Familjen kommer först?

Rubriken har jag stulit från en bilaga som fanns i SvD igår (hela bilagan är en annons från Smart Media, whatever that is). Bilagan heter Vår Familj och ledarskribenten Göran Hägglund (ja, den Göran Hägglund som också är partiledare för Kristdemokraterna hur nu någon vettig människa kan låta honom skriva en ledare i en tidning om familjen, vilket hån!)

I sin ledare skriver Hägglund att det bästa politiker kan göra är att lämna familjen i fred. Ändå är han inte villig att låta människorna själva bestämma hur en familj får se ut. Kristdemokraterna motsätter sig ju bl a samkönade äktenskap och att homosexuella ska få adoptera barn.

Vidare skriver Hägglund att familjen är samhällets viktigaste grundsten som ger grundtrygghet till individerna. Ingen miljö kan ersätta en uppväxt i en fungerande familj, skriver han, men bara för att man är en kvinna och en man med två biologiska barn så är det inte med säkerhet en fungerande familj Göran! Och många familjer ser dessutom ut på helt andra sätt och för en ensamstående är det svårt att se funktionen i det politiska beslutet att dra ner på kvaliteten i den för henne livsviktiga barnomsorgen för att ekonomiskt välbeställda familjer ska kunna välja att låta en förälder vara hemma med barnet för 3000 kronor i månaden.

Familjen sätter gränser menar Hägglund, visar vad som är rätt och fel. Föräldrarna har ansvar för barnen och politiker ska inte styra dem att göra "riktiga" val när det gäller omsorg och hemmavarande. Meh!!!???

Jo jag förstår att Hägglund syftar på den individualiserade föräldrarförsäkringen som skulle "tvinga" fäder att ta större ansvar för barn och markservice, men hela föräldrarförsäkringen är ju ett politiskt grepp, kanske ska vi helt enkelt skippa den enligt Hägglund, och låta dem som har råd vara hemma med sina barn utan "bidrag"? Vad de andra ska göra? Tja, kanske finns några frikyrkliga välvilliga tanter som kan förbarma sig över deras barn medan de arbetar...

Hägglund avslutar med att familjen är en "lättstörd ekologi", familjepolitiska bidrag ska inte villkoras, det kallas tvång (nej, det finns ju inga villkor alls i vårdnadsbidraget...IRONI). Han menar att familjer betalar så mkt i skatt att de inte kan göra annat än att rätta sig efter de tvingande villkoren. "Familjefrihet ska gälla", skriver han, men problemet för de flesta är nog inte att de betalar så mkt i skatt utan att de tjänar så dåligt och att det inte finns heltider som är anpassningsbara efter barnomsorgens öppettider. Att vara hemma för 3000 kr i månaden är en frihet som de flesta familjer barA kan drömma om (men då är det ju också villkorat att inget barn i familjen tar del av den kommunala barnomsorgen och att ingen av föräldrarna är sjukskriven eller arbetslös). "Familjefrihet" ett begrepp myntat av en ledare för ett parti där många medlemmar inte ens vill att kvinnan själv ska få bestämma om hon är redo att bli familj eller inte (läs abortmotstånd).

Sortering av viktigheter

Efter ett inspirerande möte med Josefin Brink (andra namn på Vänsterpartiets riksdagslista i Stockholms län) i förrgår och ett idag med Jens Holm (tredje namn på Vänsterpartiets riksdagslista i Stockholms län) så är hjärnan i full gång med att sortera information och idéer. Som jag redan tidigare bloggat om är jag glad att Josefin tog upp att den rödgröna oppositionen nu lyfter kommunernas skyldighet att erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid. Det är en jätteviktig möjlighetsreform som ger främst många kvinnor valmöjligheten att arbeta heltid och på ett bättre sätt ta försörjningsansvar för sina barn. För andra kan det innebära valmöjligheten att gå ner i arbetstid och få mer tid med sina barn eftersom arbete på obekväm arbetstid ger bättre betalt. Idag erbjuder endast 40% av kommunerna barnomsorg på OBtid, det heter att det inte finns något behov, men har man frågat? Vi går mot ett samhääle med längre och längre öppettider inom all annan service och att då enbart erbjuda barnomsorg på kontorstid känns oerhört förlegat.

Josefin talade också om de stora grupperna på fritids, något som jag så sent som för ett par veckor sedan debatterade med Barn o skolnämndens ordförande Anne S Pihlgren (M) i kommunfullmäktige. Anne S Pihlgren tyckte inte att stora barngrupper på fritids var något problem så länge vi har kompetent personal, men jag och Ulrika Falk är uupenbarligen överens med våra riksdagsrepresentanter om att det behövs fler vuxna och en högre kvalitet på skolbarnomsorgen.

