Nu är det allvar

Två veckor har gått sedan jag och Skrutt satte vår fot på förskolan för inskolning för första gången. Fem hela dagar har jag varit där och lekt, ätit och vilat med henne. Imorgon är det dags, då är det dags att för första gången lämna henne en liten stund. Jag tror inte att det blir några problem alls. De flesta av de andra barnen börjar nu bli varma i kläderna och flera har varit sjuka från och till så gruppen har inte varit så stor. Det har funnits gott om tid och möjlighet för Skrutt att lära känna pedagogerna, och hon tar kontakt, skojar och utmanar. Hon bryr sig inte nämnvärt om var jag är någonstans utan kryper morskt iväg på egen hand och vet var de roliga sakerna finns. Imorgon ska hon vara där själv mellan nio och halv elva. Det är en tid då hon är ganska pigg och nyfiken, hon hinner inte bli för trött eller hungrig. Så länge det händer något kommer hon inte att sakna mamma. Sen kommer tiden att raskt ökas och det mest spännande, tycker jag, är väl att se hur det ska gå när hon ska sova utan mamma första gången. Det är ju liksom inte hennes favoritsysselsättning. Idag sov hon typ en kvart.

Vad jag förstår ska jag sedan räkna med att hon ska ha tid mellan nio och två i två veckor och att jag ska finnas på lämpligt avstånd för att kunna hämta upp henne om det inte fungerar. Det betyder att hela inskolningen kommer att ligga på ca en månad (okej, vi var sjuka tre dagar). Det är väl ungefär samma tid som den traditionella inskolningen. Japp, återkommer med rapporter.

Vargfrihet till varge pris?

Moderaterna vill skapa en vargfri kommun i Dalarna. Rimmar illa med vargarnas valfrihet tycker jag. Ska de ståtliga djuren behandlas som sjuka, arbetslösa och invandrare och inte själva få välja var de vill bo eller hur de vill leva sitt liv? Att sätta ett sista datum för användning av fossila bränslen och på så sätt skapa en fossilbränslefri kommun är enligt Moderaterna i vår kommun omöjligt och oförenligt med lagstiftningen. Att se till att barn och gamla får ekologisk, närodlad mat av hög kvalitet är också oförenligt med lagstiftningen enligt ett kommunalråd från detta parti. Men att förbjuda vilda djur att leva inom kommungränsen är tydligen helt okej. Håller det sig vid djur eller kan vi förbjuda t ex tistlar och kardborrar också? Skönast vore givetvis en helt moderatfri kommun.

fredagen den trettonde eller vad?

Nej, det är visst den elfte, konstigt. Jag trodde i min enfald att när jag väl kommit ut i morse och fått barn till skola och dagis skulle det inte vara några problem att få hem dem igen. Det slutade snöa, det slutade nästan att blåsa och solen kom fram.

Jag skulle dra de två yngsta i pulkan hem från dagis, det gick ju bra på morgonen när snön yrde och det inte var plogat. Och det gick bra även hem, men när vi kommer hem går inte ytterdörren att öppna. Det har kommit snö mellan dörren och karmen och det går inte att vrida om nyckeln. Barnen fryser. Jag måste ringa hyresvärden...som gått hem för dagen. Ringde jouren och snart kom en kille som bultade och bankade, tryckte och vred och slutligen fick upp dörren. Nu var båda barnen frusna och lillskruttet trött och nedkissad. Men vi måste ju hämta ett barn till och Mellan proppsade på att vi skulle åka buss som jag "lovat". Jag duschar på varmvatten runt dörrkarmen, byter pulkan mot en vagn (eftersom det borde vara plogat nu) och går mot busstationen. Det går såklart inte att gå Frejgatan ner så vi får vända, ta en omväg, hoppa över en snövall och nere på busstation. 16 minuter till bussen går, Skruttet skriker. Hinner vi handla? Nej, in på Pressbyrån och köpa ett par bananer och choklad, barnen är hungriga. Inget av mina kort fungerar. Meges ej. Liksom. Eh? Har bara 20 kontanter så det blev varsin dyr banan till barnen. Skruttet fortsätter skrika, mer och mer hysteriskt. Bussen kommer och vi hoppar på.

