Modersmålsundervisning lägsta prio

Jag har tidigare skrivit om det till synes outtömliga ämnet modersmålsundervisning i denna blogg. Det handlar om modersmålslärare med usla arbetsförhållanden och brist på integration med övrig undervisning, men det handlar också om hur du.som förälder måste slåss.för ditt barns rätt till lagstadgad undervisning. Det handlar också om hur modersmålsundervisning i all forskning bidrar till att förstärka barnets.resultat i övriga ämnen samt dess identitet och självbild.
Så långt om detta, när barnen börjar årskurs sex finns en skrivning i skollagen om att barn som inte önskar välja till ett.ytterligare språk utöver svenska, engelska och ev modersmål,  har möjlighet att i stället få läsa.mer av något av dessa språk. När det gäller svenska och engelska förstår jag det.som att.det blir någon typ av stödundervisning för de elever som inte hanterar ett språk till. Så skulle det också kunna.fungera.för de barn som vill stärka.sina kunskaper i modersmålet.
Då min dotter nu ska välja språk inför åk.sex tillskrev jag rektor, redovisade att jag förstod samordningssvårigheterna, lämnade numret till den modersmålslärare dottern har idag en timme/vecka och var på det hela väldigt öppen med hur vi skulle finna en lösning på detta tillsammans, för barnets bästa.
Jag fick till svar att extra engelska skulle lämpa sig bra som språkval för min dotter, i övrigt hänvisades jag till modersmålsenheten i kommunen. Så nästa mail, med rektorns svar bifogat, gick till nästa.rektor, hon på modersmålsenheten. Det tog lång tid. Sen fick jag till svar:

"Huvudmannen kan erbjuda modersmål som språkval, men är skyldig att göra det endast om fler elever än fem i kommunen har valt det. (7§) nedan.
När det gäller språkval är det huvudmannen som ansvarar, inte jag. Jag har bara ansvar för modersmål."

Med de två svaren tolkar jag.det som att ingen.har ansvar för att modersmålsundervisning som språkval erbjuds. Eftersom vare den som samordnar modersmålsundervisningen eller rektorn på den enskilda skolan verkar ha ansvar för att ta reda på om det finns fem elever i kommunen som skulle önska modersmålsundervisning i det aktuella språket tolkar jag det som att det är upp till föräldrarna att ta reda på det och sedan driva sin sak. Vanvettigt säger jag då detta ofta handlar om föräldrar som hanterar det svenska språket och det svenska systemet sämre än jag.
Om vänsterpartiet får något att säga till om efter valet ska.jag.kämpa för att höja statusen på modersmålsundervisningen, förbättra arbetsförhållandena för modersmålslärare samt stärka.rättigheterna för eleverna. Fy bubblan!

Modersmålsundervisningens status måste höjas för att kunna erbjuda en likvärdig skola

Läser i Norrtelje tidning att Sverigedemokraterna vill ta bort modersmålsundervisningen i syfte att barnen i stället ska lära sig svenska. Partiet ger inte sken av att ha så stora kunskaper i ämnet. Forskning visar att barn som får modersmålsundervisning också lär sig det svenska språket bättre samt klarar av andra ämnen i skolan bättre än de som inte får någon modersmålsundervisning. Ibland är det t o m bra att elever med annat modersmål än svenska får annan undervisning också på sitt modersmål för att bättre kunna klara skolans kunskapskrav.

