samhälle i förändring

Min dotter är snart tretton år. Hon berättar för mig om en promenad hon företog sig med några jämnåriga kamrater. Först passerade de en parkeringsplats; "Här stod huset där jag bodde när jag föddes", berättade min dotter, "men det har de rivit nu". (stämmer, de gamla arbetarbostäderna skulle ge plats för ett nytt bostadshus, men ännu snart tio år efter rivning är det en parkeringsplats). Efter det passerar de genom kvarteren där vi sedan bodde 11 år. Vårt gamla hus står kvar med rivningsförbud och renoveringskrav (som kommunen ställde på köparen då de sålde för 5-7 år sedan, bl a skulle plåtfasaden bytas mot trä.) Det har köparen inte hunnit med. Däremot har resten av kvarteret rivits och fått ge plats för nya lyxiga bostäder. Även kvarteret intill har bebyggts och där revs även en fabriksbyggnad med rivningsförbud. Denna lovade byggherren att återuppföra, men det har vi inte sett några tendenser till 2 år senare.

Promenaden går vidare ner genom Väster Knutby. "Här låg mitt dagis", säger dottern, "men det har de rivit nu". I stället tornar två höghus upp sig på platsen. Förskolan är flyttad till tillfälliga baracker. Nybygget som planerades av personal och tjänstemän i åratal fick stryka på foten och beslutet drogs ur kommunfullmäktige på sittande möte. Ingen vet fortfarande säkert varför.

Sedan fortsätter sällskapet förbi gamla badhuset, platsen där dottern tillbringat 2-4 dagar i veckan i halva sitt liv. Det är klart att hon tycker det är vemodigt när det rivs ner.

Min dotter är snart tretton år. Snart har staden förändrats lika mycket under hennes levnadstid som under min. När denna tanke slog mig och min farmor var jag åtmistone i 25årsåldern. Min dotter tycker inte om när gamla saker rivs/slängs. Hon tror att alla ting, även hus, har ett liv och en själ. Hon är mycket klok min dotter. Det är klart att vi ska riva vissa byggnader och det är klart att det ska byggas nytt, att staden ska utvecklas, men det borde finnas en plan. Det borde finnas en tanke med vad som rivs och vad som byggs och vilken stad vi vill ha i framtiden. De gamla byggnaderna kan säga oss något, så väl om historien som om framtiden och de kan också ge de bästa möjligheterna till en utveckling som bevarar stadens karaktär, hjälper oss att minnas gamla lösningar som kan bli den nya tidens klimaträddningar.

Köplador, köpmarknader utanför staden, pensionärskuvöser i kubik, vem tar helhetsansvar för Norrtälje stads utveckling och vilken stad vi ska ha i framtiden?

Heteronormativa förskolor eller luftslott?

Så har det blivit sent igen och jag är kvar vid datorn. Har suttit och skissat på ett schema till hösten. Men allt bygger ju på vilka vistelsetider barnen kommer att ha och det vet vi inte förrän i augusti. Eftersom vi bara är två avdelningar och 4,5 personal så blir det ju lite svårt att få ihop öppningar och stängningar och full täckning rakt igenom dagen så att säga. Så om barnen börjar lite senare eller går lite tidigare så kan vi lägga ett schema som innebär mindre stress och press för den redan hårt slitna personalen... Vi har ju en tjej som kom tillbaka efter utbrändhet när vi startade upp och redan är uppe i 110% igen och en tjej som brände ut sig direkt efter starten och nu är sjukskriven åtminstone till första augusti. sen har vi lilla mej som tänkte gå ner i tid (för att slippa följa de andras spår) och vår halvtidare som inte kan tänka sig att jobba mer än högst 25 timmar i veckan. Så, vi ska få ihop det, eller hur?

Annars tänkte jag skriva om en intressant artikel som jag läste i Boverkets tidning Planera, bygga, bo. Den handlar om heteronormativitet och börjar med enkla exempel på heteronormen som t ex skyltar vid familjeparkeringar (som består av en byxklädd, en kjolklädd och en barnvagn) och badhus (som är byggda med separat omklädningsrum för damer och herrar utan tanke på att det kanske finns de som fluktar på det egna könet också).

Det intressanta tycker jag är beskrivningen av förskolebyggen. Jag har ju skrivit en del om byggen av nya förskolor i bloggen, dels eftersom den förskola mina barn går till ska utrangeras och nytt ska byggas, dels för att min arbetsplats även kommer att bli en helt nybyggd förskola efter nyår.