Funderar på hur jag ska fixa biljett till Storasyster som ska hoppa på vid skolan. Fritidspersonalen ska skicka ner henne till busshållplatsen. Beställer biljett genom *Sms. 36 kronor. Skruttet somnar och jag sitter fast. Undrar om Storasyster måste vänta länge på oss. Hoppas inte snuskgubben kör förbi. Hoppas hon står vid rätt busshållplAts. Annars går vi av, tänker jag, annars går vi av och går hem.

Hon är vid rätt busshållplats, men hon ligger i en snödriva och leker och ser inte bussen. Den kör förbi. Jag plingar. Nu får vi gå från nästa hållplats upp för backen. Jag ringer fritids och upplyser dem om situationen, lyckas komma av bussen med båda barnen och det minsta fortsätter sova. Men det är snökokor runt om och går inte att komma fram. Bussdörren sopar in snö i bussen när den försöker stänga och öppnas igen och igen och igen och igen i säkert 10 minuter. När bussen åkt tar vi oss ut i vägbanan och går en bit innan vi tror att vi kommer in på en plogad gångväg...

Vi tar oss inte upp för hela backen, men när jag ser hållplatsskylten lämnar jag vagn och två barn för att reka....ingen storasyster kvar. Möter en man och frågar honom, ja, han har sett ett barn gå upp mot skolan. Vi står kvar och snart ringer fritids och säger att hon är där, att hon snart kommer. Mellan gråter, hon är trött, fryser och tycker att allt är hennes fel. Snart kommer Storasyster lunkande och gråter och tycker att allt är hennes fel. Jag lovar tjejerna pizza.

Vi går genom stan hem. Det är ganska plogat. Vi beställer pizza och struntar i att handla, knölar oss hem över snövallarna, får upp dörren och är hemma. Med två pizzor fast vi beställt tre. Tur att barnen är små och vi blev mätta ändå. Tittar på kvittot, men kan inte se om jag betalt för två eller tre pizzor. Orkar inte städa nu.Behöver inga extra gympapass. Måste handla imorgon. Och skotta fram bilen. Imorgon.

Tillbaka i inskolningen igen

Några dagars feber och snor, i morse trotsade vi nattens dåliga sömn och tog oss tillbaka till förskolan för att fortsätta inskolningen. Det var en bra dag. Bara sex barn på plats och det kändes som att de började bli varma i kläderna, för det var inte alls så mycket gråt som förra veckan. Visserligen var personalen en aning rörelsebegränsad för att undvika katastrofer, men det hör ju till.

Och inte var det som att helt börja om från början heller. Skruttet hade inte helt glömt av stället utan var tvärtom väldigt framåt och utforskande, tog kontakt med andra barn och pedagoger. En pedagog avslöjade att nästan inga barn blivit inskolade på tre dagar, så det är väl en myt. Nu blir vi kvar på förskolan hela dagen imorgon och antagligen på måndag, men sen kanske det funkar att försvinna en stund? Vi får se. Ljuset i tunneln kanske snart visar sig.

Valfrihet där den behövs

Blev sittande framför nyheterna på TV eftersom Skruttungen som vanligt hade svårt att komma till ro. Där berättade de om alla de barn som vuxit upp i fosterhem och på olika sätt blivit utnyttjade och vanvårdade och hur dessa nu skulle gottgöras. Bland annat skulle de få en offentlig ursäkt av staten, och för att förhindra att något liknande skulle kunna upprepas kommer alla fosterhemsföräldrar (antar att det gäller s k familjehem också) att utbildas och alla barn kommer att få en egen socialsekreterare som ska besöka dem minst fyra gånger om året.

