Skattefusk och bidragsfusk

Jo, idag på bussen hem från sammanträde med sjukvårdsstyrelsen i Stockholm så lyssnade jag på P1 i mobilen. Det var ett program om fusk (som ju är så väldigt på tapeten just nu) och man frågade bl a en representant från Skatteverket och en f d ordförande i Fria Moderata Studentförbundet vilket de tyckte var värst; att fuska med skatten (som staten förlorar ca 66 miljarder per år på) eller att fuska med bidrad (som staten förlorar ca 1 miljard per år på). Båda två svarade att det var en svår fråga, men det är nog ändå värst med bidragsfusket, för om man fuskar med skatten så fuskar man åtminstone med pengar som man själv arbetat ihop, när man fuskar med bidrag fuskar man med andras pengar...

Själv tycker jag det är ett supermärkligt sätt att se på saken. Visserligen sa de att väldigt många svenskar fuskar med skatten (ändå var vi typ bäst i världen på att inte göra det) och det tydde på att vi inte respekterar skattereglerna som de ser ut idag. Därför jobbar man på att förändra dem, t ex höja vissa avgiftsgränser etc. Jag kan tycka att det är bra. Det är bra om människor har respekt för lagar och regler och för detta krävs att det går att förstå dem. Jag tycker t ex att man i viss mån måste kunna byta tjänster med varandra. Jag tycker också att man ska kunna ge svågern en slant för att han klipper buskarna åt en (det var skatteverkssnubbens exempel).

Jag vet inte vilka det är som fuskar med vabbande och sånt. Någonstans läste jag att det var mest män. Jag vet inte. Men ibland kan det kännas som om Försäkringskassans regler är väldigt krångliga och det är svårt att hålla reda på hur man ska fylla i blanketterna. Jag erkänner villigt att jag antagligen fyllt i mina föräldrarpenninglappar fel hela tiden. Kom på det igår när jag satt och gjorde en ansökan för perioden 20 oktober-20 november. Men jag måste ju fortsätta göra på samma sätt annars blir det ju helgalet.

Och det handlar ju inte om att jag försöker fuska på nåt sätt. Tror inte jag tillskansar mig några mer pengar, men allt som står i blanketterna är väl inte helt riktigt. Och det skriver jag under på, det är ju det som är fel. Men det finns inga system i Sverige som är gjorda för de som inte arbetar heltid på ett och samma ställe. Jag har fortfarande inte fått klargjort från FK om jag hade rätt SGI under föräldrarledigheten med min första dotter eftersom de inte klarade av att få mina ca tio dåvarande arbetsgivare att fylla i deras blanketter på rätt sätt. Och sen blev det mitt jobb. Och det hade jag inte tid och ork med som nybliven förstagångsmamma med ett sjukhus som hotades av nedläggning om inte jag tog till strid. Så... på den fronten har ingenting hänt och att få tag i dessa arbetsgivare idag (en del av företagen finns inte ens längre) är ju bara ett garv...

Därför så är min uppfattning att de som ses som bidragsfuskare i många fall är människor som försöker fylla i sina blanketter på bästa sätt, som lever under knappa ekonomiska förhållanden och kanske gör ett försök att få ut så mycket som möjligt. Må det bära eller brista men det räcker till julklappar, smällen får vi ta sen...

Sen finns det olika typer av skattefuskare, många av dem är helt vanliga människor. Jag tror jag skrivit tidigare på den här bloggen om hur "inne" det är att jobba svart. Man blir nästan idiotförklarad i vissa kretsar (av främst yngre människor) om man inte både jobbar och betalar svart för vissa tjänster. Och då menar jag idiotförklarad, d v s; kan man jobba svart ska man ta den chansen annars är man dum i huvudet. Det är som gratis extrapengar liksom. Själv sitter jag där och försöker lyfta försäkringsfrågan, jag menar unga människor, tänk om något händer dem...de får ju inte ett öre, familjen får inte ett öre, tycker de verkligen att det är så smart???

