Företag jag inte gillar

Jag brukar ju blogga om företag som använder sig av fula metoder enligt mig. Den här gången har vi kommit till telefonkatalogen Din Del. Jag har tidigare tyckt bra om Din Del, de brukar ringa varje år och boka en träff för att titta på en annons till partiföreningen. De har alltid varit väldigt måna om att faktiskt träffas, trots att det ibland bara varit fråga om några minuter och att de faktiskt haft en ganska lång resväg hit. Vi har också under flera år haft ganska glassiga annonser som kostat en del, men man har ju velat satsa på att synas inför valet t ex.

Valet var ju ingen framgång direkt och med en sämre ekonomi, larvigt höga annonskostnader och ett mer utbrett användande av Internet så bestämde vi oss för att säga nej till alla typer av annonser under 2008.

Trots att jag inte talat med någon från Din Del dimper det i slutet av våren ner en orderbekräftelse från Din Del på en glassig annons och klickbar hemsida på internet med mitt namn som referens. Pappret ser exakt ut som de papper som företaget tidigare skickat ut för att man ska granska, godkänna, skriva in ev ändringar, underteckna och skicka tillbaka för att bekräfta.

Eftersom vi inte var intresserade av någon annons så struntade vi i pappret. I mitten av sommaren kommer ett krav på inbetalning från ett indrivarföretag som kraftigt lagt på avgifter. Vi skriver till Din Del att ingen varit i kontakt med oss och att vi inte godkänt någon annons. Din Del skriver tillbaka till oss att vi ingått ett tillsvidareabonnemang, anger åter att någon (namngiven) varit i kontakt med mig och att vi inte hört av oss i tid efter att de skickat ut orderbekräftelsen.

Nu har vi betalat, men jag tänker fortsätta bestrida det sätt Din Del säljer annonser. Jag tänker kräva att få se ett tillsvidareabonnemangskontrakt som någon från oss undertecknat (det kan väl inte vara giltigt annars?), jag tänker be deras kontakt att redovisa när han varit i kontakt med mig, jag tänker påvisa att någon klickbar hemsida på Din Del internet inte finns och jag tänker ifrågasätta varför man övergivit ett trevligt och hederligt försäljartrick för att köra fulmetoder. Har också fått höra att fler blivit "lurade" på detta vis här i byn.

Fritids - en bortglömd vardag?

Ulrika Falk skriver idag en mycket bra artikel angående fritids i lokaltidningen. Det pratas hela tiden om kvalitet i skolan, krav på kunskaper, utbildade lärare etc. Men vem pratar om fritids? Vem vet egentligen hur barnen har det på fritids om dagarna? Frågan är om ens personalen vet det (utan att mena något ont om personalen).

På min dotters skola finns det tre fritids inrymda i skolans lokaler tidiga morgnar och eftermiddagar efter skolans slut. På det fritids min dotter går är det 55 barn inskrivna. Jag gissar att det ser ungefär likadant ut på de båda andra, d v s ca 165 barn. På 55 barn finns 4 faktiska personer anställda (jag vet ju inte om de jobbar heltid allihop). Det gör mer än 10 barn per vuxen. Barnen vistas i lokalerna eller på gården. Ofta verkar det som om de är ensamma ute på gården och de vuxna finns tillgängliga inomhus. Det är då svårt för personalen att veta hur varje barn egentligen har det på fritids.

Att börja skolan det år man fyller 6 år kanske är lämpligt, jag säger ingenting om det här, man kanske är lagom mogen för skolan då, men att börja på fritids, det tycker jag att man är för liten för. Från att ha varit på förskolan med 4 personal på runt 20 barn, ständig uppsyn och tydliga föräldrakontakter vid hämtning och lämning ska ett barn helt plötsligt klara av att ta kontakter och sysselsätta sig själva, gå på toaletten själva (även vid numbertwo), veta vad man ska klä på sig och klara av det själva, välja om man vill äta frukost eller inte och mycket mycket mer. På fritids ska man i stort sett klara sig själv, men det finns vuxna till hands. På förskolan är ju de vuxna mycket mer involverade i att se barnen och hjälpa dem som inte kommer in i eller klarar av leken.

Efter långa stojiga dagar är barnen trötta och trots att de gärna vill leka för sig själva hemma en stund så orkar de inte så länge. Det blir nästan bums i säng. Helt klart blir det ett fördelaktigt läge för de som har möjlighet att tillbringa sin tid efter skolans slut i en lugnare miljö. Dessa barn kommer säkert att vara mer utvilade och klara av skolarbetet bättre. Blir det sen läxor på det här också så har jag faktiskt ingen aning hur man håller glöden uppe att klara av dessa också.

