Hur förklarar man?

I morse när jag körde barnen till skola och förskola hade Morgonpasset i P3 fått en lyssnarfråga som undrade hur man förklarar för en elvaåring varför det finns en speciell kvinnodag. Tja, det första vi lyssnare blev informerade om var att det faktiskt också finns en internationell mansdag, den 19 november. Men hur som, om man nu inte vet det...

Jag funderar på hur man förklarar för en elvaåring (eller sjuåring, eller fyraåring för den delen) hur det kommer sig att kvinnor som utför samma/likvärdigt arbete som en man bara får ut 83% av lönen, hur förklarar man för en elvaåring att kvinnor i kåkstäder i Afrika inte kan uträtta sina behov nattetid utan att bli våldtagna, hur förklarar man för en elvaåring att många anser att man får "skylla sig själv" om man blir våldtagen om man har "för kort" kjol, "för mycket" läppstift eller bara pratar "för mycket" med en man??? Hur förklarar man för en elvaåring vad en våldtäkt är och förklarar hur vanligt det är som maktmedel? Hur förklarar man för en elvaåring att en kvinna i veckan misshandlas till döds av en nära manlig bekant i Sverige? Hur förklarar man för en elvaåringa att staten måste gå in och subventionera städning för att männen inte vill ta sitt halva ansvar för hem och hushåll? Hur förklarar man RUT? Hur förklarar man för en elvaåring att kvinnor förr inte fick rösta, att gifta kvinnor var omyndigförklarade, att flickor på många ställen i världen fortfarande förvägras skolgång och utbildning? Hur förklarar man för en elvaåring att styrelser och maktposter vanligen besätts med män? Hur förklarar man för en elvaåring att det finns fotboll och damfotboll, ishockey och damhockey? Hur förklarar man den långa kamp som idag fyller 100 år och som har lett till stora framsteg för en jämnare fördelning mellan könen, åtminstone här hemma i Sverige? Hur förklarar man att vi faktiskt har långt kvar? Hur förklarar man för en elvaårig flicka att hon faktiskt inte kommer att ha alla möjligheter som det talas om, att hon kommer att få stå åt sidan, att hon, helt sanningsenligt, redan gjort det oräkneliga gånger, det är bara i teorin hon är jämställd och har samma möjligheter som sina klasskamrater av manligt kön.

Vi kan fundera på detta idag den åttonde mars 2010, på 100årsdagen för Internationella Kvinnodagen. Vi är förebilderna, vi är de som våra barn försöker efterlikna för att passa in i systemet. Förhoppningsvis vågar de också revoltera mot det som verkar ogrundat och orättvist.

Att ta gemensamt ansvar för barnen

Man kan ta ansvar för sina barn på olika sätt. I debatten på fullmäktige som jag hänvisade till i min blogg häromdagen, menade Kristdemokrater att de som lämnade bort sina barn för att jobba kväll eller natt, inte tog ansvar för sina barn. Ibland tror jag de menar att de som inte stannar hemma med sina barn tills de är tre år också är att betrakta som ansvarslösa föräldrar. Ett annat sätt att ta ansvar är ju att se till att det finns pengar till en bostad och mat att ställa på bordet. Då måste man arbeta. och då måste kanske någon annan ta hand om barnen under tiden. Det kan ju inte vara som i ett flyktingläger i norra afrika där barnen satt fastbundna i sängen hemma medan mamma var och arbetade....

Då är det bättre att barnen tas om hand av den svenska förskolan som är bemannad med utbildad personal som arbetar efter en demokratiskt framtagen och fastställd läroplan som syftar till barnets bästa. Det är t o m befäst att förskolan är så bra att även barn till föräldrar som inte har något arbete eller som är sjuka, ska ha rätt att vistas vissa timmar där. Det är bra för barnen. Om man får tro det som en majoritet i Sverige tror. Och det krävs en by för att uppfostra ett barn.

I SvD idag skriver Anna Laestadius Larsson om föräldrarförsäkringen. Hon skriver att det skulle ta 51 år tills föräldrar delar lika på föräldrardagarna om männens uttag ökar i samma takt som idag. Det är lite länge det. Anna LL tycker att föräldrarförsäkringen borde bli en valfråga, inte RUTavdraget. Det är båda frågor om skattesubventionering och Anna LL anser att vi idag stöttar en subventionering som placerar män i andrasorteringen av föräldrar.