Det finns många problem med modersmålsundervisningen idag, men lösningen är definitivt inte att ta bort den. I stället bör statusen på undervisningen höjas och barnens rättigheter till den stärkas. Det råder brist på utbildade lärare i modersmål, speciellt i "små" eller, i vårt land, ovanliga språk. Detta gör att långt i från alla elever som har rätt till modersmålsundervisning får någon sådan. Andra brister är att de som arbetar som modersmålslärare ofta har stora geografiska områden som de ska täcka, de åker runt på olika skolor och träffar eleverna endast en eller ett par timmar per vecka. De träffas mycket sällan några kollegor att reflektera och utveckla undervisningen tillsammans med. De blir ofta inte en del av arbetslagen på de skolor de besöker, tvärtom är de stationära lärarna ofta omedvetna om vilka de är och vad de gör på skolan. Modersmålsundervisningen är ofta inte på något sätt sammanlänkad med övrig undervisning som eleven har. Det beror ju på att läraren är väldigt sällan på skolan och på väldigt många olika skolor. 

Eftersom rättigheten till modersmålsundervisning baseras på att det också finns en undervisningsgrupp, d v s fler elever som önskar modersmålsundervisning i samma språk, så blir det ofta grupper med en väldigt stor variation av kunskaper hos eleverna. Elever från årskurs 1-6 i samma grupp. Elever med två föräldrar som talar modersmålet, elever med en förälder som talar modersmålet och en som talar svenska eller ev ett annat språk. Kunskaperna varierar brett och det krävs en mycket kompetent lärare för att anpassa undervisningen till allas behov.

Modersmålsundervisningen erbjuds en eller ett par timmar i veckan, ibland utanför skoltid, ibland krockar undervisningen med andra viktiga skolämnen, ibland erbjuds undervisningen på en annan skola som eleverna då blir tvungna att ta sig till på egen hand. Det finns många krav på legitimationer, dokumentationer och kunskapsnivåer i samtliga andra ämnen i skolan som modersmålsundervisningen saknar. Det finns också många rättigheter till undervisning i andra ämnen som barnen (deras föräldrar) inte behöver strida för. Detta trots att forskning visar vilka stora fördelar de elever som får modersmålsundervisning har då det gäller att ta till sig svenska språket och kunskaper i övriga skolämnen. Att inte satsa mer på att höja statusen på modersmålsundervisningen är att medvetet arbeta för en mindre likvärdig skola där vissa elever inte ges samma rättigheter till kunskap som andra.

Sverigedemokraterna vill dessutom stoppa all asyl- och anhöriginvandring. De vill med andra ord klippa banden mellan de barn med utländska rötter som finns i Sverige idag och deras familj, bakgrund och historia. Barnen ska lära sig svenska, punkt. Deras farmor får inte komma hit, punkt. Barnen ska inte lära sig sitt modersmål, punkt. Åk gärna och hälsa på farmor, men ni kommer inte att kunna prata med henne, punkt.

I min världsbild är kunskaper i många olika språk och om många olika kulturer värdefullt för individen och samhällets utveckling mot solidaritet, fred och värme där alla människors värde är lika högt. Att inte ta emot asylsökande? För mig låter det som att knuffa den som inte kan simma ur båten på djupt vatten, så gör en inte, har era föräldrar inte lärt er det?

Hur jämlik är vår svenska skola - ett exempel

Idag tänker jag skriva om modersmålsundervisning. Alla barn som har minst en vårdnadshavare med ett annat modersmål än svenska som dagligen används i hemmet, ska erbjudas modersmålsundervisning enligt skollagen. Trots detta är det många fler faktorer som påverkar om ditt barn får möjlighet att lära sig sitt andra språk. En faktor är hur många andra barn som har rätt att läsa samma språk. Oftast krävs en grupp på minst fem elever för att modersmålsundervisning ska erbjudas. Lyckligtvis (?) kan dessa elever vara i vilken ålder eller kunskapsnivå som helst, bara det blir en grupp. Faktor nummer två är att det måste finnas en lärare, numer också med legitimation. Modersmålslärare arbetar ofta under betydligt tuffare förhållanden än lärarna som är anställda på en skola. Modersmålslärarna arbetar ofta några timmar i en kommun, några timmar i en annan kommun, ibland på ett par olika skolor i samma kommun, men det är många och långa resor. Min erfarenhet är att väldigt få av lärarna på de skolor modersmålslärarna besöker har en aning om vilka de är, var de håller till eller vilka elever som besöker dem. Modersmålslärarna har m a o ett mycket ensamt och osynliggjort arbete.