Läs och må illa - barn ska vara barn

Länkar till en artikel om barnvaxning som tydligen blir allt vanligare. Var går gränsen`?
http://nyhetskanalen.se/1.596127/2008/08/22/barn_vaxar_sig

Kort om dagen

Det är mycket på jobbet nu och eftersom jag gått ner i tid är jag tvungen att ringa till jobbet från bilen varje dag när jag åker därifrån eftersom min hjärna inte arbetat färdigt när kroppen lämnar arbetsplatsen. Åkte efter lunch idag, direkt till ett möte i Stockholm, pust och puh, och så hann jag bara stanna 45 minuter för dagis hade planering och stängde klockan 16.00. båda barnen verkade i alla fall glada när jag hämtade dem. vi åt något av en favvomat; broccoli, bacon och pasta, såg Bolibompa och sen ville vi alla sova. Och det var okej för barnens del. Själv har jag diskat, tvättat, hängt tvätt, vikt tvätt, gjort pastasallad till Storasysters "nollning" imorgon mm. Nu måste hjärnan försöka ta paus. God natt.

Ett äpple till fröken

Jag som funderade på om det där att barnen ska ha med sig en frukt varje dag till skolan skulle kunna vara något som diskriminerade fattiga familjer. http://alliansfrittsverige.blogspot.com/2008/08/augusti-25-2008-diskriminering-av.html

Inte riktigt på humör nu

Nej, jag fick något att grunna på som liksom känns större än huruvida man skjutsar sina barn till förskola och skola eller inte. Vi var på fotboll och Storasyster tyckte det var jättekul, hon hade längtat så och nu hade hon fått ett par bättre begagnade benskydd på smalbenen också. Nästan direkt träffade hon en tjej hon kände igen från klassen och de stod och småbusade lite medan vi väntade på resten. Rätt vad det är märker jag att klasskamraten står och slår min dotter med bollen i huvudet och ansiktet. Hon slår om och om igen trots att Storasyster säger Nej, jag vill inte och Sluta flera gånger. Jag lägger min arm över hennes huvud för att skydda och hon gömmer sig villigt, men kompisen fortsätter att försöka hitta nya vinklar att slå från. Efter en stund blir jag tvungen att ryta ifrån, jag menar, hur skulle det annars se ut om jag stod där och tillät någon att slå mitt barn trots att hon protesterade mycket tydligt?

- Sluta med det där, sa jag, hör du inte att hon säger nej? Hon vill inte, du måste väl lyssna lite också?

Fy, så pinsamt det blev. Storasyster slår ner blicken och byter sida, säger ingenting. Kompisen bara blänger på mig som om hon skulle ville dunka bollen i ansiktet på mig istället.

- Jag vill inte att hon ska bli arg, förklarar Storasyster när jag frågar vad hon tycker. Jag förstår, jag förstår faktiskt hur hon känner, men vad skulle jag ha gjort? Jag förklarar det för henne, jag kan inte bara låta någon trakassera en av dem jag älskar mest på jorden utan att göra någonting. Det är inte okej att slå någon som säger ifrån, det är inte på skoj då...

Fotbollsträningen börjar och allt verkar okej igen. Tills de ska stå på led och skjuta mot mål. Plötsligt tränger sig klasskamraten före Storasyster i kön, knuffar henne och gör fula miner. Inte en gång. flera gånger. Jag hör inte vad hon säger och dottern vill sen inte heller berätta.

- Vi leker ibland i skolan, säger hon. Hon är inte så där då.

Jag försöker förklara, men det känns som allt jag säger kommer att ha motsatt effekt, jag försöker få henne att förstå att hon måste tala om för mig om något liknande händer i skolan, att hon måste berätta det för någon vuxen. Hon försöker bagatellisera, jag försöker skydda. Helt krasst, helt ärligt, jag är livrädd, den där lilla tandlösa tjejen har fått mig ur balans. I natt får båda tjejerna sova bredvid mig.

Fotboll

Ja, en ny fullspäckad vecka har bara börjat och det har inte regnat på flera dagar. Helg med sol och bad är ju precis vad man behöver. Nu ska vi iväg på första fotbollstillfället för hösten och barnen är otåliga. Får se om jag hinner (alltså, hinner innan jag somnar...) in senare för en mer ingående tanke om det här med att skjutsa sina barn till förskola och skola...