I händerna på de som vet vad vi vill?

Idag tog så landstingsfullmäktige beslut om utformningen av Tiohundrasamarbetets framtid. Eller Norrtäljeprojektet, som ju kristdemokraten Stig Nyman länge sagt. Nu byter den politiska konstruktionen namn till "vård och omsorgsnämnden i Norrtälje". Projektnamnet Tiohundra kommer bara att finnas kvar som namn på ett av flera bolag som levererar vård och omsorg till länets medborgare.

Då vi i landstingsfullmäktige debatterar det över världen hyllade projektet Tiohundra framkommer en hel del vanföreställningar som förtjänar att nämnas. Egentligen skulle alla Norrtäljes medborgare titta på en websändning från fullmäktigemötet för att få höra vad landstingets höjdare anser om dem.

Att nämnden nu får en majoritet av ledamöter utsedda från landstinget samt en ständig ordförande från landstinget (istället för tidigare växlande med kommunen) beror på att landstinget vill säkerställa verksamheten. Någon sa; " det är ett sätt för landstinget att visa att de tar ansvar". Finanslandstingsrådet försäkrade att landstinget inte ville Norrtäljes medborgare något ont, men att representanterna från kommunen försämrade villkoren för medborgarna genom att försöka dra verksamheten baklänges in i framtiden.

Och att tre vetenskapliga utvärderingar visar goda resultat av det gemensamma arbetet enligt den ursprungliga idén om samarbete i stället för konkurrens, att verksamhetens egen kvalitetskontroll Tiohundrabarometern tydligt säger att 65% av Norrtäljes befolkning INTE vill ha fler privata vårdgivare i kommunen, det betyder ingenting för den borgerliga majoriteten i landstinget. Enligt dem är det fortfarande vi Tiohundrakramare som förnekar befolkningen "den goda vården", d V S Vårdval Stockholm, som de inte ser några problem med att tvinga på en befolkning som redan är nöjdare än resten av länet med sin vård.

Folkpartisten Birgitta Rydberg försvarar sig med att hon minsann också representerar Norrtäljes befolkning och deras rättigheter, det gör inte bara kommunpolitiker. Hon får det dessutom att låta som att norrtäljeborna idag har en usel vård som genast måste åtgärdas (med fler privata vårdgivare) och att det idag inte är möjligt för oss i Norrtälje att gå till doktorn någon annan stans i länet eller att det är omöjligt för andra länsinvånare att få behandling i Norrtälje. Vore det så illa hade väl sommargästerna sålt sina stugor och flytt för länge sen?

Projektet, som jag inte längre vet vad det heter, förlängs i tre år, men inte för att prova nya arbetssätt och utveckla samverkan utan för att ge verksamheten tid att likriktas med vårdval Stockholm. Nämnden byter namn och minskas med kommunala representanter, en maktförskjutning mot landstinget, eller en smygcentralisering om man så vill. Ett av syftena med projektet var ju att låta norrtäljeborna få större inflytande över hur resurserna fördelades utifrån de speciella förhållanden som råder i en kommun som upptar 30% av länets yta, men bara har 3% av befolkningen. Något som vi då alla ansåg landstingspolitikerna i allmänhet inte ha så god insyn i. Det har de inte nu heller. Då skulle ett förslag om att lägga tiohundra och Norrtälje kommun under vårdval Stockholm aldrig komma upp.

En gång var vi alla ense. En gång slog vi oss samman i en kamp och visade att vi genom detta kunde åstadkomma något världsunikt. Sen glömde vi bort oss. Sen kläckte någon igen idén att alla måste vara lika, att alla måste tycka som alliansen att vårdvalet är Guds gåva till folket. Tyvärr verkar vi inte ens närma oss några verbala handskakningar i den här frågan. Nästan som i frågan om att minska köttkonsumtionen. Men om man föreslår större valfrihet utan kött så tvingar man på andra sina egna preferenser medan det är helt okej att tvinga på folk fler privata entreprenörer att hålla reda på.

Jag ser fram emot att återta makten i kommun och landsting och säkra Tiohundrasamarbetet en gång för alla. Låter vi alliansen fortsätta härja blir tiohundra tyvärr en saga vi kan berätta för våra barnbarn.

Problemet med borgarnas syn på Tiohundras framtid

Denna debattartikel är införd i dagens Norrtelje Tidning (121112). Imorgonbitti mellan 8-9 hör ni mig debattera Tiohundra i www.radioroslagen.com .