Och de som jobbar svart köper också svart, de är övertygade om att det blir både bättre och billigare på det viset.

Sen finns det de välavlönade, högutbildade som betalar för pig- och drängtjänster svart. Det tycker jag är vedervärdigt. Människor som både har råd och förstånd att följa lagar och föregå med gott exempel, men väljer att inte göra det. En hel del av dessa människor sitter nu och styr vårt land och bestämmer att vi ska jaga bidragsfuskare, låtsassjuka och deltidsarbetslösa.

Dessutom sa den f d vice ordförande i Fria Moderata Studentförbundet att hon tyckte att det var en helt annan sak att fuska med TV-licensen eftersom statlig TV var ett brott mot tryckfrihetslagen och att Sveriges Television visade en massa kommunistpropagande, bl a från Kuba som hon inte ville betala för. Det gjorde hon dock eftersom hon inte var beredd att ta konsekvenserna av att låta bli (hon studerade till jurist).

GLAD

Förresten, vet inte varför jag känner mig så pigg och glad trots att det är november och allt. Men, det kan ju vara som min äldsta dotter säger; det kunde varit värre, det kunde ha funnits drakar här i världen.

och det finns det ju iofs, men inte just här och nu, så då kan man le lite extra. Undrar om det är vitaminerna jag käkar... jag som avbeställt p g a ekonomiska skäl. Kanske återupptar prenumerationerna... Nu, god natt god natt.

Några historier om Närvård

Idag har jag varit på Närvårdskonferens i Arlanda hela dagen. Inte speciellt kul att köra med sommardäck när det visade på 4 minusgrader i morse, men bussarna gick helt hopplösa tider, så det var bara att hålla tungan rätt i mun. Det sades nog en hel del klokt, och vi diskuterade ju också i grupper, men tänk att jag minns såna där roliga historier och anekdoter bäst. Nu ska jag delge er:

Fyra blinda män skulle undersöka en elefant. Den första kände på benet och konstaterade att en elefant är som en trädstam. Den andra kände på en bete och sa att en elefant är som ett spjut. Den tredje kände snabeln och tyckte att en elefant är som en orm och den fjärde kände på örat och menade att en elefant är som en filt.

Vad vill man säga med det? Jo, det ska väl likna när kommun, landsting och kanske staten/försäkringskassan/arbetsförmedlingen försöker samverka kring en och samma individ. Ingen ser helheten och får därför väldigt olika bild av vilken hjälp och stöd som kan behövas.

Nästa bild jag ska återge för er var det faktiskt VDn för vårt eget gemensamma vårdbolag 10 100 som gav. En man kämpar med att skjuta fram en skottkärra med ett fyrkantigt hjul. Bredvid står hans fru med ett runt hjul och frågar om han inte ska prova sätta på det i stället. Jag har inte tid, svarar mannen, jag måste fram med det här lasset i tid.

Okej, ni förstår, bristen på tid att stanna upp och fundera på hur man egentligen utför sitt arbete.

Sen, eftersom vi hade besök av Cirkus Cirkör också, blev en föredragshållare inspirerad att berätta följande cirkushistoria:

En man kom in på en cirkus och sökte jobb.

- Vad kan du göra då? undrade cirkusdirektören.

- Jag kan härma en fågel.

- Det är det många som kan. Vi har ingen användning av dig.

- Det var synd, sa mannen och flög ut genom fönstret.

Sen var det en massa allvar också, men det ska jag inarbeta i framtidens bloggar. Jag har också haft en massa mail och telefonkontakter de senaste dagarna inför en regionalpolitisk dag som vi ska genomföra på måndag. Nu hoppas jag det mesta är klart, så att jag kan släppa det några dagar. Frukt, kaffe och sånt får jag väl inhandla på söndag eller måndag morgon. Nu ska jag tuppa av och försöka sova ett par timmar innan barnen börjar röra på sig.

