Ett historiskt Förstamajfirande

För första gången i historien firar arbetarrörelsen första maj genom en gemensam manifestation i Norrtälje och Hallstavik. Genom våra samlade resurser ska vi nu ta tillbaka makten från högerspökena som under de senaste 12 åren gjort kommunen blåare och kallare. Det är dags nu att göra gemensam sak i att avskaffa regeringen och deras köksbordspolitik för att ersätta den med en mycket trevligare tobleronepolitik.

När moderater pratar om att beslut ska tas vid köksbordet, menar de inte ditt eller mitt köksbord, utan paret Reinfeldts. Men när vi säger toblerone åt alla då menar vi alla, oavsett plångbok, bostadsort, släktförhållanden eller dyl. Och vi menar t o m MER toblerone åt de som har störst behov av den....

Kompostering och G20biljoner

Många, många är de som nu beklagat sig över de nya sopbehållarna och den nya soptaxan i lokaltidningen. Egentligen tror jag inte så många opponerar sig mot behållarna utan det är väl taxan som upprör. Mest upprörda är de som sopsorterat och komposterat i många år och nu får en kraftigt höjd taxa. Jag förstår det. Men jag förstår inte motåtgärden.

Om man en gång i tiden börjat kompostera och sortera sopor har man väl gjort det med tanken på miljön? Man har väl gjort det för att man tycker att det är fel att blanda allt och skicka till tippen? Och då hjälper det ju miljön föga att nu strunta i detta och lägga allt i tunnan för att man är arg på kommunen? Det straffar bara miljön.

Förresten läser jag nu att G20länderna på sitt tre timmar långa möte har kommit överens om att lägga fem biljoner dollar på att rädda världsekonomin. Det är inte lite pengar. Någonstans finns de, pengarna. Om de varit lite mer jämnt fördelade från början kanske det inte funnits någon kris. "Det är en ny världsordning", hävdar Gordon Brown, men jag undrar om man inte helt enkelt har hur mycket pengar som helst att lägga på att rädda kvar kapitalismen.

Mediciner och människors lika värde

Det som upprör mig mest idag är att mediciner som ska godkännas för bruk i västvärlden först provas på människor i fattigare länder. När medicinerna visar sig ha god effekt, godkänner man dem för västvärlden och säger till försökspersonerna i t ex Indien att antingen återgå till sina gamla halvtaskiga mediciner eller köpa den nya som de hjälpt till att prova ut, på marknaden för tiodubbla priset.

Kapitalismen har jag skrivit om många gånger senaste veckorna och den känns fortfarande lika obehaglig i sitt rätta jag.

Hämtat från vanliga dödliga politiker

Okej, alltid lär man sig något nytt när man sitter i sammanträde hela dagen. Eller man hör något nytt, funderar lite och har man en penna kan man skriva lite. Har ju inte börjat blogga direkt från sammanträdena än så det blir en liten tillbakablick.

Rent politiskt, praktiskt krasst är det ju så att det saknas 93 miljoner och ett avtal med den dominerande vårdleverantören så det är ju bara grease.... (det var det förresten på parkeringen bakom kommunhuset också, ett under att jag tog mig därifrån).

Det lämnar oss vid korta inlägg från nämndsledamöter och föredragare som jag under dagen snappat upp.

Elfenbenstorn, nämner Mats Brommels från KI. Ordförande Hans Andersson (FP) deklarerar att vi i Norrtälje inte har en aning om vad det är och får svaret att det är dit forskarna drar sig tillbaka för att "tänka de stora tankarna". Mats delger oss också att det är där de flesta forskarna på KI, till skillnad från han och hans kollega, håller till.

Betongroland Larsson (S) undrar om begåvningsnivån i landstingsledningen sjunkit och föreslår Stig Nyman (KD) armbrytning för att ta reda på saken!!!

Hans A fortsätter sväva ut om att slåss mot nån slags amöba som man inte riktigt vet vad det är och eftersom jag själv tappade tråden någonstans mitt i kom jag mig att undra om det var landstingsledningen eller kapitalismen som sådan han yrade om...

Ja, som sagt, en intressant dag.

Finanskris eller kapitalismens dödsryckningar?

Överallt talas om den stora stora finanskrisen, den finns överallt, över hela världen och alla drabbas. Mer eller mindre måste man väl ändå säga. Jag tänker på den här killen som var i någon tidning i höstas och svarade på frågan om vad han tänkte om finanskrisen och han svarade att han hälsade övriga världen välkomna till den finanskris han själv befunnit sig i i hela sitt liv.