En del tycker att det är att ta gemensamt ansvar för barnen att pappa jobbar och tjänar grov kosing och mamma lämnar sitt arbete för att laga mat, diska, städa och tvätta och naturligtvis ta hand om barnen. Sju av tio svenskar tycker dock att föräldrarförsäkringen ska fördelas lika, men att föräldrar ska få bestämma själva. Och när de gör det...poff...så tar kvinnorna ut 78% av ledigheten. Och som Anna LL säger; Staten är redan inblandad i det här så argumentet att staten inte ska lägga sig i håller inte. Då skulle man väl ta bort subventioneringen och bara de allra rikaste skulle kunna vara hemma med sina barn? Det är väl det som kallas att bestämma själv.

Genom statliga subventioner kan man få t o m vetenskap att förändras. Tidigare sa t ex experter att det var bra att ha några års mellanrum mellan barnen, så att föräldrarna hade ordentlig tid med barnet medan det var litet. Sen kom en regel som sa att det fick gå högst 2,5 år mellan barnen för att man skulle få behålla nivån på föräldrarpenningen och vips.... sa experterna att det var bra att inte ha för långt mellan barnen, för då kunde de ha nytta av varandra som kompisar etc. Vi bestämmer själva visst, men vi anpassar oss efter hur samhället ser ut. Det är väl det som är själva grejen med subventioneringar. Staten önskar ett beteende, inför subventioner och vi väljer att göra på ett annat sätt än vi gjorde tidigare. T ex som med RUT, förut hade de mer välmående svart städhjälp, sen blev det tillåtet att göra avdrag och då skaffade de lite rikare vit städhjälp. Och nån av oss fattigare kanske fick ett vitare jobb som gör att hon (antagligen) en gång kommer att få det lilla mer i pensionspotten.

Jag vill avsluta med att säga att jag inte har någonting emot att människor anlitar andra för att utföra sysslor i hemmet, men de flesta som gör det har råd att göra det även om jag inte är med och subventionerar det med mina skattepengar. Jag vill att mina skattepengar ska gå till att fördela från de som har lite mer till de som har lite mindre. Jag vill vara med och betala en god skola och förskola, tillgång till barnomsorg på obtid, en äldreomsorg av hög kvalitet där man kan få hushållsnära tjänster efter behov och inte efter plånbok, en väl tilltagen jämställd föräldrarförsäkring och en jämlik, kvalitetssäkrad hälso/sjukvård. Men de som vill ha städhjälp för att få ihop livspusslet, de får betala själva.

Än en gång om otidsenlig barnomsorg

Lokaltidningen uppmärksammar idag avsaknaden av barnomsorg på obekväm arbetstid i kommunen i synnerhet, men även i landet i stort (möjligheten att få barnomsorg på obekväm arbetstid har sedan 2008 minskat från att 50% av kommunerna erbjöd det till att idag 40% av kommunerna erbjuder detta). Norrtälje kommun tillhör de 60% som inte erbjuder någon barnomsorg på obekväm arbetstid. Och när jag för några år sedan föreslog fullmäktige att åtminstone undersöka intresse/behov hos föräldrar blev det tvärnej och Kristdemokrater stod i talarstolen och raljerade om föräldrar som inte ville ta ansvar för sina barn után ville lämna bort dem dygnet runt. Grejen kanske är den att en ensamstående förälder genom tillgång till barnomsorg på obekväm arbetstid kanske har möjlighet att ta ett heltidsarbete och på så sätt kunna försörja sina barn. Den som jobbar kvällar, nätter och helger har ju oftast bättre betalt och är ledig vanliga vardagar och kan då umgås med sina vakna barn.

Kraven på längre och längre öppettider finns inom de flesta serviceyrken, inom vård och omsorg är dygnetruntarbete ofta en nödvändighet. Många är sysselsatta inom dessa branscher i Norrtälje idag, många av dem är kvinnor och en hel del ensamstående. När borgarna pratar om att få livspusslet att g å ihop gäller det att kunna skaffa sig en skattesubventionerad städhjälp eller att kunna gå hemma på bidrag på 3000 i månaden, men det enda sättet för en ensamstående förälder att få ihop livspusslet är att få möjlighet att arbeta heltid och att under den tiden ha omsorgen för barnen löst.

Tycker jag inte om

Tyckte inte ens om förslaget att apoteksvaror skulle börja säljas i vanliga butiker. Apotekare har en lång och gedigen utbildning och bör finnas på plats där man säljer läkemedel. Nu är det ju bara receptfria varor som får säljas på andra ställen än apotek och många frågar väl inte apotekaren innan de införskaffar sina läkemedel, så varför bli upprörd?

Jo, jag blir upprörd när jag ser TVreklam som underförstått visar att Treo hjälper om ens partner varit otrogen på firmafesten. Det är falsk reklam....själen har ingen bot i Treo.

