Den nya feministiska vågen - för ett jämställdare Norrtälje med Vänsterpartiet

Idag har representanter för Vänsterpartiet i Norrtälje stått på Stora torget och bjudit på glögg och pepparkakor samt delat ut flygblad om våra förslag för ett mer jämställt Norrtälje.

Det var en del människor ute i julhandeln och en del stannade också och pratade lite kring de förslag som vi har. Andra sa "Nej tack" till ett jämställdare Norrtälje och en äldre man tyckte att "Den nya feministiska vågen" lät skum. 

På flera av de här områdena ligger Norrtälje kommun dåligt till, vi tar ut färre pappadagar, vi har fler våldsbrott mot kvinnor osv. Det expanderande vårdvalet ger många kvinnor osäkra anställningsformer och otrygghet då det gäller omsorgen om de äldre. Utan aktivt jämställdhetsarbete som bygger på könsuppdelade siffror i kommunens verksamheter fortsätter vi gynna en snedfördelning av resurser i t ex föreningslivet. Vi måste också få upp lönerna inom kvinnodominerade yrken som inom vården, omsorgen, skolan osv. Vi i Vänsterpartiet tar dessa frågor på allvar och det kommer vi att visa särskilt i den kampanj som just nu pågår. Vi kommer att lägga motioner, interpellationer och skriva debattartiklar inom detta område. Håll ögon och öron öppna. Och rösta rött för ett varmare och jämställdare samhälle.

Vårdpersonalen måste trivas - ur dagens Norrtelje tidning

http://norrteljetidning.se/debatt/1.2311450-vardpersonalen-maste-trivas

Vårdpersonalen måste trivas

Två anställda, ibland bara en, ska lägga 8-10 äldre på kvällen. Städning måste klämmas in och de får själva städa allmänna rum och toaletter. Vikarier kommer och går eller annars blir man helt utan.

Relaterat

I hemtjänsten springer personalen in med andan i halsen, oftast klockas tiden de får vara där, matlådor lämnas för flera dagar i rad, mikron sätts på, sedan får personalen gå när maten tas ut. Visstidsanställningar liksom deltider är vardagsmat. Egen mat ätes i bilen och behov utföres i skogen på väg till någon brukare.
Det här handlar om människorna, de allra flesta kvinnor, som varje dag tar hand om våra äldre. En ny rapport från Kommunal visar nu att arbetsmiljön i äldreomsorgen är så undermålig att 22 procent av medlemmarna helst vill byta bransch inom tre år.

Naturligtvis påverkar detta kvaliteten i äldreomsorgen till det sämre och innebär att personalbristen i framtiden kommer att vara stor. 3 500 sökande till omvårdnadsprogrammet i hela landet visar tydligt på hur oattraktivt ett sådant viktigt yrke som undersköterskans har blivit. Alla kvinnors livsvillkor påverkas eftersom det är vi som får rycka in på obetald fritid eller gå ned i arbetstid för att fixa omsorgen om våra föräldrar när det brister.

Högerregeringen har satsat på skattesänkningar, mest till dem som redan har det bäst, och det får konsekvenser eftersom skatt är det som finansierar äldreomsorgen. För de 15 miljarder regeringen väljer att lägga på sänkt skatt i årets budget kunde 10 000-tals undersköterskor ha anställts, taxor sänkts, matens kvalitet i äldreomsorgen förbättrats, löner höjts och delade turer blivit ett minne blott. Det hade varit guld värt för alla de anställda i äldreomsorgen och för alla oss kvinnor som på så sätt får bättre livsvillkor. Inte minst hade det gett en mycket bättre kvalitet för de äldre.

I Vänsterpartiet vill vi se en långsiktig satsning på äldreomsorgen som försäkrar en hög kvalitet. Äldreomsorgen ska vara flexibel och innehålla flera valmöjligheter för den äldre som kanske hellre vill ha en pratstund än en städning av vardagsrummet. Personalen i äldreomsorgen ska trivas och utgöra en trygghet för den äldre genom att de själva har trygga anställningar och blir kvar under längre tid. Maten ska hålla god smak och kvalitet och gärna lagas på plats hos den äldre. En person som är över åttio år och inte känner sig trygg med att bo hemma ska ha möjlighet att få plats i ett särskilt boende utan biståndsbedömning.

Vi tror att vi kan åstadkomma detta genom att återupprätta Tiohundratanken, skapa en stabil organisation som bygger på samverkan och inte på konkurrens, utslagning och åtstramning. Norrtälje kommun är en kommun med väldigt många äldre. Vi vill att dessa väldigt många äldre också ska ha ett tryggt och bra liv.

