mycket illa lämpat för ändamålet eftersom lägenheterna är om ca 120 kvadratmeter, det är väldigt lyhört, väldigt nära centrum och fyllekompisar och huset är byggt i trä.

Idag har jag ett förslag på ett bättre användningsområde. Vi har på senare tid flera gånger kunnat läsa i lokaltidningen att Roslagsmuséet är i akut behov av lokaler. Här finns ca 600 kvadratmeter i tre plan, gott om plats för både förvaring och utställningsytor samt möjligheter att ställa i ordning en lägenhet i gammal arbetarbostadstil. Viktigt är att även boden på gården rustas upp och finns kvar eftersom den ger ett starkt gårdsintryck.

Jag skulle antagligen kunna skriva hur mycket som helst om det där huset, men jag tänkte också berätta att jag idag varit på anställningsintervju i sollentuna. Det var mycket spännande, ett helt tomt kontor med två snubbar. Mycket spännande arbetsuppgifter, men jag avslöjar ingenting nu, svar får jag på onsdag.

Efter intervjun åkte jag till en kompis i Rinkeby och vi lunchade och pratade om hur kaxig man kan vara som proffessionell samtidigt som man är så svag och gråtfärdig privat. Hon berättade om en telefonbutik där hon lämnat in telefoner och blivit otrevligt bemött ett antal gånger och jag drog mig till minnes när äldsta dottern hade Borrelia och vi nekades komma till den vårdcentral där både jag och hennes pappa var listade p g a hon inte var listad där (hon hade aldrig varit hos en husläkare förut) och att vi inte tillhörde deras område. Då spelade det ingen roll att jag var majoritetspolitiker i landstinget och hade mycket bra grepp om mina rättigheter. Jag klarade inte av att säga emot den där otrevliga människan som svarade i telefon. Istället ringde jag upp mottagningen som vi "hörde till" och grinade i telefon. Och fick en tid. Och bytte husläkare även för egen del. Då fick jag ett tips av min väninna, ett tips som hon benämnde som det enda vettiga hennes pappa någonsin lärt henne. Nämligen; så fort någon börjar kinka och var otrevlig ska man säga; Ursäkta, jag uppfattade inte ditt namn... Då brukar de nämligen mjukna enligt henne. Måste testa.

Körde hem och funderade på hur det skulle vara om jag skulle åka den där vägen vareviga dag. Det lär väl funka. Det gör det för massor av människor. Tjejerna och jag gick på grupp med sossarna i bygg och miljönämnden och vi åt lite julplock tillsammans samtidigt som vi diskuterade strandskyddsdispenser, vindkraft och diverse andra aktuella ämnen. Jag hade tre möten inplanerade den här kvällen och hade bestämt mig för att gå på något av de som var på hemmaplan för tillbaka till stockholm orkade jag inte åka. Det andra mötet (fullmäktigegrupp) blev inställt p g a sjukdom.

Barnen var trötta eftersom det blev sent när jag jobbade igår också. Jag jobbade och alla andra tittade på TV och såg hur ICA hanterar köttet. Men det ska inte vara någon fara på vårt jobb har vi fått veta. Vi har nyligen gått igenom alla rutiner och Miljö och Hälsa var där för bara några veckor sedan. Hur som helst kunde barnen inte komma till ro när vi väl var hemma och i säng. Liten satt upp och läste i böcker och sjöng och skvalade tills Storasyster också var pigg trots mörka hål runt ögonen. Men till slut kollapsade de i alla fall och jag hann slå in några julklappar och inse att det faktiskt fattas några grejor fortfarande, jag som trodde jag var klar. Ett par saker till och en massa papper. Det jag hade köpt räckte inte till någonting knappt. såna där billiga fuskrullar. Nu måste jag köpa papper, tejp, socker, mjöl och ischokladformar. Känns som det fattas något varje dag... Och frimärken...

Jobbsökeri och jobb och dystra krönikor

Tiden bara springer iväg, hinner ingenting. Blev stressigt vid stugan i morse trots att jag inte skulle lämna barnen förrän elva. Telefonen ringde på morgonen och vi har jättedålig mottagning där ute och då var det en kille från ett företag i Sollentuna som jag sökte jobb på häromkvällen. Inte länge sedan alls faktiskt, tror det var när jag kom hem från den andra intervjun och var lite uppspeedad på jobbsökande. Han ville träffa mig så nu ska jag dit imorgon. Hu, vad det händer grejor nu då. Jag fick stå ute i regnet och prata i mobilen och ärligt talat kom jag inte ens ihåg vad det var för jobb jag sökt. Han pratade på om internationella satsningar och hur bra min bakgrund överensstämde med det. Jag bara höll med och skyndade, efter att ha lämnat barnen och svept en kopp kaffe med en kompis, hem och kollade upp ansökan. Okej, det var ett receptionistjobb, på ett väldigt spännande företag som sysslar med förnyelsebar energi (och det har vi ju inte bloggat ett dugg om på den här sidan). Nu tar jag väl bensinbilen dit imorgon (tyvärr kunde jag inte ta jobbtiden som kom på SMS) så får vi se vad som händer...