Och det måste ju ändå vara så det är, att har man ingenting, så har man heller inte så pärskans mycket att förlora. Det är klart, är man vanlig jobbare med halvtaskig lön och blir av med jobbet och får en urpissig akassa, då krisar ju livet rejält. Men för den som aldrig haft ett fast arbete, för den som alltid hyrt i andra hand, för den som inget äger, så kanske ordet kris låter starkt?

Min familj är absolut en låglönefamilj, vissa månader kan vi säkert t o m räknas som fattiga, men jag sitter här med min nya laptop, tycker mig fortfarande ha råd med ekologiska grönsaker och när jag bestämmer mig för att cykla till skolan när utbildningen börjar är det inte för att spara på bensinkostnaderna utan för att spara på miljön. Så kris, inte än, inte i mina ögon. Med globala ögon är man ju nästan läskigt välbeställd.

Ändå skriver Peter wolodarski i dagens DN om "Ekon från 1930-talet" och enligt honom är det ett problem att statsministern och hans kompisar ser krisen som regional och blundar för att detta är en global nedgång. Det finns inga världsdelar som går framåt medan andra backar, konstaterar W. Samtliga går nu tillbaka. Och tänk om det är så att det är kapitalismen som skälver i sina dödsryckningar. Tänk om kapitalismen inte är den enda sanna vägen till lycka, lösningen som man lyckats få snart hela världen att köpa.

Jag håller med W om att regeringen borde ge mer pengar till kommunerna för att förhindra arbetslöshet och oacceptabla försämringar av välfärdssystemen. Vi bör inte låta ekonomin styra oss, ekonomin måste vara ett redskap för att styra.

Tyvärr kommer ingen att kunna stå och skratta när kapitalismen går i graven eftersom vi överlåtit så mycket till de kapitalistiska systemen så kommer vi alla att drabbas, men förhoppningsvis ljusnar en ny vår utan allt för stora mänskliga (nu menar jag inte ekonomiska) lidanden som ger alla en bättre värld att leva i. Vad brukar man säga? I kriser finner man de nya möjligheterna.

Vi känner oss köpta

Vi känner oss köpta, säger elever från f d Norrtälje Enskilda Gymnasium och tacka f-n för det, ni är köpta. Det privata gymnasiet köptes i dagarna av ett annat privat gymnasium. Sådan är kapitalismen. Och nu har ju borgerligheten så bestämt, att även utbildning, sjukvård och annan solidarisk, samhällelig service ska bli handelsvaror som vilka som helst.

Ni är köpta, ni känner rätt. Nu kan den som har mest pengar köpa både elever och lärare. Toppen. Men Ni kan ju alltid välja om, skynda er, alliansen jobbar på att se till att man inte kan hålla på och studera hela livet, taskigt, ni gjorde fel val, välj om, men nu är det bråttom. Snart ska ni ut och vara arbetslösa i jobbkrisens Sverige.

Så lätt förblindad

Ja, den där Jan Emanuel Johansson (S), han vet minsann något som jag inte vet. Han vet hur man blir rik i en kapitalistisk värld. Han vet hur man vinner en TV-såpa, hur man tar sig in i riksdagen via personval, hur man drar in pengar till en egen idé och hur man blir en skamlig hyresvärd. Jag har faktiskt ingen aning om hur man tänker som sosse när man vill hyra ut en bostad i centrala stockholm för 10000 kronor i veckan.

Själv har jag här mycket att lära. Jag har idag nästan en halv miljon i studieskulder och tjänar ändå inte tillräckligt för att kunna köpa vare sig lägenhet i Stockholm eller hus på Gotland. Nej, sanningen att säga så tillhör jag ju kommunals sämst betalade med månadsinkomst på under 20000 i månaden. Och nu ska jag gå ner i tid och dra på mig ännu mer studieskulder. Inte för att kunna investera i lägenheter som jag kan ockra på utan för att kunna hitta ett arbete som inspirerar och utvecklar mig som person.

Ja, jag skulle ha ytterst svårt att ens betala 10000 kronor i månaden för en lägenhet, jag är lyckligt lottad som fått tag på en gammal lägenhet med låg hyra. Så lyckligt lottade är inte alla. En del blir nödgade att hyra av hyresvärdar utan skrupler. Hyresvärdar som riksdagsmannen Jan E Johansson.

Trångt i himlen, evig väntan på glassbil och vad är egentligen Halloween?