Det finns en tydlig skiljelinje i vad höger och vänster värderar högst i den ekonomiska politiken. Högern sätter skattesänkningar, girighet och privata vinstintressen först. Vänsterpartiet vill se ett samhälle byggt på omtanke och gemenskap där vi tar ansvar för varandra, där människovärdet sätts främst. Där kvinnors livsvillkor får stå i centrum.

Vad händer om barngruppsstorlekarna inte anpassas efter barnens bästa? Och vad händer om de gör det?

Skolverket har nu bestämt att eftersom ingen följer deras riktlinjer om barngruppsstorlekar i förskolan så tar de bort riktlinjerna och rekommenderar förskolorna att bilda barngrupper utifrån barnens bästa. Det är ju en bra rekommendation, det står redan i FNs konvention för barnens rättigheter så lite överdrivet kan det kännas. Å andra sidan; när kommer barns bästa i främsta rummet? Jag tror inte ens att vi inom förskolan lyckas leva upp till den punkten i barnkonventionen. Eller? Utgår vi från varje barns bästa vid varje rutinsituation, vid varje aktivitet, vid överflyttning av barn och personal från den ena avdelningen till den andra, vid indelning i grupper och framför allt; gör vi det när vi beslutar om barngruppsstorlekar (vem/vad nu som gör det...)? Och vad händer om förskolorna inte ser till barns bästa då de bestämmer hur stora barngrupperna ska vara, tar Skolverket bort den rekommendationen också då? Och hur ska Skolverket veta om denna rekommendation är tillgodosedd?

Enligt de nya råden ska det för varje barn göras en barnkonsekvensanalys då barngruppsstorleken avgörs. 

"I de nya råden har vi fokuserat på vad som är bäst för varje barn på förskolan och det varierar därför lyfter vi fram att man alltid ska göra en så kallad barnkonsekvensanalys. När man bestämmer hur stor en barngrupp ska vara så måste man ta hänsyn till flera olika faktorer. Det handlar om personalens kompetens, lokalernas storlek och miljöns utformning. Det handlar också om barngruppernas sammansättning, socialt, etniskt, kön och ålder. Utifrån de faktorerna kan man sedan avgöra hur stora grupperna ska vara och hur mycket personal det behövs i gruppen. Om analysen visar att en barngrupp behöver vara mindre eller att det behövs mer personal måste de ansvariga för förskolan vara beredda att genomföra de förändringar som är nödvändiga för att ge barnen en bra förskola."

Experter menar att barngruppsstorlekarna är en mycket viktig kvalitetsfaktor i förskolan och att tillsätta fler pedagoger i en stor barngrupp är inte en bra lösning. Detta framkommer bl a i en artikel i SvD idag. Malin Broberg, professor i psykologi, jämför slopandet av rekommendationen om barngruppsstorlekar med att ta bort hastighetsbegränsningar för att alla ändå kör för fort medan Ulrika Lundqvist från Skolverket menar att den nya skrivningen innebär större krav på att grupperna inte är för stora för barnens bästa.

Aftonbladet skriver idag om hur föräldrar i en rapport tidigare i höst uttrycker sin oro över barngruppsstorlekarna och kopplar samtidigt de stora grupperna i förskolan till de försämrade resultaten i PISA. Det är bra att många reagerar, förskolan behöver tydliga riktlinjer att luta sig mot. I alltför många beslut blir det idag tvunget att istället för att se till varje enskilt barns bästa, anpassa verksamheten efter en snålt tilltagen budget. Personalens arbetsdagar måste gå ihop sig med raster osv, vikarier bör undvikas för att hålla budgeten och hyreskostnader gröper ur barnpengen så att förskolorna blir tvungna att ta emot fler barn för att få en ekonomi i balans. När det är budgeten som till syvende och sist styr barngruppernas sammansättning och storlek tycker jag att det blir väldigt lösa floskler att tala om "barnens bästa". Lika mycket som det är en självklarhet så är det många gånger helt otänkbart att utforma verksamheten efter barnens bästa. Eller vad säger ni där ute? Hur diskuterar ni personalens kompetens då en barngrupp förändras till exempel? Hur ser ni att ni kan göra en konsekvensanalys för varje barn innan ni bestämmer hur stor barngruppen ska vara? Och vad händer om analysen visar att ett eller flera barn skulle fungera bättre i en grupp med betydligt färre barn, finns det resurser att skapa en sådan grupp då? Forskning visar ju att ALLA barn, oavsett förutsättningar och ålder skulle fungera bättre i mindre grupper än de som i snitt finns på förskolorna idag. Är det då inte bättre att helt sonika ha en tumregel på 15 barn, ett riktmärke, och sedan efter analys kunna skapa mindre grupper där det så behövs? Är det inte bättre än att alla som "klarar" en större grupp trycks in i en sådan och så blundar vi lite för vad det där med varje barns bästa egentligen innebär? 

