Ledig måndag igen

Ja, jag är vaken fortfarande för jag har varit ledig idag. Tagit hela veckans promenader fram och tillbaka till skolan två gånger. Det var kallt och i natt lovar de snöstorm. Yippie! Motorvärmaren i för jag måste åka tidigt tidigt imorgonbitti.

Har pratat med facket idag eftersom jag mycket snart ska prova mig på mitt tredje fackliga engagemang (de båda första gångerna gick ju åt skogen). Känner mig lite orolig inför detta, men fackrepresentanten var väldigt peppande och bra. Jag håller tummarna för mig själv nu. Har kollat in Platsbanken, men beslutat att jag inte är den som flyr utan istället tar kampen där jag är. Va, jag gillar ju jobbet, nu gäller det bara att bita sig till sina rättigheter också. Och jag har bestämt att jag inte är villig att slopa hela mitt politiska liv p g a att arbetssituationen aldrig tillåter att jag utnyttjar min medborgerliga rättighet till politiskt förtroendearbete. Nu får vi lösa den saken helt enkelt.

Storasyster har haft en kompis från dagis här idag och de har lekt ute och inne. Liten fick vara med hela tiden och jag tycker faktiskt att de är fantastiska. Efter det har vi ätit pannkakor och badat och tvättat håret på oss alla. Puh. Nu vaknade just Liten och river sig i håret, klart det kliar när man nästan aldrig tvättar håret och sen knappt hinner skölja ur schampot. Puh, säger jag, Puh. Nu ligger båda i dubbelsängen och jag vet inte riktigt var jag ska krypa ner. Ska hänga tvätt och kanske ta en macka först. Har drabbats av lite sömnsvårigheter på sista tiden. Det har inte hänt mig sen innan barnen, så jag är lite ovan med att ligga vaken och vrida och vända. Men för det mesta somnar jag ju när jag lägger barnen och då ser jag ingen mening med att gå upp och vakna till igen,,,,,,,,bara att sova vidare.

Kort tisdag imorgon så jag har lite tid att fördriva även imorgon. Snart klar med julklappar. Trots att det stod i tidningen att skillnaden mellan kvinnor och män bl a är att kvinnor älskar att handla och vara i butiker, medan männen bara vill köpa det de ska ha och komma ut så fort som möjligt, så måste jag medge att jag köper allt jag kan på nätet. Jag hatar att gå i butiker och kan vara utan livsnödvändiga saker i flera dagar för att slippa gå in i en affär. Min sambo däremot har vid flera tillfällen föreslagit en utflykt till Arninge centrum som helgnöje.......... jag bara spyr av själva tanken. På helgen vill jag helst sitta i nån skog vid nån sjö och lyssna till tystnaden och helst inte se nån annan än mina Älskade.

Ja, ja, min vecka börjar ju imorgon så det är ett tag kvar till helg. Jobb, enhetsrådsmöte på dagis, utvärderingsmöte med chefen. Jo, jag är nog slutkörd till helgen igen.

Fackligt arbete

Idag fick jag äntligen tag på facket (kommunal) på telefon. Egentligen hade jag bara tänkt att ställa ett par frågor inför mitt medarbetarsamtal med chefen imorgon, men det slutade med att jag entusiastiskt tackade ja till att bli fackligt ombud på min arbetsplats. Vet inte var det denna gång kommer att leda... (förklaring följer).

Det kändes skönt att få bekräftat från facket att de uppgifter chefen försöker lägga på oss är hennes egen sak att sköta, att vi inte har med det att göra överhuvudtaget och inte behöver gå med på något sådant. Nu får vi bara se hur det går för mig att hävda detta gentemot chefen imorgon.

Första gången jag beslutade mig för att blir fackligt ombud (även då för kommunal) blev jag av med jobbet kort efter. Det var iofs bara ett vikariat, men jag hade arbetat där i tre år och hade inte räknat med att få gå. Vad mitt fackliga engagemang hade med saken att göra kan man bara spekulera i, men det blev ett jobbigt efterspel och en väldigt obehaglig stämning som jag inte vill återupprepa. Den här gången kan jag ju knappast få sparken, eftersom jag har fast anställning och arbetsgivaren skriker efter personal. Men vad kan hända? Hur obehagligt kan det bli? Givetvis funderar jag över detta.

På min förra arbetsplats engagerade jag mig i fackklubben (handels) som vi efter en tid tvingades lägga ned p g a att arbetsgivaren vägrade ge oss tid att sammanträda och utbilda oss på (om vi inte gjorde det på vår fritid). Jo, jag vet att det är lagstadgat, men när ingen jobbar heltid utan bara har schemalagd arbetstid under högtryck (då det är stört omöjligt att gå ifrån för fackligt arbete), så fungerade det inte. Vi fick nämligen bara träffas på betald arbetstid om vi var schemalagda...

som sagt, imorgon får man väl en hint, chefen kommer ju att bli varse att jag står i kontakt med facket och så får vi se hur reaktionen verkar vara. Kyla från chefen är en sak, kyla från arbetskamrater är en annan, hur öppet är klimatet, vad kommer att hända? Världen ligger framför mig...