De två tyngsta Moderaterna i kommun och landsting visar nu medborgarna att Alliansen visst bryr sig om Tiohundraprojektet på ett positivt sätt genom att skriva ett svar på en debattartikel i Norrtelje tidning där de menar att oppositionen far med osanningar och överdrifter. Men fakta är att projektet från start präglats av hemlighetsmakeri och överenskommelser bakom lyckta dörrar. Projektet har med andra ord aldrig varit tillräckligt transparent och demokratiskt, men det har fortfarande varit mycket lyckat, framförallt för medborgarna.

 Toppmoderaterna retar sig på att toppsocialdemokraterna Hellmark Knutsson och Falk använder sig av begreppet ”smula sönder” i samband med Alliansens beslut om Tiohundraprojektets framtid. De verkar dessutom tro att det är själva förlängningen av projektet som hänger ihop med denna formulering. Som vi i Vänsterpartiet ser det är det inte förlängningen i sig som smular sönder projektidén. Det som smular sönder Tiohundratanken är t ex: ensidig fokusering på att få in fler privata vårdgivare i stället för att utveckla kvalitet, ständig för låg tilldelning av ekonomiska resurser från båda huvudmännen samt att unika samverkansförsök nu omöjliggörs i och med att hela projektet underställs den omtvistat lyckade modellen Vårdval Stockholm.

Rosdahl och Jansson (M) nämner Tiohundras gränsöverskridande arbete som någonting lyckosamt och det har de ju rätt i, men de nämner inte att de snäva ekonomiska ramarna nu gör att Tiohundranämnden fattar beslut om att SARAHteamet (som hjälper barn i behov av psykiskt och fysiskt stöd) inte är deras angelägenhet utan bör finansieras och tas ansvar för via Barn och Skolnämnden. Liknande SvartePetterspel uppkommer nu också mellan Tiohundranämnden och Socialnämnden som båda brottas med ekonomiska bekymmer. Den, från början, dominerande samverkanstanken har, på Alliansens direktiv, bytts ut mot konkurrenstänkande där alla ska konkurrera med alla och göra sig av med kostnader som inte är lagbundna.

Vid anställningen av en ny förvaltningschef på Tiohundraförvaltningen lyfts först och främst

kompetensen att hålla budgeten i balans. Utöver detta ska chefen kunna se till att tillhandahålla efterfrågad vård och omsorg. Formuleringar som i Tiohundratankens värld borde ha varit; kompetens att se utanför stuprören och stimulera gränsöverskridande samarbeten med medborgaren i fokus, förmåga att se helheter, förmåga att se genom efterfrågan och upptäcka behoven. Samt givetvis också att hålla budgeten, det är givet i alla liknande positioner.

Vidare beskriver Rosdahl och Jansson Vårdval Stockholm som den enda vårdvalsmodellen och som det enda sättet att vara för valfrihet i vården. I Vänsterpartiet arbetar vi nu fram vårt alternativ Hälsoval Stockholm. Hälsoval Stockholm tar i resursfördelningen större hänsyn till socioekonomiska förhållanden och erbjuder ett fritt val av vårdgivare för medborgaren, dock vill vi att vårdgivarnas etablering sker i dialog med landstingets tjänstemän och politiker för att på ett demokratiskt sätt kunna vara med och se till att skattepengarna går till de medborgare som är i störst behov av dem.

Vänsterpartiet förespråkar en permanentning av Tiohundra med möjligheter att fortsätta arbeta efter ursprungsidén om fördjupad samverkan med medborgaren i fokus. Det ska finnas tillräckliga resurser inom Tiohundra att arbeta gränsöverskridande och förebyggande. Tiohundrasamarbetet ska användas som en framgångsfaktor för kommunen och landstinget och kunna inspirera till samverkansarbeten på andra ställen i landet och på jorden.

Catarina Wahlgren, gruppledare V, Norrtälje och Birgitta Sevefjord, landstingsråd, V

Det går att tolka annorlunda

Igår tog Norrtälje kommunstyrelse beslut om en markanvisning till konsortiet Roslagens famn. Konsortiet säger sig vara villigt att investera stora pengar i att omvandla området kring bussterminalen efter egna idéer med överdäckad terminal, bostadshus, parkeringshus, affärsytor och torg för cafeer och strövande människor. Vänsterpartiet yrkade i detta läge avslag på markanvisningen då vi anser att planeringen av området börjar i fel ände. Vi tycker att kommunen först ska ha en brett förankrad vision om hur vi vill se utvecklingen i området. Sedan bör byggherrar (och damer) erbjudas utveckla området utefter denna vision.

Enligt Kjell Jansson (m), kommunalråd, finns den visionen i utvecklingsplan för Norrtälje stad.  Ni kan själva gå in och läsa och tolka. Själv hittar jag bl.a. Följande textrader.

