Både barnen och jag är nu ovana med att vi faktiskt är på jobbet resp. förskolan tre dagar i rad, så ikväll var vi alla trötta. Det blev uppvärmda pannkakor till middag, ärtsoppan blev inte klar förrän strax efter åtta så den får vi äta en annan dag. Imorgon personalmöte efter jobbet så nu är det nog bara att nanna.
Här bloggar jag om stora och små, mer eller mindre politiska, händelser i världen och i vardagen.
onsdag 12 mars 2008
tisdag 11 mars 2008
VABMASTER har ordet
Läs mer om VABBANDE och FUSK på http://maritaengstrom.blogspot.com/2008/03/regeringen-fuskar-nr-man-berknar-fusk.html
strandskydd, Carola och budgetdiciplin mm
Tänkte ägna bloggen åt att kommentera inlägg på lokaltidningens debattsida idag. Största debattinlägget står jag visserligen själv för med en artikel om Familjens Hus och MVC i Hallstavik som jag redan skrivit om här på bloggen så jag tänkte inte uppehålla mig vid det.
Ledaren skriver om Miljödepartementets förslag till förändrat strandskydd och har rätt i en hel del. Det är mycket viktigt att vi är försiktiga med att utöka möjligheterna till dispenser från strandskyddet i vår del av Sverige, men man bör även vara försiktig på orter som inte har stränderna belamrade med fritidshus. Vi ska minnas att strandskyddslagen har kommit till för att värna ALLAs rätt att kunna vistas vid stränderna (och då kan det ju bli så att alla betalar för något som bara vissa utnyttjar ungefär som rättvisan Kjell J, Rånäs, beklagar sig över i ett annat inlägg). Alla som rest i Europa vet väl hur det kan vara att kunna ta sig till en strand där; strandremsorna tillhör vissa hotell eller restauranter som tar betalt för att man ska få vistas där eller stränderna är helt privata och instängslade med taggtråd. Strandskyddslagen har, som så många andra lagar, kommit till för att värna det allmänna intresset och inte särintressen. Det är påfallande många som verkar tro att strandskyddslagen, plan och bygglagen, trafikregler och annat kommit till enbart för att jävlas med folk. Och när man ser lagarna som provokation får man inte heller en speciellt solidarisk känsla för det samhälle man lever i.
Och som vidare kommentar till Kjell J, Rånäs, som inte tycker att det är rättvist att alla i Stockholms län ska vara med och betala hans bussresor via skattsedeln, så skulle jag vilja säga att en vision om ett bättre samhälle för alla kan göra att det känns hur rättvist som helst att vi alla är med och betalar för mindre biltrafik och bättre miljö som är oss alla till gagn. Och vad Kjell J, är det som är rättvist med att vissa föds till att ha råd att åka oavsett det kostar 20 eller 80 kronor medan andra inte gör det?
Jo, glömde visst nämna att det står ett m efter Kjell J inlägg också, men det kanske vi alla kunde lista ut ändå. Två andra med samma bokstav efter inlägget manar till budgetdisciplin i Socialnämnden och tycker att kommunalrådet gjorde helt rätt som gick in och omdirigerade socialchefen i sådan grad att detta ledde till hennes avgång. De två unga moderaterna (som uppenbarligen inte skådat livet från alla dess kanter än) talar väl om skattesänkningar, kärnverksamheter och så budgetdisciplin då...
Vad är en kommuns kärnverksamheter? Vad är en kommun? Kommunen det är vi, dess medborgare och vi utgör också dess kärnverksamhet. Att kommunens invånare mår bra är en av kommunens kärnverksamheter, någonting annat kan väl ingen påstå? Mår vi inte bra fungerar vi inte och är vi tillräckligt många som mår tillräckligt dåligt fungerar inte heller samhället omkring oss. Ibland räcker det med att ett par stycken fungerar riktigt dåligt. Det är då ett allmänt intresse för kommunens övriga medborgare att få dessa personer att fungera bättre. Det är också en trygghet för kommunens kärna, d v s medborgarna, att veta att den dagen mitt liv inte riktigt fungerar som jag vill då finns ett skyddsnät, en snabb och effektiv apparat som hjälper till så att misären inte hinner fördjupa sig och slå rot. Om det händer mig. Eller någon av de som står mig nära.