På de ICAbutiker jag sett apoteksvaror så har de dem förvarade inlåsta, man måste genomgå kassan och få en kod för att få ut dem. Samtidigt är det givetvis också meningen att kassören ska kontrollera att man innehar åldern 18 år. För mig är det ju supersmidigt, apoteket ligger inte så bra till med tanke på att jag oftast är bilburen och har barn i bilen. Ingen parkering i direkt anslutning och det blir ett företag att parkera, ta ut barnen ur bilen, gå till apoteket, handla, gå tillbaka, packa in alla i bilen etc. Att handla alvedon på ICA samtidigt som jag handlar mjölk och andra basvaror är betydligt smidigare. Men jag är emot ändå.

Så, gick jag till Rusta för att inhandla några plastbackar. På Rusta säljer de också apoteksvaror. En helsidesannons i annonsbladet visade på detta. Döm om min förvåning när jag ser alvedon, Treo, Voltaren och andra läkemedel uppställda på en ställning vid kassorna som vore det smågodis. Hur lätt som helst att smussla ner några förpackningar Voltaren i fickan när man glider förbi. Läskigt. Vad händer med de som vill bota sin hjärtesorg med Treo (och då går det väl åt många tabletter?) när de lätt kan komma åt dem? Voltaren är inte att leka med, jag fick själv svimningskänslor då jag åt en tablett om dagen för några år sedan. Är man desperat eller bara dumdristig så tar man väl knappast en tablett? Och ska vi nu återgå till hur det går till i reklamen så får man ju bete sig nästan hur som helst inne i Rustas butiker (också falsk reklam).

Beslutet att sälja läkemedel i dagligvaruhandeln bör följas upp och utvärderas. Kanske kan man också titta på hur det ser ut i andra länder där detta finns. Djupsinniga, deprimerade, nordiska ungdomar kanske inte bör utsättas för exponering av läkemedel som lindrar smärta på detta sätt.

Flera timmar på dygnet- kan man köpa det med subventioneringar?

En önskan som man hör nästan varje dag är att någon skulle vilja ha fler timmar per dygn för att hinna allting som ska göras. Det är ju inte utan att jag själv önskar det rätt ofta också. Nu är ju det en omöjlighet, naturen sätter vissa gränser. Men vårt samhälle sätter också vissa gränser och samhället går att förändra.

I vårt västerländska, svenska samhälle är det just nu, i början av 2000talet, så att alla människor bör arbeta minst 40 timmar i veckan utanför sitt eget hem (eller med annat än att ta hand om sitt eget hem i alla fall). Tidigare har vi haft ännu längre arbetstid per vecka som norm. I andra länder har man längre eller kortare arbetstid som norm. I andra kulturer separerar man inte lika hårt arbete och fritid utan jobbar i stort sett dygnet runt, men har ändå tid för avslappning och rekreation.

Varför pratar jag nu om det här? Jo, det var en artikel i SvD igår där två Socialdemokrater nu lanserar sin egen version av subventionerade hushållsnära tjänster (som jag ju skrivit minst 100 gånger tidigare om på den här bloggen, så ni som följer den vet vad jag tycker). De två S-politikerna anser att det blir svårt att ta bort det här avdraget och föreslår därför en förändring av det som gör att subventioneringen blir större till barnfamiljer och ensamstående. Det kan ju vid en första flukt verka sympatiskt. Eller det är sympatiskt, om nu avdraget vore ett permanent måste i samhället. Valtaktiskt kanske det är det, det ska jag låta vara osagt i nuläget.

Däremot är jag fast övertygad om att det finns bättre sätt att använda pengarna. För det första är det så att bedömningen av behov av hemtjänst har blivit striktare, hemtjänsttimmar tas bort, dras in och innehåller mindre i syfte att spara pengar på de som verkligen behöver hjälp i hemmet. I stället har i nuläget skattepengar flyttats till att subventionera rika, heltidsarbetandes hjälp i hemmet. Helt fel fördelning av skattepengar om du frågar mig. Och det ställer säkert även Socialdemokraterna upp på.

För det andra, är det rätt att två friska vuxna arbetar så mycket att de inte hinner ta hand om sitt eget hem? Är det inte sundare att ännu en gång sänka normalarbetstiden per vecka, låt oss säga till 30-35 timmar? Det ger en del nya jobb, det ger friskare, gladare personal och, som grädde på moset, det ger oss fler timmar över på dygnet. Kanske hinner vi, kvinnor OCH män, med dessa extra timmar städa och tvätta hemma hos oss själva och istället blir det någon annan som får gå in och täcka upp på vår arbetsplats. Det ger, om inte annat, ett mer varierat utbud av nya tjänster än vad enbart subventionering av tjänster i hemmet gör.

