Någonting måste ske med den offentliga kosten

Socialdemokraterna i Norrtälje vill nu att kommunen ska sluta köpa danskt griskött. Det är väl iofs bra, det tycker ledaren i lokaltidningen också. Han hävdar dock att man inte kan ställa krav på vilket land köttet ska komma ifrån, utan bara hur man vill att djuren ska bli behandlade.

Det är bra att det händer någonting i den här debatten. Jag minns när Storasyster skulle börja på dagis och jag frågade om de åt svenskt kött (äter ingenting annat hemma och tycker att det är viktigt). Det kunde de tyvärr inte garantera eftersom det upphandlades efter pris. Ville jag vara säker på att få svenskt kött till min dotter var jag tvungen att välja en privat förskola, de kunde nämligen ställa såna krav på sina leverantörer.

Jag skulle börja jobba och vi fick ingen plats på den privata förskola där jag ställt dottern i kö när hon var tre månader (kanske man skulle ha ringt från BB, men det kändes som om det var annat som var viktigare just då). Övervägde att låta henne äta vegetariskt på förskolan, men har själv en del taskiga minnen av hur det är att äta vegetariskt i offentliga miljöer (kan bli rätt torrt och enformigt). Jag beslöt helt sonika att jag fick fokusera på att hon åt svenskt kött hemma, kravmärkta grönsaker etc. På förskolan fick huvudsaken bli att hon blev mätt.

Jag vet inte om det var rätt, men valmöjligheten kändes inte så stor. Jag skulle vilja att vi ställde mycket större krav på den mat som serveras i förskolor, skolor, äldreboenden, sjukhus och andra offentliga inrättningar. Naturligtvis ska vi ställa krav på hur djuren föds upp, men även på hur grönsaker odlas, på vilka gifter och vilken antibiotika som används, hur fodret framställs mm

Kvaliteten på maten är av stor betydelse för vår inlärningsförmåga, vår utveckling, vår hälsa och välbefinnande. Många familjer med knapp ekonomi handlar idag sina matvaror på lågprisbutiker och många barn från fattigare familjer riskerar att aldrig komma i kontakt med högkvalitativ, näringsrik kost. Om så inte sker i det offentliga.

Förskolan och skolan har också en uppgift att utjämna skillnader i förutsättningar för barn från samhällets olika delar. Alla ska ha likvärdiga möjligheter att utvecklas och lära sig. För detta krävs att en fullgod kost på alla plan serveras i skola och förskola.

Ledaren i Norrtelje tidning menar att man inte kan ställa krav på vilket land t ex kött ska komma ifrån eftersom det hotar den fria rörligheten i EU. Men genom att ställa rätt krav kan man ändå komma åt detta. Man kan ställa krav på att råvarorna ska ge minsta möjliga ekologiska fotspår. Det kan göra att det är mer fördelaktigt att köpa ekologiska tomater från spanien än tomater uppdrivna i växthus i sverige. Men det kan också innebära att t ex danskt griskött blir en omöjlighet eftersom transporter räknas in i fotavtrycket. På radion idag sa de att en stor del av de danska grisarna körs till tyskland för slakt. Och sen tillbaka till sverige.

Med såväl etiska som miljömässiga krav kommer vi att få en avsevärt högre kvalitet på maten i skolor, förskolor och andra offentliga miljöer. Det kommer antagligen att kosta mer med de skattesystem vi har idag. Men vill vi förändra så kan vi.

Hur är tanken kring logistiken?

Nedläggningarna av skolor i kommunen är, enligt majoriteten, inte enbart ett sätt att minska antalet kvadratmeter skollokaler, utan även ett led i att göra alla skolor till F-9 respektive F-5 skolor. Tanken är säkert god, men inte särskilt trovärdig då antalet små privata skolor ökar samtidigt som de kommunala skolornas barn samlas i allt större skolenheter.

Och förutom det faktum att vi får 30sträckor överallt och det nu har blivit en hastighetsbegränsning som i väldigt liten mån respekteras så innebär det ju också ökade transporter med bil.

Ett exempel är Blåklintens förskola med 5 avdelningar, belägen i bostadsområdet Vigelsjö där också många barnfamiljer bor. Den är säkerligen byggd där med tanke på att områdets barn ska kunna gå där. Och sedan skulle de kunna börja i Vigelsjöskolan. Nu är Vigelsjöskolan nedlagd och har fått ge plats för privata Montessoriskolan. Förskolan Blåklinten planeras i september nästa år att läggas ned och ersättas av en ny förskola med 4 avdelningar i ett helt annat kvarter, långt ifrån närmsta lågstadieskola. Den lilla vägen som går ner till gamla Vigelsjöskolan har aldrig varit så trafikerad som den är idag då föräldrar från övriga staden skjutsar sina barn till Montessoriskolan samtidigt som många av områdets barn tar sig till andra skolor i staden.