Om bussterminalen: Terminalen föreslås ligga kvar och på olika sätt ytterligare anpassas till sitt läge i staden.

Om stadskärnan: Vision

Bevarande och utveckling av den historiska stadskärnan utgör en grundläggande förut- sättning för stadens attraktivitet. Norrtäljes stadskärna är ett riksintresse för kulturmiljön och väl värt att ägna den extra omsorg som krävs. Stadskärnan ska fortsatt innehålla en blandning av handel, service, bostäder och verksamheter. Karaktären av småstad ska bevaras. Staden som besöksmål med handel, caféer och restauranger i en stadsmiljö med gator och torg kan utvecklas och marknadsfö- ras ytterligare.
Förutsättningar finns att komplettera stads- kärnan med ny bebyggelse på avrivna och lågt utnyttjade tomter. Det är angeläget att dessa tillkommande byggnader bidrar till stadskär- nans karaktär vad avser gestaltning och innehåll 

 
Efter det fortsätter planen att beskriva utvecklingen av Trädgårdsstaden från busstationen och upp längs baldersgatan. Jag skulle säga att planen är öppen för olika tolkningar. Själv ser jag i denna "vision" en helt annan utveckling än den förortsdröm Roslagens famn presenterar.

Kan vi påverka utvecklingen?

Snart kommer beslut tas av kommunstyrelsen om en markanvisning till konsortiet Roslagens Famn som vill överdäcka busstationen i Norrtälje centrum och bygga 3,5våningslimpor med bostäder ovan och affärer, cafeer och restauranter i markplan. Bussterminalen kommer att efterapa förortsbussterminaler, gömmas under jorden och inte synas. Kommunalrådet (M) talar om bussterminalen som ett problemområde som länge varit olösligt. Det tycker jag låter jättekonstigt. Det har ju legat en terminal för tåg/bussar i ungefär samma område sedan slutet av 1800-talet. Att området känns kalt och blåsigt beror ju till stor del på att man lyckats plantera fel sorts träd och sedan tagit bort i stort sett alla träd och all grönska utan att återplantera någonting. Det finns många andra sätt att göra bussterminalen mer välkomnande än att däcka över den. Men då blir det inga bostäder förstås.

 

Det finns dock en del yta runtom bussterminalen där det med fördel kan byggas, t ex parkeringen vid f d Västra skolan. Parken nedanför Rodret tycker jag däremot med fördel kan vara kvar, det måste också finnas parkmark i centrum. Bostäder och butiker som ska byggas bör inte vara högre än 2-2,5 våningar och med träfasad, kanske med små täppor på innergårdarna. Det skulle kännas som ett värdigare försök att värna stadens karaktär vid förnyelse.

 

På bussterminalen kan man plantera nya träd och buskar, kanske öppna upp för torghandel i mitten. Det bus som redan nu är problematiskt vid bussterminalen lär inte bli mindre om det får pågå under jord.

 

I Norrtelje tidning lyfts idag satsningen som någonting som kommer att påverka centrumhandeln positivt, men tillåt mig vara tveksam till att det går att få mer livaktig handel i centrum genom fler handelslokaler. Representanter från konsortiet presenterade tidigare i höst att det behövs nya lokaler för en större livsmedelsbutik i centrum, så...., ICA Kryddan, det kanske var en onödig satsning att bygga ut och bygga om? Nä, ärligt talat, tomma lokaler har vi väl så det räcker i centrum, vare sig handlare eller restauratörer verkar få det att gå med särskilt stor vinst. Och vi vanliga dödliga, vi har väl annat att göra än att handla hela tiden?

 

Min fråga är egentligen vad som händer nu? Kan vi påverka? Kommunstyrelsen beslutar om en markanvisning, vad händer sen? När ska man protestera? När ska man kedja fast sig vid bussterminalens sista träd? För att värna en öppen plats och en del större vackra byggnader som måste få fortsätta vara just det; stora vackra och av vikt för kvarterens karaktär.

 

Allt i skymundan av tillväxt, badhussprängningar och storhetsvansinne.

Kropp och knopp

Jag hörde det redan när jag själv gick i skolan, en lärare som sa åt en klasskamrat till mig att sluta med idrottandet på fritiden och koncentrera sig på skolarbete istället. Idag har jag hört det igen, att lärare till en av dotterns kamrater sagt att det var förbjudet att gå på träning dagen innan ett prov och över huvud taget ifrågasatt att elever som inte presterar topp i skolan ägnar sig åt idrottsutövning på fritiden. Tydligen utdelas även priser till elever som gör bäst ifrån sig på proven, vilket givetvis stressar de barn som vet att de har svårt att trycka in just den här kunskapen i huvudet.

