Kan vi påverka utvecklingen?

Snart kommer beslut tas av kommunstyrelsen om en markanvisning till konsortiet Roslagens Famn som vill överdäcka busstationen i Norrtälje centrum och bygga 3,5våningslimpor med bostäder ovan och affärer, cafeer och restauranter i markplan. Bussterminalen kommer att efterapa förortsbussterminaler, gömmas under jorden och inte synas. Kommunalrådet (M) talar om bussterminalen som ett problemområde som länge varit olösligt. Det tycker jag låter jättekonstigt. Det har ju legat en terminal för tåg/bussar i ungefär samma område sedan slutet av 1800-talet. Att området känns kalt och blåsigt beror ju till stor del på att man lyckats plantera fel sorts träd och sedan tagit bort i stort sett alla träd och all grönska utan att återplantera någonting. Det finns många andra sätt att göra bussterminalen mer välkomnande än att däcka över den. Men då blir det inga bostäder förstås.

 

Det finns dock en del yta runtom bussterminalen där det med fördel kan byggas, t ex parkeringen vid f d Västra skolan. Parken nedanför Rodret tycker jag däremot med fördel kan vara kvar, det måste också finnas parkmark i centrum. Bostäder och butiker som ska byggas bör inte vara högre än 2-2,5 våningar och med träfasad, kanske med små täppor på innergårdarna. Det skulle kännas som ett värdigare försök att värna stadens karaktär vid förnyelse.

 

På bussterminalen kan man plantera nya träd och buskar, kanske öppna upp för torghandel i mitten. Det bus som redan nu är problematiskt vid bussterminalen lär inte bli mindre om det får pågå under jord.

 

I Norrtelje tidning lyfts idag satsningen som någonting som kommer att påverka centrumhandeln positivt, men tillåt mig vara tveksam till att det går att få mer livaktig handel i centrum genom fler handelslokaler. Representanter från konsortiet presenterade tidigare i höst att det behövs nya lokaler för en större livsmedelsbutik i centrum, så...., ICA Kryddan, det kanske var en onödig satsning att bygga ut och bygga om? Nä, ärligt talat, tomma lokaler har vi väl så det räcker i centrum, vare sig handlare eller restauratörer verkar få det att gå med särskilt stor vinst. Och vi vanliga dödliga, vi har väl annat att göra än att handla hela tiden?

 

Min fråga är egentligen vad som händer nu? Kan vi påverka? Kommunstyrelsen beslutar om en markanvisning, vad händer sen? När ska man protestera? När ska man kedja fast sig vid bussterminalens sista träd? För att värna en öppen plats och en del större vackra byggnader som måste få fortsätta vara just det; stora vackra och av vikt för kvarterens karaktär.

 

Allt i skymundan av tillväxt, badhussprängningar och storhetsvansinne.

Kropp och knopp

Jag hörde det redan när jag själv gick i skolan, en lärare som sa åt en klasskamrat till mig att sluta med idrottandet på fritiden och koncentrera sig på skolarbete istället. Idag har jag hört det igen, att lärare till en av dotterns kamrater sagt att det var förbjudet att gå på träning dagen innan ett prov och över huvud taget ifrågasatt att elever som inte presterar topp i skolan ägnar sig åt idrottsutövning på fritiden. Tydligen utdelas även priser till elever som gör bäst ifrån sig på proven, vilket givetvis stressar de barn som vet att de har svårt att trycka in just den här kunskapen i huvudet.

 

Jag blir så arg. Och det är av flera anledningar. För det första kan det ju vara så att den här idrotten är något som det här barnet är duktigt i, som hen får vara bra, kanske t o m en vinnare i, när nu inte skolarbetet går så bra. Varje barn har ju rätt att få känna sig bra, att få känna sig duktig. Att ta bort detta från ett barn kan inte ge hen lust och kraft att prestera bättre i t ex matematik.

 

För det andra visar forskning att dagens barn sitter alltför mycket stilla och blir fetare och fetare, vilket i sin tur leder till dåligt självförtroende, sjukdom och för tidig död. Och stora kostnader för samhället. Stora kostnader för samhället orsakas även av ensamma människor som saknar nätverk. Idrottsrörelsen fyller här en enormt viktig funktion för barnen som får lagkamrater och andra nätverk och förebilder bestående av aktiva ungdomar och vuxna ledare. Dessutom är idrotten och intresset för att sköta sin hälsa ett gott skydd mot rökning, alkohol och droger.

