Lite tankar kring kollektivtrafiken

Idag skriver Norrtelje tidning om förändringar i busstrafiken. Det är SL som har funderingar och det är meningen att kommunerna ska säga sitt om förslagen också. Samma dag hittar jag denna länk på Facebook om hur bilpendlare i Tyresö erbjudits två veckors gratis SL-kort för att undersöka hur detta skulle påverka kösituationen på Tyresövägen. För en tid sedan framhöll även Socialdemokraten Nanna Wikholm vikten av att vi måste åka mer kollektivt i en debattartikel i Norrtelje tidning.

För att vi ska få fler människor att åka kollektivt måste flera saker till; det måste vara enkelt, det måste vara förhållandevis billigt, det måste vara bekvämt och trafiken måste ta dig dit du ska är några kriterier. För att det ska bli enkelt finns en rad förslag; enhetstaxa är ett, då vet du vad det kostar oavsett vart du ska åka. Möjlighet att snabbt ladda ditt kort oavsett var du befinner dig är ett annat. Idag måste du ibland åka till Stockholm eller Uppsala för att ladda det kort du ska åka på, att ladda det via dator kan ta ett par dagar. Jag syftar i denna blogg på att det ska vara enkelt att resa i närområdet/intresseområdet och det avser även att enkelt kunna resa över länsgränsen till Uppsala där många arbetsplatser och rekreationsmöjligheter erbjuds. Därför måste även SL och UL utveckla ett enklare system för att kunna resa över länsgränsen. Idag kommer jag till Uppsala på mitt årskort hos SL, men jag kommer inte hem, det gör jag bara om jag har ett påladdat reskasseekort. Att göra det enkelt kan också vara att erbjuda olika grupper gratis SL-kort, t ex anställda i kommun/landsting/företag, ungdomar, pensionärer etc. Målet bör vara en avgiftsfri kollektivtrafik för alla.

På landsbygden är det inte alltid möjligt att upprätthålla busslinjer p g a att det är för få som nyttjar dem helt enkelt. Detta skulle kunna avhjälpas med anropsstyrd trafik som finns bl a på västkusten och i skärgårdsbåtstrafiken. Anropsstyrd trafik kan med fördel ske i samarbete med t ex ett lokalt taxiföretag. 

Bussfiler måste finnas och respekteras för att kollektivtrafiken ska kunna ta sig fram snabbt och smidigt, jättebra om du kan få ta med din cykel på bussen så att du lätt kan fortsätta din resa då du kommit till ändhållplatsen. Bussar, tåg och båtar ska givetvis också gå då människor som mest har behov av att resa.

I Norrtälje stad kan jag idag se ett behov av en busslínje som passerar Sportcentrum och nya badhuset. Vägen till nya badhuset är anskrämlig, mörk, kurvig och bara till hälften asfalterad. Här tar sig varje dag en mängd barn och ungdomar upp gåendes medan andra får skjuts i bilar som knappt kan mötas på den smala vägen. Det är en tidsfråga innan det sker en olycka här. Jag är inte helt säker på att en buss behöver gå hela vägen upp till badhuset, men ett stopp vid Gustav Adolfs väg och en säker gångväg med belysning upp till badhuset vore inte helt fel. Bussen kan sedan också stanna vid Sportcentrum, bandybana och fotbollsplaner. Detta skulle minska behovet av att föräldrar tog sina bilar för att säkert frakta barnen till och från träningar och det skulle också kunna öka barnen/ungdomarnas självständighet då de själva kan klara av att ta sig till träningen och hem igen. Denna busslinje bör utgå från bussterminalen och kunna anslutas till via de andra stadsbussarna som kommer in från stadens ytterområden.

Om barnomsorg och badhus

Igår (onsdag 15/6) kunde vi läsa i Norrtelje tidning om två kommunala förskolerektorer som skulle gå ihop och starta egen förskola. Det var två välmeriterade damer som arbetat med allt från att vara i förskolegrupp bland barnen till att vara chefer över hela kommunverksamheter. Nu ville de starta eget tillsammans, bl a för att de som rektor/chef kände sig ensamma och på detta sätt får möjlighet att arbeta tillsammans, men också för att de nu kan få arbeta med personal som har samma synsätt som de själva har. En annan viktig faktor är att kunna välja att servera mat från lokala matleverantörer.

Som blivande förskollärare har jag stor förståelse för de båda kvinnornas ställningstagande. Som kommunalpolitiker blir jag bekymrad. Jag tycker att det är ett riktigt dåligt betyg på hur vi sköter våra kommunala förskolor när dess rektorer väljer att starta eget istället. Varför kan inte grupper av pedagoger med gemensamt synsätt få välja att arbeta tillsammans inom den kommunala verksamheten? Varför måste chefer arbeta ensamma inom den kommunala verksamheten? Slutligen, hur fungerar den, enligt skolkontoret så viktiga principen om likabehandling, när de fristående förskolorna kan välja att servera närproducerad mat och de kommunala förskolornas personal och föräldrar inte ens kan få välja att ha ett eget kök på förskolan när det byggs nytt? Detta är en bakläxa som visar att vi måste ge de kommunala förskolorna större frihet och självbestämmande för att få behålla kompetent personal.

Och nu ska jag komma med ett inte helt seriöst, men inte heller helt oseriöst förslag: varför inte låta ALLA förskolor i kommunen bli privata? På så sätt skulle vi kunna skriva ett avtal med förskolorna och utan att särbehandla någon ställa upp kriterier för vilken förskoleverksamhet vi vill ha i den här kommunen, t ex matkvalitet, sötsaksintag, ev inriktningar (som dagens matte/skrivproj) och även krav på förskolegårdarnas utformning.

Många förskolor i Sverige idag saknar helt förskolegård och med den kunskap vi idag har om barns behov av rörelse och utevistelse, så är detta helt makabert. I Norrtälje finns väl inte direkt några förskolor utan gård, men vi har t ex två privata förskolor i centrala Norrtälje som har mycket små och torftiga utemiljöer. Ett annat exempel är den nya kommunala förskolan i Vigelsjö, som nu ligger på is, som skulle byggas med en mycket liten tomt i skuggläge. Det finns massor av tips hur förskolegården kan förbättras och bli roligare, men med ett avtal skulle vi redan från början kunna se till att tillräckliga utrymmen och motoriska utmaningar för barnen finns i verksamheten.

Nej, det bidde ju ingen ny kommunal förskola i Vigelsjö, 36 miljoner kronor var för dyrt. Och en miljon extra för ett kök som personal och föräldrar önskade var inte att tänka på. Men ett nytt äventyrsbadhus i Södra Bergen för 140 miljoner kronor, det är inte för dyrt. Passar ju jättebra då man också renoverar och bygger om i Sportcentrum, ett stenkast bort, för en massa miljoner kronor. Missförstå mig rätt, jag tycker att vi behöver ett nytt badhus. Min familj tillhör också den grupp som flitigt utnyttjar badhuset. Men jag tycker ändå att prioriteringarna är märkliga. Barnen i Vigelsjö har dragits med miljöproblem och dåliga lokaler i så många år. De vistas där varje dag, ibland långa dagar. personalen likaså. Att bada är ett fritidsintresse (även om personalen måste vara där varje dag). Roslagsmuséets lokaler har stått stängda i flera år i väntan på renovering.