Vad var det jag sa - vårdval och lite fotboll...

Idag blev precis en sån dag som jag sa att hela livet blir när man har fått barn. Alltså, igår i bloggen sa jag det. Vi kom i tid till fotbollsskolan, det gjorde vi, men sen skulle jag släpa med mig Liten på sammanträde i Tiohundranämnden. Hon hade sovit rätt dåligt och hade feber på morgonen, men verkade ändå pigg. Tänkte hon kunde vila lite i vagnen.

Och då kom vi nästan en timma sent till nämnden som hade börjat dagen med föredragningar. Det handlade bl a om utvärderingar och om vårdval. Tänk att borgarna vill införa Vårdval i Norrtälje också. I april, alltså fem månader innan val till riksdag, kommun och landsting och risk för majoritetsskifte, vill man genomföra en så stor och omtvistad förändring av vårdsystemet. Förvaltningen har räknat med att det kommer att innebära en fördyrning av verksamheten med ca 3,5 miljoner kronor. Vad kommer vi då att vinna? I handlingarna står om ökad tillgänglighet och ökad valfrihet... Vårdvalet innebär ju fri etableringsrätt, men för det kan man ju inte räkna med att det etablerar sig läkare, sjukgymnaster och allt vad det var överallt, jämnt spritt över kommunen så att man lever upp till Hälso/sjukvårdslagens punkt om rätt till en jämlik sjukvård.

Kommer vårdval i Norrtälje att innebära en ökad tillgänglighet för kommuninvånarna på t ex Björkö, Edsbro, Häverö, Riala? Och vad menas med ökad valfrihet, att det finns mer att välja på? Det vet vi ju inte än, vi vet ju inte om det blir fler som vill etablera sig eller om det blir verksamheter som får lägga ner för att de inte kan leva upp till auktorisationskraven för vårdvalet. Redan idag har du ju rätt att välja vilken vårdcentral du vill gå till (även om borgarna i nämnden nekar till detta).

Hur som helst, vi skulle förkorta dagen och sluta nämnden redan vid 13.00 eftersom flera ledamöter skulle hem och klippa gräset innan midsommar, men redan vid tjugo över tolv så blev Liten jätteledsen och varm (tror det hade något att göra med att de testade brandlarmet också). vI BLEv tvungna att avvika lite tidigare.

Åkte upp till fotbollsplanerna och lämnade mellis som jag glömt lägga i Storasysters tunga väska. Hon visade sig åter vara uppe och leka i gräset och fick sig en liten avhyvling av fotbollsmamman som såg till att hon sprang ut på planen igen. (jag har ju faktiskt ingen lust att betala 650 kronor för att hon ska leka i gräset).

Detta fick jag ju sen ångra eftersom hon efter en dryg timmas hårt gnatande på planen inte lyckats få tag på bollen en enda gång och var helt förkrossad när jag åter kom för att hämta henne. "Det är inget kul att spela fotboll på fotbollsskolan för ingen passar mig och jag får aldrig bollen. Därför leker vi i gräset istället." Mamman tog tillbaka sina hårda ord. Det är ju inget kul att aldrig få bollen, det förstår jag med, men jag fick ju lägga till att man måste träna och försöka och allt spring är inte i onödan för man får kondition och slipper både håll och träningsvärk i framtiden. Storasyster grät och ville inte gå på fotbollsskola mer. Vi satt länge kvar i bilen och pratade när vi kom hem och det slutade med att hon skulle gå imorgon också, sista dagen, och att mamman skulle komma upp och vara med och heja på efter lunch. Då kändes det bättre.

När vi kom ut ur bilen spelade barnen fotboll i trädgården tills det var dags för mamman att åka på kvällsmöte på jobbet. tjejerna skulle vara hos moster vilket till en början verkade flyta på smidigt. Men när Liten kom på att mamma skulle åka fick hon en hysterisk gråtattack och blev osnackbar och omutbar en lång lång stund. Till sist svalde hon förtreten och tog Storasyster som substitut. Mamman kom iväg och blev bara ca 20 minuter sen till mötet. Att komma försent och gå lite tidigare. Kanske blir mina ord på vägen..............

Och sen, om det nu bara blir FÖR mycket. Glad midsommar i förskott.