En annan välfärdsfråga som Josefin tog upp var äldreomsorgen och hemtjästen. Som det ser ut idag är 59% (trots att så få får del av den friheten)av storstadsbefolkningen villiga att låta RUT vara med och avgöra valet och då måste vi rödgröna bli tydligare med att tala om vad vi menar med vårt alternativ; en förstärkt hemtjänst. Josefin berättade att en stor del av personalen inom hemtjänsten saknar utbildning (vilket också ger arbetet lägre status). De måste erbjudas utbildning och under tiden de studerar kommer många fler att kunna erbjudas arbeten. Om några år kommer de alla att behövas. Hemtjänstpersonalen har under många år gått på knäna och sliter för att hinna mellan gamlingarnas hem och göra begränsade, beviljade tjänster på tid. Det måste bli mer öppet vilken hjälp den äldre vill ha, man måste få möjlighet att själv välja på ett större utbud av tjänster, t ex fönsterputsning, ge katten mat, läsa en tidning, skotta runt soptunnan, laga ett mål mat eller vad det nu kan vara. Detta ska göras till en inkomstrelaterad låg avgift. Om vi inte subventionerar unga, friska människors hjälp i hemmet har vi råd att subventionera hjälpen till dem som behöver den desto mer.

Jens Holm (som för övrigt även besöker Norrtälje första maj) talade om skillnaden mellan de rödgrönas skärpta klimatkrav och regeringens. När vi säger att utsläppen av kolidioxidekvivalenter (just det, kul ord) ska minska med 40% till 2020 då menar vi 40% av alla utsläpp som görs i Sverige idag, medan regeringen (som också säger 40%) menar 40% av de utsläpp som är undantagna från EUs handel med utsläppsrättighetet. Regeringen menar också att vi kan minska utsläppen genom att köpa utsläppsrättigheter i andra, fattigare länder medan vi menar att själva minskningarna måste göras här. Det gör en skillnad på vårt förslag och regeringens på ca 8 miljoner ton koldioxidekvivalenter (hoppas allt blev rätt och riktigt där nu).

För de som inte tror att det finns några av människan orsakade klimatförändringar (om t ex Elisabeth Höglund skulle läsa det här) kan jag tala om att man på de senaste 25 åren ser en kraftig minskning av inlandsisen på Grönland och om den försvinner (vilket kan ske inom vår livstid, även E.Höglund tror jag) så höjs havsnivån med 7 meter. Sen kan var och en få fantisera fritt om vad det innebär ett tag.

Vi talade också med Jens Holm om kärnkraften, som ju debatterats på Norrtelje tidnings debattsida under vintern. Flera Folkpartister hejar ivrigt på byggandet av nya kärnkraftverk och ser dessutom kärnkraften som en förnyelsebar energikälla. I Finland bygger man just nu ett nytt kärnkraft och vad det kostar har Jens Holm skrivit lite om här. Han menar att säkerhetsaspekten fortfarande är det viktigaste argumentet mot kärnkraft, men att alltför sällan diskuteras ekonomin i det hela.

För att kunna använda sig av kärnkraft behöver man uran och uranbrytningen brukar för det mesta även av kärnkraftsförespråkare ses som den skitiga delen av den sååååå rena kärnkraften. Sverige råkar vara ett av de länder som har mest uran i Europa och om det är så att vi ska ha kärnkraft kanske vi också ska bryta uranen här inom Sveriges gränser? Flera bolag prospekterar redan uran i Sverige. Enligt reglerna så är uranet vårt så länge det ligger i marken, men skulle vi börja bryta det så skulle EUs behov av uran gå före vårt, då tillhör uranet EU, så att säga. Frågan är om Reinfeldt kommer att tillåta uranbrytning i Sverige. Han har inte ställt sig helt negativ till detta. För några veckor sedan var det 30 år sedan svenskarna röstade igenom en långsam avveckling av kärnkraften. Redan då som tolvåring misstänkte jag att en långsam avveckling också skulle kunna innebära en avveckling av själva folkomröstningsresultatet och det svenska folkets vilja. Det man ser idag med Centerpartiets totala omsvängning i frågan och galningarna i Folkpartiet som inget hellre vill än att bygga mer av detta förkastliga är skrämmande. Vart tog solidariteten med kommande generationer vägen?