 

Forskning visar också att fler idrottstimmar i skolan skulle ge bättre resultat även i andra ämnen. Våra kroppar behöver röra sig för att fungera. Trots detta har idrottstimmarna i skolan minskat till förmån för svenska och matematik.

 

För det tredje är det väl knappast troligt att ett barn lär sig mer för att "lärandet" blir ett alltmer påtagligt tvång som också knuffar bort glädjeämnen i livet. Inställningen till skolan kan knappast bli positiv.

 

Det är viktigt att alla barn får möjlighet att tillgodogöra sig de kunskaper de behöver för att bli aktiva, friska deltagare i ett demokratiskt samhälle. Detta kan inte göras genom att vi förbjuder dem att delta i idrottsrörelsen och tvingar föräldrarna att tjata gångertabellen all "ledig" tid. Det är skolan som ansvarar för att kunna anpassa undervisningen så att alla elever kan tillgodogöra sig nödvändiga kunskaper. Föräldrarnas viktiga ansvar kan mycket väl vara att se till att barnen kommer till träningen och upprätthåller god hälsa och sunda nätverk för ett framtida friskt liv.

Ny typ av samråd

Idag hade den borgerliga majoriteten i Norrtälje kommun kallat samtliga gruppledare till samrådsmöte kring vårdochomsorgsprojektet Tiohundras framtid. Tja, ja, jag hade lovat jobba extra på eftermiddagen, men det fixade jag genast bort så att jag kunde delta i detta mycket viktiga möte. Tiohundra är ett unikt samarbete mellan Stockholms läns landsting och Norrtälje kommun, där beställningar av all vård och omsorg samordnas och pengapåsarna slås ihop för att sätta medborgaren i centrum. Projektet startade 2006 och är förlängt en gång. Samtliga tre vetenskapliga utvärderingar visar på framgångar på såväl hälso- som det ekonomiska planet. Projektet är nyskapande och unikt i sitt slag i världen. Nu handlar det om framtiden, den borgerliga Alliansen hade lagt ett dåligt förslag om ännu en förlängning av projektet i stället för en permanentning, upplyftning, stolthet och flera efterföljande exempel i länet och landet. Nu har vi chansen att göra Tiohundrasamarbetet till en framgångsfaktor för Norrtälje kommun, att göra tryggheten, omsorgen och de effektiva lösningarna till en anledning att flytta hit. Nu har vi chansen!

 

Efter ungefär en minut så har kommunalrådet (M) klargjort att oppositionens återremiss av ärendet i kommunfullmäktige i juni inte haft någon som helst påverkan på de moderata (och kristdemokratiska) politikerna i landstingshuset. Det blir ingen permanentning av projektet. Istället ska vi, likt alla andra kommuner i länet, lägga oss platta för Vårdval Stockholm, ett vårdval så illa anpassat för kommunens landsbygd och glesbygd som kan tänkas. Ett efterfrågestyrt sjukvårdssystem som inte tar hänsyn till de tysta patienterna/brukarna/kunderna/resenärernas behov. Illa anpassat till en kommun med många äldre, låg utbildningsnivå och låg inkomstnivå.

 

Varför har vi samråd? För att Allianspartierna i kommunen tyckte att det var taskigt av dito landstingspolitiker att bara kalla majoritetspolitikerna till överläggningar och att de åtminstone kunde delge oss vilket beslut de kommit fram till innan det lades på fullmäktiges bord. På vilket sätt kunde vi i oppositionen påverka eller bidra till Tiohundras framtid? Inget sätt alls, det var ett informationsmöte. Vi kunde fråga varför de lagt sig platt, varför de var så mesiga, varför, varför, varför, men de bara vidhöll att det var en kompromiss och "it takes two to tango".  Dessutom, intygade kommunalrådet, är det viktigt att hålla sig väl med "de stora".

 

Ok, jag skippade tre timmars arbete. Det skulle vara en juste gest, men egentligen kunde väl kommunalrådet skickat ett SMS om det nu bara handlade om att vi skulle få veta detta innan det kom på fullmäktigebordet?

Blev det inte lite snett igen nu?