Svarta tjänster och fusk

Idag när jag var på ICA och postade ett brev så ringde lokaltidningen till mig och frågade om jag betalat svart för varor eller tjänster någon gång. Det var väl iofs väntat med tanke på vad som uppdagas i stort sett varenda dag nu för tiden. Nu vill den lokala tidningen ställa de lokala politikerna mot väggen. Och jag svarade att jag "tror inte" att jag gjort det. Olyckligt luddigt formulerat om jag själv får säga det, men ganska sant. Jag tror verkligen inte det, men ibland är det hårfint.

T ex vid byte av tjänster, då kan det ju vara svårt att veta. Nu tror jag inte att jag bytt så mycket tjänster heller för jag har liksom inget sånt yrke; jag kan inte banka plåt, dra ledningar, reparera bilar, måla hus eller lägga tak. Eller, ingen skulle i alla fall be mig om hjälp med dessa saker. Så om jag vill ha en hantverkare får jag nog snällt betala henne/honom med pengar och då helst vita. Eftersom jag bor i hyresrätt har jag ju heller inte anlitat särskilt många hantverkare som jag själv ska betala. Nu tänker jag verkligen; hjälp med städning, barnpassning eller annan service i hemmet har jag heller aldrig ens tänkt tanken att jag skulle ha råd med.

Sen sa jag något annat konstigt till reportern, nämligen att jag kan förstå att folk betalar svart. Hm. Alltså, här behövs ju en förklaring. Jag menar absolut inte att jag förstår högutbildade, välbetalda människor som medvetet betalar svarta pengar för löpande tjänster (eller för den delen engångssummor som är väldigt höga). Men jag förstår att man ibland av okunskap och ibland p g a dålig ekonomi väljer att betala svart. När jag nu riktigt tänker så minns jag att det fanns en kille som brukade hjälpa mig att fixa min renault4lajban i slutet av 80-talet. Hur eller om han fick betalt, det minns jag inte ens, men jag vet att det var en kompis kompis som var duktig liksom.

Annars gillar jag inte att folk fuskar, det har jag aldrig gjort. Inget ljug och inget fusk, då går jag hem. Att köpa svarta tjänster är väl lika mycket fusk som att VABBA trots att inget barn är sjukt? Eller att vara sjukskriven trots att man faktiskt kan jobba (åtminstone hänga tvätt, laga mat, bära matkassar mm som FK fångar i sina filmer av sjuka människor. Vem tror de annars gör de där arbetsuppgifterna? Man måste faktiskt äta för att överleva och restaurantbesök är väl föga möjligt på sjukpenning)? Ändå är det ingen som tänker förenkla för fuskvabbarna, de ska sättas dit medan de som fuskar med skatteinbetalningar ska få subventionerade tjänster istället för att lockas att betala vitt. Det är tydligen skillnad på fuskare och fuskare...

Varför skyr majoriteten vindkraft?

Jo, som sagt, man har svårt att hålla sig borta från att kommentera fullmäktige. Eller vad sägs om det här: En vanlig dödlig från allmänheten ställer frågan varför han inte får sätta upp en ca 15 meter hög vindmölla på sin tomt på Väddö (som bedömts som lämpligt för vindkraft). Han har 70 meter till närmaste granne och alla grannar är positiva till möllan. Men Bygg och Miljönämnden i Norrtälje säger nej. Hahahaha, tillåt mig storskratta; Vindmöllor är det enda den nämnden (eller utskottet) säger nej till. Hade killen velat bygga ett kärnkraftverk fyra meter från grannens tomt mitt i Norrtälje centrum hade det säkert gått att få dispens för...

Nej, bygg och miljönämnden (fast här måste det ju vara bara byggnämnden) hänvisar till en kommande policy som säger att endast två områden i kommunen ska upplåtas för vindmöllor. Vill man bygga på andra platser gäller samma regler som för stora vindkraftverk på 90-100 meter, d v s; det ska vara 400 meter till närmsta granne! Som sökande på Väddö mycket riktigt påpekar så lönar det sig inte speciellt att uppföra en liten vindmölla av den storlek han tänkt sig så långt ut i bushen.