Komma försent och gå lite tidigare

Att komma försent och gå lite tidigare. Det var någonting som startade med första barnet och någonting man långsamt fick vänja sig med. Långsamt långsamt fick man lära sig acceptera att inte var överallt hela tiden och göra saker genomgående och fullgott. Allting blev lite halvdant och det tog tid, ska jag erkänna, att lära sig hantera detta.

Nu när jag har två barn har jag nästan vant mig. Det tillhör vardagen. Att komma försent och gå lite tidigare. Att alltid kompromissa, sammanjämka och pussla för att få ihop livet. Om man lyckats få tid att vara väl förberedd kan man försöka lägga upp tiden så att man hinner få fram just sina argument innan man är tvungen att gå igen. Om man nu har tid att vara så välplanerad och förberedd.

Idag lämnade jag, trots vissa invändningar, Storasyster på fotbollsskolan en halvtimma innan det började. För att sen hinna till praktiken. Det var meningen att jag skulle hinna tanka också, men Storasyster fick behov av en toalett så det blev en visit hemma mellan dagis och fotbollsskola istället. Jag var på praktiken till ett och hade en timma på mig till mötet i Stockholm. Måste tanka också. Tio minuter sen in på mötet. Intressant föredragning om basal hemsjukvård (otroligt vad man inte vetat förut faktiskt). Sen började ännu ett föredrag om beroendevården i Stockholm, telefonen ringer och klockan tre är jag tvungen att lämna mötet för att hämta febrig Liten på dagis. Komma försent och gå lite tidigare.

Liten var het som en kamin och somnade direkt i vagnen efter att ha svalt lite flytande alvedon. Hon vaknade en stund senare och vi klarade av en sväng till vårdcentralen där jag och Storasyster fick vår tredje TBEvaccinspruta. Så nu är det avklarat för ett tag. Efter det köpte vi glass och kolasås och mumsade innan vi svimmade av i sängen.

Nu blir det väl vabvecka? Man vet aldrig. Det blir aldrig som man tänkt sig. Hade tänkt handla till midsommar ikväll, men nu kanske det blir imorgon. Eller på torsdag. Ska jag jobba nåt mer den här veckan? Eller ska jag städa? Kan jag gå en stund på mötet imorgon (med barn), om hon är lite piggare... Det roliga med barn. Man kan inte planera. Trodde jag hade tre möten den här veckan, kanske blir ett halvt... vi får se. Det här är livet, det verkliga livet. Jag kanske kan komma försent och gå lite tidigare. Så blir alla nöjda.

Det klarnar upp?

Ångrade nästan genast att jag lovat tjejerna att sova med mig i dubbelsängen hela natten. Det var trångt och de kastade av sig täckena, for fram och tillbaka och slogs och sparkades så jag kunde knappt få en blund i ögonen. Och lite rädd var jag för att bli nedkissad också.

Vi hade sovmorgon, men jag var som vanligt stressad. Stressad över att jag skulle lämna Storasyster på fotbollsskolan strax före nio och det inte skulle börja förrän halv tio och jag började jobba nio (på praktiken alltså). Stressad över att Storasyster inte alls förstått att hon skulle vara ensam utan mig på fotbollsskolan. Stressad över att det fortfarande regnade. Stressad över fullmäktigemöte på kvällen och brist på barnvakt, men ändå måste åka dit med en motion som jag skrivit om. Sjuk stress som inte ledde till någonting positivt.

Det gick jättebra att lämna Storasyster vid fotbollsskolan vid 08:53. Det fanns en snäll ledare som tog hand om henne och gav henne boll och vattenflaska. Hon var pirrig och förväntansfull. Det gick jättebra på praktiken och jag hann till apoteket på min rast. Det slutade regna (nästan i alla fall). Det var lite barn på praktiken och jag fick sluta tidigare så Liten och jag åkte till landet och matade kaninen och där träffade vi grannen som lovade se till att han får mat imorgon och på onsdag också. Det gick jättebra att hämta Storasyster hos sin kompis, även om hon var lite besviken att kompisen skadat sig och de gått tidigare från fotbollsskolan. Det gick jättebra att gå in och lämna den omskrivna motionen på fullmäktige, åka hem, laga mat, äta och sen åka och titta på en ny kanin, eller en till kanin om man så säger. Storasyster var överväldigad när hon också fick hålla en av ungarna i famnen. Vi ska hämta den vecka 27. Då har vi en hermelinkanin och en dvärgvädurkanin. Sötisar. Det gick jättebra att komma hem och bada barnen, tvätta håret på dem och äta ostkaka med hallonsylt (men den tog slut för fort). Det gick jättebra att lägga dem (men mamman somnade minst 4 gånger och vaknade av sina egna snarkningar). Nu sover de och min plan var att se JanneJosefssondokumentären som vi har i läxa... tja, ja, jag får försöka, måste ju lämna den vidare. Helst vill jag bara sova.