Lås inte dörren - det ger inte barnen mer kunskap

Jag har alltid varit en människa som tycker det är av yttersta vikt att komma i tid. Jag har inte rätt att slösa med någon annan människas tid hur som helst. Det finns alltid situationer då det är befogat att inte hinna till utsatt möte, men regeln ska vara att passa tiden; inga akademiska kvartar eller "fint folk kommer alltid sent" i min värld. Det gör mig bara irriterad.

Sen jag fick barn har saker och ting förändrats och jag har blivit tvungen att vara lite snällare mot mig själv. För att överleva. Hur tidigt jag än stiger upp, hur lång tid jag än planerar för att komma i tid, så är det oftast stört omöjligt; vi kommer alltid för sent. Det var olidligt i många år, tills jag tvingade mig själv att ändra inställning, vi gör så gott vi kan. Ingenting blir bättre av att vi skriker åt varandra och gråter varje gång vi ska någonstans. Så säger jag. Men ofta hamnar vi i stora konflikter ändå. Allra oftast när vi försöker komma iväg till skolan i tid på morgonen.

Jag tar på mig hela skulden. Det går inte att belasta barnen för att jag inte får ut dem genom dörren i tid på morgonen. Ibland är det den yngsta som strejkar, ibland är det den mellersta, ibland måste någon gå på toaletten i sista minuten eller hittar inte sin skolbok. Ibland har det snöat. Det är alltid något. Vi kommer nästan alltid för sent.

Det är orimligt att straffa barnen för detta. Nu har jag sett allt från att få sitt namn uppskrivet på tavlan, prickar, kvarsittning, hemringning, Björklunds favorit utlåsning  (tack och lov inte mina egna barn, men nära släkt) och mera. Leder detta till bättre resultat i skolan? På vilket sätt skulle mina barn förstå matematikundervisning bättre genom att läraren låste dörren och de fick sitta utanför klassrummet fram till rasten?

Jag har tre barn. Om ett av dem krånglar på morgonen kommer alla tre för sent, eventuellt kommer även jag för sent till arbetet. Jag går upp i extremt god tid, ibland hjälper jag de två yngsta (som inte är jättesmå) att klä på sig, borsta tänderna osv; alltihop, för att ha en möjlighet att komma i tid, men det funkar inte ändå. Och det känns inte bra att klä på så pass stora barn, de kan klä sig själva. Vad lär jag dem genom att hjälpa dem med sånt? Det finns kanske föräldrar som inte bryr sig så mycket om om deras barn kommer i tid till skolan, men det är fortfarande orimligt att straffa barnen för detta. Och det är helt orimligt att tro att barnens kunskaper skulle bli bättre av detta. Det går också helt stick i stäv med skolans kompensatoriska uppdrag.

Det är ett problem att elever inte kommer i tid till lektionerna, men det finns andra sätt att arbeta med detta. Det finns ju en anledning till att de kommer för sent, antagligen ser det olika ut för varje elev. Om skolan genom samtal med elever och föräldrar tar reda på detta kanske det finns en möjlighet att lösa problemen. Det finns lärare som hämtar barn hemma, det finns skolor med flexibla starttider, det finns säkert mängder av idéer som inte härstammar från 1800-talet eller Björklunds tid inom det militära. Det är lärare och rektorer som har den kunskapen. Om de fick handla utifrån sin kunskap, erfarenhet och utbildning och slapp pådyvlas en anda "von oben" om disciplin och straff som inte alls omtalas i modern litteratur och forskning skulle de kanske kunna ta sig an varje utmaning på ett sätt som inte lägger skuld på elever eller föräldrar. Skuldbeläggande kommer inte att leda till mer kunskap.