Heteronormativiteten bestämmer hur miljö bedöms, vilka byggnader som är "stor arkitektur" och vilka som är bagatellartade. Förskolor (eller dagis som det står i artikeln) tillhör sällan prestigeprojekten. De bedöms som småskaliga och ickebeständiga eftersom barnkullarna i ett område varierar över tiden. Oftast använder man baracker som man sedan målar och pryder så att de ska efterlikna ett enfamiljshus för mamma-pappa-barn. Förskolorna byggs för att vara hemma fast man är borta, de byggs som enfamiljshus fast de egentligen ska inrymma ett kollektiv av barn.

Artikelförfattaren nämner två intressanta projekt i Danmark, ett arkitektkontor som heter Dorte Mandrop har ritat två förskolor som omskapar världen, är lekplats och förskola i ett. Det ena påminner om en borg (Naestvedgade) och det andra om en skrynklig lekpark (Skanderborggade). Samma arkitektkontor skissar nu på ett artificiellt landskap som förskola i Råå i Skåne. Låter ju superintressant.

I artikeln menar man att man kan släppa fantasin lös vid förskolebyggnation eftersom bygget är obeständigt, man kan våga testa, vara yvig, men jag menar att en förskolebyggnad inte behöver vara kortvarig, man bör våga testa och vara yvig och fantasifull ändå. Det står både i barnkonventionen och i Läroplanen för förskolan om barns inflytande och deltagande. Varför kan inte barn få var med och drömma fram sin egen framtida förskola?

I vår kommun är bygget av förskolor naturligtvis inte särskilt prestigefyllt. Här köps förskolor in i färdiga moduler och det är anledningen till att ersättningsförskolan för Blåklinten, 5 avdelningar, bara kommer att innehålla 4 avdelningar. Det får bara plats 2 moduler på den tilltänkta tomten.

Protester mot förskola

Jag har fått en kommentar från en utflyttad, tidigare boende i vår kommun, tidigare med barn på samma förskola som mina barn går på som undrar hur grannar kan protestera mot att få en förskola i området. Jag tycker det är en bra fråga. Själv skulle jag tycka det var fantastiskt att få flytta till ett område med både förskola och skola in på knuten. Barnen behöver inte korsa vägar, man behöver inte ta bilen för att lämna dem etc.

Men t ex där jag jobbar är grannarna mycket kritiska. Det har tidigare varit fritidshem i lokalerna och då var det bara verksamhet på eftermiddagarna. Nu är vi ju ute redan klockan åtta på morgonen och små barn låter ju ganska mycket, t ex när föräldrarna lämnar dem. Grannarna (som röker och slänger fimpar över vår gård från sina balkonger) klagar också på att det låter om grindarna som går in till gården och när barnen drar vagnar över asfaltsgården.

Min arbetsplats ligger på nedre botten i ett hyresrättsområde och många har sina balkonger och sovrumsfönster in mot gården så man kan ju förstå att de får utstå en del ljud på vardagar. Å andra sidan är vi ju aldrig där kvällar och helger. Den tänkta nya förskolan som ska ersätta mina barns förskolelokaler var tänkt att ligga mittemot ca 5-6 villor på parkmark intill hästhagar och skog med en gång och cykelväg mellan husen och den tilltänkta förskolan. Området är idag skog och gräsmatta (inget bullrande material direkt). Förutom de få antalet villor ligger ett hyresrättsområde upp i skogsdungen där det tidigare fanns en förskola med tre avdelningar i två plan. Hyresrätterna ägs av det kommunala bostadsbolaget som också hyr ut de lokaler där förskolan är belägen idag. Jag kan inte tänka mig att det är de grannarna som hotat överklaga bygget. Det måste helt enkelt vara boende i de 5-6 villorna som har makten att lägga en förskola på ett mycket sämre anpassat ställe och dessutom tvinga den att bli mindre. Otroligt.

Och jag har funderat över det där att det bara "får plats" fyra avdelningar på den idag tilltänkta tomten. Hur blir det med eget kök??? (jag är livrädd för att den här kommunen återgår till tanken att bygga ett kök som ska tillaga och distribuera över 3500 måltider per dag runt om i kommunen). Och hur blir det med gård för utevistelse, tomten låter ju onekligen ganska trång? Jag tänker följa den här frågan, tro ingenting annat och det ska bli intressant att se om Kjelle J och grabbarna har läget under kontroll som han intygade i fullmäktige sist.