Maten, transporterna, odlingen, köttkoncentrationen, offentliga upphandlingar och andra av mina absoluta hjärtefrågor avhandlades också. Tjo. Ni fick inte mer av den just nu. Jag ska nämligen inte skriva en längre blogg än så här. Den är säkert avsevärt mkt längre än 4000 tecken som är max vad en läsare av t ex Norrtelje tidning orkar läsa. Men jag återkommer i samma frågor och fler. Var så säker. På en blogg nära dig.

Telefondag med vissa framgångar

Jag tycker inte om att hålla på och ringa till olika ställen; för det första kommer man inte fram till alla, men ändå har man en känsla av att man redan klarat av samtalet... och så glömmer man det. Men vissa dagar måste man ta och försöka få lite gjort, för sin egen skull om inte annat. Nu har jag ringt och tecknat försäkring för Skruttet, ändrat min bilförsäkring eftersom jag inte alls kör lika långa sträckor nu som när jag arbetar (billigare!!!) och även frågat Folksam om min fritidshusförsäkring täcker kostnaderna för det inrasade taket på redskapsskjulet, men det gjorde den inte. Nej, vad täcker försäkringar egentligen? Vet inte om jag lyckats utnyttja någon nån gång, men men,,, i fall att...

Så ringde jag min kursansvariga på skolan för att höra hur jag ska göra med min praktik som jag av rent praktiska skäl inte klarar av att göra just nu, kommer jag att klara av att fortsätta utbildningen? Hur ska vi lösa detta? Men hon arbetade hemma idag, så jag lämnade mitt telefonnummer såväl på hennes svarare som på hennes mail, så får vi se. Vi tar det efter helgen liksom.

Ringde även den person på kommunen som har hand om att min dotter ska kunna gå kvar på fritids trots att jag har fått barn nyligen. Jag pluggar ju faktiskt heltid. Men hon var på semester så det blir väl en sån där grej som jag glömmer.

Passade samtidigt på att ställa Skruttet i kö till barnomsorg och Mellan i kö till skolan. Ja, jag vet, det är ett par år kvar, men annars kanske jag glömmer. Hoppas jag valde rätt läsår nu bara.

Sen kommer jag inte ihåg var jag mer ska ringa, hoppas det inte är viktigt. Skruttet vägrar sova och de andra barnen har inte fått av sig pyjamasarna trots att klockan är 13.00. Måste hinna få undan tvätten, disken och packa lite innan vi beger oss till bekanta i Hässelby. Tjo. Vi tar helg nu va? Så här efter, eller mitt i, påsklovet....

tillbaka i verkligheten - lera här med

Tillbaka på fast mark efter några dagar flytandes i gegga på landet och det är fullt ös med en gång. Premiär för mig i Socialnämnden och en Moderat oroade sig genast för om min två månader gamla dotter skulle greja sekretessen (om de kan höra musik redan i magen så...). Väldigt svårt att veta om vi fattade rätt eller fel beslut, vi är ju bara människor, och det är ju också människor vi beslutar om.

Konstaterade redan tidigt att Håkan Jonsson och jag hade ett inlägg om lokaliseringen av Familjens Hus i lokaltidningen idag. Bra. Det gäller att hålla bollarna i luften. Och jag kan tycka att Flygskolan är en rätt okej lokalisering för de flesta av Familjens Hus verksamheter, dock inte ungdomsmottagningen som borde ligga på gångavstånd från skolor och buss för att det ska bli lätt för ungdomarna att söka sig dit. Till MVC, BVC, Familjecenter, BUP mm tar sig många ändå med bil eftersom de också kommer utifrån kommunens alla delar. Flygfältet är ett område där många barnfamiljer som skulle kunna besöka Familjecenters öppna förskola bor. Jag vet att man åtminstone i många andra kommuner har haft svårt att nå just invandrarfamiljer, så det kanske rent av är en perfekt placering för den verksamheten. Det som inte kändes bra med den här placeringen var ju sättet den kom till på, att helt plötsligt när kommunen betalade för tomma lokaler hamnade Familjens Hus på dagordningen, en fråga som överhuvudtaget inte känts prioriterad under de år som den ändå har diskuterats.

Hämtade efter nämnden de andra barnen hos mormor. Gick in och ammade för det blåste så på gården, men de stora barnen stannade ute och jag hörde snart hur de tjöt av skratt. Visst, det är mkt torrare här i stan, men det fanns lera att rulla sig i även här och snart var de svarta och glada och lite konstigt tittade folk på oss när vi åkte till Rusta för att köpa in lite block och pennor till barnbordet vid kvällens jobbmöte med Josefin Brink (V).