Vårdval ger varken vård eller val

Vård på lika villkor innebär mycket riktigt som företrädare för Edsbrobygden påtalar i sin debattartikel tidigare i veckan att valmöjligheterna för de som redan idag har ett snålt utbud riskerar att försämras ytterligare. Utan att några direkta politiska beslut tas upphör omtyckta verksamheter som visar goda resultat i utvärderingar och uppföljningar. Ett annat exempel är nu att även Tiohundra ABs  BVC-verksamhet i Rimbo upphör. Det började med MVC, men vad är BVC i ett Familjens hus utan MVC? Vad är en verksamhet utan samarbete med en annan i en glesare bebyggd del av länet? När Tiohundra AB får i uppdrag av ägarna (kommun och landsting) att sälja vårdcentralen i Hallstavik blir följden att bolaget inte heller ser möjligheter att driva t ex MVC. Men då alltför många protesterar går ägarna in och beordrar fortsatt verksamhet, visserligen med halverade öppettider, vilket inte alls ger MVC den funktion av tillgänglig trygghet det borde ha, men ändå. Och pengarna måste ju tas någonstans.

Alla små mottagningar i länets utkanter hotas av vårdvalsreformerna. Modellen går, som jag många gånger tidigare påpekat, stick i stäv med grundtanken i Tiohundraprojektet som bygger på okonventionella samarbeten utanför gängse stuprör för att klara ett gott utbud av vård och omsorg utanför storstadens gränser. Arbetet på vård och omsorgsförvaltningen i norrtälje går inte längre ut på att finna dessa okonventionella lösningar utan på att sätta upp regelböcker, följa upp och administrera vårdvalen. Det är en sorglig utveckling för ett projekt som skulle kunna bli en trygghet och en hälsofaktor för kommunens invånare samt en framgångsmotor för en attraktiv livskvalitetskommun.

Nästa år är det val. Då har vi möjligheten att ändra inriktning. Tills dess gäller det att hålla fast och protestera. Och tro att Tiohundraprojektet kan bli ett permanent utvecklingsarbete i framkant.

Norrtälje hamn och Översiktsplan 2040

Ikväll har jag varit på ett informationsmöte om norrtälje hamns framtida utformning och användning. Planerna är stora och ett fullt utbyggt hamnområde skulle innebära en fördubbling av invånarantalet i centrala Norrtälje. Planerna innehåller även utomhusbad, kallbadhus, skridskobana, brygga för vaxholmsbåtar mm mm. Det är naturligtvis svårt att föreställa sig och en del invändningar kom också emot att flytta flismottagningen till hargshamn för att sedan köra fliset till norrtälje med lastbil,"dyrare och sämre för miljön", sas det samtidigt som presentationen ville framställa projektet som byggandet av en hållbar stad som ev skulle innehålla centraldammsugare för hushållssopor.

På måndag ska översiktsplan för norrtälje kommun 2040 tas av kommunfullmäktige. I Vänsterpartiet hade vi i remisstadiet en hel del synpunkter som vi givetvis fortfarande vidhåller. Till beslutet på måndag kommer vi att lägga ett särskilt uttalande till protokollet. Uttalandet kommer att ha följande inriktning:

Fem framtidsfrågor i fokus

•

På samma sätt som Norrtälje kommun integreras med och utvecklas i takt med Stockholmsregionen ska kommunens landsbygd integreras i kommunens utveckling. Hela kommunen ska leva. Norrtäljes stadskaraktär ska värnas.

Vänsterpartiet, Norrtälje, anser, i enlighet med vårt tidigare remissvar i ärendet, att översiktsplanen för Norrtälje kommun t o m 2040 i större grad bör vara en vision för hela kommunen med alla dess delar än för Stockholm Nordost och Stockholmsregionen. Att helt baka ihop Norrtälje kommun med utvecklingen i hela Stockholmsregionen känns inte som enbart en framgångsfaktor. Kommunen har speciella värden och förutsättningar som bör behandlas som tillgångar och lyftas fram för en tydligare utveckling av hela kommunen. Det är viktigt att kommunens landsbygds integrering i kommunens utveckling lyfts i lika stor grad som kommunens integrering i Stockholmsregionen. Vänsterpartiet anser vidare, att det är av vikt att det finns en vision om hur en gemensam, långsiktig förvaltning av gemensamma resurser inom kommunen kommer att ske.