Norrtälje kommun vill höja utbildningsnivån och höja kvaliteten på skolorna i kommunen. Det är en god och nödvändig ambition. Nu används denna ambition som argumentation då de små skolorna åter hotas av nedläggning. Redan i våras förvarnade kommundirektören att "det vore fegt att inte närma sig frågan" och det kommer ju inte heller som någon nyhet eftersom små, kommunalt drivna, skolor på landsbygden egentligen står under ett ständigt existenshot. Det är inte heller konstigt att verksamheten från och till ifrågasätts och utvärderas eftersom det kan vara svårt att rekrytera legitimerad personal, tillgodose behov av olika utrustning, lokaler och specialämnen. På landsbygden kan det också vara svårt att låna lokaler från närliggande skolor/dela på lokaler. Så långt är ju ingenting märkligt med det som nu händer.

 

Det märkliga är väl att kommunledningen inte verkar ha tagit lärdom av det som hände när Vigelsjöskolan och Flygskolan i Norrtälje stad lades ned för några år sedan. Då de uppifrån gick ut med påbud om nedläggning, möttes av föräldra/lärar/elevprotester, körde över allt och alla med förlorad respekt för demokrati och inflytande som följd. Den här gången skulle det bli annorlunda, den här gången skulle det ju föras dialog innan några beslut togs. Det är väl då märkligt att basunera ut att tio skolor ska läggas ned??? Och sedan efter det försöka föra dialog med berörda parter. Vad ska dialogen handla om? Det blir ju bara rena protestmöten när det redan från början gått ut vad tanken är.

 

Jag sitter inte i barn- och skolnämnden och jag har ingen privat insyn i de utpekade skolorna, men jag förmodar att "problemen" inte ser exakt likadana ut på alla ställen. Det skolorna har gemensamt enligt Norrtelje tidning är ju att de alla har färre än 60 elever, men det är ju inte det som är orsaken till att de är hotade vad jag förstår, utan just bristen på utbildade lärare och lokaler för specialämnen. Det naturliga, enligt mig, vore att skolförvaltningen och politikerna träffade berörda personer (lärare, elever, föräldrar, samarbetspartners på orten osv) vid varje skola där de identifierat ett existensiellt problemområde och med dem förde en dialog kring de specifika problem som finns just där. Då kunde alla komma med kreativa idéer på lösningar istället för att lägga energin på att protestera och försvara sig. Ibland finns inga lösningar, ibland blir den bittra insikten för alla att kvaliteten på barnens utbildning blir bättre någon annan stans. Men då har i alla fall alla samma bild, samma gemensamma grund för en nedläggning av en skola.

 

När jag först såg förslaget i gårdagens lokaltidning utgick jag från att detta är de skolor som ska diskuteras och föras dialog kring, sen kommer det antagligen att handla om att endast en eller två de facto drabbas av nedläggning. På de andra kommer situationen att lösas genom samarbete med andra skolor, näringsliv på orten etc Ev kommer några skolor att tas över av föräldrar/lärare. Så trodde jag. Men när jag läste dagens tidning fick jag istället uppfattningen att det redan är bestämt att dessa tio skolor SKA läggas ned. Inget krut läggs på att försöka rädda dem nu. Och då funderar jag över vad den annorlunda strategin är den här gången? Är det att kommunledningen helt enkelt lägger ner alla skolor på en gång istället för att ta en i taget som i förra omgången? Och hoppas på att väljarna har glömt detta till valet om två år?

 

Bengt Annebäck (Mp) beskriver också situationen mycket bra i sin blogg. Vad är meningen med de s k dialogmötena? Dialogen är redan överkörd och det kommer istället att bli stora protestmöten anordnade av tjänstemännen medan politikerna uppmanas att inte närvara. Rent spontant? Åka från Vätö till Svanberga för att gå i skolan? Det är ju barn vi pratar om. 

Ibland krävs en ordentlig Pudel

Norrtelje tidning skriver idag om 18årige Cristian som utvisas till Irak medan hans 15åriga syster får stanna i Sverige p g a att det inte går att ordna ett mottagande i Irak för den minderåriga flickan. Cristian däremot är vuxen och då spelar det ingen roll att han inte känner någon, inte har någonstans att bo eller något sätt att försörja sig på i Irak. Beslutet att låta systern stanna, trots att hon före sommaren också var utvisningshotad, verkar bara baseras på att det blir för mycket arbete att se till att någon tar emot henne i Irak, då egentligen besluten borde baseras på FNs barnkonvention. Även om Cristian betraktas som vuxen (vilket är löjligt i ett land som Sverige, vem skulle skicka sin artonårige son till ett oroligt land utan att han hade varken släkt eller vänner där?) vore det naturligt att hänvisa till barnkonventionen och inte separera systern från den enda släkting hon har.