Stekte blodpudding medan barnen hade mörkläggning och disco i lekrummet. Sen gick vi till Folkets Hus. Premiär för möte i Folkets hus, lite halvpremiär för gemensamt möte med Socialdemokraterna och ABF (i alla fall med oss som arrangörer). Det kom inte så mycket folk, men det var ett bra möte och nog tycker jag att vi fick en hel del matnyttigt kött på benen. Vi fick också bekräftelse på att vi ligger helt rätt i linje med vad vi jobbar med nationellt vad det gäller t ex barnomsorg på obekväm arbetstid (vilket föreslås att kommunerna ska bli skyldiga att tillhandahålla) och de stora barngrupperna på fritids. Det känns oerhört bra. Det känns att man tillhör rätt parti och rätt sida.

Nej, nu hör jag en telefon här hemma mitt i natten...måste vara från grannen eller? Tinnitus kanske..., jag går och lägger mig istället. Skriver en debattartikel om något annat imorgon. Verksamheten i Familjens hus kanske, eller möjligheternas äldreomsorg. Tänk vad det finns att tycka och tänka kring.

Snobberi och rikedom som inte ligger i plånboken

Jag är rik. Inte ekonomiskt, nej, där studsar jag lite upp och ned påden relativa fattigdomsgränsen, men utbildningsmässigt och rent trygghetsmässigt tillhör jag överklassen. Jag har en magisterexamen och är på väg mot en till, på något sätt har jag alltid lyckats hanka mig fram då jag fick min första fasta heltidsanställning vid 40 års ålder. Och inte var det nåt välbetalt arbete precis. Min släkt har inte mycket pengar, men de står på båda benen och jag vet att om det riktigt kärvar så hjälper de mig. Jag har betalat mina lån själv, men det har hänt flera gånger att min mamma får gå in och skriva på som garant. Min ekonomi räcker inte till detta. På så vis kan jag ta mig fram på vägar som den som är ensam aldrig skulle kunna gå. Det är en enorm trygghet. Och det är en rikedom.

Det är också en rikedom att kunna göra kloka val och att kunna ge sina barn en trygg och bra uppväxt. Det är en trygghet att veta vad barnen ser på TV (Barnkanalen. utan reklam), vad barnen gör när de är utomhus, vad de får i sig och hur det påverkar vår planet och andra som lever här och vad de har på sig. Det är en rikedom att kunna förklara för barnen hur det ser ut på jorden, att kunna förklara för dem vad som är rätt och fel och vad man kan göra för att försöka förändra det som man tycker ät fel. Det finns alltid en oro för hur barnens framtid ser ut, men det skänker en viss tröst att veta att jag gör vad jag kan för att vara med och påverka framtiden.

Härom morgonen, strax efter åtta när mina barn landat med sin fullkornsvälling framför Bolibompa och jag var ute och hämtade Svenska Dagbladet som jag skulle läsa till frukosten var några barn ute själva och lekte. Den minsta, ca 3 år, sprang på gatan och hojtade och tjoade. I lägenheten där de bor var gardinerna fördragna. Jag gick in och satte på min yngsta en ny tygblöja och ekologiska bomullskläder och kände mig som en snobb. Åt min ekologiska a-fil med hemgjord müsli och kravbanan, läste Svenskan (som jag visserligen sagt upp eftersom jag inte har råd med den) och kände mig som en snobb.

Sen tog jag med barnen på teater, biljetterna köpte jag innan jag betalade räkningarna, annars hade det aldrig gått. Utbildning, nätverk, kritiskt tänkande, självständighet, traditioner och kultur - faktorer som ger rikedom utan att den nödvändigtvis ligger i plånboken. Och den är svår att ta på för när man ska berätta om den är det lätt att man låter som en översittare, en snobb, någon som tror sig vara förmer än andra. Jag är oerhört tacksam att besitta en förmåga att göra vad jag tror är bra val för mina barn och för mig själv; att jag kan välja och prioritera trots en knapp kassa, ekologiskt, kravmärkt, rättvisemärkt och kvalitet. Och jag kan förklara för mina barn varför. Jag kan ge mina barn traditioner och förklara för dem vad som är viktigt med tradition och kultur och vad som bara är trams. Jag känner att jag har möjlighet att hjälpa dem att se vad som är viktigt och inte så viktigt i livet. Och att vara ett stöd vilken väg de än väljer. Det är rikedom. Och jag känner mig som en snobb när jag beskriver det. Därför vill jag ogärna ta fram exempel på motsatsen.