När jag frågade kommunalrådet hur Blåklintens 5 avdelningar skulle få plats i 4 avdelningar svarade han att det byggs på andra ställen i staden också, t ex i Solbacka. En avdelning, ca 15-20 barn, skulle således flyttas till Solbacka? När Flygskolan nu hotas av nedläggning erbjuds eleverna plats på Kvisthamraskolan, Lommarskolan eller Svanbergaskolan! Snacka om resvägar.

Och eftersom många familjer har fler än ett barn, kanske barn både i skola och förskola så blir det ett evigt jagande kring i staden. Varför bygger man inte en ny förskola i närheten av en skola så att övergången förskola/skola förenklas (för det är inte lätt)? Varför underlättar man inte för föräldrar och barn genom att tänka lite närhet, lite gång- och cykelaspekter, lite planering? Det snackas om valfrihet, men det är ju inte aktuellt på samma sätt här som det kan vara i Stockholms innerstad där du kan ha lika nära till ett antal skolor som du då kan välja vilken pedagogik eller vad det är nu du vill välja. Jag tror att de allra flesta vill ha en säker och enkel väg till förskola och skola, gärna så att man kan välja cykel eller gå, gärna så att man slipper gå till en massa olika adresser för att hämta och lämna, livet är stressigt som det är ändå och 7000 människor (många av dem föräldrar) pendlar faktiskt till Stockholm varje dag också. Gärna vill man kanske också att barn i högre åldrar säkert kan ta sig själva till och från skolan.

Med tanke på allt som planeras byggas i Trädgårdsstaden, Björnö, Färsna och Solbacka så tror jag att majoritetens tal om överflödiga lokaler snart kommer att sitta i vrångstrupen. Här kommer att behöva byggas nytt och större för att få plats med alla barn. Men kanske hoppas man bara på att privata alternativ ska sköta den biten. Så sker ju redan i "föregångskommunen" Täby. Förskole- och skolpolitiken i den här kommunen saknar miljö- och trafiksäkerhetsaspekter. Jag är snart redo att säga att den också saknar tanke på barns och föräldrars trygghet, den syftar bara till tvångsprivatisering av våra gemensamma tillgångar.

Vit är färgen

"Vit är färgen vi använder som symbol mod det borgerliga beslutet att lägga ned park- och flygskolan i Norrtälje. Beslutet innebär att 400 elever måste byta skola och att de övriga tre kommunala skolorna i Norrtälje stad måste ta emot ytterligare 130-140 elever per skola. Större grupper på större enheter skapar ingen trygghet. Hjälp oss i kampen genom att visa med en vit vimpel vad du tycker. Häng den på bilen, balkongen, ett fönster. Sprid även detta till alla du känner. Vi behöver ert stöd."

Så löd SMSet jag fick och jag sprider budskapet på detta sätt till så många jag kan. Barn och skolnämndens ordförande sa i dag på radion att det finns plats för barnen på de andra skolorna. Jag känner mig tveksam till detta. I stället tror jag att syftet är att öka antalet friskolor samt att få föräldrar att välja dessa för att slippa ständiga hot om nedläggningar och sammanslagningar av barnens skola. Det är som föräldrar till förskoleklassens barn på parkskolan skrev i debattartikel i dagens lokaltidning; skolvalet är en bluff. Många barn valde en gång i tiden Vigelsjöskolan, den lades ned utan att elevunderlaget för just den skolan sviktade. Många barn har idag valt Parkskolan just för att den är en liten, trygg skola. Nu lägger man ned även den utan att elevunderlaget för just den skolan sviktar. Den som inte vill gå på privatskola, men ändå vill ha en liten skola har snart inga alternativ att välja på. Transporter med bil och ensamma barn i trafiken ökar då avstånden mellan skolorna ökar. Vi måste kräva konsekvensanalyser av dessa skolnedläggningar, på alla plan.

Okej, och trevlig helg då om jag inte orkar in nåt mer. Ska på fotbollsavslutning och mulle och allt vad det är i helgen. (och koka äppelmos hur skumt det nu än kan vara...)