 

Jag blir så arg. Och det är av flera anledningar. För det första kan det ju vara så att den här idrotten är något som det här barnet är duktigt i, som hen får vara bra, kanske t o m en vinnare i, när nu inte skolarbetet går så bra. Varje barn har ju rätt att få känna sig bra, att få känna sig duktig. Att ta bort detta från ett barn kan inte ge hen lust och kraft att prestera bättre i t ex matematik.

 

För det andra visar forskning att dagens barn sitter alltför mycket stilla och blir fetare och fetare, vilket i sin tur leder till dåligt självförtroende, sjukdom och för tidig död. Och stora kostnader för samhället. Stora kostnader för samhället orsakas även av ensamma människor som saknar nätverk. Idrottsrörelsen fyller här en enormt viktig funktion för barnen som får lagkamrater och andra nätverk och förebilder bestående av aktiva ungdomar och vuxna ledare. Dessutom är idrotten och intresset för att sköta sin hälsa ett gott skydd mot rökning, alkohol och droger.

 

Forskning visar också att fler idrottstimmar i skolan skulle ge bättre resultat även i andra ämnen. Våra kroppar behöver röra sig för att fungera. Trots detta har idrottstimmarna i skolan minskat till förmån för svenska och matematik.

 

För det tredje är det väl knappast troligt att ett barn lär sig mer för att "lärandet" blir ett alltmer påtagligt tvång som också knuffar bort glädjeämnen i livet. Inställningen till skolan kan knappast bli positiv.

 

Det är viktigt att alla barn får möjlighet att tillgodogöra sig de kunskaper de behöver för att bli aktiva, friska deltagare i ett demokratiskt samhälle. Detta kan inte göras genom att vi förbjuder dem att delta i idrottsrörelsen och tvingar föräldrarna att tjata gångertabellen all "ledig" tid. Det är skolan som ansvarar för att kunna anpassa undervisningen så att alla elever kan tillgodogöra sig nödvändiga kunskaper. Föräldrarnas viktiga ansvar kan mycket väl vara att se till att barnen kommer till träningen och upprätthåller god hälsa och sunda nätverk för ett framtida friskt liv.

Ny typ av samråd

Idag hade den borgerliga majoriteten i Norrtälje kommun kallat samtliga gruppledare till samrådsmöte kring vårdochomsorgsprojektet Tiohundras framtid. Tja, ja, jag hade lovat jobba extra på eftermiddagen, men det fixade jag genast bort så att jag kunde delta i detta mycket viktiga möte. Tiohundra är ett unikt samarbete mellan Stockholms läns landsting och Norrtälje kommun, där beställningar av all vård och omsorg samordnas och pengapåsarna slås ihop för att sätta medborgaren i centrum. Projektet startade 2006 och är förlängt en gång. Samtliga tre vetenskapliga utvärderingar visar på framgångar på såväl hälso- som det ekonomiska planet. Projektet är nyskapande och unikt i sitt slag i världen. Nu handlar det om framtiden, den borgerliga Alliansen hade lagt ett dåligt förslag om ännu en förlängning av projektet i stället för en permanentning, upplyftning, stolthet och flera efterföljande exempel i länet och landet. Nu har vi chansen att göra Tiohundrasamarbetet till en framgångsfaktor för Norrtälje kommun, att göra tryggheten, omsorgen och de effektiva lösningarna till en anledning att flytta hit. Nu har vi chansen!

 

Efter ungefär en minut så har kommunalrådet (M) klargjort att oppositionens återremiss av ärendet i kommunfullmäktige i juni inte haft någon som helst påverkan på de moderata (och kristdemokratiska) politikerna i landstingshuset. Det blir ingen permanentning av projektet. Istället ska vi, likt alla andra kommuner i länet, lägga oss platta för Vårdval Stockholm, ett vårdval så illa anpassat för kommunens landsbygd och glesbygd som kan tänkas. Ett efterfrågestyrt sjukvårdssystem som inte tar hänsyn till de tysta patienterna/brukarna/kunderna/resenärernas behov. Illa anpassat till en kommun med många äldre, låg utbildningsnivå och låg inkomstnivå.