Det finns visst svagt hopp att det ska klarna upp.

nej nu får det vara nog

nu får det vara nog med regn. det är inte roligt längre. och imorgon börjar fotbollsskolan och Storasyster ska vara ute och spela hela dagen. kul i det här vädret... blä... och midsommar... nej, nu får det vara nog.

Det finns sol fast det regnar

Men segare läge får man leta efter. Vi har varit ute i tre timmar i regnet, planterat, rensat ogräs och klippt gräs, men jag vet inte, lite uppehåll, lite sol, det är ju inte fel. Det jobbigaste är ju att man blir så in i bomben trött. Allt är jobbigt. Orkar inte få ett dugg gjort. Nu känns det skönt att det är eftermiddag och snart kväll så att man får sova igen. Det som är jobbigt är att det är söndag imorgon och snart måndag. Alltså jobba igen utan att ha hunnit någonting. Snacka om sjuk stress. Vill ha semester. NU!

Skolavslutning och annat

Idag var det skolavslutning och morgonen började trögt för sexåringen som skulle gå sin sista dag i förskoleklassen. Hon ville ha presenter till lärarna. och det räckte inte med att köpa blommor, det måste vara någonting köpt. Till slut blev det varsin kruka med fröpåsar (persilja och ruccolasallad) som de skulle få sätta själva. Vi slog in i tidningspapper och ställde i en påse. Vit klänning, tunna vita strumpbyxor och gröna storstövlarna. "Men ta skorna när ni går till kyrkan"´, förmanar mamma.

Mamman ska givetvis jobba, men som tur är kan mormor komma till kyrkan och lyssna när barnen sjunger och sen ska Storasyster få följa med mormor hem. Men, redan innan avslutningen börjar har Storasyster lyckats ramla och slå hål på knä och strumpbyxor och båda krukorna som lärarna skulle få. Hur förtvivlad hon måste ha varit.

När mamman hämtar henne har hon dock hunnit få nya thights av mormor, vara på McD med mormor och gammelmormor och mycket mer.

En lång dag för barn som väcktes halv sex på morgonen. vi hämtar Liten på dagis, åker hem och värmer blodpuddingsrester till barnen, någon gudomligt god thaisoppa till mamman och sen stressar vi vidare till möte på partilokalen och efter det passar vi på att åtminstone helghandla, har vi tur räcker det hela veckan. vi hinner ju inte äta hemma vare sig måndag (fullmäktige) eller onsdag (arbetsplatsträff) och sen är det ju midsommar och när man ska hinna handla till detta spektakel är väl en gåta i sig.

Nu sover barnen och mamman ska duscha och plocka fram kläder inför morgondagen. Klockan ringer åter 04.45.

nu blev det mulet

Dagen var väl inte helt igenom mulen, men nu börjar regnet hänga tungt över hustaken. Tur sambon drog in tvätten (efter påminnelse av grannen) medan jag bokade flygbiljetter till honom. Idag hade vi besök från Högskolan i Gävle och började så smått lägga upp våra sommarstudier. Det kändes bra.

Efter det blev det raka vägen till praktiken (missade lunchen....) och vara där till fem. Det var trevligt och jag fick flera nya reflektioner och uppslag.

Hemma satt jag sedan i nästan två timmar och försökte få tag på flygbiljetter till Turkiet så att sambon kan komma iväg till sin sjuka mamma. Nu är det bokat och på torsdag halv elva lyfter planet från Arlanda. Lite dyrare än vi tänkte eftersom han inte kunnat sätta ner foten och bestämma sig tidigare i veckan.

Sen var det bara att lägga barnen och nu har jag packat fotbollsgrejorna till Storasyster. Sista dagen i förskoleklassen imorgon och sen avslutning på torsdag (som mormor får gå på). Själv jobbar jag resten av veckan och sen kör jag hårt två veckor till innan semestern. Gissa om jag längtar....