Jag jobbade kväll och mamma hämtade barnen på dagis. Det var lite folk och vi sålde ut chokladkalendrar för två kronor styck. Jag köpte tio stycken för att skicka ner till kusinerna i Turkiet. Nu har jag också beställt foton för att tillverka julkort. Det får barnen hjälpa mig med nästa vecka.

Läste en krönika i Aftonbladet när jag hade rast på jobbet. Den handlade om varför det gick så dåligt för Vänsterpartiet. Ingen upplyftande läsning precis. Krönikan ansåg att det var fel att peka ut Lasse Ohlys kommunistprat som orsaken eftersom krönikören menade att det var det som gjorde att någon kom ihåg Lars Ohly och Vänsterpartiet över huvud taget. Dystert som sagt.

Det var också dystert att läsa att ledarskribenten i lokalblaskan inte förrän nu upptäckt att de nya hoten är terrorrism och klimatkatastrof. Det är ju inte värst framsynt. Jag vet inte hur många spelfilmer som redan gjorts på dessa teman. Trodde de som skriver i tidningarna måste vara liksom lite före sin tid...

Jag ska kolla http://www.platsbanken.se/ innan jag går i säng. Verkar som om jag har flyt just nu.

Inte bara tuta och köra

Så ville jag bara tillägga att även om ni kan bygga om Er bensinbil till etanoldrift så betyder inte det att det är fritt fram att tuta och köra omkring hur som helst. Bilen släpper fortfarande ut CO2 även om det kommer från ett snabbare kretslopp. För att hejda klimatkatastrofen måste utsläppen av CO2 minska.

Förresten åker vi kanske ut till landet imorgon (om jag inte får något SMS) och då kan ni följa vidare verksamhet och tankar på http://www.mobilblogg.nu/mammapolitik

Etanolbilar, Bali och Vaxholm mm

Till Er som väntar på berättelsen om hur man bygger om en vanlig bensinbil till en etanolbil, så vill jag bara säga att den berättelsen kommer på www.vansterpartiet.se/norrtalje på onsdag eller torsdag. Och det blir ingen exakt redogörelse, bara lite svepande om hur enkelt det faktiskt är. En bild av en enkel tillsats (som gör att man lätt kan göra tillbaka den till en bensinbil igen vid t ex försäljning) kan jag dock visa Er redan här och nu.

Annars är det ju mycket som händer just nu; Filippa Reinfeldt gör utspel om vikten av vårdgivare, Klimatmöte på Bali, anställningsintervju i Vaxholm och mycket mer. Och då väljer TV4 att på bästa sändningstid visa ett program om herrelösa hundar i Thailand. Märkligt.

Filippa Reinfeldt menar att det är inte vem som utför vården som ska vara avgörande utan kvaliteten i den samma. Låter ju klokt, men varför hetsar då den moderatstyrda landstingsledningen i Stockholms läns landsting fram privatiseringar av den offentligt drivna vården? Varför vill man experimentera med att privatisera såväl beställar som utförardel av hela vården i länets södra del och låta en privat aktör få monopolställning? När ingenting pekar på att det skulle bli bättre av det...

Balimötet är mycket viktigt. Klimatförändringarna är redan här och tyvärr kanske man kan säga så drabbar de främst de delar av världen som är minsta orsaken till dem. Det gör att vi i den rika västvärlden fortfarande har svårt att ta frågan helt och hållet på allvar. För att minska den kommande klimatkatastrofen måste alla vi som lever i de rika välfärdsländerna företrädelsevis på norra halvklotet ändra vår livsstil radikalt och det är mycket svårare än vad vi någonsin kan föreställa oss. Att sedan förklara för de folk som är på väg mot en högre standard och ett tryggare liv att det är fel väg att gå, att de måste vända om, kan vara ännu svårare.

På ett föredrag av Svenska Naturskyddsföreningen i helgen fick vi veta att om vi delade upp all möjlig åkermark på jorden mellan alla människor så skulle det räcka till en plätt på 2500 kvadratmeter i var och det fina i kråksången är att det skulle räcka för en människa att klara sig på. Men sen beror det ju på vad man gör med sin plätt. Kör man t ex 1500 mil bil, så är plätten förbrukad. Då bidde det ingen mat liksom...

Jag var som sagt i Vaxholm idag och dit är det en bit, vilken jag färdades med bil eftersom det är rätt krångliga kollektiva förbindelser. Vaxholm är en kommun som växer kraftigt och de flesta som flyttar dit är barnfamiljer (så olikt vår egen kommun). Därför öppnas nu flera nya förskoleavdelningar för att kunna ta hand om alla barn och kommunen behöver anställa mycket ny personal. Skulle vara kul om det blev jag även om det är långt att åka (min plätt på jorden går åt till bilåkning med en gång så då är det bara att sluta äta). Alltså, hur ska vi någonsin komma ner på de nivåer som krävs för att rädda jordklotet? Jag lever på mina barnbarns bekostnad utan att vilja det, jag stjäl deras livsutrymme innan de ens är födda och fortsätter hävda att jag älskar dem mest av allt. Är jag klok eller behövs en skrynklare snart?

Hemma

Skönt att vara hemma. Ska blogga lite mer om hur man bygger om en vanlig bensinbil till en etanolbil mm imorgon. Nu slappa framför TV.