 

Jag tänker inte skylla på Migrationsverket. Det är regeringen som ger dem inhumana direktiv. Regeringen blir vi inte av med förrän 2014, Cristian och Marissa måste vi göra någonting för NU. Protestera, prata  med era partikamrater om ni sitter i majoritet. Acceptera för allt i världen inte detta beslut!!!

En effektiv stympning av en framgångsmodell - alla måste välja

Mitt inlägg från landstingsfullmäktiges budgetdebatt. Ökad så kallad valfrihet och tillgänglighet hyllas av alliansen, och det enda sätt att kunna åstadkomma detta , enligt dem själva, är genom total fri konkurrens inom alla vårdområden. Att någon kallar ett system för modernt och fräscht många gånger gör inte systemet modernt utan ger bara en annan innebörd åt ordet. Projektet Tiohundra är ett projekt som hade nytänk som syfte och är också i mångt  och mycket modernt i ordets rätta bemärkelse. När jag ställt frågor kring framtiden för denna framåtsatstsning i denna församling (landstingsfullmäktige) har vi alla kunnat få uppfattningen om att alla är överens om att detta är en bra verksamhet som alla är måna om. Och överens om. Torbjörn Rosdahl (m) har här deklarerat att det är viktigt att alla är med , att vi hittar ett brett samförstånd för frAmtiden och att ingen oenighet finns inom alliansen. Trots detta ställdes styrgruppsmötena om framtiden för projektet in och nu ligger ett oventilerat förslag inbakat i budgeten. Det är tydligt i alliansens förslag för tiohundras framtid att verksamheten inte är tillräckligt bra för att permanentas. Alliansen föreslår en ytterligare förlängning av projekttiden med tre år. Trots fem års projekttid och tre vetenskapliga utvärderingar som alla rosar det mesta i verksamheten.Det är också tydligt att allas delaktighet i verksamhetens framtid inte är viktig, dels på det sätt förslaget nu läggs fram och dels med tanke på att antalet ledamöter och ersättare i nämnden minskas så att  inte alla partier kommer att vara representerade. Som om det inte är nog med detta ser alliansen till att vingklippa de försök till gränsöverskridande medborgarfokuserade arbetssätt genom att underställa verksamheten i projektet Vårdval Stockholm  fullt ut, utan undantag.  Att kunna erbjuda mesta möjliga valfrihet och tillgänglighet för medborgarna görs inte alltid genom konkurrens. Det finns fall där en stor sammanhållen organisation med möjlighet till stor flexibilitet och samverkan är det som ger det önskade resultatet. Öppna ögonen, låt tusen blommor blomma. Hela länet är inte Stockholm. Tillåt alternativa , lokalt utvecklade och anpassade system för att tillgodose alla patienters behov Jag yrkar bifall till vänsterpartiets budgetförslag

Hur tänker Björklund?

Idag satt jag i ett examensseminarium på lärarutbildningen där två studier om modersmålsundervisning och undervisning i Svenska som Andraspråk redovisades. I båda studierna framkom att ekonomin styr vilka elever som får tillgång till modersmålsundervisning, att inget samarbete mellan modersmålslärare och ordinarie klasslärare finns, i många fall vet inte ens lärarna i obligatoriska skolämnen vem som är modersmålslärare eller hur de kan få tag på denne och att det inte finns någon kontroll av innehåll eller kvalitet på modersmålsundervisningen. Det är bara examensarbeten, men resultaten var ganska tydliga.

Och trots att forskning framhäver vikten av att behärska sitt modersmål för att kunna lära sig ett andra språk och vikten av att få undervisning på sitt eget språk även i andra ämnen för att kunna hänga med i skolan så finns inga krav på modersmålslärarnas kompetens. Den som arbetar som modersmålslärare kan vara en pedagogiskt utbildad person i flera olika länder eller en person helt utan erfarenhet från skolvärlden. Detta medan lärare i obligatoriska ämnen kommer att krävas på legitimation för att få vara verksamma.

Ändå.

Ändå ser jag Jan Björklund, Fp, stå i TV på bästa sändningstid och tala om att lösningen för elever med invandrarbakgrund är mer katederundervisning och skolplikt till och med 18 år. Vad grundar han detta på? Om dessa elever är prioriterade, varför tittar han inte på hur situationen ser ut idag och funderar kring detta innan han går in med sin kadaverdisciplin och pekpinnepedagogik? Det kan vara lättare, det kan vara mer erbjudande än kravställande. men det är väl inte hans stil. synd att han regerar.