opposition - önskad eller inte?

Apropå detta blogginlägg ska jag medverka i http://www.tvrr.se/ imorgonbitti mellan 9.00-10.00 och prata opposition. Det ska bli intressant. För det första för att jag själv reagerade så sent som på senaste kommunstyrelsegrupp på att det fanns personer i gruppen som verkade vara ovilliga att stöta sig med borgarna (är vi i opposition eller?). För det andra för att väljarna faktiskt efterfrågar två helt olika saker, de efterfrågar mindre politiskt tjafs och mer samförstånd, samtidigt vill de ogärna att alla tycker lika. Om ni frågar mig, så tror jag att det till stor del beror på vad man tycker lika om, eller vad man är oense om. Om man hela tiden är oense om saker som politiska positioner (som gemene man inte bryr sig ett dugg om) samtidigt som man är rörande överens om vattenledningar, vägbyggen, strandskydd och privatiseringar som skulle kunna ha en politisk vinkling, så blir politiken obegriplig för de flesta, oppositionen otydlig och insnöad. I landstingsfullmäktige är man oense om ALLT, man skulle aldrig bifalla oppositionens förslag. Bästa argumentet för att inte göra det är att man har lagt ett snarlikt förslag själva. Det är ju lite löjligt. I kommunen kanske det är tvärtom just nu. Alla större projekt har en rad aspiranter på vem som egentligen är initiativtagare. Oppositionen skapar bara ett förhållningssätt till majoritetens politik, inga egna visioner... Kan det vara så? Då är det bäst vi jobbar på nu. Vi måste visa att det finns en annan väg att gå. Att det finns andra värden att ta hänsyn till än de ekonomiska och "vad entreprenörerna vill göra" eller var "entreprenörerna vill etablera sig". Det finns också behov. Och vi måste ta reda på vad behoven är. För alla skriker inte lika högt.

3,3% av befolkning utnyttjar RUTavdraget. De flesta bor i Danderyd och de rika kommunerna runt Stockholm och i Skåne. I norra Sveriges avfolkningsbygder och Södertälje/Botkyrka är utnyttjandet lägst. 100% av befolkningen betalar. Var tionde familj i Danderyd utnyttjar. Var tionde familj i Danderyd har en årsinkomst på över en miljon. Hur kan det komma sig att detta var någonting som åberopades som var människas rättighet i valrörelsen? Jo, vi låter någon annan sätta dagordningen.Vi låter inte behoven styra. Vi lyssnar inte på dem som inte skriker.

För att driva kraftfull opposition i det egoistiska samhället; ha två öron, var tyst, lyssna till de som inte skriker, ta reda på behoven och använd din hjärna och din mun som en kraftig megafon för att driva dessa människors sak. Allas vår sak och vår rättighet till ett jämlikt, jämställt samhälle. Wrrrroaaaaw

Världens bästa välfärd - utan vinstintresse

Världens bästa välfärd - utan vinstintresse, det är det vi i Vänsterpartiet vill bygga om vi får förtroendet från väljarna. De kapitalister som satsar pengar inom välfärden, t ex sjukvården, gör inte det för att vara snälla, det är inga barmhärtiga samariter utan människor och företag som vill tjäna pengar på oss. I Vänsterpartiet vill vi att alla de pengar vi betalar i skatt också går till en god välfärd som fördelas så att den som behöver mest får mest och den som behöver minst får minst. Genom god kontroll och effektiv användning av skattemedel kan vi se till att hålla en hög nivå på välfärden. Privatiseringar och utförsäljningar äventyrar tillgången till en god vård i hela Sverige och i hela Stockholms län.

Vi Norrtäljebor minns alla hur paniken spred sig när det var tal om att lägga ned akuten på Norrtälje sjukhus. Det hela handlade ju om att den inte var lönsam, att landstinget drogs med stora ekonomiska underskott. I sista stund räddades hela Norrtälje sjukhus kvar och det unika Tiohundraprojektet skapades. Idag är det största hotet mot akutmottagningen på Norrtälje sjukhus en privatisering som skulle leda till att sjukhusets enheter måste bli lönsamma.

Alla patienter är inte lönsamma. Alla vårdinrättningar kan aldrig bli lönsamma. Om tanken är att det privata ska ta över alla lönsamma bitar och lämna det olönsamma till det offentliga att ta hand om kommer vi i en ond cirkel som försämrar vår offentliga vård och förskingrar våra skattepengar.

Akutsjukhusen är vårdens ryggrad. Säljs de ut undermineras möjligheten att styra sjukvårdens utveckling och ge vård efter behov. M och FP i Stockholms län vill nu sälja Danderyds sjukhus. Vi i Vänsterpartiet vill sätta stopp för detta.

• Danderyd har kanske den bästa kvaliteten av länets alla akutsjukhus. Varför ska vi sälja något som är så bra och som vi äger tillsammans?
• Danderyd är ett viktigt utbildnings- och forskningssjukhus. Vi vill att det ska vara så även i framtiden.
• Personalen och patienterna är nöjda med Danderyds sjukhus. Varför är inte M och FP nöjda?