För det tredje, och det är ett rent uppfostringssyfte (och överlevnadssyfte tror jag), bör vi inte alla lära oss att reda oss själva? Se på alla dessa äldre män som blir ensamma när deras fru dör; de kan inte laga mat, inte bädda sin egen säng eller tvätta sin tvätt. Är det inte demokratiskt rätt att alla klarar av detta? Ska barnen växa upp i ett hem där någon annan kommer hem och röjer upp, tvättar och torkar smuts? Hur ska de klara sig när detta inte längre är idealsamhället? Hur ska de klara sig vid en kris/katastrof? Lika väl som att tillgång till och kunskap om internet är en demokratisk rättighet så anser jag att kunskapen och förmågan att ta hand om sig själv och sitt hem är det. Men det är ju upp till var och en att välja. Men jag tycker inte staten ska subventionera bort den kunskapen hos oss.

Politik i skolan

Frågan om politiska partiers närvaro i skolorna tas nu upp på riksnivå. Det är ju en fråga som sedan länge funnits i kommunen. Redan från början tyckte jag att det var helt fel att stänga partierna ute från skolorna, även om jag mycket väl förstår varför man gör det. Som tillhörande ett litet parti som av vissa emellanåt ses som extremister, måste jag ändå känna en viss oro. Blockpolitiken blir också allt starkare och ofta bjuds endast en representant från majoritet och en från opposition in till debatter o dyl. Detta riskerar att urholka demokratin rejält. Vi mindre partier blir inte inbjudna om inte någon specifikt frågar efter just vår politik. Vår arena att sprida vårt budskap snörps ihop.

Men det är inte bara vår möjlighet att sprida politik som jag tänker på. Jag tänker på skolan som en plats för lärande och det handlar om att lära sig hur vårt samhälle fungerar. Det kan man inte endast göra genom att läsa böcker. Sanna Rayman skriver i SvD i dag att skolan mer och mer betraktas som en arbetsplats och hon skulle inte vilja ha partiaktivister som messade ut sitt budskap på sin arbetsplats. Hon medger också att detta blir lite fel i och med skolans utbildande syfte och där är jag beredd att hålla med till hundra procent. Skolan ska lära ut samhällskunskap, vad vore mer samhällskunskap än att de politiska partierna och ungdomsförbundet erbjöds att komma in i skolorna och få ungdomarna intresserade av att engagera sig? Det är ju löjligt att ett ungdomsförbund inte ens kan tejpa upp lappar för att locka nya ungdomar till sina möten, hur ska de nå ut med sitt budskap? Är det inte på arbetsplatser och på skolan vi ska prata politik, öppna dörrarna, bjuda in? Om några kommer med olustiga budskap så måste vi möta det med ett bättre, inte stänga åsikter ute. Frågan är var gränsen går, om jag är ung och går på gymnasiet, eller om jag är äldre och arbetar på gymnasiet, samtidigt som jag är politiskt aktiv på min fritid, får jag prata om politik, får jag lägga mig i diskussioner på lektion, i cafeterian eller lärarrummet som kan verka politiska, eller har jag munkavle av den anledningen att jag engagerat mig?

Jag tycker politiken ska sprudla och utvecklas bland ungdomar på våra skolor, jag tycker tomma skollokaler ska lånas ut till ungdomsgrupper som vill engagera sig, politiska ungdomsförbund som vill hålla möten etc. Att vara engagerad ska ge pluspoäng i betygssystemen, inte förbjudas. Att vara engagerad visar att man tagit till sig undervisningen om samhällskunskap, att man fullt ut förstår och behärskar möjligheterna till delaktighet och demokrati. Låt oss inte förbjuda och förmörka detta för våra unga. Då dör vårt demokratiska system ut med fyrtiotalisterna.

nu är jag med...eller?

Äntligen uppmärksammar en av männen i lokaltidningens energidebatt att jag är med i debatten. Eller? I stället för att förhålla sig till det jag skrev om det vansinniga i att fortsätta utvinna olja och på det viset skynda på förflyttningen av kol från jorden till atmosfären och på så sätt öka växthuseffekten, så får jag skrivet på näsan att etanolframställning minsann släpper ut mer koldioxid än oljeutvinning. Och det borde vara svar nog på min fråga....

Vet inte var i mitt inlägg jag förespråkade just etanolframställning, tror inte jag nämnde det ens en gång. Tror banne mig jag skrev att det är bättre och mer långsiktigt att satsa på att utveckla nya, förnyelsebara energikällor och givetvis framställningen av dessa. Jag ser inte olja som förnyelsebart eftersom det tar miljoner år för olja att återbildas. Men det är klart, i det långa perspektivet. Då får vi väl använda den lika långsamt...

Tja, just i det här läget planerar jag inte att ge mig in i den deb atten igen. Herr Mothander hittar alltid nån ny "expert" som uttalat sig om oljans förträfflighet och outsinande lager. Men jag återkommer.