Det är viktigt att värna om Norrtäljes anrika stadskärna som en tillgång med butiker och kultur. Vi vill inte se ytterligare etableringar av affärscentrum utanför staden utan i stället en långsiktig planering som syftar till att hålla butiker, kulturliv och restauranter i stadskärnan levande. Vi anser också att översiktsplanen bör ta upp de delar som är omistliga för Norrtäljes karaktär och identitet. En stadsarkivare/ stadsarkitekt måste anställas igen. Rivningar och byggnationer i Norrtälje stadskärna är en angelägenhet för hela kommunens befolkning och samtidigt som stor hänsyn till stadens karaktär och historia bör vidtagas bör också besluten om dessa förändringar ske med så stort medborgarinflytande som möjligt.

•

Skolan ska utvecklas och göras mer likvärdig. Utbildningsnivån ska höjas.

För att nå en god utbildningsnivå i kommunen anser Vänsterpartiet att det även är viktigt med hög kvalitet inom förskola och fritids. Många barn tillbringar mycket tid i dessa verksamheter och detta påverkar även hur de fungerar i skolan. Riktlinjer för barngruppsstorlekar är ett kvalitetskrav som i hög grad kan bidra till bättre verksamhet. Vi anser också att det är viktigt att det finns möjlighet till barnomsorg på obekväm arbetstid. Beträffande grundskolorna anser vi att genomlysningsuppdraget måste ha ett helhetsperspektiv så att även landsbygdens utveckling i stort finns med som en faktor i beslutsunderlaget. Genom en medveten landsbygdspolitik kan elevunderlaget stärkas för de små skolorna. Alla skolor måste hålla en hög kvalitet och inget barn eller förälder ska kunna göra ”fel val”.

•

En grön omställning där Norrtälje kommun gör skäl för sin titel som Ekokommun ska öka delaktigheten på arbetsmarknaden och utveckla nya och befintliga företag

Vänsterpartiet anser att satsningen på en vattenledning från Mälaren är långsiktigt osäker. Långa transportsträckor av vatten innebär ökade risker för läckage och andra olyckor. Norrtälje kommun måste nu ta fram en planberedskap för hur dricksvattenförsörjningen ska ske vid en eventuell utslagning av Mälaren som dricksvattentäkt. Avgifterna för vatten ska uppmuntra till snål användning och hållbara lösningar för avlopp ska väljas i de mest känsliga områdena. Det måste bli enklare för medborgarna i kommunen att källsortera och återvinna. Det ska inte vara nödvändigt att ha bil för att kunna återvinna sina sopor. Stationerna ska vara rena och välorganiserade och kan med fördel läggas närmare bostadsområden. Matavfall och organiskt avfall bör samlas in för framställande av biogas, som också ska gå att tanka på flera ställen i kommunen.

•

Ett brett utbud av bostäder ska erbjudas i attraktiva livsmiljöer med goda pendlingsmöjligheter.

Vi vill att kommunen ska kunna erbjuda attraktiva boendemiljöer för alla livsstilar, att detplaneras för tillgång till små hyreslägenheter med rimliga hyresnivåer, kollektivboenden, hyresradhus, trygghetsboenden mm. Vi ser att denna utveckling måste ske genom politisk handlingskraft och inte genom marknadskrafter allena. Planen bör också andas en vision om ett ökat kulturutbud i hela kommunen. Behov av arenor för kulturell aktivitet bör utredas skyndsamt. Kommunens industrihistoria bör beredas större del med ökat underhåll av historiskt intressanta platser och byggnader.

För att möjliggöra boende i skärgården och på landsbygden året runt krävs helhetslösningar av infrastruktur, kommunikationer och offentlig service. Det är t ex viktigt att det finns fungerande bredband och telefoni i hela kommunen för att det ska vara möjligt att bedriva verksamhet, men också för att ge barn möjlighet till likvärdiga möjligheter att genomföra skolarbeten mm. Vi anser också att det är mycket viktigt med strandskydd för att värna det rörliga friluftslivet och allas rätt till stränder. Det är även viktigt för att behålla karaktären av skärgårdskommun. Normen för beviljande av undantag från strandskyddsregler bör förskjutas mot avslag för att säkra det allmännas intressen.

Planberedskapen för att återinföra spårbunden trafik i kommunen bör intensifieras och Roslagsbanan till Rimbo bör snarast byggas ut. Norrtälje kommun ska vara en modern kommun med modern och ekologiskt långsiktigt hållbar kollektivtrafik. Linje 639 bör beredas status som stomlinje, Behovet av linje 636/637 som stomlinje bör utredas, såväl som behovet av nattbuss mot exempelvis Hallstavik. Busshållplatserna längs våra vägar måste bli säkra och användbara för alla, även den stora del skolbarn som färdas runtom i kommunen varje dag.