Min vackra vardag och facket

Min vackra vardag består till stor del av snöglopp och tidiga morgnar med trötta barn, sena kvällar (alltså för oss sena) med ännu tröttare barn, idag med en gråtande, hängande i mammas tröja, snyltandes rå blodpudding från skärbrädan. Hade orsakat ett migränanfall i mina sköra tonår, tisdag, blodpudding och griniga barn. Nu är det vardag. Och skönt att få vara hemma hos barnen efter lång dag på jobbet med andras trötta barn.

Det blir inte så många politiska möten just nu. Med allt vabbande (inte bara mitt) så sliter vi fortfarande som djur med att få fungerande rutiner på jobbet. Har förskjutit våra scheman en kvart hit och en kvart dit, någon gång ska vi pricka rätt. Och komma fram till hur vi smidigast sköter köksgörat, och undviker barnens hängande vid farstugrinden hela eftermiddagarna ropandes efter mamma och pappa. Snart så får vi det att fungera. En dag sitter det bara där. Men det kan nog ta den här terminen. och till dess vill man inte gärna vara borta från jobbet i "onödan".

Skulle vilja ta upp lite fackligt arbete också, men det är ju inte lätt. När jag för några år sedan skulle byta fack från Kommunal till Handels för att kunna sitta med i Klubbstyrelsen på förra jobbet, så slutade det med att jag blev utstraffad från Kommunal för att jag inte betalade medlemsavgiften. Och det gjorde jag ju inte eftersom jag redan betalade medlemsavgift i Handels. Nu försöker jag byta tillbaka. Puh.

Började med att gå in på Kommunals hemsida och anmäla intresse. Hem kom en blankett som skulle fyllas i, men ingenstans stod var jag skulle skicka den. Ringde nummerupplysningen och sedan Kommunal för att få en adress, köpa frimärke och posta. Hem kommer då en blankett som arbetsgivaren ska fylla i för att intyga att jag arbetar där och en uppmaning att begära ett övergångsbevis från Handels. Dessa handlingar ska skickas in innan jag kan bli medlem. Arbetsgivaren fyller i blanketten. Från Handels får jag en avancerad beslutshandling där det står att man beviljar mitt utträde från den 30 mars i år, förutsatt att jag betalar medlemsavgiften fram tills dess. Ett övergångsbevis kommer att skickas till mig inom tre veckor. Detta ska sedan skickas vidare till Kommunal. Sen står det hur jag ska göra för att överklaga beslutet om mitt beviljade utträde. Puh.

Inom tre veckor kommer jag alltså att kunna skicka de handlingar som Kommunal vill ha för att godkänna mig som medlem. Det är nu två månader sedan jag började på mitt nya jobb och började försöka byta fackförbund. Undrar om det här är riktigt klokt.

Fast anställning

Här har ni mig: en fyrtioårig kvinna med fast anställning och 31 dagars semester. Det ni. Månadslön. Skrev anställningsavtal idag, ingen provanställning, fast direkt. Sen åkte jag direkt till mitt gamla jobb och sa upp mig. Inte verkade personalchefen särskilt ledsen för det. Det verkade nästan som om deras strategi är att deras anställda ska få fasta heltidsanställningar. Någon annan stans. jaja. F d ordförande i vår nedlagda fackklubb verkade dock inte lika glad och jag känner mig också nedstämd att vi faktiskt inte lyckades åstadkomma någonting och att de fackligt aktiva nu är ännu färre på en arbetsplats där de verkligen behövs. Nu jobbar jag tre veckor till, sen lite ledigt och sen in i det nya.

Barnen och jag firade med pizza och sen julpysslade vi till läggdags. Nu har jag ställt i ordning pepparkakshuset och ska slänga i ordning en deg till saffransbullar samt slå in några paket innan sängen. Julen närmar sig. Tipp tapp tipp tapp.