Jag har ju suttit en kort tid i socialnämnden och jag funderar hur detta ska kunna garantera dessa barns säkerhet. Vi har vid flera tillfällen ifrågasatt vad som krävs för att bli familjehem, om inte olika saker i t ex familjehemsföräldrarnas bakgrund och uppväxt kan göra dem olämpliga. Vi har fått som svar bl a att man tycker att man genom djupintervjuer får en ganska god bild av hur familjen är, att det kan vara bra med familjehemsföräldrar med brokig bakgrund för de kan leva sig in i hur barnet har det och..... underförstått är det ju ganska svårt att få tag på människor som vill ställa upp och släppa in ett problembarn/familj i sitt hem. Det finns en utbildning som heter Pride som man kan gå innan man bestämt sig för att bli familjehem. Den är ganska omfattande (10 x 3 timmar) och det är inte så många som har gått den. De som deltar i utbildningen om vad deet innebär att vara familjehem kan efter avslutad kurs välja att inte bli familjehem. Detta är en klar fördel jämfört med djupintervjuer som ju bara klargör om socialsekreterarna tror att familjen är lämplig. I Pride inser familjen redan innan de tagit emot ett barn vilket arbete som krävs och kan själva avgöra om de är lämpliga eller om detta innebär mer/annorlunda arbete än vad de tänkt sig. Många tycker att en Prideutbildning borde vara krav innan en familj tillåts ta emot trasiga barn i sitt hem. Jag kan bara hålla med. Det är svårt att skaffa oss garantier för att barnen får det bra, men detta är ett steg i rätt riktning.

Ett annat steg i rätt riktning borde väl vara att barnet, som nu ska få en EGEN socialsekreterare, också får välja vem de vill ha (detta borde förstås även gälla vuxna). Vi ska få välja vår egen läkare, vår egen skola, vår egen apotekare, vår egen städhjälp och allt vad det är. Det är SÅ viktigt att vi får välja. Men, de allra svagaste, barnen som är i behov av socialtjänstens stöd, får inte välja vilken tjänsteman/kvinna som ska bli deras förtrogna ledsagare genom uppväxten. Det är egentligen en katastrof, faktiskt, i valfrihetens land, att barn kan bli utlämnade åt någon som de inte känner ett dugg förtroende för, som de (genom sina erfarenheter) misstror och kanske föraktar, som de känner, har valt någon av föräldrarnas sida, eller familjehemmets sida, eller vad som helst. Det borde vara en självklarhet att få välja vilken socialsekreterare som ska driva ens sak när det handlar om en sån stor sak som ens uppväxt.

Den ovillige dagismamman

Min yngsta dotter är ett år och ska börja i förskolan. Förra veckan bloggade jag om mina odelat positiva känslor inför detta. Nu känner jag att jag blivit något mer splittrad. Nu känner jag mig som en ganska jobbig och motsträvig inskolningsförälder.

Pedagogerna vet bäst hur inskolningen bäst sker. Ändå har jag ägnat mesta tiden till att kritisera inskolningsmetoden. Jag känner hur jag pusslar i huvudet för att få ihop det, hur ska det här fungera? Som blivande förskollärare med många år inom barnomsorgen vet jag hur man förvånas över hur föräldrar tror att inskolningen inte ska ta tid, hur de inte avsatt någon tid för att vänja sitt barn med förskolan. Nu känner jag mig nästan likadan själv.

När jag fick besked om att man skulle praktisera den s k tredagarsinskolningen, eller föräldraaktiv inskolning, så räknade jag i almanackan, 3-5 dagar på förskolan, sen 2 veckor standby i närheten, fine. Efter andra heeeeela dagen på förskolan kände jag mig inte ett dugg bekväm med att det skulle gå så fort. Så blev Skruttet sjuk. Nu känner jag mig helt ovillig att ta tag i inskolningen igen. Det blir ju att gå tillbaka till ruta 1. Fine, igen då, 3 dagar på förskolan...onsdag, torsdag, fredag.....nej, en måndag kan man ju inte börja lämna. Det blir ju tokigt direkt efter helgen. Vi stannar hemma en dag till. Torsdag, fredag, måndag...prova lämna på tisdag? Meh!!!! Vi har ju dugga på måndag. Jag kan väl inte sitta hela dagen på dagis och rulla boll då??? Det vore ju annat om man skulle vara där typ 1-2 timmar per dag, men hela dagarna försvinner ju bort på detta. Äh, ska jag helt enkelt lägga ner det här och börja inskolningen om igen nästa onsdag? Men då blir hon ju typ färdiginskolad precis till sportlovet då vi tänkt vara lediga.... Åhhh, det var inte så lätt det här.