Människorna som bor i en kommun är kommunens kärnverksamhet. Ibland kostar vissa människor mer pengar. Antingen kan man skjuta till pengar så att det finns ett utrymme i budgeten för att ta hand om dessa människor när de dyker upp. Eller så får man överskrida budgeten den dag en kommunmedborgare mår akut dåligt. De två moderatspolingarna jämför en kommunal nämnds budgetdisciplin med det som gäller för en privatperson; att hålla utgifterna lägre än inkomsterna. Jo jo, det är väl typ småskolematte det handlar om då. Verkligheten är ju mer komplicerad. Den dagen du blir sjuk eller på annat sätt mår dåligt drabbar det både den privata och den offentliga ekonomin på ett sätt som kanske inte gått att förutspå. Dina utgifter kommer inte att med samma lätthet försvinna som dina inkomster, utgifterna kommer snarare att öka. Men det är lite sån där gammal "ondgudsreligion" över den där ideologin att den som blir sjuk eller arbetslös får skylla sig själv, säkert en ogudaktig människa...
Sen var det Tchad. Ja. Det är bara där det finns olja eller andra ekonomiska intressen som väst intresserar sig för om det är krig eller inte, om folk lider eller inte. Det är sant.
Jo, Krassman, jag har redan läst om ditt korståg mot Carola på din blogg och du verkar inte vara ensam. Var man går så hör man bara lättnadens suckar att Carola didn´t make it all the way. Märkligt tycker jag. För hur lite jag än står ut med hennes ylande och vibrerande läppar och viftande ögonfransar så känns det lite konstigt att resonera så. Hade hon gått vidare hade jag varit besviken, då hade jag tyckt svenska folket varit enkelspåriga, tråkiga och smått dumma (men att man inte kan lita på hur det går när svenska folket själv får välja det ser vi ju inte minst på vår regering). själv tyckte jag egentligen bara en låt var bra och det var Therese Andersson med två apostrofer. Den åkte ju ut. Får se om jag gillar någon i finalen. Kanske BWO. Annars får vi väl rösta på Sibel. Hon är ju turk.
Etiketter:
budgetdisciplin,
bussresor,
Carola,
kommun,
kärnverksamheter,
skyddsnät,
strandskydd,
Tchad
måndag 10 mars 2008
Nya Friska Tag
Nu tar vi nya friska tag på jobbet. En vecka kvar med våra två resurser. Sen ska allt fungera med ordinarie fyra personal. Och då är det till att vi är friska.
Men det känns ju som om det inte är så svårt att hålla barnen friska om de bara får sova ordentligt. sen är det det som är problemet, det räcker ju med ett föräldrarmöte eller att planeringsmöte på jobbet så är veckan ur led och ungarna slutkörda. Tur att det blir bara ljusare och ljusare.
söndag 9 mars 2008
Internationella kvinnodagen med febersjuk femåring, trotsig tvååring och PMSkärring till mamma

Två långa arbetsdagar och sen hämta febrig, trött femåring på dagis. Visst, hon var hängig redan på morgonen, men ingen feber och hon hävdade bestämt att hon orkade gå till dagis. Och klockan var ju sex på morgonen, vem är inte lite hängig då? Men det är klart, jag har dåligt samvete för att jag inte insåg hur dålig hon var och höll henne hemma igen. Som tur var hade jag bytt pass med en kollega och kunde hämta barnen redan kvart över fyra. På med kläderna och hem, insåg att det inte var någon idé att börja med middagen utan vi satte oss i soffan alla tre och efter tio minuter hade Storasyster somnat med klubba i munnen. Hon sov, med korta vakenbräck, till halv åtta på lördagmorgon. Då hade febern sjunkit från 38.5 till 37.5 men hon var matt, snorig och hostig så vi bestämde oss för ett lugnt firande av Internationella kvinnodagen.
På morgonBolibompa informerades barnen om att det var "Alla tjejers dag", bravo Bolibompa tänkte jag. Sambon köpte det inte alls. Ju mer jag försökte prata med honom insåg jag att han faktiskt verkade tycka att det inte bara är en onödig dag utan även en provocerande dag. Eftersom jag själv led (lider) av svår PMS ville jag inte ta någon diskussion utan fortsatte istället som vanligt med att tvätta tre maskiner, hänga ut tvätt, ta in tvätt, dammsuga halva lägenheten, damma, diska och hålla den trotsiga tvååringen från den lättstötta febriga femåringen. Utan att få utbrott. Nästan omöjligt, hade hjälpt med en whiskey och ett par timmars vila i lugn och ro, men det var för mycket begärt...