Den moderna påsken

Det är verkligen skillnad på påsk förr och nu. Jag har säkert bloggat om det tidigare, men jag tar chansen och gör det igen eftersom ingen verkar minnas hur det var bara ca 30 år tillbaka i tiden. Jag är absolut inte uppvuxen i ett religiöst hem, nej, det var nog bara jag som trodde på Gud i hela släkten (och farmor och hennes pappa).

Vi kan börja med skärtorsdagen. Då gick vi påskkärring, precis som barnen gör nu. Skillnaden: Vi bjöd på godis. Vi önskade folk glad påsk och bjöd på godis som vi hade med oss i en korg. Ibland hade vi påskkort också. Vi fick absolut inte ta emot någonting. Men... vissa gamla tanter och så brukade i stort sett tvinga på oss lite godis eller en liten peng och det var ju jättesvårt att säga nej. Men, vi fick inte ta emot någonting för det var att tigga och det fick vi ju inte göra, gå runt och tigga. Idag, om någon inte vet det, så slarvar barnen ihop ett gäng kort och går runt för att få godis. Vi vuxna är tydligen skitnervösa om vi har glömt att köpa hem godis och det skulle komma några stackars påskkärringar som vi inget har att ge. Märkligt. Märkligt är detta faktum.

Sen kommer vi då till långfredagen, årets längsta dag. Man fick inte leka med någon på långfredagen, man fick nog egentligen inte ens ha roligt. Hela långa dagen var man bara hemma, på TV och radio var det bara mässor över Jesu död, ingenting roligt som man kunde skratta åt. Att åka och handla på en långfredag....glöm det, det var stängt överallt. Alla satt hemma och lyssnade på dödsmässor och tänkte på Jesus. Eller åtminstone låtsades att de gjorde det, de hade inte en tanke på att försöka strunta i det och ha kul istället i alla fall. Idag? Som en vanlig dag, hade inte en tanke på att det var påsk överhuvudtaget förrän klockan var 17 och det var dags att måla ett ägg och äta middag med familjen. Säkert knökfullt i affärerna och vanligt skval på radio och TV. Syster jobbade i kiosken vid slalombacken och där var folk och åkte som om de aldrig hört talas om Jesu död. Hepp. Och ikväll är det tydligen en stor festarkväll på krogarna i stan. Ut och röjröj liksom. Inte förbjudet att ha roligt.

På påskafton brukade det vara äggmålning och middag tillsammans med släkten, nästan precis som nu för tiden. Äggen och haren har nog fått större utrymme nu än Jesus. Vi kanske mer firar påsk för att det var då äggen uppfanns. Och häxorna flög. Och vad hade egentligen Jesus med det att göra?

Idag kan påsken gå obemärkt förbi, förr var det ingen som kunde undgå att veta att det var påsk och att det hade med Jesu död och uppståndelse att göra. Mammon har tagit över som Gud och Svensson tömmer sin plånbok på ägg, godis och massor av mat som måste lagas och ätas så fort det blir långhelg. Det är skönt med sol och ledigt i alla fall. Men påsken blir nog aldrig vad den varit.

Kan man betala RUT med vårdnadsbidraget???

Åke Malmström (KD) försvarar idag i Norrtelje tidning införandet av vårdnadsbidraget, som enligt flera borgerliga politiker i fullmäktige utlovas "inte kommer att nyttjas av så många". Han skriver att 3000 kronor är mer än noll och det har han ju rätt i, men om man kan vara hemma med sina barn för 0 kronor i månaden kanske man är så välbeställd att man inte behöver hjälp från våra gemensamma skattepengar? Malmström skriver dessutom att man visst kan fortsätta arbeta trots att man tar emot vårdnadsbidrag,,, man kan använda det för att betala sina egna föräldrar för att ta hand om barnet.................svart då eller??? Ja, man kan betala någon annan för att ta hand om barnet, bara man INTE, bara man ger F-N i, att utnyttja den kommunala barnomsorgen. Och för 3000 kronor i månaden får du ju knappast vit arbetskraft. Jag skulle, om jag ser det på Malmströms sätt, slutligen då få det till att vårdnadsbidraget uppmuntrar till svartarbete, vi ser en ny marknad. Eller är det så att jag kan använda vårdnadsbidraget att betala en barnflicka som jag sedan drar av enligt RUT? Har man pengarna kan man leka med dem. Vi andra får nog nytert hålla oss till att arbeta och gno för brödfödan och våra barns väl och ve.