Färdtjänst till begravningen? Nej tack

Idag har vi tagit avsked av allrakäraste mormor. Det var mycket fint, fin vemodig musik, mycket musik, rofyllt och sorgligt. Egentligen ska man ju inte behöva gråta när en människa som är 95 år fyllda och fick leva (nästan) fullt ända in i det sista, går vidare, men det gör man ju. Det är sorgligt att vi aldrig mer i detta liv ska prata med varandra, skoja och debattera. Det är en tomhet att någon som varit med varenda jul sen jag föddes, varenda födelsedag och midsommar, någon som alltid har funnits inte finns mer, ett telefonnummer jag kan rabbla i sömnen aldrig ska slås mer, en port jag gått in i så många gånger aldrig ska besökas mer.

På ett sätt är det ju en del av en själv och ens egen uppväxt, barndom och en del av ens liv som dör och det är väl det man sörjer mest.

Till begravningen av min stora idol och förebild kom många unga, de flesta i hennes egen ålder hade redan vandrat vidare. Det var så många unga på efterbegravningenfikat att drickorna tog slut. Cateringfirman brukade nämligen inte ta med så mycket dricka eftersom de flesta på en begravning brukar vara kaffedrickare.

Det kom bara en i hennes egen ålder. En gammal väninna som bor på Ekerö. Hon trodde som de flesta äldre, samhället om gott, och beställde färdtjänst. Vilken dundermiss. Den stackars gamla damen missade hela begravningen och kom lagom till fikat.

Det är inte acceptabelt!!!! Jag har tidigare skrivit om utvecklingsstörda som fått sitta till klockan ett på natten utanför Skansen efter Allsången och väntat på sin färdtjänst och det är inte acceptabelt, men det här är inte ACCEPTABELT.

I Vänsterpartiet vill vi införa ankomstgaranti för färdtjänsten. Vi vill att de som är berättigade till färdtjänst ska ha fri tillgång till biljetter och att chaufförerna ska utbildas för sitt jobb. Det tror vi är några viktiga steg mot en förbättrad färdtjänst. För förbättring är nödvändig. Eller?

Nya insikter - och gamla

Att färdtjänsten inte fungerar perfekt, det är ju ingen nyhet. Förra veckan blev jag varse att vissa färdtjänstkunder sitter vakna till midnatt för att ringa och beställa resa, för efter midnatt kopplas den utländska växeln bort och man får prata med någon från det lokala taxibolaget. Idag fick jag höra historien om hur ett sällskap intellektuellt funktionshindrade fick sitta och vänta från kvart över nio, då färdtjänsten var beställd till, till fem över ett på natten efter sitt besök på Allsång på Skansen. Snacka om att själva upplevelsen av besöket får sig en törn.

I Vänsterpartiet vill vi att de som kör färdtjänst ska genomgå en utbildning, vi vill ha en ankomstgaranti och fria biljetter. Det ska vara enkelt och bekvämt att använda sig av färdtjänst för den som behöver.

Idag har jag fått lära mig hur otroligt begränsad en människa som är beroende av LSSinsatser är i sitt val av boende. Det finns ett fåtal gruppboenden att välja på, det kommunala bostadsbolaget drivs av vinstintressen och tillhandahåller inga lägenheter, ställer man sig i ordinarie bostadskö blir man av med sina LSSinsatser som man är beroende av.

Några av de personer som jag träffade idag bor i ett gruppboende ovanpå en restaurant där det spelas hög musik och skrålas till långt in på småtimmarna på helgerna. Det är väldigt störande och de boende vittnar om att "möblerna hoppar". Det är ju inte acceptabelt. Vem av oss skulle stå ut med att bo så? De här personerna kan dessutom inte välja att flytta någonannanstans.

Ett annat dilemma som vi diskuterade idag var hur det fungerar när en person med LSSinsatser vill göra en resa eller t ex äta julbord. Personen får i det här fallet betala även för den personal som hon/han är beroende av. Ett dilemma är att de här personerna som redan lever på knappa resurser får betala dubbelt så mycket för sina nöjen, ett annat dilemma är hur man ser på att personalen bjuds med på olika evenemang, var går gränsen för muta/bestickning? I vilken beroendeställning hamnar brukare och personal till varandra? För anställda inom kommun och landsting finns ofta policies som tydligt anger vad som är okej att ta emot, men här öppnare sig en gråzon...

Det var ett givande möte och jag vill tacka brukare och personal på kooperativet Industrihuset för en trevlig stund och goda lärdomar. Hoppas ni också fick ut något av det.

En tillgänglig mötesplats

År 2010 är Tillgänglighetens år. Ja, du kanske inte har märkt det, i alla fall inte i början av detta snörika år, men så är det och planeringen av detta har pågått i tio år. Så nog borde det ha hunnit bli lite tillgängligt runtom i krokarna.

Idag har jag träffat två grupper med samhälleliga intressen. Jag började på SS Norrtelje direkt efter Socialnämndens sammanträde med att träffa föreningen Mötesplats Norrtälje. De hade mycket intressanta åsikter att delge, tankar om stadens fysiska utveckling, kommunens fysiska utveckling, skolan, kulturen, näringslivet och demokratin. Mycket som vi också diskuterat i partiföreningen; befolkningstillväxten, svårigheter för medborgare att göra sig hörda, norrvattenledningen och mycket mer. Det kändes bra när jag gick därifrån med ett tjockt kompendium med idéer under armen. Vad skönt att det finns människor som orkar och vill engagera sig, som orkar tycka och visionera, som vill någonting...

Efter att ha ätit rester tillsammans med de älskade barnen så åkte jag till NHS kvartalsmöte. NHS var en samling som jag tidigare inte hört talas om bestående av representanter från olika föreningar i Norrtälje, t ex FUB, IPS, trafikskadade, afasiföreningen, hjärtochlungsjukas förening, autismföreningen mm. Vi samspråkade om bl a färdtjänsten, vårdvalet/hälsovalet, rehabilitering/habilitering, arbetssituationen för funktionshindrade. Det jag särskilt tog med mig från mötet var att någonting måste göras för att öka möjligheterna för färdtjänsttagare att få åka över länsgränsen till Uppsala. Stora delar av vår kommun gränsar till Uppsala län, men att åka över gränsen klassas som riksfärdtjänst och begränsas ytterligare. Jag fick också positiv respons på vår idé om utbildning för chaufförerna inom färdtjänsten. Jag tar också med mig att rehabbassängen på ROS åter är avstängd, nu p g a mögel. Det finns ett behov av en rejäl upprustning av bassängen och jag skulle tro, att det även behövs ännu en bassäng för dessa ändamål. Behovet är stort och nyttan med bassängen utan tvivel.

Representanterna på NHS kvartalsmöte skickade också med en hälsning till Kjell Jansson; Stan ser förfallen ut, färg flagnar av väggar och bänkar och det finns inga blommor någonstans. Det spelar ingen roll om man satsar flera miljoner på att göra å-miljön trevlig med bryggor om man inte tar hand om det som redan finns.

Min idé så här Tillgänglighetens år 2010 är att låta politikerna ta sig fram med elmoppe, rullstol, blindkäpp o dyl genom stan - arrangera det gärna som en tävling. Låt dem sen med sin förvärvade funktionsnedsättning försöka sig ta sig in och handla något, fika, besöka en myndighet, åka lite färdtjänst etc.