 

Varför har vi samråd? För att Allianspartierna i kommunen tyckte att det var taskigt av dito landstingspolitiker att bara kalla majoritetspolitikerna till överläggningar och att de åtminstone kunde delge oss vilket beslut de kommit fram till innan det lades på fullmäktiges bord. På vilket sätt kunde vi i oppositionen påverka eller bidra till Tiohundras framtid? Inget sätt alls, det var ett informationsmöte. Vi kunde fråga varför de lagt sig platt, varför de var så mesiga, varför, varför, varför, men de bara vidhöll att det var en kompromiss och "it takes two to tango".  Dessutom, intygade kommunalrådet, är det viktigt att hålla sig väl med "de stora".

 

Ok, jag skippade tre timmars arbete. Det skulle vara en juste gest, men egentligen kunde väl kommunalrådet skickat ett SMS om det nu bara handlade om att vi skulle få veta detta innan det kom på fullmäktigebordet?

Blev det inte lite snett igen nu?

Norrtälje kommun vill höja utbildningsnivån och höja kvaliteten på skolorna i kommunen. Det är en god och nödvändig ambition. Nu används denna ambition som argumentation då de små skolorna åter hotas av nedläggning. Redan i våras förvarnade kommundirektören att "det vore fegt att inte närma sig frågan" och det kommer ju inte heller som någon nyhet eftersom små, kommunalt drivna, skolor på landsbygden egentligen står under ett ständigt existenshot. Det är inte heller konstigt att verksamheten från och till ifrågasätts och utvärderas eftersom det kan vara svårt att rekrytera legitimerad personal, tillgodose behov av olika utrustning, lokaler och specialämnen. På landsbygden kan det också vara svårt att låna lokaler från närliggande skolor/dela på lokaler. Så långt är ju ingenting märkligt med det som nu händer.

 

Det märkliga är väl att kommunledningen inte verkar ha tagit lärdom av det som hände när Vigelsjöskolan och Flygskolan i Norrtälje stad lades ned för några år sedan. Då de uppifrån gick ut med påbud om nedläggning, möttes av föräldra/lärar/elevprotester, körde över allt och alla med förlorad respekt för demokrati och inflytande som följd. Den här gången skulle det bli annorlunda, den här gången skulle det ju föras dialog innan några beslut togs. Det är väl då märkligt att basunera ut att tio skolor ska läggas ned??? Och sedan efter det försöka föra dialog med berörda parter. Vad ska dialogen handla om? Det blir ju bara rena protestmöten när det redan från början gått ut vad tanken är.

 

Jag sitter inte i barn- och skolnämnden och jag har ingen privat insyn i de utpekade skolorna, men jag förmodar att "problemen" inte ser exakt likadana ut på alla ställen. Det skolorna har gemensamt enligt Norrtelje tidning är ju att de alla har färre än 60 elever, men det är ju inte det som är orsaken till att de är hotade vad jag förstår, utan just bristen på utbildade lärare och lokaler för specialämnen. Det naturliga, enligt mig, vore att skolförvaltningen och politikerna träffade berörda personer (lärare, elever, föräldrar, samarbetspartners på orten osv) vid varje skola där de identifierat ett existensiellt problemområde och med dem förde en dialog kring de specifika problem som finns just där. Då kunde alla komma med kreativa idéer på lösningar istället för att lägga energin på att protestera och försvara sig. Ibland finns inga lösningar, ibland blir den bittra insikten för alla att kvaliteten på barnens utbildning blir bättre någon annan stans. Men då har i alla fall alla samma bild, samma gemensamma grund för en nedläggning av en skola.

 

När jag först såg förslaget i gårdagens lokaltidning utgick jag från att detta är de skolor som ska diskuteras och föras dialog kring, sen kommer det antagligen att handla om att endast en eller två de facto drabbas av nedläggning. På de andra kommer situationen att lösas genom samarbete med andra skolor, näringsliv på orten etc Ev kommer några skolor att tas över av föräldrar/lärare. Så trodde jag. Men när jag läste dagens tidning fick jag istället uppfattningen att det redan är bestämt att dessa tio skolor SKA läggas ned. Inget krut läggs på att försöka rädda dem nu. Och då funderar jag över vad den annorlunda strategin är den här gången? Är det att kommunledningen helt enkelt lägger ner alla skolor på en gång istället för att ta en i taget som i förra omgången? Och hoppas på att väljarna har glömt detta till valet om två år?

 

Bengt Annebäck (Mp) beskriver också situationen mycket bra i sin blogg. Vad är meningen med de s k dialogmötena? Dialogen är redan överkörd och det kommer istället att bli stora protestmöten anordnade av tjänstemännen medan politikerna uppmanas att inte närvara. Rent spontant? Åka från Vätö till Svanberga för att gå i skolan? Det är ju barn vi pratar om.