I ärenden som gäller bygglov för bostadshus på strandskyddat område eller andra attraktiva platser så letar nämndens ledamöter efter kryphål för att få tillåta dispenser för byggen som kan se ut precis hur som helst. När det gällde borrning efter bergvärme tillät man mot proffessionens bättre vetande att en sökande fick borra upp en söndertrasad sprucken berggrund med stora risker för läckage och påverkan på grundvatten. Utan att tveka, och som jag citerat en moderat i nämnden tidigare; "det är värt vad som helst att få bort ännu en oljepanna!" Bara inte en vindmölla...

positiva responser, politiker, bokstäver och Pakistan

I fredags hade jag en debattartikel angående strandskyddet och dispenser i från detsamma i lokaltidningen. Några dagar tidigare hade jag tillsammans med en socialdemokrat ett inlägg om privat barnsjukvård och veckan dessförinnan ett inlägg i debatten kring vårdnadsbidraget (tillsammans med en annan socialdemokrat). Alla dessa debattinlägg har fått många positiva responser, från väntade och oväntade håll. T ex får man ganska många kommentarer när man jobbar i kassan (vilket jag ju gjorde extremt mycket, tre dagar, förra veckan). Det är allt från gamla arbetskamrater, politiska motståndare och helt okända som har positiva och uppmuntrande ord att dela med sig av. Men en del vill ju börja diskutera politik och då kan det ju bli lite svårt med en stampande kö efter... Men det stärker min tro att politiker behöver finnas lite här och där synliga i samhället och ha tid att prata med medborgare. Dessutom bör fler politiker bli kända för "ickepolitiker". De flesta vet kanske inte att en förälder i dagisgruppen, en lärare på skolan, en i kassan på konsum eller grannen är politiskt aktiv. Att; som jag brukar framhäva; politiker är vanliga människor!

Igårkväll då jag nattade barnen började jag dock undra hur pass vanlig jag själv är. Jag låg och tittade på böckerna i min bokhylla som står i sovrummet och funderade över bokstäver. Jag är en bokstavsmänniska - jag minns t ex registreringsplåtar på bilar. När någon presenterar sig för mig kommer jag sällan ihåg vad personen hette särskilt länge. Om jag däremot samtidigt ser personens namn skrivet eller själv skriver det så går det bättre. Jag kan t ex minnas att en person har 5 bokstäver i sitt namn och den första vokalen är O och den andra är A. Jonas eller Tomas, det har genast blivit mycket lättare att sålla ut vad det var personen hette...

Jag har inte särskilt mycket tid och ro att läsa böcker även om jag älskar att göra det. Men i perioder i mitt liv läser jag rätt mycket och jag vet att jag vid vissa tidpunkter har haft svårt att veta vad jag ska läsa. Så en gång i min ungdom gick jag helt enkelt in på bokstaven B på biblioteket och hittade där många författare som jag slukade; Ray Bradbury, Charles Bukowski, Anthony Burgess och William S Burroughs. När jag förr i tiden gick in i en skivaffär och inte visste riktigt vilken musik jag ville ha så gick jag till bokstaven S; Soft Cell, Sisters of Mercy, Spandau Ballet, Simple Minds, Stefan Sundström, Sonic Youth mm mm. För att vara riktigt ärlig, ska jag också medge att jag ibland går till den hyllan som är mest lätttillgänglig, ligger närmast el dyl. På biblioteket hade de ett tag en snurrställning vid disken med böcker som var utgivna i liten upplaga och övervägande författare från udda länder. Tror jag läste varenda bok på den ställningen, men jag minns särskilt en väldigt bra bok om författarens uppväxt i Libanon. Tyvärr kommer jag varken ihåg vad boken eller författaren hette och eftersom jag inte hittade den på nån speciell bokstav så kommer jag nog aldrig att hitta den igen...