Flight 844 har kraschlandat, svarta lådan ej hittad

Efter ännu en usel natt så började jag dagen med en snabb kopp kaffe tillsammans med en väninna i fiket på jobbet. Klockan tio skulle vi träffas i fackklubbstyrelsen (det var ju därför jag tackade nej till betalt arbete idag). En (av oss fyra som är kvar) aviserade sin avgång (en annan slutade på arbetsplatsen i våras och försvann då naturligt) och med den situation vi har i det fackliga arbetet idag så kände vi andra att det inte finns någon möjlighet för oss att fortsätta. En (av oss tre som är kvar) har en heltidsanställning, en är halvtidssjukskriven och jag med min anställning på tre fasta timmar i veckan + extratimmar. Vi får bara betalt för att träffas eller delta i utbildningar och konferenser om vi är schemalagda precis den tiden. Jag är bara schemalagd varannan fredageftermiddag så där är det ju kört. Är det utbildning i Stockholm mellan 9-16 en dag och man är schemalagd 15-21 så får man bara ersättning för en timma + att man måste jobba återstående timmar (hur man nu tar sig från stockholm till arbetsplatsen på en pisskvart) om man inte vill ha avdrag på lönen. Ingen är beredd att ta på sig att jobba fackligt under dessa omständigheter. Vi är alla tvungna att arbeta för att betala våra räkningar. Dessutom riskerar man ju att bli impopulär och få ännu färre tider att arbeta om man är fackligt aktiv och kanske lite obekväm för arbetsgivaren.

Att Flight 844 (som vår fackklubb heter) nu har kraschlandat är ändå inte ett fullständigt nederlag där vi lägger oss för arbetsgivaren och säger: Okej, ni kan fortsätta anställa folk på tre timmar i veckan, okej, ni kan fortsätta vägra anställda mer än tre veckors semester i sträck på sommaren, okej, ni kan fortsätta att töja på regler och avtal till bristningsgränsen, vi ger upp. Nej, nu blir arbetsgivaren tvungen att förhandla med facket centralt, tvungen att skicka in alla årsarbetsscheman till facket centralt och det lär bli mycket mer omständigt. Vi har slängt ut en boll. Nu är det upp till arbetsgivaren att anstränga sig om de vill ha en fackklubb lokalt (vilket de säger sig vilja ha). Vi måste ges reella möjligheter att utföra ett arbete samt rekrytera nya aktiva. Vi är trötta på att bli utskrattade så fort vi åker på kurs i Stockholm och andra fackligt aktiva får höra hur vi har det på vår arbetsplats. Nu behövs ansträngningar från såväl arbetsgivaren som facket centralt om vi ska kunna få igång en klubb och ett seriöst arbete på vår arbetsplats igen.

Innan vi hunnit avslöja vårt beslut för personalchefen (som var på lunch) så var jag tvungen att avvika för att gå till ett ställe där jag fick betalt, nämligen skattenämnden. Där avhandlade vi allehanda försenade deklarationer och avdrag för bilresor till och från arbetet. Det känns inte så politiskt att sitta i skattenämnd, men man lär sig rätt mycket, både om folk, och om regler och lagar. Vi hade få ärenden så vi slutade tidigt och jag promenerade till dagis för att hämta barnen.

Redan när jag hämtade överlycklig Liten på "småbarnsidan" så hörde jag en gråt som trängde in i mitt huvud och gjorde att jag inte hade ro att prata med fröknarna. Rastlöst ville jag bort till "storbarnsidan" där jag mycket riktigt fann min äldsta dotter i tårar. Hon hade fallit från klätterställningen och slagit i ryggen och huvudet. Jag avskyr såna där ställningar. De är livsfarliga. Liten började sympatigråta och vi fick sitta och kramas en stund. Kom mig inte ens för att fråga varför Storasyster inte hade någon lugg kvar. Det fick jag dock förklarat för mig. Hon hade gjort sig fin inför semestern och klippt av håret. Jojo. Hon gjorde som hon sett mamma göra i somras. Satte upp håret i en tofs och klippte av. Tack för den. Nu får vi försöka fila till det hela så att det ser lite normalt ut. Tur att hon är så söt i ansiktet att man kan klippa av håret utan att det egentligen gör något.

Skulle på miljöstudiecirkel och träffa författaren till boken "Hundra sätt att rädda världen", Johan Tell, tror jag han hette, men det började inte förrän sju och eftersom vi alla var jättetrötta (Litens fröken informerade mig om att hon somnat mitt i lunchen och fått äta på eftermiddagen i stället) så såg jag ingen möjlighet att delta. Istället tillmötesgick jag Storasysters önskan om att få leka med kompis och åkte upp till en väninna och fikade en stund. Vid sju var vi alla helslut och begav oss hem och direkt i säng. Inga problem att få töserna att somna.

Ska sova nu. Lite irriterad att det inte går att få tag på en gynekolog på telefon. De borde ha drop in. Tio veckors väntetid eller åka akut till Danderyd och sitta där och vänta i timmar (eftersom det inte är akut). Det kan inte vara hälsosamt. Måste vara många som missar mycket. Ska kolla Platsbanken.se innan jag däckar. Natt.