Om barnomsorg och badhus

Igår (onsdag 15/6) kunde vi läsa i Norrtelje tidning om två kommunala förskolerektorer som skulle gå ihop och starta egen förskola. Det var två välmeriterade damer som arbetat med allt från att vara i förskolegrupp bland barnen till att vara chefer över hela kommunverksamheter. Nu ville de starta eget tillsammans, bl a för att de som rektor/chef kände sig ensamma och på detta sätt får möjlighet att arbeta tillsammans, men också för att de nu kan få arbeta med personal som har samma synsätt som de själva har. En annan viktig faktor är att kunna välja att servera mat från lokala matleverantörer.

Som blivande förskollärare har jag stor förståelse för de båda kvinnornas ställningstagande. Som kommunalpolitiker blir jag bekymrad. Jag tycker att det är ett riktigt dåligt betyg på hur vi sköter våra kommunala förskolor när dess rektorer väljer att starta eget istället. Varför kan inte grupper av pedagoger med gemensamt synsätt få välja att arbeta tillsammans inom den kommunala verksamheten? Varför måste chefer arbeta ensamma inom den kommunala verksamheten? Slutligen, hur fungerar den, enligt skolkontoret så viktiga principen om likabehandling, när de fristående förskolorna kan välja att servera närproducerad mat och de kommunala förskolornas personal och föräldrar inte ens kan få välja att ha ett eget kök på förskolan när det byggs nytt? Detta är en bakläxa som visar att vi måste ge de kommunala förskolorna större frihet och självbestämmande för att få behålla kompetent personal.

Och nu ska jag komma med ett inte helt seriöst, men inte heller helt oseriöst förslag: varför inte låta ALLA förskolor i kommunen bli privata? På så sätt skulle vi kunna skriva ett avtal med förskolorna och utan att särbehandla någon ställa upp kriterier för vilken förskoleverksamhet vi vill ha i den här kommunen, t ex matkvalitet, sötsaksintag, ev inriktningar (som dagens matte/skrivproj) och även krav på förskolegårdarnas utformning.

Många förskolor i Sverige idag saknar helt förskolegård och med den kunskap vi idag har om barns behov av rörelse och utevistelse, så är detta helt makabert. I Norrtälje finns väl inte direkt några förskolor utan gård, men vi har t ex två privata förskolor i centrala Norrtälje som har mycket små och torftiga utemiljöer. Ett annat exempel är den nya kommunala förskolan i Vigelsjö, som nu ligger på is, som skulle byggas med en mycket liten tomt i skuggläge. Det finns massor av tips hur förskolegården kan förbättras och bli roligare, men med ett avtal skulle vi redan från början kunna se till att tillräckliga utrymmen och motoriska utmaningar för barnen finns i verksamheten.

Nej, det bidde ju ingen ny kommunal förskola i Vigelsjö, 36 miljoner kronor var för dyrt. Och en miljon extra för ett kök som personal och föräldrar önskade var inte att tänka på. Men ett nytt äventyrsbadhus i Södra Bergen för 140 miljoner kronor, det är inte för dyrt. Passar ju jättebra då man också renoverar och bygger om i Sportcentrum, ett stenkast bort, för en massa miljoner kronor. Missförstå mig rätt, jag tycker att vi behöver ett nytt badhus. Min familj tillhör också den grupp som flitigt utnyttjar badhuset. Men jag tycker ändå att prioriteringarna är märkliga. Barnen i Vigelsjö har dragits med miljöproblem och dåliga lokaler i så många år. De vistas där varje dag, ibland långa dagar. personalen likaså. Att bada är ett fritidsintresse (även om personalen måste vara där varje dag). Roslagsmuséets lokaler har stått stängda i flera år i väntan på renovering.

Har GP läst de allmänna råden för förskolan?

På Norrtälje kommunfullmäktige 110221 behandlades en interpellation av undertecknad ställd till Barn och skolnämndens ordförande Göran Pettersson (M). Jag frågade om Pettersson ämnade se över skillnaderna i barngruppsstorlek inom kommunala och enskilt drivna förskolor i kommunen. Min uppfattning är att många enskilt drivna verksamheter väljer att i enlighet med Skolverkets allmänna råd för förskolan arbeta med barngrupper på ca 15 barn medan riktlinjerna för det kommunala förskolorna ligger på 18-20 barn, ofta med överinskrivningar. Storbarnsgrupper (3-5 år) kan vara så stora som 25 barn.

Det är ett stort tryck på barnomsorgen just nu, men det enda den borgerliga majoriteten gör är att sitta lugnt i båten och avvakta privata entreprenörers intresse att starta fler enskilda verksamheter. Det är en hållning som skapar en sämre verksamhet på de kommunala enheterna i och med stor arbetsbelastning och för stora grupper samtidigt som det möjliggör en luckrativ marknad där förskolebranschen blir just ett lockrop till skojare och pengahungriga investerare som inte bryr sig ett dugg om barnens framtid.

På Skolverkets hemsida konstaterade man redan 2005 att: En viktig kvalitetsfaktor i förskolan är personaltätheten och barngruppens storlek. Mindre barngrupper är i sig ingen garanti för en god kvalitet men att barngruppen är anpassad till de behov som råder i varje förskola är en avgörande förutsättning för det pedagogiska arbetet och för att barn ska lära sig, utvecklas och må bra.

Där står också att ett riktmärke för att barnen ska kunna utvecklas på ett optimalt sätt är ca 15 barn per barngrupp, att mindre grupper är att föredra framför större grupper med samma personaltäthet, att ännu mindre grupper kan vara lämpligt för de allra yngsta barnen, att små grupper är speciellt viktiga för små barn samt för barn med annat modersmål än svenska samt barn i behov av särskilt stöd. Jag undrar hur dessa faktorer spelar in när Göran Pettersson (M) och hans allierade diskuterar likvärdigheten i kommunens förskolor. Och jag återkommer som snarast i ärendet. Här ska inte sovas lugnt förrän frågan dragits till sin spets.