Detta trots att en mängd forskningsrapporter tydliggjort hur viktigt det är för barn att i grunden lära sig båda sina språk. Modersmålsundervisningen gör det många gånger lättare för barnen att hänga med i skolans andra ämnen och flerspråkigheten gör barnets alla språk rikare. Modersmålsundervisningen stöder också barnens identitetsutveckling och ger dem en bättre självkänsla.

För att få modersmålsundervisning till sina barn räcker det ofta inte bara att fylla i en ansökan och skicka den till den kommun du bor i, som det kanske gör om du vill att ditt barn ska börja i kulturskola eller dylikt. Snarare blir det så att du som förälder måste ligga på och fråga lärare på skolan, ringa till avdelningen för modersmålsundervisning på kommunen och kanske själv ta kontakt med modersmålsläraren om du får tag på kontaktuppgifter. Redan detta ger oss föräldrar ganska ojämlika förutsättningar att kunna få till modersmålsundervisning för våra barn.

Min äldsta dotter fick modersmålsundervisning efter halva årskurs två, då hade jag ansökt då hon började förskoleklassen. Hon gick i en blandad grupp med elever från åk 1 - åk 6, en del hade två föräldrar som talade ett annat språk, andra hade en förälder som talade ett annat språk. Kunskaperna var på väldigt skiftande nivå. Undervisningen skedde en gång i veckan, i åk 3 skedde det efter ordinarie skoltid.

I årskurs 4 bytte vi skola och jag fick försäkran från modersmålsenheten i kommunen att undervisningen skulle följa med barnet till den nya skolan. Jag skickade en ny ansökan och samtidigt ansökte jag för mitt yngre barn som då började förskoleklassen. Det gick ett år, inget hände. Hösten då äldsta dottern gick i femman började jag ligga på och ringa ansvarig för modersmålsundervisningen. Efter höstlovet har barnen nu varit på sin första modersmålslektion.

Det kommer att fungera. Men visst kan jag känna mig irriterad, inte bara på att det tagit sån tid utan även på att jag nu måste ta min halvtimmas rast och skjutsa barnen från sin skola till skolan där de får undervisningen och sedan anlita mormor att hämta dem och köra tillbaka dem till fritids. I skolan får jag själv se till att barnen kommer ut från sina lektioner i tid så att jag hinner skjutsa dem. Från den s k ordinarie skolan känner jag mest trycket hur jag som förälder nu ska se till att barnen kompenseras för den lektion de missar då de läser modersmål. 

För att förtydliga vad jag menar vill jag dra en parallell till då jag själv gick i skolan. ibland var någon elev tvungen att gå till "talfröken" eller "läsfröken", som dåtidens specialpedagoger kallades. Då fanns den pedagogen på vår skola och antingen kom hen och hämtade eleven i fråga eller så skickade klassläraren dit eleven då det var dags. Inga föräldrar var någonsin inblandade för att det skulle fungera. 

Barnen har alltså rätt till modersmålsundervisning. Det låter ju jättebra. En svårighet att få vårdnadshavare att utnyttja denna rättighet har varit att många föräldrar tror att två språk kommer att förvirra deras barn. Därför har många avstått. Nu vet vi att forskningen visar det motsatta och det är en kamp i sig att få föräldrarna att förstå detta. Så att de först och främst VILL ge sina barn den gåva två språk är. Men sedan krävs det också kraft och ett gott utvecklat eget språk för att kunna ligga på och tjata. Eventuellt krävs det sedan också en arbetsplats där du kan gå ifrån, en egen bil så att du kan skjutsa barnen och helst en mormor som kan ställa upp och hjälpa till. Det känns inte som en rättighet som vem som helst kan ta del av.