•

Sveriges bästa vård och omsorgskommun.

Det unika samarbetsprojektet Tiohundra har nått stora framgångar och får inte bli ett offer för ideologisk privatiseringspolitik. Det är ett gemensamt projekt som vi alla varit överens om och vetenskapliga utvärderingar pekar på stora fördelar med sättet att beställa/driva vård och omsorg. I stället för att tillåtas stanna av bör kommun och landsting satsa fullt på att vidareutveckla ett vårdalternativ som kan bli föregångare för resten av landet. Tiohundrasamarbetet bör omedelbart permanentas och användas som en framgångsfaktor i kommunens attraktionskraft och tillväxt.

En dyster läsning

Dagens mest uppmärksammade händelse verkar, landstingsfullmäktige till trots, vara presentationen av årets PISA-rapport. Rapporten visar att svenska elever presterar sämre i såväl matematik, läsförståelse och naturvetenskap. Pojkar presterar sämre än flickor och lågpresterande elever försämrar sina resultat ytterligare, d V S kunskapsklyftorna ökar. Rapporten kommenteras i gammelmedia och flitigt i sociala media. Givetvis blir den ett politiskt slagträ, så kaxigt som jan Björklund har dömt ut och förändrat den svenska skolan efter sina egna tankar får han nu också stå till svars. Under de sju år han varit utbildningsminister har resultaten gått stadigt nedåt. Många kommentarer i sociala media menar att politiker nu ska "sluta tjafsa" och nå konsensus kring de förbättringar som måste göras i skolan. Detta är, menar jag, är kommentarer från människor som inte har förstått att "förbättringar i skolan" är ett politiskt betingat begrepp. Det skiljer sig partier emellan vad vi tror är det bästa för skolan. Jan Björklund (fp) har nu genom att tvärtemot vad all pedagogisk forskning visar, tillåtits att försöka förbättra skolresultaten genom tidigare betygssättning, hårdare disciplin och segregering genom det fria vinstinitierade skolvalet.

Sen kan jag hålla med om att det blir löjligt att bara skuldbelägga varandra, det leder inget vart. Björklund skyller ju i sin tur på socialdemokraterna och flumskolan. Flumskolan? Vilket ovetenskapligt använt begrepp. Vad innebär flumskolan? När var flumskolan i bruk? Hur länge kan den användas som argument för dåliga skolresultat?

Oavsett vems fel de ständigt nedåtgående kunskapsresultaten är, är det allra allvarligaste alla de barn som drabbas av detta. Dessutom tycker barnen, enligt PISArapporten, att de är ganska duktiga i skolan. Vem ska tala om sanningen för dem? Och vilka system för att ge dem en andra chans finns då kvar i samhället?

Oroande är också var detta kommer att leda arbetet med förbättringar av skolresultaten i norrtälje kommun. Det är sedan länge accepterat att skylla barnens resultat på avsaknad av studietradition i hemmen. Det finns också hos många en acceptansen för att slå sig till ro med detta och tro att alla, oavsett fullständig skolgång, kommer att ha möjlighet att starta sitt eget lilla företag och gå runt på det. För dem kommer det här resultatet att vara välkommet, de kan nu också luta sig tillbaka på en nationell trend som befriar dem från allt ansvar att ta initiativ till en förändring.

En av de allra viktigaste punkterna i PISArapporten är den som visar på hur likvärdigheten i utbildningen försämrats. Detta har gått att utläsa redan i tidigare rapporter och det är ganska enkelt att se att det fria skolvalet är en huvudorsak till denna segregering av elever. I skollagen finns tydliga skrivningar om skolans kompensatoriska uppdrag. Skolor måste nu också ges reella möjligheter att arbeta med detta uppdrag. Skattepengar som tillförs skolan ska stanna i skolan och användas för att ge eleverna den undervisning de har behov av. De pengarna behövs i skolan och ska inte gå till privata vinster. Mindre klasser, fler lärare och möjligheter att tillämpa olika inlärningsstilar. Hög kvalitet på förskola och fritids. Trygga barn som tycker det är roligt att lära sig nya saker, inte stressade och pressade barn som är beroende av hjälp hemifrån för att hänga med i skolarbetet genom läxor.

Vi tycker inte lika, Jan Björklund och jag, det kan bli svårt att arbeta för en höjd kvalitet inom skolan genom politisk samsyn. Jag tror ett maktskifte är en bättre lösning.