Och tre första dagarna så får föräldern äta gratis på förskolan med sitt barn, sen kostar det 20 kr. Vilket styrinstrument! Nu har ju jag redan ätit 2 av mina måltider. Ska jag betala för att min dotter blev sjuk? Hm, jag vägrar betala svart i alla fall, då får de skicka en räkning. Men får man ta ut avgifter i förskolan? Ska jag betala om de inte lyckas med inskolningen så att jag känner mig trygg att lämna mitt barn efter 3 dagar?

Ni hör ju vilken oerhört besvärlig förälder jag nu blivit.

Tja, min praktik börjar vecka 10 och då måste ju det här vara avklarat. Men motsträvig känner jag mig. Och tid har jag inte riktigt heller. Men antagligen blir det bra i slutändan.

Opposition - nu är det dags!

Hans Stergel skriver i sin blogg att Norrtälje är tomt på opposition sånär på Mats Wedberg (Mp) och Kommunisten Karlsson, vilken jag gissar är Vänsterpartiets förre gruppledare Bertil. Ja, det är en tråkig analys den före detta centerpartisten Stergel kommer med, men jag kan till viss del förstå hur han menar.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har ägnat en del tid åt att protestera mot olika bolagsordningar, ägardirektiv och organisatoriska frågor som för gemene man antagligen verkar både tråkiga, ointressanta och oviktiga. Tyvärr är dessa grå frågor väldigt viktiga eftersom det är de som styr verksamheten i grunden. Även Hanna Stymne Bratt (S) bloggar om detta.

Det kan också vara så att vi i Vänsterpartiet har bytt fokus i och med att vi bytt gruppledare och att vi därför driver frågor som inte ligger Hans Stergel särskilt nära. Vi driver fortfarande miljöfrågor med tyngdpunkt på energi och avfallshantering, men helt naturligt så handlar mycket av vår politik om situationen i skolan och inom barnomsorgen. Jag har också försökt lyfta frågorna om privatisering inom vården och omsorgen, situationen för våra hemtjänsttagare och Moderaternas iver om att allting bara blir privat så blir det bra.

Moderaterna är skickliga retoriker (för det mesta) och får det i fullmäktige eller i debatten i tidningen att låta som att vi i oppositionen ställer fel frågor, att vi ställer orimliga krav och att vi försöker köra över befolkningen. Idag i Norrtelje tidning besvarar den nya moderata ordföranden i Tiohundranämnden, Sofia Paulsson, mitt och MarieLouise Sellin (S) och min debattartikel där vi menar att det som behövs inom vård och omsorg i Norrtälje kommun inte är fler privata alternativ. Sofia är besviken på oss, hon vill ju bara norrtäljebornas bästa... I fullmäktige menar Göran Pettersson att vi petar i detaljer och kör över nämnden när vi ifrån ett "uppifrånperspektiv" vill ta reda på föräldrarnas behov av barnomsorg.

Och vi är ju snälla. För snälla. Vi vill inte göra Sofia besviken, vi vill inte reta majoriteten, vi vill inte komma med pekpinnar från ett uppifrånperspektiv. Men det är dags att se igenom den moderata ytan. De är inte ledsna eller besvikna, de för en medveten politik för att krossa det vi tror på, gemensamhet och solidaritet. De är glada. För att vi inte lyckas få vår opposition att synas. För många tycker som vi. Men visst låter det fint att kunna välja bort det som är dåligt. Det vill ju alla. Floskel. Utan en överkapacitet av utbudet kommer någon verklig valfrihet aldrig att existera. och det säger väl sig själv att pengarna räcker bättre om vi samordnar och behåller dem inom verksamheten för förbättringar.

Nu ska vi våga vara opposition. Nu ska vi ställa frågor även om majoriteten svarar oss med en pekpinne i skallen om vad vi borde säga, vad vi borde vara nöjda med och vad medborgarna (företagarna) vill ha. Vi är medborgarna. Vi för medborgarnas talan. Organisationen är ett verktyg att uppnå politiska mål. Moderaterna bygger en organisation som passar deras syfte och vi ska protestera mot det. Men vi måste också befinna oss i verkligheten och driva verklighetens frågor (som t ex grovsopehämtning, barnomsorg, skola, äldreomsorg, hemtjänst, snöröjning mm).