Vänsterpartiet vill att alla sjukhus i Stockholms län ska drivas i offentlig regi och ägas av oss gemensamt. Vem vet vilket sjukhus borgarna vill sälja härnäst? Är det månne Norrtälje? Det viskas i korridorerna. Jag läser på Emelie Löthgrens blogg att hon tydligen känner motståndare till akutmottagningens varande året runt, dygnet runt. Sen lovar hon att Centerpartiet minsann är en garant för fortsatt akutverksamhet i Norrtälje. Jojomän, och Tiohundra BB. Kom igen Centern, ett akutsjukhus skänker månne trygghet, men Centerpartiet inger inte speciellt många trygghetskilowatt.

sjukvårdspolitiker försöker nyttja sjukvården

Jag är verkligen ingen person som nyttjar sjukvård i onödan, nej, man ska leva som man lär så det blir mycket s k egenvård här. När min syster dagen efter sitt bröllop (på själva bröllopsutflykten med maken) snubblade i en trappa och blev medvetslös så tyckte jag att akuten var onödigt, de kunde väl ringa jourmottagningen och höra vad de tyckte...

Hur som helst, när jag bestämt mig för att Liten inte orkar vara 11 timmar på dagis imorgon utan att det är bättre att jag vabbar en dag till och hon behöver inte vara pigg förrän på tisdag, så innebar det ju också att jag måste ha ett intyg från läkare eftersom jag då varit hemma mer än en vecka.

Jag, dum som jag är, trodde detta var löjligt enkelt, eftersom det ju måste hända rätt ofta (dock har det aldrig hänt mig att jag vabbat så länge). Så jag ringer husläkarmottagningen och får komma in redan 20 minuter senare. Allt går som smort.

Sen börjar det i kassan; barn går ju gratis i primärvården, men eftersom det är jag som ska ha intyget så måste vi kanske gå i mitt namn och då måste ju jag betala 140 kronor. Jag betalar. Vi väntar i väntrummet. En, för mig, ny (inte ung) läkare (min gamla gick ju i pension) ropar in oss. Hon tycker det är bäst att hon kollar upp Liten eftersom hon inte bara vill skriva ett intyg och sen kanske skicka hem oss med en lunginflammation eller nåt. det låter väl bra.

Hon tittar i öronen, halsen och lyssnar på hjärta och lungor. Hon hör ett blåsljud. Ut och in genom dörren och rådgör lite. Ja, det är nytt för dem också, det här systemet, hon vet inte, de har ju inte så många barn...

Till sist kommer hon in och säger att jag ska uppsöka Barnakuten på Danderyds sjukhus och att de där får skriva ett intyg eftersom hon inte kan ställa en diagnos och inte kan skriva intyg utan diagnos.

Det här kanske var jättebra sagt, men jag blev helt sänkt. Jag hade aldrig varit på DS Barnakut och trodde mig aldrig behöva åka dit. Trodde inte föräldrar i Norrtälje nyttjade den eftersom vi har en Barnmottagning på orten och eftersom vi har en akutmottagning på orten. Riktigt akuta allvarliga fall åker ju direkt till ALB, dem kan de inte göra något åt på DS.

Åkte hem, ringde lite, messade lite (vänner, släkt och vårdguiden), men fick inget stöd för att vänta till imorgon med att uppsöka barnläkare. Doktorn hade ju sagt åt mig att åka idag, det är värt att vänta några timmar, sa hon dessutom.

Mormor hämtade Storasyster på fritids och Liten och jag satte oss på en fullsatt buss. Köpte ett par Wasa knäcke med ost på Pressbyrån till middag (slut på bananer och allting) och gick upp till barnmottagningen. Vi blev inskrivna av en kvinna som också tyckte det var lite märkligt att vi blivit ditskickade akut, "Titta på henne", sa hon, "du ser väl..." "Jag är inte ett dugg orolig", svarade jag, "men jag vågade inte vänta när två stycken sa till mig att jag måste åka idag."

Hon som skrev in oss tyckte också att det var konstigt att läkaren inte skrivit en remiss och uppmanade mig att gå tillbaka och kräva mina pengar eftersom jag inte fått någon behandling på husläkarmottagningen. Jag fick betala ytterligare 120 kronor på barnmottagningen.

Vi fick gå in i ett undersökningsrum och efter ca 35 minuter kom en välkänd barnläkare från Norrtälje in och presenterade sig, men vi har ju redan träffats flera gånger förr. Han beklagar sig också för att jag fått betala på husläkarmottagningen och säger att jag måste kräva pengarna tillbaka. Sen lyssnar han på Liten och konstaterar att han inte hör något blåsljud. "Och om det nu var så", säger han, "att så stora välväxta barn med blåsljud eller hjärtfel, de lider inte av åkomman."

Vi tog bussen tillbaka, sammanlagt 3,5 timmar + någon timme som gick åt till besöket hos husläkaren. Vilken underbar dag för en liten tjej som inte är riktigt kry.