På kvällsBolibompa blev jag sedan lika irriterad som jag på morgonen blivit glatt överraskad; Friidrotten (eller vilken sport som helst) drar över och förkortar sändningstiden för dagens (och på lördagar även veckans) viktigaste program och då väljer man på Bolibomparedaktionen att låta dotterns favoritserie om den kvinnliga superhjältinnan Kim Possible utgå och sätter istället in ett kort avsnitt av serien om det manliga fåret Shaun. Bu bu bu Bolibompa.
Och för första gången somnade båda barnen innan åtta och jag fick se Andra chansen på TV. Under deltävlingarna har jag ju bara fått se omröstningarna eftersom jag alltid är i färd med att lägga barn vid åtta. Och efter melodifestivalen så var det då dags för säsongsavslutning på min favoritserie: Brottskod Försvunnen (som jag brukar hinna se eftersom den börjar 21.35, då är problemet snarare att jag har svårt att hålla mig vaken). Det var spännande som vanligt, men snacka om att jag blev förvånad när programmet för ovanlighetens skull slutade med texten "To be continued". Precis innan slutvinjetten ser man en kvinna bli bortförd i en gul skåpbil. I sista avsnittet för säsongen så avslutas handlingen med ett nytt brott. Snacka om att man känner sig lurad...
Så är det då söndag. Dottern är feberfri men hängig. I DN står det att fusket med VAB är mycket mindre än vad man trott. Ca 1,6% av utbetalningarna visar sig vara felaktiga och en del av dem beror på att föräldrar helt enkelt fyllt i blanketten fel. På ett år handlade det om en summa på 229 miljoner kronor i hela Sverige. Undrar just hur mycket det kostar att ha så många anställda på Försäkringskassan som bara sitter och ringer runt till dagis och frågar om det eller det barnet var där den eller den dagen. Till oss som haft öppet i några veckor har FK ringt vid minst fem enstaka tillfällen som jag känner till. Ledaren i lokaltidningens största kamp kommer att förlora fotfäste om man inte lyckas hitta några riktiga fuskisar snart.
Etiketter:
feber,
fusk,
Internationella kvinnodagen,
PMS,
trotsålder,
vabba
onsdag 5 mars 2008
Nu börjar arbetsveckan
Jo, för vissa börjar arbetsveckan här. Torsdagmorgon, sovmorgon, börjar inte förrän halv tio. Ljust ute, förhoppningsvis varmt och ingen nederbörd. I annat har jag lidit av PMS hela eftermiddagen så det lär väl bli en röd helg, åttonde mars och allt. Har faktiskt inte fått någon inbjudan till något evenemang i år, trist, det brukar vara både trevligt och uppiggande.
Inte har vi hittat på några egna aktiviteter i partiföreningen heller. Helst skulle jag bara sträcka ut mig på sängen känns det som. Och ändå har jag varit hemma i flera dagar. Storasyster hostar nu, feberfri, men hostar. Diskmaskinen gick just klart sista varvet, gjorde pannkakor med sylt och grädde idag och då blev det plötsligt en massa bunkar och burkar och jag vet inte vad som skulle diskas. Duschat har jag också hunnit sen barnen somnade och snart är håret tillräckligt torrt för att lägga ner på kudden.
Storasyster längtar till dagis. Idag har hon nästan klättrat på väggarna här hemma, ingen ro att se en film eller sitta framför datorn längre, bara sprall och längtan. Liten är i en värld för sig, i jakt på omedelbar tillfredsställelse av alla sina behov och önskemål. "Min tur, min tur", ekar hennes röst genom lägenheten. Men nu sover de som sagt och de värsta hostattackerna har lagt sig. Jag skriver ut verksamhetsberättelser och ekonomiska berättelser och dagordningar inför morgondagens årsmöte. Hoppas jag har papper så det räcker hemma. Jag jobbar ju till sex och årsmötet börjar sju så jag får problem att hinna kopiera dem på lokalen imorgon. Resan tar ju åtminstone 50 minuter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)