Det är trångt i himlen. Eller det är många som är döda, skulle man kunna säga. Man märker det när man sitter i kassan den här veckan. Det köps mängder av kransar och gravljus. Jo, det är ju en business det med i detta kapitalismens samhälle. Men egentligen är det väl så att man inte bryr sig mindre om sina döda för att man inte ränner på kyrkogården med nya blommor och ljus stup i kvarten? Man kan ju plantera perenner som sköter sig själva t ex eller ställa dit prydnader som håller sig. En ny trend jag upptäckte i somras var att man placerar ut små figurer vid gravarna. Så länge de inte blir stulna så... Äldsta dottern tände direkt på idén och ville köpa saker att ställa hos både hos sin morfar och hos min farmor. Som sagt, allt är business, men det kanske är bra att ställa dit något som inte korna kan äta upp (se måndagens blogg). Själv funderade jag på att sätta timjan hos farmor; den breder ut sig så fint över marken och är grön året om, vita eller lila blommor på sommaren och luktar gott. Farmor hade massor av timjan i sin trädgård när hon levde.

I morse hann jag först med att svara på ett SMS så jag har varit i kassan idag igen, tredje dagen på rad och nu värker armar och axlar. Skrämmande eftersom jag bara jobbat 4+4+5,5 timmar. Sen visade det sig att det inte var så konstigt att jag lyckats svara först eftersom SMSet bara gått ut till två personer och den andra redan jobbade idag. Fick mitt årsarbetsschema för 2008 idag också; varannan fredag 12-18, en kväll i januari, nationaldagen, två vardagar i midsommarveckan + någon dag vecka 27 och julafton. Spridda skurar så att säga. Undrar om inte jag skulle kunna jobba ihop min årsarbetstid på ett par veckor och vara ledig sen istället.

Något mer som jag funderat över idag är hur man firar Halloween, när man firar Halloween och om vi firar Halloween. Brorsan var och handlade på förmiddagen (frukost). Han beklagade sig och sa att det hade kostat hälften så mycket om han handlat på Coop i stället (vilket inte är sant) och sen sa han att han skulle komma tillbaka senare och handla till Halloweenmiddagen de skulle äta idag.

Ja, själv skulle jag knappt komma att äta middag alls eftersom jag på väg från fika hos väninna kom på att glassbilen nog skulle besöka våra kvarter idag och för att muntra upp sur femåring så föreslog jag inköp av glass. Ringde Eniro och fick besked om att bilen skulle infinna sig i närheten ca tio minuter senare, så vi åkte direkt till plats och väntade i bilen. Klockan var 17.20. Mellan 17.30-18.00 skulle glassbilen komma till vår adress. En gång hörde vi den i närheten, då kommer den strax. Efter en ganska lång stund hörde vi den på avstånd och jag började ana oråd. Vi åkte ett varv runt kvarteret och såg den ingenstans. Tillbaka till brottsplatsen, lilltjejen gnökade i baksätet. Ingen glassbil, inga glassbilsljud. 17.54 gav jag upp och gav mig ut på jakt (det är inte första gången vi jagar den där glassbilen). 18.15 hittade vi den långt från våra kvarter. Liten hade somnat i baksätet. Jag frågade med arg röst när bilen varit vid Vasagatan 4 och talade om att vi väntat 40 minuter. Ojdå, fick jag till svar och sen var det inte läge att skälla vidare för på denna adress var det ett tiotal glassugna familjer som trängdes runt bilen. En mamma köpte nog tio paket glass som hon sen fick svårt att bära hem. I vanliga fall brukade hon få hjälp av sina barn, men de satt och Halloweenpysslade... okej, vad gör man då?

Jag styrde hem med glasspåse, idolmössa och två trötta, en yrvaken och hungriga barn. Vi åt korv med bröd och pulvermos (inte ens blått mos som syrran hade Halloweenat till det igår), storasyster framför tvn och det som var kvar av Bolibompa. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; aldrig mer glassbilen. Antagligen håller det inte så länge, men det är verkligen inte ett sätt att handla som passar mig. Varenda gång har jag fått vänta i ovisshet, ibland har den dykt upp ibland inte. Nej, nästa gång köper jag hem glass när jag handlar på jobbet.

Jag firar inte Halloween. Det är ju ett amerikanskt påfund och jag gillar ju inte USA. Om jag inte får något SMS imorgon bitti har jag ett par timmars kansliarbete att utföra på partilokalen och sen tänkte jag att det skulle bli sol och att jag skulle hinna ut till stugan ett tag. Längtar dit.