Lördagen tillbringade familjen i stugan. Vi monterade skydd bakom kaminen och eldade. Det rykte in något, men var jättemysigt. Pappan gjorde turkisk soppa på torkad vete/yoghurt-blandning och klockan bara sprang iväg. Rätt var det var var det mörkt ute och vi droppade pappan i "stan" och åkte vidare för att delta i minnesgudstjänst vid kyrkan där min farmor är begraven. Det är ju nästan exakt ett år sedan hon gick vidare. Och...underbart... jag fick en känsla att hon nu kommit till ro. Jag har känt att även om hon var trött och inte ville mer, så var hon inte riktigt nöjd direkt efter sin död. Det var kanske allt strul med vårdboendet och en oro över arvet som hon hade haft i många år. Nu vet hon. Och hon såg oss där på bänken; jag, mina barn, min faster (hennes dotter) och hennes man. Och det var lugnt och vackert. Jag tror hon har ro nu.

Att dottern bytte Disneydags mot en gudstjänst, det vet hon inte om, men båda barnen tycker mycket om kyrkan. Äldsta dottern var i kyrkan första gången för ett och ett halvt år sedan. Jag har känt tveksamheter i och med att hennes pappa är muslim, men nu känns det bara bra. Naturligtvis ska de få så mycket som möjligt av båda sina religioner och kulturer, inte ingenting av något.

Ja, vilken färg ska man ha på kläderna för att visa sin sympati med människorna i Pakistan nu då?

Den 22 november ska vi ha ett medlemsmöte om Krig och Fred i världen i partilokalen. Jag hoppas verkligen att det kommer många och att de är ÖPPNA för samtal. Jag tycker det finns för mycket rätt och fel i hur vi ska tänka vem som är ond och vem som är god. Jag vill prata för människorna. Jag vill kunna ställa "förbjudna" frågor. Spännande. Kom du med om du har vägarna förbi.

Nu ska jag snart packa in mig i bilen och åka till Åkersberga på samverkansmöte mellan kommun och landsting. Sen blir det hämta barnen och iväg till kommunfullmäktige så jag vet inte om jag orkar skriva mer idag, men det är ju alltid kul att rapportera från tillställningar som fullmäktige. Annars har jag tid vid datorn en stund i morgon förmiddag.

November är här

Man ska inte glömma att det är första dagen på den längsta och mörkaste månaden idag. Den månad som jag själv tycker man skulle kunna plocka bort ur almanackan. Den månad som många år i rad givit mig feber, huvudvärk och en i efterhand oförståelig sorg. Ingen idé att tro att man ska sluta proppa i sig godsaker varje kväll denna månad. Särskild inte när syrran dessutom dök upp med en sagolikt god cupcake (som för er som inte vet det är en muffins med kladd på, i detta fall rosa philadelphiaost). Jag bara måste lära mig baka såna. Och nu vet alla ni som jobbar på syrrans jobb vad ni får till fredagsfikat imorgon. Om ni nu är vakna så här sent. Det är ju fredag imorgon, den tyngsta (eller bästa) dagen i handeln.

Själv har jag emottagit ett antal SMS från jobbet idag, men de kom allihop för sent. Jag hade redan lämnat barnen på dagis vid nio och startat med partilokalsarbetet. Och förutom att barnen inte kan vara hur länge som helst på dagis, så sträckte sig samtliga tider över dagis öppettider. Men akut var det, vissa tider fick jag flera gånger från olika personer. Men jag kan inte jobba längre än sex i alla fall.

Så, jag är beredd på sms även imorgon, men kommer de inte före nio så är vi hemma i morgon. Äldsta tjejen ska ju på kalas vid fem också. Nu sover de båda i dubbelsängen igen. Vet inte varför de sover så oroligt. Nu är det lilltjejen som vaknar och gråter omoch om igen. Ska lägga mig jag med. Hittade ett jobb att söka idag, men eftersom det inte gick att söka via ett enkelt klick på tangentbordet så tar jag det i helgen. Har varit supertrött sen fyratiden så jag ska krypa ner och sova nu. Jag är trött men känner mig annars ovanligt uppåt för att veta om att det är november. Såg ju solen idag till och med. Sov nu alla vänner och andra som jag känner.